Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Envisas eller ge upp, del 1

Här kommer en ”dilemma-fråga” direkt från undertecknads IRL-värld; får se vad ni tycker!

Fakta:

Nästan direkt när man kommer ut från vårt ridhus och till höger om detta förvaras våra ensilage-balar, staplade på varandra ganska högt.

På en del av balarna finns lite lös plast som fladdrar när det blåser.

Så gott som varje gång jag passerar dessa balar vid blåst hoppar Kreon högt och skulle jag mot förmodan inte vara beredd (vilket jag numera alltid är) springer han nästan omkull mig.

Det spelar alltså ingen roll att han passerat balarna ”tusen gånger”- han kan bli lika upphetsad ändå.

De få gånger jag surnat till och gått tillbaka tills han har lugnat sig har han gjort detta efter 2-3-4 vändor men nästa gång är det samma visa igen.

För ett tag sedan fick jag för mig att prova att leda Kreon på ”fel” sida, dvs den högra, så att jag därigenom hamnar mellan honom och balarna och se på f..n: då är han helt lugn.

Nu till min fråga:

Skulle ni fortsättningsvis köra denna strategi eller anser ni att hästar ”ska lära sig” och acceptera en så här pass enkel (???) sak?

Har storleken någon betydelse?

För ett tag sedan diskuterade vi lite kring både hästars och ryttares vikt och en hel del ansåg att vikten HAR betydelse när man rider, både för ”hur det ser ut”, vilken inverkar man har på hästen och också hur detta påverkar hästens hållbarhet.

Idag skulle jag vilja att vi diskuterade ett annat mått: ryttarens LÄNGD och om ni tycker att den har betydelse.

Spelar det någon roll om man är lång, kort eller av meddellängd och på vilket sätt i så fall?

Själv vill jag nog mena att längden har betydelse även om den inte är det allena saliggörande.

Visst kan man rida med en enormt bra inverkan trots att man är kort i rocken och hästen av modell större tex men om vi ska prata GENERELLT så menar i alla fall jag att man har en fördel som lite längre ryttare vs den som är kort.

Den längre ryttaren kommer ofta ”om” hästen på ett annat sätt, ramar liksom in den bättre medan den korta ryttaren riskerar att hamna alltför ”ovanpå” hästen utan en 100 %-ig inverkar med skänklarna som hamnar för högt upp på hästen.

Om man tittar på X som rider Kreon så skiljer det 7 hål mellan hans och mina stigläder- han är verkligen LÅNG.

Och nu ska jag givetvis inte påstå att det är bara pga sin längd som han har haft lättare att hålla sig kvar på Kreon när han sparkat bakut och härjat som värst men att det har BIDRAGIT tror jag absolut.

Men vad tycker ni? Har längden någon betydelse eller inte?

Bra blogginlägg om vila (eller inte)

Läste detta blogginlägg och nickade igenkännande flera gånger, det är ungefär så mitt eget rid-upplägg ser ut.

Jag är emot längre (1 månad eller mer) vilor hos den vuxna tävlingshästen och ser ingen vettig mening med detta av bland annat de skäl som blogginlägget ovan anför.

Och tro mig…hästar ”ser till” att skada sig ÄNDÅ och får ibland för oss totalt oplanerade vilor så jag ser som sagt inget behov att planera in längre uppehåll från ridningen.

Att man däremot kan ta det lite lugnare en period eller låta hästen enbart gå i hage 1-2 veckor om man har sådana hagar som TILLÅTER DETTA (våra grushagar tex faller enligt min uppfattning inte in i denna kategori)- det är något annat.

Om jag själv ville ”vila” mig en längre tid eller inte kunde rida hade jag mycket hellre låtit X rida Kreon på heltid än att släppa honom på bete- det är jag övertygad om att han hade mått bättre av.

Skillnad på massage och massage

Vi har genom jobbet erbjudits att få massage till ett något reducerat pris och på arbetstid och jag har nu varit hos denna knådare vid 2 tillfällen.

Och jag måste verkligen säga som i rubriken- det är skillnad på massage och massage!

När jag tidigare gått till massörer har det antingen varit skönt eller ”ont-skönt” att bli behandlad men denna massage gör direkt ONT!

Första gången berättade jag att jag ofta får ont i korsryggen och massören hittade några ställen som hon masserade och där det som sagt gjorde jätteont- inte innan hon började men när hon väl hittade vissa punkter.

I säkert 3 dagar efteråt kändes det som om jag hade 2 jätteblåmärken i ryggen- jag var faktiskt tvungen att kolla och såg inga :).

Under den andra behandlingen koncentrerade sig massören på min nacke och det var precis samma sak där; smärtpunkter hittades, jag hade ont under massagen och flera dagar efteråt.

Men: jag kan ändå inte låta bli att undra om inte denna massör är den mest EFFEKTIVA hittills?

Nu har det inte gått så lång tid så jag kan inte utvärdera behandlingen fullt ut ännu men det känns som att det fanns skäl till att det gjorde ont och att det förhoppningsvis kommer att hjälpa.

Men just på grund av ovanstående är jag skeptisk till random massage av hästar- hur ska man egentligen veta att massagen haft någon EFFEKT och inte bara känts som en timmes avkoppling för hästen?

Jag säger inte att det är fel med det sistnämnda men för det pris som en behandling kan kosta (upp emot 1000 kronor) hade jag kanske lagt pengarna på något mer varaktigt och som jag lättare kunde avgöra hjälper.

Brukar ni anlita massör till er häst och på vilket sätt har ni upplevt någon effekt? Med vilken frekvens anlitar ni massör och vad kostar det?

Don eller person?

Sitter och läser denna mycket kortfattade resumé av en undersökning man gjort där brittiska forskare har tittat på hur hästar reagerar vid inridning. De har jämfört Monty Roberts metod med  ”traditionell inridning”.

Eftersom Monty Roberts själv representerade sin metod kan jag inte låta bli att undra hur mycket resultatet hade att göra att det var just HAN som deltog, en hästkarl ut i fingerspetsarna som måtte ha hanterat tusentals hästar under sin levnad?

Själv har jag en teori kring att det just inte är så mycket vilken metod man använder utan VEM som utför den som ger resultat- inom rimliga gränser förstås.

Förmågan att läsa hästar och att UTSTRÅLA ”något” som hästarna känner tillit och respekt till tror jag är viktigast- inte exakt hur man gör och det tycker jag också att jag har sett flera exempel på.

Har ni tänkt på att en del människor liksom inte lyckas speciellt bra med något de företar sig som har med hästar att göra och oavsett vilken häst de hanterar medan andra kan göra nästan ”vad som helst” med både egna och andras hästar?

Det beror just på ovanstående menar jag- att hästarna mer eller mindre noga läser oss människor och agerar därefter.