Skrivet
Skrivet
Annars har jag själv en god vän som sedan något år tillbaka ”delar” hund med sitt x- hon har hunden några dagar i veckan och han resten.
Såvitt jag förstår fungerar deras arrangemang friktionsfritt och jag antar att båda ser nyttan i att den andre kan fungera som avlastning och att man inte är ensam om ansvaret för hunden men det är ju inte i alla fall det går så smidigt.
Vill man gardera sig så mycket det går ser man givetvis till att det av alla köpehandlingar och dylikt tydligt framgår vem som äger ett djur- det behöver ju inte handla om just hundar utan kan i minst lika hög utsträckning gälla de oftast långt dyrare HÄSTARNA.
En bekant fick sälja sin tämligen dyra tävlingshäst efter en skilsmässa- både hon och fd maken stod som ägare till hästen och bekanten hade inte tillräckligt med pengar för att lösa ut makens del.
Skrivet
I morse fick lilla Mimmi vackert masa sig upp i gryningen- hon var tvungen att följa med mig till jobbet och dessförinnan skulle en stallvisit med ett ridpass avverkas.
Snabb-springaren stiger inte lika raskt ur sängen som ägaren kan jag säga- ibland ser hon nästan mänsklig ut, som ett litet barn som drar täcket över huvudet med orden ”bara en liten stund till” :).
Nåväl, iväg kom vi och fick gjort det vi skulle.
Efter ett dressyrpass i ridhuset som kändes så bra att jag avslutade i förtid så skrittade vi ut i omgivningarna i 20 minuter innan vi begav oss till jobbet.
Efter avslutad arbetsdag åkte vi tillbaka till stallet och jag släppte ut Archie i hagen- denna gången mol allena.
Jag ville träna honom lite på detta då han till skillnad från Decima, som säkert gladeligen hade kunnat bo på en öde ö, aldrig har gått i hage utan att i vart fall ha en kompis i en närliggande hage.
Nu har stallägarna byggt två uteboxar bara några meter från den hage där Archie brukar gå på eftermiddagarna och jag ville se om hästarna som står där skulle räcka som sällskap.
Det gjorde dom tack och lov- Archie stod lugnt i hagen och jag tog mycket nöjd in honom efter en knapp timme.
Väl hemma fick jag en glad överraskning- jag har (med hjälp av Archie så klart) åter lyckats vinna vår klubbs vandringspris som bästa ekipage i lätt klass i dressyr (delas ut på årsmötet om någon vecka).
Jag har väl med årets inteckning 7 stycken tror jag och även om pokalen är gräsligt ful och tar stor plats så fortsätter jag gärna att prenumerera på priset :)!
Skrivet
Jag tror att detta har diskuterats så många gånger vid det här laget- både här på bloggen och på olika djurforum så förhoppningsvis blir ingen mer lurad:
Skrivet
När ni tävlar; brukar ni rida en eller två klasser? Varför?
Själv passar jag gärna på att rida 2 klasser och så gjorde jag även då jag tävlade i hoppning.
Eftersom man ändå har åkt iväg kan man lika gärna passa på liksom, givetvis under förutsättning att det inte är ”en evighet” mellan klasserna.
I söndags blev det lite väl häftigt med 50 minuter mellan mina starter och jag hann bara ställa in Archie i transporten i några minuter innan han fick gå ut igen. Fast den andra framridningen blev bara några minuter och han gick bättre i den andra klassen så uppenbarligen orkade han med sitt jobb :).
En annan gång, med Decima fick jag rida direkt in på den ena dressyrbanan när jag hade avslutat programmet på den andra och det gick också bra- jag var placerad i båda klasserna (LA) även om hästen nog blev lite överrumplad:) , hon var väl så säker att det ”var slut” när hon skrittade ut från den första banan.
Har man en tittig/ väl energisk häst kan det ibland vara bra att använda den första klassen som en ren träning/ tillvänjning men just DET problemet brukar inte jag ha :).
Skrivet
Eftersom jag redan igår hade bestämt mig för att rida utomhus idag blev jag lite betänksam när det började regna precis när jag körde från jobbet till stallet.
Så glad blev jag när regnet upphörde medan jag plockade fram utrustningen och gjorde i ordning Archies mat- jag vill gärna passa på att rida på det jag kallar ”avskavda gräset”- en liten utebana vi har där underlaget nu är jättefint men kommer att bli stenhårt när det har fått torka upp rejält.
Jag hann tyvärr knappt börja trava förrän jag insåg att vädret hade lurat mig rejält- regnuppehållet var verkligen temporärt och kanske en förberedelse inför en riktig kraftsamling, läs: ÖSREGN!
Gissa om vi blev blöta? Svar: JA!!!!
Om det var för att slippa traska vidare i hällande regn eller om Archie bara var på ovanligt medgörligt humör vet jag inte men han gick sååå fint att jag avslutade efter ca 35 minuter.
Turligt nog hade jag inte min sockervaddsflicka med mig- hon hade garanterat smält bort i regnet som hon ju hatar, Archie är av segare virke tack och lov.
Så idag blev det vad jag brukar kalla ”en halvtimmes ridning och en timmes jobb” för givetvis var allting genomsurt efter ridpasset och fick torkas och smörjas.
Nu torkar jag själv upp- vad skulle jag göra utan min värmefläkt :)?
Skrivet
Det finns många skäl till att jag är glad att jag sedan flera år tillbaka inte längre bor inne i Malmö och igår kom jag på ett till som jag inte tidigare reflekterat över.
Nu när våren är här ser man ofelbart en hel del valpar ”ute på stan”- valpar som ibland totalt olämpliga människor (olämpliga enligt MIG i alla fall) har köpt oövertänkt och utan att ha den minsta erfarenhet (vilket inte per automatik behöver vara fel för visso) eller vilja att ta till sig kunskap.
Jag har alltid haft svårt för att hålla tyst om jag ser något som retar mig och min mun har ibland varit för stor för mitt eget bästa- det är verkligen inte alltid populärt att vara lagens/ moralens väktare, ordningspolis eller liknande.
Och därför kände jag igår en lättnad över att inte behöva tillbringa så mycket mer än arbetstid i en storstad för att slippa konfronteras med alla dessa idioter till olämpliga hundägare- för man ser av naturliga skäl (en större befolkning) många fler där än ute på ”vischan”.
Det som utlöste mina tankar igår hände på min mycket korta promenad från bilen och hem till min mamma som bor i ett stort flerfamiljsområde.
På denna inte ens 200 meter långa sträcka kom jag att gå bakom en ung kvinna som hade en schäfervalp i koppel. Hunden drog på valpars vis i kopplet och ville nosa på lite allt möjligt och kvinnan drog tag i valpen genom att rycka hårt i kopplet….ja, jag vet inte hur många gånger men MÅNGA!!!
Till slut kokade jag över, gick fram till henne och sa något i stil med: ”Men nu får du ta och ge dig! Nu har du ryckt hur många gånger i kopplet som helst- hur tror du det känns för din lilla valp? SLUTA!!!!”
Kvinnan blängde surt på mig och slet tag i hunden IGEN på ren trots- liksom demonstrativt och då kände jag att detta är en sådan människa som jag hade kunnat göra mig olycklig på.
Djävla idiot rent ut sagt!
Men…vad skulle jag göra? Fick bara gå därifrån efter mitt utbrott som säkert inte hjälpte hunden och att anmäla någon för att de drar sin hund i kopplet…nä…ni fattar själva…
Så tyvärr….bättre att åka hem till sig ute på landet och försöka förtränga alla djur man tycker synd om för ibland kan man tyvärr inte göra så mycket.
Och på tal om idioter: kolla denna länk: http://www.jnytt.se/nyhet/39453/hundvalp-pa-torpa-var-inlast-i-bil-i-tva-veckor
Skrivet
Har ni, liksom jag, vissa sysslor som ni helst av allt vill slippa men som ibland är oundvikliga ändå?
För min del handlar det oftast om sådant som har med städning att göra och ibland kan jag nästan lägga mer tid på att ha ångest inför något som ska/ måste göras än på att därefter UTFÖRA själva handlingen.
Om jag tänker till en bråkdels sekund kan jag på rak arm komma på flera sådana saker och om jag skulle göra en liten lista skulle den kunna se ut så här:
1 Putsa fönster
2 Byta sängkläder (vi har ett ”dubbeltäcke” som är ganska krångligt att få påslakan över)
3 Rensa ogräs
4 Göra rent ugnen
5 Stryka (det gör jag i princip aldrig- max 1 gång om året typ)
På ”hästfronten” skulle listan kunna fyllas med följande:
1 Tvätta hästtransporten
2 Tvätta vintertäcken
3 Helklippa hästen
4 Fläta (det ”värsta” med att tävla dressyr ha ha)
5 Rycka manen
Hur skulle era listor se ut?
Skrivet
Efter det myckna dressyrandet i förra veckan tyckte jag att Archie kunde få en ”slappe-dag”, det gäller att hålla den gode gossen på fortsatt gott humör och inte jaga livet ur honom :).
Så medan han fick gå i hagen även efter jobbet (mitt ha ha inte hans jobb) så tog jag en cykeltur med Soya i solen.
Jag cyklar ju med doggy lös så hon får själv sätta takten. Springer hon fort får jag trampa på bakom henne och stannar hon och nosar på något länge kan pedalerna få vila.
Skrivet
Eftersom jag var ganska trött efter en lång dag igår hade jag inte tid att fördjupa mig i något ordentligt tävlingsreferat och det kanske inte är så intressant att läsa om heller (?) men jag tänkte ändå skriva lite mer om en del reflektioner som kommit till mig under tävlingen och efteråt.
Om vi börjar med att titta på resultaten så kan jag konstatera att det i den ena Msv C klassen deltog 38 ekipage varav endast 18, dvs mindre än hälften erhöll ”godkända” poäng (60 % eller mer) .
13 ekipage, dvs ungefär en tredjedel kom över kvalprocenten 62 %.
I den andra klassen var det också 38 startande där exakt hälften fick godkänt och 15 ekipage fick mer än 62 %. Den som hade sämst resultat red på 42 %, ekipaget därefter hade 48 % och jag som hade så lite som 58 % hade ändå 14 ekipage ”bakom” mig.
Vi är ännu bara i begynnelsen av tillämpandet av de nya kvalreglerna osv och det ska bli mycket spännande att se vad dessa kommer att ge för effekt.
Förra året klagade jag på att många LA-klasser knappt hade några startande (7-14 stycken ibland) – än så länge i år så ”övervämmas” Msv C-klasserna (som ju egentligen inte är något annat än omdöpta LA-klasser) av startande- troligen för att så många behöver kvala för att för rida Msv B.
Kommer vi att få fler eller färre startande ekipage i Msv C-klasserna om säg 1 år?
Då har de duktigaste kvalat och lämnat denna nivå men frågan är vad som händer med de som nu rider på 56-60 % gång efter annan (eftersom domarna uppenbarligen har blivit ”strängare”).
Kommer de att tröttna och sluta att tävla eller blir det en sporre att förbättra sig? Vi får se….
Om vi ska gå över till något på temat ”lite skämt och lite allvar” så såg jag givetvis även på denna tävling en stackars häst som tvingades bära ländtäcke inomhus trots att det väl var typ 15 grader varmt ute och till och med jag kunde släppa termobyxorna.
Skulle jag någon gång få något att säga till om när det gäller tillkomst av nya, ONÖDIGA TR-ändringar som bara görs för att förvirra människor så ska jag skapa en regel som säger att ländtäcken på tävling är förbjudna om det är varmare än säg….8 grader ute.
Man kommer att kunna ansöka om DISPENS men då ska endast veterinärintyg godtas.
Och ”givetvis” kommer alla tävlingsplatser att vara tvungna att köpa in en stor utomhustermometer som ska hänga på en strategisk plats så att alla ska veta vad som gäller. Vad tror ni om det?
Och på tal om ”onödiga regler”- vad ska man egentligen tycka om regeln att ett dressyrspö bara får ha en viss längd?
Tror ni att det för hästens del EGENTLIGEN spelar någon roll om spöt är 100, 120 eller 140 centimeter långt?
Om man fick rida med longeringspiskor- skulle någon komma på tanken att göra det?
Gör det PER AUTOMATIK mer ont om man får en dask av ett längre spö?
Ja, inte vet jag och någon måste ju få lön för att skapa regler som vi andra ska rätta oss efter så till nästa år bjuder jag helt gratis på min ländtäckesregel för jag lär nog själv aldrig få möjlighet att förverkliga den.
Senaste kommentarer