Detta täcket har jag medvetet låtit hänga över insidan av Bibbis boxvägg som ett experiment för att bekräfta min teori om att ston inte är på långa vägar så barnsliga och pilliga som valacker.

Och Bibbi har inte gjort mig besviken! Trots att täcket har hängt så här i över en vecka har det inte rubbats en millimeter.

Hade jag hängt samma täcke över Frenchies, Vickes eller Baltazars box kan jag garantera att samtliga hade dragit in eller ner täcket ganska omgående.

Och just mina valacker är/ var ändå hyfsat väluppfostrade men jag vet att det finns de pojkhästar som inte hade nöjt sig med att dra lite i täcket utan de hade strimlat det i bitar, stampat ner det i marken och sedan kissat och/ eller bajsat på det. Jag lovar!

Känner ni igen det, håller ni med eller fantiserar jag?

Jag har verkligen förstått att det där med vad man anser vara en ”bra” hage kan skilja massor hästägare emellan. Vissa prioriterar areal framför underlag, dvs hellre en gigantisk hage som är en enda stor lervälling än en liten torrare. Tex. Finns flera andra parametrar som har olika värde för olika personer men ni fattar.

Dagens tips är till er som känner att ni tycker ungefär som jag, dvs att underlaget är viktigt och att ni prioriterar en hage som är mer eller mindre torr året runt eller i alla fall inte är fullständigt dränkt utan en enda torr yta.

Om ni kan, och det kan man tyvärr inte alltid, så åk och titta på tilltänkt stallplats på hösten eller ännu hellre under någon av årets första månader. Det är då hagarna bekänner färg!

Det finns många hagar som ser både helt ok ut och t.o.m. är FINA på sommaren men som resten av året, dvs under minst 6 månader ser bedrövliga ut. Och om detta betyder mycket för er (att inte ha hästen i en sådan hage)- då ska ni givetvis inte stalla upp hästen på en sådan anläggning.

På bilden min tidigare sällskapsponny som var lika lurig som en del hagar som jag har beskrivit ovan 🙂 .

2 månader om året hade han en hårrem som vilken tävlingsponny som helst hade dödat för att ha, resten av året såg han ut som en nerkrympt mammut med päls därefter 🙂 .

Angående gårdagens gnäll-inlägg VET jag ”så klart” hur bra jag har det på alla vis och det var ärligt talat delvis skrivet för att visa er att även jag kan känna som jag gjorde även om det kanske för er läsare kan kännas tröttsamt med alla ”åhhh vilket bra ridpass jag hade idag”-inlägg.

Och…kolla på bilden!

Den föreställer som ni säkert ser ett översvämmat ridhus och när en person postade detta på Facebook var det även andra som visade liknande hemska bilder efter allt regnande runt om i Sverige.

Så…jag ska bara ta och vara tyst…jag med mitt helt torra ridhus, mina relativt torra hagar och mina underbara hästar!

Brukar ni börja med att tävla en lägre (dressyr)klass när tävlingssäsongen kör igång eller håller ni er till de klasser ni tävlade senast?

Jag tycker att det är så himla bra att utbudet av pay and rides nu har ökat så att man kan använda dessa till att både mjukstarta med en lägre klass och prova vingarna i en högre.

Jag har förstått att man verkligen resonerar olika kring det här med vilka klasser man tävlar men för min del känns det helt enkelt fel att plötsligt rida en lägre klass, i alla fall om man ”går ner” rätt mycket i nivå (tex från MSV B till LA).

Känner man av vilken anledning det än må vara att man behöver gå ner i klass tycker jag att det är bättre att göra det på en Pay and ride; om inte annat för att detta är mer juste mot de som vanligtvis tävlar på X nivå.

För ärligt talat tror jag att detta är EN av flera bidragande anledningar till att vissa inte vill tävla; de vill inte möta överkvalificerade konkurrenter och agera klassutfyllnad för dyra pengar när de lika gärna kan rida en billigare pay and ride. Och i alla fall jag vill värna om att vi alla kan fortsätta att tävla och att inte arrangörerna ger upp pga för få startande.

Så; inget fel att rida lägre klasser om behovet plötsligt uppstår men har man en del ganska färska rosetter på en högre nivå bör man använda sig av Pay and ride för den lägre klassen så att tävlandet blir mer rättvist. Tycker jag.

Det är nog inte lätt att som totalt ovan vid hästar komma in i vår värld med alla uttryck och termer som ”vanliga” människor aldrig har hört talas om?

Igår på Pay and riden såg jag en häst inne på banan som jag gillade men jag blev inte riktigt klok på vilket program ryttaren red eftersom jag dels kom mitt i ritten och ryttaren dels improviserade lite.

Jag såg att en medelålders man filmade ekipaget så jag frågade honom efter ritten vilket program de hade ridit.

Mannen såg lite osäker ut, sa att han inte var riktigt säker men han trodde att det var ”media”. Det visade sig att ryttaren hade ridit en S:t Georges när jag frågade henne 🙂 ! Gulligt va 🙂 ?

På bilden ser ni Henrik en av de knappt handfull gånger han skrittade på Vicke.

Han säger fortfarande TÖLPAR (!!!!) om tyglar. Han har gissningsvis hört ”tömmar” någonstans en gång i tiden…?