Inlägg av

Veckan som gått

Är det bara jag som ibland kan ha svårt att minnas vad man egentligen gjort den senaste veckan?

Ibland säger man ju skämtsamt ”jag minns knappt vad jag åt till middag igår” och så ÄR det verkligen för mig, i alla fall när det gäller mat men alltså även annat då och då.

Men om jag anstränger hjärnan lite och tänker tillbaka så kan jag i alla fall redogöra för följande events i veckan:

I tisdags gick Petra och jag en mil i ibland väldigt kuperad terräng i Skrylle med våra doggys- en perfekt motionsform för oss alla enligt mig och så har man dessutom roligt under tiden.

På tal om roligt blev det även denna vecka 2 träningar för NN- i tisdags och i torsdags.

Önskar att jag hade tyckt att det är lika roligt att springa min mil-runda men det gör jag inte. Veckans plåga snarare!

Sedan har det varit årsmöte vilket jag kom ihåg i år- kan fortfarande inte smälta att jag förra året GLÖMDE bort det- jag som dels extremt sällan glömmer NÅGOT och som dessutom skulle hämta mitt pris som bästa ekipage i lätt klass även då.

Veckan avslutades med stalljour och nu är det 7 veckor till nästa gång.

Söndag- ingen vilodag för mig inte

Idag, liksom var 7:e söndag var det min tur att ha ”stalljour”, en inte alltför betungande syssla enligt mig och långt mindre krävande än de oftast måååånga fler stallpass man brukar ha i kollektivstall.

Vi behöver alltså bara ”engagera” oss en dag var 7: vecka och då ska 7 hästar släppas ut på morgonen, tas in på eftermiddagen och fodras 3 gånger denna dag.

Eftersom ”jobbet” är så snabbt gjort (tar inte ens 10 minuter att fodra) kan man oftast få hjälp av de andra så i kväll slipper jag tex sista fodringen eftersom en stallkamrat ska vara på plats och rida då och erbjöd sig att mata djuren.

Eftersom det pågår ett mycket omständligt vägarbete på vägen mot Skrylle (läs: risk för låååånga köer) beslutade jag mig för att idag springa milen ”hemmavid”.

Soya var duktig som trots att hon var lös ignorerade alla de djur (rena Noaks ark) vi mötte på vår runda; småfåglar, en fasan, kaniner, harar, en katt och 3 enorma rådjur.

Även om vädret mestadels varit mulet tittade solen fram när vi skulle grilla- idag blev det goda hamburgare!

Efter maten for jag till stallet för hagintag och en ritt på ”avskavda gräset”- utebanan har fortfarande inte fått sitt nya underlag så den vågade jag inte rida på.

Även ”gräsbanan” börjar bli lite hård nu så jag får se var jag ska förlägga de pass som jag inte tillbringar i ridhuset.

Dagens (sko)fråga

För att fortsätta på temat ”förutfattade meningar” kastar jag här ut påståendet att det är vanligare att INTE rida i ”traditionella” läderridstövlar än med.

Är det så? Vad har ni på fötterna när ni rider? Beror det på årstid och/ eller om ni rider ut/ hoppar/ rider dressyr? Vad är anledningen till ert val?

För egen del rider jag alltid dressyr i ett par Cavallo- stövlar, inköpa begagnade via nätet men då i nyskick.

Hoppar även i dessa men hoppade i vintras i Jacsons termostövlar.

Rider nästan alltid ut i ridskor.

Vad gäller stövlar eller ej tycker jag att jag behöver den stadgan när jag vill arbeta hästen mer än vad jag gör vid ”vanlig” uteridning. Dessutom tycker jag ärligt talat att det ser snyggast och mest propert ut med stövlar :).

Har sporrar när jag rider dressyr men aldrig när jag hoppar/ rider ut.

Lördag- welcome back bucklan!

Idag har varit en sådan dag då det känns som att jag har hunnit med hur mycket som helst.

Började med ett bra dressyrpass på Archie- veckans första i ridhus.

Även om jag älskar vårt ridhus är jag ändå glad att det nu går att variera träningen mer än i vintras- ibland kan det bli lite väl mycket inomhusridning av olika anledningar men jag tror mer på omväxling egentligen.

Dagens pass hade fokus på ”bakbensridning”, dvs det jag måste tänka mer aktivt på och arbeta mot- att Archie bär mer vikt på sina bakben och inte ”håller sig” på framdelen.

Efter ridningen släppte jag ut alla hästar i hagen, putsade mina grejer, slängde ner 15 halmbalar, gav alla lunch och var ändå på City-Gross prick 8.00.

När ett jättelager blodpudding hade inhandlats åkte jag hem, duschade, tvättade håret, åt frukost och tog en låååång power-nap.

Efter skönhetssömnen följde städning av både hem och bil och jag åkte också och tvättade den sistnämnda.

Hagintag stod på eftermiddagsschemat och när detta var avklarat åkte jag till min klubbs årsmöte för att hämta tillbaka min kära gamla dressyrbuckla:). Av 16 gånger har bucklan bott hos mig i 8 år- ful och placerad undanskymt men lika välkommen varje gång.

Årsmötet gav mig tillfälle att träffa kära gamla vänner och bekanta och som så ofta numera avslöjades 🙂 hemliga bloggläsare.

Givetvis jättekul att så många läser- tro inget annat.

Nu återstår hagintag nr 2- Arch och Rocks är enligt den sistnämndes ägare utsläppta ännu en vända.

Veckans fynd!

Inte undra på att Soyas torrfoder räcker i en evighet när matte hittar sådana här billiga läckerheter som hon nu har fyllt frysen med!

Jag tyckte att jag fyndade när jag köpte Scans köttbullar för 20 kronor kilot för ett tag sedan men detta var ju i stort sett GRATIS :)!

Även om Soyas basföda utgörs av ett energirikt torrfoder vill jag ändå gärna komplettera detta med något annat ”färskare” så då passade ju detta bra tycker jag.

Dagens (hjälm)fråga



Det var när jag såg denna 5000-kronorshjälm med inbyggt solglasögonsvisir som jag började fundera:).

Jag har en del förutfattade meningar om bloggen och dess läsare- fördomar skulle man kanske kunna kalla det och det skulle vara intressant att få veta om jag har rätt eller fel.

Jag kastar här ut några påståenden och så får vi se vad ni anser om dessa och om jag har rätt:

1. De flesta som läser min blogg är kvinnor över 30.

2. Det är vanligare att dressyrryttare än hoppryttare rider utan hjälm och/ eller att de väljer en ”traditionell” ridhjälm.

3. Ryttare över 30 är inte lika intresserade av att lägga några större summor på något så trist som en hjälm som barn och ungdomar.

Utifrån dessa påståenden undrar jag vad ni använder för hjälm till vardags eller om ni rent av rider utan hjälm?

Jag märker att jag känner mig som ”tant Birgitta” när jag ser att det numera säljs hjälmar för flera tusen kronor (styck ha ha) och att det faktiskt finns folk som köper dom för det finns liksom inte i min värld.

Har själv alltid tyckt att jag ser lika ful ut i alla hjälmar så om hjälmen kostar 199:– eller 4999:– spelar liksom ingen roll ur DET hänseendet men däremot ur plånbokens.

Själv har jag således en enkel hjälm från Ullared/ Hööks (minns ej vilket faktiskt) som jag tävlar i och en typ GPA-kopia när jag rider till vardags- enbart för att denna också var otroligt billig (kostade i alla fall under 500:– liksom alla mina hjälmar gjort) och jag inbillade mig att den var lite mer ”ventilerande” än traditionella hjälmar.

Fredag- flugor minsann!

Idag kan man tala om temperaturskillnader; 3 grader när jag körde till stallet i morse och 15 när jag körde dit efter jobbet.

Strålande sol har det dock varit hela dagen vilket var skönt eftersom jag hade en inplanerad skrittur med djuren på eftermiddagsagendan.

Vi var ute lite mer än 1 timme och hade bitvis sällskap av….flugor!

Ja, ja….alla årstider har sina för och nackdelar:)!

Favorit i repris- sadlar, utprovare osv

Ett ständigt återkommande diskussionsämne på olika hästforum, bloggar osv är sadelfrågor av alla de slag med slagsida åt temat ”sadlar som inte passar” eller om man hellre vill ”hästar som är svåra att hitta sadlar till- två sidor av samma mynt kan man väl säga.

Jag har raljerat om det förut; hur man för säg 20 år sedan åkte till en affär, hittade en sadel som man tyckte såg bekväm ut och som passade ens plånbok och så köpte man den, la den på hästens rygg och red lycklig i alla sina dagar.

Utsatte man genom detta (att inte vara mer noga) många hästar för sadellidande?

Har dagens hästar känsligare ryggar eftersom de avlats fram till att vara lättare i modellen, mer ”elektriska” och därmed också mer kinkiga?

Har det idag ibland gått lite hysteri i sadelutprovningens konst där någon med en snabb-kurs på ett fåtal dagar åker runt och kallar sig sadel-tekniker (jag bara MÅSTE skratta åt detta namn)- förkastar alla andra sadelmärken och kränger på okunniga folk sitt egna utan att egentligen HA så mycket kunskap?

Ja, dessa frågor och liknande är jag nog inte ensam om att ställa mig och jag GISSAR att svaren ligger någonstans ”mitt emellan” om ni förstår vad jag menar.

Jag tycker att man idag OFTA läser om/ känner folk vars hästar är jättesvåra att hitta passande sadel till och måste igen återknyta till ovanstående frågor:

Är det för att ryttare idag i gemen är mer insatta i hur en sadel ska ligga/ passa som de hävdar att ”inga” sadlar passar deras hästar eller har vi avlat fram fler och fler hästar som är ”felbyggda”?

Det ”komiska” i sammanhanget är att UTBUDET av sadlar aldrig har varit större- märkena och modellerna tycks nästan outsinliga och det kommer ständigt nya dessutom- ändå har folk sådana problem med att hitta sadlar till sina hästar.

Och i spåren av detta följer som så vanligt är mer eller mindre seriösa människor som försöker hjälpa, sko sig, utnyttja (väljs själv utifrån din erfarenhet) desperata hästägare.

Jag vet inte hur många sadelutprovare som har poppat upp som svampar ur jorden de senaste åren och en del tar rejält betalt för sina tjänster utan att- när det kommer till kritan (eller i detta fallet SADELN) kunna ”leverera”.

Att köpa sadel för 20-30.000 idag är inte något ovanligt och med så mycket pengar i ”risk-potten” är det lätt att folk känner sig lurade- de förväntar sig helt enkelt att något så dyrt också ska vara optimalt på alla vis vilket det inte alltid är.

Och en del sadelutprovare/ försäljare tycks inte heller förstå att även om man är ”villig” (nåja…allting är relativt….) att lägga uppemot 30.000 pix på en sadel så är det ändå i grund och botten otroligt mycket pengar och man vill få mer än en sadel för dessa, dvs även service på ren svenska om något skulle gå galet, om man har frågor, vill byta eller vad man nu kan vilja ha på hjärtat.

Och hur ska man som köpare VETA vem som är skicklig eller inte och vem som bakom en armada av marknadsföring inte begriper särskilt mycket?

Min egen första erfarenhet grundar sig på kontakten med en på den tiden oerhört välkänd profil med lååååång erfarenhet (säg 20 år i alla fall så har jag inte överdrivit) men inte tusan fick jag en passande sadel för det trots att väldigt många sadlar provades ut och att guld och gröna skogar utlovades.

Det jag själv kan rekommendera utifrån mina erfarenheter och det jag läst/ hört andra vara med om är:

Försök att ta reda på så mycket som möjligt om både den utprovare du vill anlita och den sadel du ska köpa.

Även om man får ta mycket som skrivs på nätet med stora nävar salt så brukar det ändå finnas folk som på ett vettigt sätt kan redogöra för sina erfarenheter och ju fler som bidrar desto bättre uppfattning kan man förhoppningsvis bilda sig.

Att prata med andra hästägare och kanske rent av få låna deras sadlar är också utmärkt- hur det än är så märker man inte om man gillar en sadel eller inte om man inte verkligen RIDER i den, helst flera gånger, och inte bara skrittar några varv när kanske både man själv och hästen är lite spända inför det nya.

Som avslutning vore det roligt att läsa om era egna erfarenheter vad gäller sadlar, utprovare osv.

Har ni bra/ dåliga erfarenheter? Har ni blivit lurade, är ni supernöjda, hur köpte ni er sadel osv! Fatta tangentbordet och dela med er!