Efter så här många års dagligt bloggande är det kanske inte så konstigt om inspirationen tryter ibland?

Även om det finns massor att avhandla vad gäller hästar och ridning (och gudarna ska veta att jag skrivit om allt mellan himmel och jord kring detta) så undrar jag ändå om ingen är sugen på att antingen gästblogga eller föreslå VAD MER jag kan skriva om?

Ni behöver inte skriva det i en kommentar på bloggen utan kan maila mig på bm6610@hotmail.com

Jag har tack och lov en god vän som ofta kommer med olika idéer (tack snälla L!!!!) – annars hade det blivit lite tomt här ibland men ni är så många som läser och har kanske några tankar?

En anledning till varför man ALDRIG virar grimskaftet/longerlinan runt handen!
(Bilden är inte photoshoppad)
Sprid den till alla hästtokiga vänner.

(Hittade bild och tex på Facebook)

Idag undrar jag följande kring utlåning av er häst/ridutrustning:

Finns det saker som ni absolut inte lånar ut och varför i så fall?

Om jag ska svara på min egen fråga så gäller följande ”under normala omständigheter”, dvs hemma i stallet. På tävling hade jag i vissa fall kunnat tänka mig att vara mer generös eftersom det för mig är lite speciella omständigheter där och också ett mindre handlingsutrymme så att säga.

Men hemma i stallet lånar jag inte ut:

Sadeln: den har kostat för mycket, är för pedantskött, är för stor risk att någon hade gjort en liten skråma på den och det är extremt omständligt att laga den OM det skulle behövas eftersom den då kan behöva skickas till Italien i många veckor.

Hjälm, stövlar och handskar: eftersom jag själv blir ganska svettig när jag använder dessa tycker jag helt enkelt att det skulle vara äckligt om någon annan svettades i MINA grejer. Handskarna hade jag kunnat låna ut i värsta fall men hade nog tvättat dom efteråt.

Klippmaskin: den har ”tusen” år på nacken (säkert 10-15) och skulle den gå sönder vill jag inte fundera på om det berott på oaktsamhet eller om det lika gärna hade kunnat hända mig, just för att den är så gammal. Jag vill inte heller riskera att stå med en trasig klippmaskin när jag själv behöver den och risken är att den kanske inte är värd att laga= jag har ingen maskin alls pga någon annan.

Släp: är i för gott skick för att lånas ut (köptes nytt för bara några år sedan) men detta har jag löst genom att ha en så tung transport (1500 kg) att nästan ingen FÅR dra den på vanligt B-körkort och med de flesta bilar. Tidigare släp lånades ut mot betalning och det hände alla möjliga skador. Inget dramatiskt men ändå irriterande och tog ibland tid att fixa.

Det mesta andra hade jag väl lånat ut om det verkligen behövdes så att säga, inte ”bara” om det tex handlade om ”åhh vilket snyggt träns du har, kan jag få låna det och rida ett pass”.

Inser att jag måhända framstår som en ogin människa men det är ju ett fritt land och man väljer själv hur man vill göra.

Sägas ska att jag behandlar andra som jag vill bli behandlad, dvs jag lånar i princip ALDRIG saker av andra och gör jag det så betalar jag oftast på något sätt eller gör någon annan deal med utlånaren.

Tex fick jag förra vintern MKT generöst låna en stallkamrats sadel i minst 3 veckor om jag minns rätt (min var i Italien).

Detta ”ersatte” jag genom att göra personen några tjänster som jag vanligtvis tar betalt för.

Däremot hade jag inte gått med på dealen ”om du lånar min sadel så måste jag få låna din” utan tycker som sagt att det är upp till var och en vad man vill låna ut och på vilka premisser.

Nej….

nej och….

nej!

Skönt att det blivit reaktioner på detta tycker jag.

Det finns väl nog med djur i djurparkerna som de inte kan härbärgera (ungar som avlivas när de inte längre är söta nog att attrahera publik och tar för mycket plats) för att man ska lägga resurser på en trebent räv?!?!?

Ibland ÄR avlivning faktiskt det mest humana….

Idag funderar jag över det här med upp-plockningstvånget/ önskemålet som väl finns i de flesta (alla?) ridhus.

Vet ni på rak något ställe där man inte behöver ta upp efter sin häst?

Jag minns när jag kom i kontakt med detta ”fenomen” för första gången; det måste vara snart 20 år sedan.

Min dåvarande tränare Maria Borg hade byggt ridhus och efter invigningen av detsamma ville hon att man skulle plocka upp efter hästen.

Det kanske låter konstigt idag men då hade jag alltså aldrig tidigare hört talas om detta med ”upp-plockning” trots att jag redan på den tiden var runt och tävlade mycket.

Jag minns också hur jag tyckte att detta var hur smart som helst, särskilt på vår ridskola där ju 40-talet lektionshästar + säkert 20 privathästar och lika många polishästar mer eller mindre dagligen la X antal högar i vårt ridhus.

Men när jag framlade förslaget om upp-plockningstvång även hos oss möttes jag av….tja…det var inte någon positiv reaktion i alla fall och det var först flera år senare då gud vet vem kom med förslaget IGEN som det faktiskt genomfördes.

Och när man tänker efter och framför allt RÄKNAR efter inser man hur många TON bajs det kan bli i ett ridhus på ett år och hur mycket man kan skona underlaget om man tar bort skiten.

Idag har en ännu en läsare, ”Maria” presenterat sig och ni kan läsa om henne under fliken ”Mina läsare”. Jag konstaterar än en gång att hästvärlden är liten 🙂 och nej Maria: hade ingen aning om din ”bojkott” pga mina åsikter om gatuhundar 🙂 ! Tack för din trevliga presentation- hoppas fler hakar på!

Läste nyligen om en häst som hade fått healing och utan att veta några närmare detaljer så kände jag…ska vi kalla det SKEPSIS för att uttrycka mig det mildaste jag kan.

Har ni någon erfarenhet från detta och kan berätta mer?