Idag har Birgitta 12 år hittat på några nya ord som kanske kan komma till användning vid kommande blogginlägg.

Vad tycks om:

MUPP-DATERING

MUPP-MÄRKSAMHET

MUPP-VISNING

MUPP-KÄFTIG

MUPP-STÅNDELSE

MUPP-SKATTAT

MUPP-RIKTIG

Avdelning ”vissa är mer lättroade än andra”

Efter detta inlägget lovar jag att inte tjata vidare om de stövlar jag reklamerade hos My One i november men jag måste bara berätta hur historien slutade!

Som jag har berättat om tidigare sköttes reklamationen inte alls bra initialt; först hände inget på över 1 månad, därefter lovade personalen att ringa upp mig dagen därpå vilket de helt glömde bort, sedan skulle butikschefen ringa mig vilket inte heller skedde men DÄREFTER!

När jag väl fick tag på butikschefen lovade hon på stående fot att jag skulle få ett par helt nya stövlar och när dessa väl hade kommit till butiken (de fick skickas efter från en annan butik) blev jag dels uppringd och dels lovad att som kompensation för allt strul få välja ut 2 ”hår/hudvårdsprodukter” ur en serie som heter Espree.

Det sistnämnda hade jag VERKLIGEN inte väntat mig och med tanke på att de produkter jag valde kostade sammanlagt 300 kronor får jag nog säga att det var mer än generöst.

Så för sista gången: tveka inte att reklamera- ni kanske inte får bonusgrejer som i detta fallet (det har faktiskt aldrig hänt mig heller) men jag kan nästan lova er att ni inte kommer att bli besvikna.

Någon nämnde det i förbifarten och jag undrar faktiskt om jag inte skulle ha en framtida karriär som ”reklamations-ombud”.

Eftersom tydligen så många drar sig för att reklamera även dyra varor kunde jag göra det åt dom för en viss procent på inköpssumman :)!

Jag trodde att slutet på storyn med stövlarna jag köpte på My One var kommet i och med att jag lovades nya stövlar men det finns faktiskt en fortsättning….den får ni läsa om imorgon :)!

Sitter och läser en tråd på Bukefalos där rubriken på tråden är ”Varför lär man sin häst stegra”.

Otroligt nog (?) så finns det ju folk som absolut inte ser något fel i detta, ”i alla fall om man själv tänker behålla hästen hela dess liv”.

Ehhhh…hur vet man detta undrar jag?

Och oavsett vilket….finns det verkligen inga andra trick man kan ”roa” sig med att lära hästen?

Tydligen tycker vissa att det är ”coolt”……

Den minnesgode läsaren erinrar sig kanske att jag den 9 november reklamerade ett par stövlar hos My One (se inlägg detta datum), stövlar som jag ägt i ca 13 månader och där dragkedjan hade gått sönder på den ena stöveln.

Butiksbiträdet som tog emot reklamationen var långt ifrån säker på att denna skulle ”godkännas” då det gått ”så lång tid”, något jag inte alls instämde i då jag dels anser att ett par stövlar för nästan 2000 kronor som används max 1 timme om dagen ska ha en längre hållbarhetstid än så dels då man kunde ser att stövlarna bortsett från kedjan var ”pedantskötta”.

Hur som helst så fick jag veta att ”man skulle höra av sig” när man visste besked om vad tillverkaren ansåg om min reklamation.

Tiden gick och när jag fortfarande inte hört något den 26 december åkte jag till butiken för att höra vad som hänt.

Nej, ingen visste något om mina stövlar (har vi hört den förut….) men en av de anställda LOVADE att ringa mig DAGEN DÄRPÅ.

Föga förvånande blev jag inte uppringd och till slut fick jag själv ringa den 8 januari för att ännu en gång förhöra mig om stövlarna.

Inte heller denna gång visste någon något (jag kunde höra hur man konfererade i bakgrunden) och den som kom tillbaka till luren LOVADE att butikschefen skulle ringa mig samma dag efter klockan 15.00.

Behöver jag säga att inget samtal hade kommit när klockan var 18.00 och jag ringde IGEN!

Tack och lov var butikschefen en klok kvinna som så fort hon fick höra hela historien på stående fot erbjöd mig ett par nya stövlar eller pengarna tillbaka.

Eftersom jag tycker att stövlarna är väldigt sköna att rida i valde jag det förstnämnda alternativet och hoppas nu på ett fortsatt långt liv tillsammans.

Så ni ser: än en gång har jag bevisat att det lönar sig att stå på sig och inte bara rycka på axlarna och tänka att ”shit happens”.

Shit kan absolut happen men varför ska man vara ”flat” och bara acceptera detta?

Idag har det inkommit en ny läsarpresentation- från LenaB i Vellinge.

Som vanligt höll jag på att säga har det visat sig att LenaB och jag har flera gemensamma bekanta, både på bloggen och IRL :).

Och som vanligt igen så vet ni att det är fritt fram att skicka in sin presentation till mig om man vill- den hamnar då under ”MINA LÄSARE”.

Ta chansen 🙂 !

Det som IGEN väckte ”longeringsfrågan” hos mig i helgen var att jag kom in i vårt ridhus för att studshoppa med Kreon bara för att upptäcka att det såg ut som om någon hade longerat en ELEFANT där.

Närmast ridhusdörren var en stor cirkel ”uppfläkt” vilket jag inte kan tolka på något annat sätt än att någon har stått på en och samma pytte-plätt och låtit sin häst tokrusa runt sig- därav ”elefant-spåren”.

Jag kan förstå att man ibland av hänsyn till väldigt många andra i ridhuset väljer att stå på en och samma plats FAST man vet att detta kommer att göra helt andra ”märken” i ridhuset än vad ridning gör men vad jag INTE  kan förstå är att man i så fall därefter, dvs när longeringen är avklarad, inte tar en av krattorna som finns vid utgången och jämnar till det man, som jag ser det, HAR FÖRSTÖRT.

För nej, jag tycker inte att det går lika bra att rida över ”elefantspår” i ridhuset.

Minns en tjej på ridskolan för tusen år sedan som hade MANI på att longera och det slog ALDRIG fel- harven hann knappt lämna ridhuset förrän hon var framme med sin häst som genast satte igång att under rodeo-språng forma ett rejält runt DIKE mitt i ridhuset.

Ville man efter hästens uppvisning träna på att rida tex ökningar på diagonalen hamnade man ofrånkomligt i diket- kanske inte sååå bra för bibehållandet av takten och tempot.

Jag tycker att man som longerare ska tänka på att man inte bara förstör ridhusbottnen för ANDRA utan i förlängningen för sig själv och kanske också vara lite tacksam att man FÅR longera i ridhuset för det är långt ifrån en självklarhet.

Jag har sett att detta är FÖRBJUDET i vissa ridhus och ärligt talat- om man inte longerar med förstånd kan jag mycket väl förstå det.

ÄNNU värre är de som släpper sin häst lös i ridhuset och låter den stå och gräva med frambenen- ett riktig ofog!

Vad gäller att longera när andra rider finns det i vårt ridhus ett anslag sedan några dagar tillbaka om att man ska inhämta de ridandes godkännande innan eventuell longering.

Innan anslaget kan jag knappt påminna mig att NÅGON frågat- man stövlar bara in och börjar longera.

Och ska jag vara ärlig kommer jag inte att ”våga” att neka någon att longera trots att det egentligen stör min känsliga häst då jag är övertygad om att det hade blivit ”sura miner” och ”jäkla dressyrkärring som är så mesig”.

De som har ställt in sig på att longera vill nog inte gärna avstå och jag vill inte bli betraktad som en surmupp/fegis som ska hålla på reglerna till varje pris.

Sitter och funderar på vissa saker som vi nyligen diskuterat på bloggen, tex det här med ”svarta” pengar och utfodringsrutiner och olika svar / kommentarer som kommit kring dessa ämnen.

Och jag kan än en gång konstatera flera saker:

Önskad och upplevd verklighet kan skilja sig ganska mycket åt.

 Det man önskar är man många gånger inte villig att betala för.

 Hade alla som driver inackorderingsstall tagit ut en avtalsenlig timlön för allt arbete hade de flesta stall inte existerat.

Låt mig förtydliga hur jag tänker vad gäller ovanstående:

De flesta som har sin häst uppstallad önskar exempelvis all möjlig service som de inte själva kan/ vill/ orkar/ hinner tillhandahålla, exempelvis att hästen ska få gå ute så mycket som möjligt och att den inte ska fodras med för långa tidsintervall (vem har tid och råd att åka ifrån sitt arbete för att fodra flera gånger om dagen???).

Detta innebär i praktiken att den som driver någon form av uppstallning där hästägarna INTE är engagerade måste vara ”tillgänglig” i princip…nåja kanske inte riktigt dygnet runt….men banne mig nästan.

För att ta vårt eget stall som exempel så börjar stalldagen 06.00 med fodring och slutar runt 19.00 med detsamma, 6 dagar i veckan.

Även om man givetvis inte ”jobbar aktivt” alla timmar mellan 6 och 19 så är man ändå ”upphängd” kring stallet- man kan ju knappast ta något annat arbete vid sidan av och tjäna pengar på detta (jag talar här om större stall med säg minst 20 hästar som man ska mocka till, fodra, släppa ut i hagen och ta in från hagen).

Och även om man inte vill/ behöver arbeta mer än med sitt egna stall så kan man ju räkna ut vad stallhyran skulle bli om man började debitera för all FAKTISK tid man lägger ner enligt det som ska ingå enligt hyreskontraktet OCH även började ta avtalsenligt betalt för allt UTÖVER detta, som när hästägaren vill ha hjälp med diverse tjänster och/ eller när hästarna/ ägarna tar sönder allt möjligt på anläggningen.

Tack och lov har man i många stall ändå restriktioner kring vilka tjänster man tillhandahåller och/ eller så tar man betalt för allt ”extra” för det är verkligen inget ovanligt att hästägare önskar täckesbyte, avtag av lindor, påsättning av benskydd/ boots/ flugluva och så vidare.

Och ska man byta täcke på säg 15 hästar- tja då tar det verkligen sin lilla tid och är inget man gör i en handvändning, framför allt då man ska hantera tunga vintertäcken, trassliga bensnören, hästar som inte står stilla i boxen när man byter täcket osv.

Eftersom jag själv har extrajobbat i stall under väldigt många år vet jag hur jobbigt varje litet extra moment är och vilken tid det tar- den enskilde hästägaren tänker däremot sällan på detta utan vill ha service till just SIN häst och tänker inte att hade alla 15-20-30 hästägare krävt samma service så hade det blivit ohållbart. Och säger man JA till en ”måste” man säga ja till alla eller som sagt säga nej till alla eller börja ta betalt.

Nej, jag tror att många hästägare är väldigt omedvetna om vad saker och ting egentligen kostar, vilken tid det tar och vilka resurser (tex olika kostsamma maskiner) som ibland krävs.

Jag minns att jag började räkna på detta när jag och maken hade funderingar på en egen gård och jag kom ganska snabbt fram till att jag inte skulle tjäna en krona på att ”ha hästen hemma”- tvärtom.

När jag läser om de som har andras hästar inhysta för 1500 kronor i månaden och ibland rent av billigare tycker jag att de som äger dessa hästar ska skänka en tacksamhetens tanke åt den som faktiskt subventionerar deras hästhållning för i mina ögon är det precis detta som det handlar om.

Åsikter om det?   

Sitter och läser om en tjej som tycker att 8 timmar mellan 2 grovfoder-utfodringar ”känns jobbigt” och minns tillbaka på hur det var då jag köpte min första häst och stallade upp den på ridskolan.

Då och ganska många år framöver fodrade man som jag redan har berättat om med max 5 kilo hö/ häst men inte nog med det: man fodrade bara 2 gånger/ dag- en gång runt 7 på morgonen och nästan gång runt 15.00 ?!?!?!?!?!

Där kan vi väl snacka om att hästarna stod länge mellan eftermiddags och morgonfodringen!

Idag finns det säkert många som skakar helt förundrat på huvudet och undrar hur ”man” tänkte och jag antar att det hade med personalens arbetstider att göra- de slutade vid 16.30 och fodrade med kraftfoder det sista de gjorde.

Otroligt nog (?) hade inte våra hästar mer/ fler kolikanfall än vad som jag antar är ”normalt” på en stor anläggning och inte hade vi varken utmärglade hästar eller djur som stod och vävde och krubb-bet heller.

Som lök på laxen till dessa foderrutiner gick hästarna dessutom i hagen endast ett fåtal timmar om dagen (2-4) och vissa släpptes inte ens ut varje dag.

Ja, så kunde det gå till för 25 år sedan….så allt var sannerligen inte ”bättre förr”- vem skulle accepterat detta idag?

Har belyst detta problem tidigare men känner att det är dags att ”avreagera” mig igen.

Som ni vet ligger vårt stall utmed en 70-väg och den kan periodvis vara ganska trafikerad av både bilar och alla möjliga andra fordon- allt från jättelångtradare på många meter till rullskidsåkare (!) som skrämmer slag på hästarna.

Eftersom Kreon är som han är- kan hoppa till för allt möjligt, försöker jag alltid att med handen markera ”sakta ner” till de bilister jag möter.

En del krypkör föredömligt förbi medan andra vrålkör förbi som om de antingen inte uppfattat min signal eller inte bryr sig.

Jag har såååå svårt att förstå att man rent ut sagt VÅGAR fräsa förbi i ”hundranittio”- skulle man verkligen vilja ha en ryttares ….tja i värsta fall LIV på sitt samvete oavsett  ”vems felet var” och ”har man en så dum häst borde man inte rida ut” (jodå…den kommentaren har jag hört för egen del…).

Att sakta in tar bara några extra sekunder- sekunder som kan vara avgörande om en känslig häst fortsätter att skritta lugnt eller far i luften.

Min trista erfarenhet är att enda sättet att EVENTUELLT få bilförare att lugna ner sig är att rida på en ”galen” häst för när Kreon hade sin värsta uteridningsperiod i våras då han både slängde sig hit och dit, försökte stegra sig osv (tack gode gud att DET beteendet försvann)  DÅ minsann vågade bilarna knappt köra förbi honom.

Hur mycket jag än försökte vinka förbi dom kunde det bildas KÖER (helt sant) bakom oss för ingen vågade köra förbi men har man en häst som skrittar till synes lugnt då kan man alltså bli omkörd i vilken fart som helst.

Tråkigt är det och jag vet inte riktigt hur man skulle kunna förändra förarnas beteende- det enda jag vet är att jag så långt det är möjligt undviker att rida på bilvägar även om det ibland är nödvändigt.