Folk är lika godtrogna idag….

”A wolf pack: the first 3 are the old or sick, they give the pace to the entire pack. If it was the other way round, they would be left behind, losing contact with the pack. In case of an ambush they would be sacrificed.

Then come 5 strong ones, the front line. In the center are the rest of the pack members, then the 5 strongest following.

Last is alone, the alpha. He controls everything from the rear. In that position he can see everything, decide the direction. He sees all of the pack. The pack moves according to the elders pace and help each other, watch each other.”

They get it. So should we.

Minns ni den rigorösa säkerhetskontrollen som man skulle göra när man övningskörde?

Man skulle bland annat gå runt och kolla alla däcken minns jag och det har jag aldrig varken gjort eller sett någon annan göra sedan dess.

Men idag undrar jag hur ni gör med släpet?

Kollar ni tex så att alla lampor fungerar innan ni kör iväg? Annat?

På tal om denna artikel undrar jag idag om er tränare har ridit er häst någon gång/ ofta/ aldrig? Och vad tycker ni om det?

Om jag får välja väljer jag tveklöst en tränare som kan och vill sitta upp på min häst- Olof har som ni vet ridit Vicke ”massor” och han red även Kreon.

När man kommer upp på en lite högre nivå tycker jag nästan att det är en förutsättning att tränaren kan sitta upp vid behov- tex när det gäller galoppombyten.

Börjar det krångla där är det guld värt om tränaren kan sitta upp innan man har ”förstört” ännu mer- detta sagt av erfarenhet med Décima.

Jag har haft tränare som inte vågat/ kunnat sitta upp på mina hästar pga ålder eller rädsla och också en som inte var skicklig nog att ta min häst till ”nästa nivå” men det har fungerat bra ändå om än inte optimalt.

När någon efter ett ridpass säger till Birgitta, 50 (!!!!!) år i år att hennes häst är ”SÅ SJUKT FIN” blir hon som en 6 åring som har fått 15 dockor i julklapp!

Känner ni igen det 😀❤️🐴😘?

Här är en som gjorde det!

Själv skulle jag inte drömma om att äta upp Vicke och vill inte äta hästkött alls men vad säger ni läsare?

Jag ser verkligen ingen anledning att äta den egna hästen, ens om jag fick köttet gratis men kanske tänker jag för mycket med hjärtat än hjärnan?

Jag har flera gånger reagerat över att en bloggare som har en nybliven 4-åring verkar så otroligt…tja…förundrad över att hennes häst är så snäll.

Det är som om hon förutsätter att unghästar ska vara tittiga och lite ”besvärliga” och för egen del känner jag liksom inte alls igen detta.

Heron (4), Décima (3) och Archie (3) har alla varit hur okomplicerade som helst att rida och detta även vid uteritter.

En förklaring kan absolut vara att ”kaka söker maka”, dvs att jag medvetet har sökt och köpt snälla hästar men jag tycker inte heller att ”omgivningens” unghästar har verkat vålla sina ryttare några större bekymmer.

Så idag är min fråga till er; vad är ERA erfarenheter av unghästar?

Brukar det bli bök och stök och i vilka situationer då?