Inlägg av

Torsdag- påsklov!!!!

Sådärja…då var det dags för 4 dagars ”påsklov”!

Hur mycket jag än trivs med mitt arbete trivs jag ännu bättre med att vara ledig (vem gör inte det förresten…allt annat känns lite ”osunt” nästan :)) och om vädret dessutom fortsätter i dagens stil kommer jag att vara överlycklig.

Jag är sedan urminnes tider övertygad om att min livskvalité hade ökat med många hundra procent om vi alltid hade vår eller sommarvärme med tillhörande ljusförhållande i Sverige-tänk så mycket skönare och enklare allting hade varit, insekter, svett, damm och stenhårda ridvägar oaktat.

Eftersom vi hade en 2-timmars arbetstidsförkortning valde jag att träna på eftermiddagen i stället och Archie och jag begav oss till NN i härlig sommarvärme.

Tro det eller ej men jag red i t-shirt och blev svettig; så varmt var det!

Men jag klagar verkligen inte- hellre svettig än frusen!

Archie skötte sig fint och jag, partisk men i alla fall, tyckte att det såg trevligt och lätt ut när NN red.

Även en åskådare som inte sett oss på länge påtalade Archies förbättrade tillstånd och sådant kan i alla fall jag inte höra för många gånger.

Efter träningen körde jag till Svedala Outlet och köpte nya jeans.

Jag är väldigt nöjd med att ha hittat denna närbelägna affär som säljer Lewis-jeans förmånligt och som gör att jag slipper prova trettioelva par byxor innan jag blir nöjd.

Ibland undrar jag efter vem jeans sys då jag oftast behöver lägga upp alla byxor trots att jag är normallång och varken tjock eller pinnsmal.

Brutna löften

Som jag misstänkte tog det inte så lång tid innan jag bröt mitt löfte till mig själv- löftet att endast ha (äga) 3 dressyrschabrak.

Jag kan inte påstå att jag är sååå förvånad- ser jag något jag tycker om och har råd med brukar jag köpa det och det var precis vad som hände igår.

När målet med min shopping på EKO egentligen var att köpa en säck betfor slutade det hela med att jag även fick med mig ett par blommiga träskor (!) och dessa 2 schabrak som jag tycker är snygga.

Priset, 159:–/ styck är ju mer än överkomligt så nu återstår bara att se hur tygstyckena klarar den första tvätten.

Det är här man brukar kunna skilja agnarna från vetet så att säga och jag vet inte hur många DRESSYR-schabrak jag har fått använda som HOPP-dito efter att de reducerats i storlek mer än lovligt.

Hade det bara varit så att priset så att säga avgjorde krympnigsgraden så hade allt varit gott och väl- då kunde man undvika bugdet-varianterna som de ovan men tyvär har jag någon gång köpt väldigt dyra schabrak som krympt jättemycket medan några jag fyndat för femtiolappen klarat tvätt-testen med bravur.

Nåja…skulle även dessa fynd visa sig mindre bra så får de gå samma öde till mötes som mina övriga schabrak- då hamnar de antingen på ridskolan eller så ger jag bort dom till någon ponnyryttare i stallet.

Tillfället gör tjuven eller bacon är gott sa Soya!

Jag undrar om inte de senaste dagarnas blodpuddings och hamburgar-ätning har skämt bort lilla Mimmi och förfinat hennes smaklökar?
 
Efter dessa goda skrovmål kan man ju förstå om inte det ”torra torrfodret” passar och häromdagen bevisade doggy än en gång flera saker:
 
1.En whippet kan bli väldigt lååååång
 
2.En avgudad whippet kan komma undan med vad som helst
 
3.Vissa hundägare borde kanske satsa på lite mer lydnadsträning med sin….hmm…whippet.
 
Det som hände var att maken hade stekt upp ett paket bacon som han ämnade äta lite längre fram men som han under tiden lät ligga på en tallrik på diskbänken.
 
Då han efter ett tag såg Soya slicka sig väldigt vällustigt om munnen insåg han att detta var ett BIG MISTAKE och att han skulle få göra om sin bacon-tillagning med ett NYTT paket för den ursprungliga förpackningen befann sig vid det laget tryggt inbäddad i Soyas mage.
 
Så klart kunde lilla ”pappa” inte skälla på sin stora kärlek Bacontjuven men jag klandrar honom inte- det hade inte jag heller kunnat göra utan vi skrattade gott som de oseriösa hundägare vi är och unnade tjuven hennes byte.
 
Dock kommer vi inte att ge detta kriminella element fler tillfällen (är det inte just det man brukar säga: ”Tillfället gör tjuven”) för även om mer drivna hundägare säkert tycker att man ska kunna lämna vad som helst framme utan att hunden käkar upp det så resonerar i alla fall jag mer i banorna ”som man känner sig själv känner man andra” och kan jag inte själv låta bli godsaker som vi har liggande hemma så ser jag inte varför jag skulle kräva detsamma av Soya.           

Onsdag- nästan sommar!

Oj så härligt väder vi har haft idag- riktig sommarvärme!

Och JAG, observera JAG…..red utan jacka utomhus och blev svettig! Vad sägs om det?

Red ett dressyrpass utomhus på ”avskavda gräset” och det gick ganska bra.

Hade önskat mig en bättre utomhusarena eftersom denna gräsplätt börjar bli hård och ett spår har ridits upp ganska rejält men jag kunde bara inte förmå mig att gå in i ridhuset en så här solig och varm dag.

Har tänkt nämna det hur många dagar som helst nu men glömmer hela tiden bort det, ni ska se vad vacker Archie har blivit!!!!

Pälsen har återfått sin underbara lyster och alla de otäcka avskavda fläckarna från i vintras är borta.

Ett tag såg Archie verkligen för bedrövlig ut- som en avskavd heltäckningsmatta eller nåt- full av små märken av både sadel, skänklar, tyglar och täcke- ingen vacker syn!

Men nu blänker gossen som sig bör och är en fröjd att titta på- härligt!

Med 3 helklippningar in på bara skinnet får man tydligen betala priset att ha/ få en häst som ser så trist ut i hårremmet men vad ska man göra? Jag vägrar att rida på en jättehårboll!

Favorit i repris: att inte kunna stava

På tal om gårdagens annons med så taskig stavning så blir jag ibland riktigt beklämd när jag läser hur illa vissa människor stavar och jag tycker att det är så synd att de inte kan få hjälp.

Kanske VILL de inte ha hjälpen eller så förstår de inte själva hur illa de skriver och hur, vill i alla fall jag påstå, STIGMATISERANDE detta är i många sammanhang (jag gissar att 99 av 100 arbetsgivare skulle sortera bort en ansökan skriven på nedanstående vis DIREKT, i alla fall om det handlade om ett arbete där man behöver skriva minsta lilla text- och det innefattar väl de flesta arbetena idag.

”min unghäst åker på in körning i början på maj å då blir men gammle valak själv så han behöver sälskap i sin hage han går på lössdrift fri till gång på torr hö de finns stall med boxar vid behov jag behöver först och främst säldkap till han i två månader och eventuelt längre
hör av er om ni har nån häst som behöver vilal och ni tex inte vill stå och betala en dyr stall hyra för nån som ni inte rider på men skulle hästen vara snäll att rida eller köra så är de ett plus men inget måste för jag behöver den typ nu:)”

Dagens (tand och bett)fråga

Precis som jag härom dagen påstod att man för 20 år sedan och ännu längre tillbaka knappt kände till begreppet ”sadelutprovare” så vill jag idag hävda samma sak om de så kallade HÄSTTANDLÄKARNA.
 
För 20 år sedan ringde man efter veterinären när det var dags att raspa tänderna (vilket de flesta ansåg att man skulle göra en gång om året) och då kom denne, körde in en jätterasp i truten på hästen och ”körde runt” lite. Därefter var ”behandlingen” avslutad och så var det med det.
 
Idag går det oftast inte riktigt till på detta vis, varken på kliniker eller hos de självutnämnda hästtandläkarna- utvecklingen har tack och lov gått framåt även på detta område även om det fortfarande finns en del klåpare som gör mer skada än nytta i hästens mun.
 
Min första fråga idag är:
 
Hur/ på vilket sätt tar du hand om din hästs tänder och varför har du valt detta alternativ?
 
Själv anlitar jag sedan många år tillbaka Torbjörn Lundström (http://www.djurtandvardskliniken.se/) och är mycket nöjd med allt utom priset som jag tycker är i högsta laget (en behandling kostar aldrig under 2.000:–).
 
Eftersom jag innan Archie hade en häst (Décima) med stora munproblem (en del skadade tänder och en tunga som gärna var ute och flög när man red) vill jag verkligen ge Archie det jag tror är ”det bästa” och har alltså därför valt Torbjörn.
 
Om man går in på Torbjörns hemsida kan man bland annat läsa följande
 
Även om man har ett väl tillpassat betsel så finns alltid en risk att hästen får betselrelaterade skador. Det bästa sättet att minimera denna risk är att variera betslingen. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen. Man kan dela in dessa i tre huvudgrupper: delade, odelade och bettlösa alternativ. Om man växlar mellan huvudgrupperna får man störst variation avseende tryckfördelning. Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i följd. Tänk även på att nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan. Variera gärna både vad gäller typ av nosgrimma och dess placering. Prova gärna utan också. 
Oavsett vilken utrustning man använder är det alltid ryttarens/kuskens inverkan via tygel eller töm som avgör hur hästen uppfattar signalerna samt om den får betselrelaterade skador eller ej

 
och min nästa fråga relaterar till texten och lyder sålunda:
 
Brukar ni variera er ridning med olika betsling och/ eller nosgrimmor? Varför/ varför inte?
 
Jag FÖRSÖKER att tänka på ovanstående som jag tycker låter vettigt och sant och rider därför med 3 olika huvudlag; tränset, kandaret och hacket.
 
Hacket använder jag just för att skona/ vila hästens mun och då jag rider mer kravlöst- ska jag tex bara skritta ut ser jag ingen anledning att göra detta med bett i munnen och dragen nosgrimma.

Tisdag- framtidstankar

På väg till träningen!
Tjenare! Nu har jag varit och tränat och varit duktig!
Hejdå!

Precis som förra tisdagen skrittade jag i morse iväg till NN:s ridbana för en ny duvning och precis som då började passet med att NN red en stund innan jag svingade mig upp igen.

”Gå på bakbenen”-arbetet fortsatte och det blev en del slutor i galopp, byten (som vanligt bra från höger till vänster och mindre bra åt motsatt håll), piruett-träning och lite trampembryon.

Medan vi red förde vi också intressanta diskussioner om Archies utveckling, mina mål, framtiden osv  och det känns bra att ha någon kunnig människa att prata om mina funderingar med.

NN är fortsatt nöjd med hur vårt arbete med den vackra bruna forstskrider och vi fastställde att jag ska göra ca 10 starter till varefter vi ska utvärdera om jag ska träna på eller börja fundera på ett hästbyte.

Som det känns nu vill jag verkligen inte byta häst men samtidigt måste jag vara realist; om det inte går som jag vill på tävlingsfronten med just Archie så kanske det finns någon annan häst som passar mig bättre i det avseendet och som helt enkelt kommer att göra min hästtillvaro ännu behagligare på alla vis.

Jag har i alla år hävdat att ”ridning är så himla svårt ändå så man behöver inte göra det svårare genom en (för) svår häst”- kanske är det dags att jag börja leva som jag lär?

Eller så är Archie inte alls ”för svår”/ för obegåvad för att ta mig dit jag vill- det får tiden utvisa!

Speciella annonser del 290, skettisar?!?!

Jaaa….jag veeeet att det finns folk som har dyslexi osv men varför kan man inte anstränga sig liiiiite mer om man vill få sålt så här många hästar (när marknaden är minst sagt mättad ändå).

Jag kan bara inte ta annonser på allvar där man inte ens kan stava rätt till den RAS man själv fött/ föder upp.

Tillbakablickar: att ha haft en kolikhäst har satt sina spår

Häromdagen hände det igen och trots att jag vet varför så blev jag ändå lite förvånad- det var nämligen ett tag sedan nu tack och lov och jag skulle gärna vilja att det försvann helt och hållet.
 
Min I-phone ringde och jag kunde på displayen se att det var en stallkamrat och genast började hjärtat att dunka.
 
Innan ärendet, fullständigt harmlöst, framförts hade jag hunnit arbeta upp en stegrande puls och jag hoppas att inte uppringaren hörde att jag kanske lät lite darrig på rösten.
 
Bakgrunden till denna snabbt uppflammande telefonrädsla härrör sig från tiden då jag ägde Décima, stoet jag hade i 8 år innan jag köpte Archie.
 
Som jag har berättat om tidigare lever hon inte numera, hon dog något år efter försäljningen i kolik hemma i sitt nya stall- man hann inte ens få dit en veterinär.
 
Och där har ni orsaken till min ibland galopperande puls- Décimas kolikanfall!
 
Något år efter att jag köpt Décima som 3-åring började hon då och då få oförklarliga kolikanfall.
 
Anfallen var oftast tämligen milda och gick att longera bort så för det mesta behövde jag inte ens tillkalla veterinär utan löste (observera ordvitsen) det själv så att säga.
 
Dessa förbannade kolikanfall inträffade alltid antingen på kvällen eller helgen- givetvis höll jag på att säga för det vet väl varenda hästägare att hästen aldrig blir dåligt på icke-jourtid.
 
Hur som helst blev jag alltid varse anfallen genom att TELEFONEN ringde och att vår ridskolechef meddelade mig att Décima var dålig- IGEN!
 
Då var det bara att flyga ut i bilen, köra som en idiot till stallet och sedan försöka avgöra hur kass hästen egentligen var.
 
För det mesta verkade Décima fullständigt OK om man gick ut och gick med henne- då skulle hon stanna och beta och gick helt utan problem men man hann inte mer än ställa in henne i boxen förrän hon började skrapa och lägga sig.
 
Longering var oftast räddaren i nöden även om jag ibland fick gå upp till ridhuset både 2 och 3 gånger men, som jag också har berättat om tidigare, vid ett tillfälle var det så illa att jag fick köra upp Décima till Helsingborgs djursjukhus där hon blev akut buköppnad.
 
Ingen hittade någonsin svaret på varför hästen fick dessa anfall- buköppningen visade inget onormalt mer än den grovtarmsomvridning som man rättade till och jag tycker nog att jag provade det mesta för att förhindra magont hos Dessan.
 
Jag provade att byta från halm till spån, jag hade en stor vattenspann hängande i boxen för att hon skulle dricka mer, hon fick mycket stråfoder, motion och så mycket hagvistelse som det bara gick att åstadkomma på ridskolan och jag tog bort allt kraftfoder och ersatte det med ett speciellt foder (”Mash”) som skulle vara bra för känsliga magar, jag gav matolja, betfor, linfrökaka- ja listan kan göras hur lång som helst.
 
Men anfallen kom med oregelbundna intervall- de gick aldrig att förutspå eller i efterhand ”vara efterklok” på.
 
Det enda som hände var att jag fick världens telefonskräck när jag såg att det ringde från stallet och dom gångerna kunde jag knappt lyfta luren och prata- så mycket bultade hjärtat och så rädd blev jag.
 
Nu var det ju inte så att ALLA samtal från stallet handlade om att min häst hade kolik men det kunde jag ju inte veta i förväg och till slut fick jag förklara för ridskolechefen (som oftast var den som ringde i olika ärenden) att jag mer eller mindre höll på att dö av skräck varje gång numret kom upp i displayen.
 
Den förstående ridskolechefen började därefter vid kommande samtal att säga en fullständigt ihoptryckt mening utan en sekunds paus mellan orden, allt för att jag inte skulle hinna elda upp mig och då lät det ungefär så här:
 
”HejBirgittadetärLottadetharintehäntdinhästnågot”.
 
Tyvärr hann jag ju bli rädd ÄNDÅ eftersom numret visades när hon ringde men tanken var god även om min rädsla aldrig gick över så länge jag ägde Décima.
 
Sedan jag köpte Archie, och det är nu snart 5 år sedan, har jag för det mesta lyckats arbeta bort den där skräcken för samtal från stallet och de kommer numera i princip aldrig heller eftersom nästan alla skickar sms.
 
Men ibland ringer någon och ibland slår mina primintiva mekanismer till och jag undrar om det någonsin kommer att sluta?                       

Måndag- zzzzzz

Idag har Archie fått en fullständigt kravlös vilodag- 2 pass i hagen är det enda han har behövt avverka och har således haft gott om tid att kontemplera.

Även om ”motionen” i hagen är näst intill obefintlig resonerar jag ändå som en god vän som säger ungefär att varje extra steg i hagen är ett bonussteg som hästen inte hade tagit i boxen.

Och jag tror absolut på stillsam rörelse för blodcirkulationen och tarmarnas arbete om inte annat.

När jag åkte ifrån Archie stod han och Rocky och mös i solen, 18 grader visade bilens temperaturmätare.

Själv tvättade jag jobbvinterjackan i helgen men väntar ännu ett kort tag med Archies tunna termotäcke och de egna termobyxorna- man ska inte utmana vädergudarna hur mycket som helst :)!