När jag kom upp till ridhuset nyligen höll man på med inridning av en ponny och det smackades ganska friskt för att få den att röra på sig.

Så fort jag och Vicke kom in fick jag frågan om Vicke stördes av detta ”tjoande” och jag svarade ganska förvånat att han absolut inte bryr sig.

Förvånat, eftersom jag numera åter liksom förutsätter att andras smackande inte ska påverka MIN häst det minsta- så har det varit under nästan alla år jag haft häst.

Men jag fick också plötsligt en flashback och mindes Kreon- den gossen hade då INTE accepterat andras oljud hur som helst.

Jag mindes de gånger jag red i ridhuset samtidigt då någon annan satt och smackade högljutt.

Då önskade jag mig en rulle silvertejp så jag kunde stänga dessa ryttares munnar för Kreon kunde göra en så stor affär av ljudet så att man ibland verkligen ”satt löst”.

Ja, det var tider det….inga jag önskar mig tillbaka.

Jag är så glad för fina Vicke som trots exakt lika god bjudning som Kreon inte skulle nedlåta sig till sådana tramserier…väldigt skönt faktiskt…

Minns ni diskussionen vi hade i förra veckan om ungdomar som lever på andras bekostnad och välvilja, utan verklighetsförankring?

Ha ha ha…jag upphör aldrig att förvånas….

Läser på Facebook om en ca 20 årig ryttare som enligt sina egna ord ”har tänkt utanför boxen” och det får jag nog allt säga att hon har.

Tjejen satsar på internationellt tävlande med sin häst och har ju, helt riktigt, insett att detta KOSTAR.

Och eftersom hon på grund av att hon måste träna sin häst (obs EN, ONE, UNO häst) så finns det inte tid till heltidsarbete utan en bättre idé är om läsarna sätter in pengar på hennes bankkonto så att satsningen kan genomföras.

Ja, jag vet inte vad ni säger men min spontana reaktion är tveklöst ”Get a job lilla flicka”.

Fast eftersom den sista idioten tydligen inte är född så finns det faktiskt de som HAR satt in pengar på hennes konto, dock framgår inte beloppen osv. Men ändå?!?!?

För ett tag sedan läste jag en artikel som bland annat handlade om hur vissa föräldrar, i brist på TID för sina barn överkompenserade detta med att ge barnen en massa saker (leksaker, telefoner, datorer osv).

När jag läste detta nickade jag instämmande, detta har jag sett hur många gånger som helst de 20 senaste åren som hästägare.

Jag vill kanske inte gå så långt som till att påstå att det är dom som har mest prylar till sina hästar som rider minst men jag har absolut sett en ”överkonsumtion” hos just denna grupp.

Personer som av tusen olika anledningar inte rider mer än ytterst sporadiskt men som ständigt kommer med ny utrustning till sig själv och hästen och/ eller någon dyr foderblandning/ onödigt tillskott.

Medan stallskåpet dignar står hästen omotionerad och ostimulerad i sin box och ägaren tröstar (?) den genom lite extra morötter och ett nytt, snygg täcke….typ…

Varför dessa personer inte rider har jag sett massor av olika anledningar till

* en önskan om att dela den sociala samvaron i ett stall utan att rida

* en ”olämplig” häst (svårriden, istadig, outbildad)

* en okunnig ryttare som inte är intresserad av att försöka lära sig mer

* övervikt som gör det jobbigt att rida

* hypokondri hos sig själv och/ eller hippokondri hos hästen, dvs man söker alla möjliga (och omöjliga) sjukdomstillstånd och skador hos hästen som då ska omöjliggöra ridning

* tidsbrist

* ointresse/ tappat intresse

Huruvida detta fenomen även kan appliceras på HUNDÄGARE har jag för lite insyn i för att kunna uttala mig om- kanske förekommer det även där?

Är ovan något ni känner igen?

Man är aldrig för gammal för att ändra sig och det är precis det jag har gjort i en fråga som alltid varit viktig för mig: hagvistelsen.

Förr kunde jag tycka att det var viktigt att hästarna kom ut i alla fall 1-2 timmar om inte annat, även vid dåligt väder och det skulle verkligt ”extremväder” (snöstorm, hällregn, orkan-vindar) till för att jag skulle tycka att hästarna inte skulle släppas ut ALLS.

Nu har jag som sagt ändrat mig och ser faktiskt ingen som helst nytta eller glädje (för hästen) att stå ute i tex höst/ vinterregn som pågår i flera timmar.

Mina åsikter baseras på NUVARANDE anläggnings hagar och jag hade säkert resonerat annorlunda om vi tex hade haft gräshagar, hagar med träd/ vindskydd eller om vi kunde lägga ut foder.

Men att stå i en grushage med lera ”upp till knäna”, helt ihopkurade medan regnet blötlägger allt- nej, ni får gärna förklara för mig vari NYTTAN med detta finns?

Jag har studerat hästarna på anläggningen under förhållanden som ovan och det är verkligen så att de inte rör sig en meter, de står helt stilla och Vicke är till och med så extrem att han ibland ser direkt lidande ut.

Han står då med huvudet så djupt nerböjt som han kan, ibland helt världsfrånvänd och jag kan som sagt inte för mitt liv tro att han inte hellre hade stått inne i sin rena och varma box där han kan äta halm om inget annat.

Hade jag haft en häst med luftrörsbesvär som verkligen behövde all utevistelse som gick att uppbringa hade jag säkert resonerat annorlunda och jag vet att en del åberopar att det är bra för blodcirkulationen att kunna röra sig men det är som sagt det hästarna definitivt inte gör.

Så nej, jag blir verkligen inte upprörd de ytterst få dagar våra stallägare inte släpper ut hästarna alls- dels litar jag helt på deras bedömning då jag vet att de verkligen vill få ut hästarna om det går och dels ser jag som sagt ingen nytta eller glädje för min häst att gå ute i vilken väderlek som helst- motion får han liksom ändå.

Varför jag skriver detta inlägg är för att jag genom åren ibland sett hästar stå på just det sätt jag beskrivit, ibland helt ensamma i en hage, allt medan regnet piskar och där ägaren verkligen insisterat på att hästen SKA vara ute- no matter what.

Jag skulle vilja efterlysa en lite mer nyanserad syn på detta med hage- framför allt hos oss som har RIDHÄSTAR som man ju kan motionera på annat vis än genom att släppa ut dom i hagen.

ABSOLUT är det superviktigt att låta hästen komma ut men ska det verkligen ske till vilket pris som helst och är det verkligen ”hela världen” om hästen inte kommer ut en dag/ månad eller så?

Jag studerade dessa hästar på håll läääänge (medan jag putsade mitt träns inne i stallet) och ingen av dom rörde sig en millimeter på hela tiden….

Jag har berört detta i tidigare inlägg; hur jag noterat att servicenivån hos vissa veterinärer/ kliniker ökat i takt med att flera diton har etablerats sig, dvs att konkurrensen har ökat.

Och det är ju perfekt för oss konsumenter/ djurägare; så mycket som veterinärvården kostar i reda pengar och så mycket bekymmer som ett sjukt djur kan orsaka oss.

Senast i raden att förbättra servicen är djursjukhuset i Malmö där Soya är patient.

Numera kan man få besökstider vardagkvällar till 20.00 och lördagar 9-16 utan extra kostnad!

Dessutom är tidsbokningen öppen hela veckan, dvs även lördagar och söndagar så man behöver inte våndas till på måndag morgon innan man kan få en besökstid om djuret blir sjukt på en helg (och det slår ju aldrig fel; det är då 90 % av alla djur insjuknar enligt min trista erfarenhet).

Mycket bra, mycket bra och jag ser förväntansfullt fram emot ännu fler förbättringar.