Att jämna till gödselstacken tar uppskattningsvis 2 minuter per hästägare vilket inte alla tidigare inackorderingar förstod eller verkade vilja ställa upp på.

Numera fungerar det jättebra och ser både trevligare ut och blir lättare att sköta.

Kvarlämnade bajshögar på stallgången ger mig rysningar!

När jag jobbade på ridskolan med ändlösa stallgångar att sopa blev jag ibland ovän med hästägare som skulle ”ta bort det SEN”, dvs när de hade ridit, dvs när alla småfåglar som vi hade en drös av i stallet hade pickat itu gödseln så den låg söndersmulad överallt. Jättetrevligt…NOT.

I nuvarande stallet har vi så liten yta att det är lätt att både man själv och ens häst trampar i en ”kvarglömd” hög och så ser det så äckligt ut tycker jag.

Att lämna stallgången osopad efter att man har kratsat hovarna ser inte heller så trevligt ut!

Känner ni igen dessa irritationsmoment? Förekommer de i ert stall?

Jag är glad att jag idag står i ett stall där det råder en GOD men inte PEDANTISK ordning (DET kan bli lite för mycket…).

Jag minns hur slarvig jag själv var när jag stod på ridskolan och det var jag verkligen inte ensam om- tvärtom.

Där var nog den allmänna attityden ”det finns betald personal” och jag är övertygad om att detta var en stor anledning till att ”folk” inte alls var noga med att hålla ordning i stallet.

Man märkte alltid direkt vem som var ny i stallet- innan de också förslappades som vi andra så sopade dessa hästägare noooga efter sina hästar tex.

Jag var som sagt en slarver då men en sak som jag alltid har haft ”mani” på är att ta bort balband som vissa på ridskolan i sin tur hade mani på att hänga på diverse krokar i stallet i stället för att SLÄNGA.

Och med ett 70-tal hästar så blev det en del balband om man säger så…

Idag skulle jag inte DRÖMMA om att hänga upp en grep med kvarlämnad halm/ gödsel på- det fanns en tid då jag inte ens reflekterade över detta (skäms!!!).

Att hänga redskapen åt ”fel” håll ser inte bara slarvigt ut- det är framför allt FARLIGT!

På denna bilden har jag lyckats få med ett ”dubbelfel”- en grep med gödsel på och en kratta på marken. Jag tycker att alla redskap (förutom kvastarna) ska HÄNGAS UPP, inte lutas slarvigt mot väggarna.

Ska kanske tillägga att ALLA BILDERNA ÄR ARRANGERADE- i vårt stall är vi som sagt inga slarvpellar vilket jag uppskattar mycket.

Känner ni igen dessa irritationsmoment? Förekommer de i ert stall?

Precis som jag skrev i föregående blogginlägg mailade jag till Hagahill och refererade till det inlägget.

Fick kort därefter ett UTMÄRKT svar, se nedan.

Visar 2 saker vilket både konsumenter och säljare av vad det än må vara kan lära sig MYCKET av:

1. Det ”lönar” sig att påtala saker man inte är nöjd med.

2. Med lite ödmjukhet vinner man massor goodwill- efter svaret jag fick kan jag absolut rekommendera Hagahill i framtiden, nu när jag vet ”hur det ligger till”.

Hej Birgitta,

Extemt ordvitsig rubrik då de läsare som nyligen inkommit med sina presentationer är AnnH och….G 🙂 !

Jag  är faktiskt lite ”stolt” över att jag kom på detta med att man kan presentera sig om man vill, jag tycker att det ger bloggen en annan, djupare dimension faktiskt.

Här heter inte alla ”Anonym” med den dyngkastning detta kan locka till och som förekommer på framför allt yngres bloggar vilket i alla fall jag uppskattar.

Kan faktiskt inte påminna mig att jag sett presentationer på NÅGON annan blogg- vi är nog unika 🙂 !

En fågel viskade i mitt öra att jag kunde kolla Archies senaste tävlingsresultat vilket jag så klart genast gjorde.

Den gode gossen var nyligen placerad i en ”riktig” tävling (lokal) med 65% i LB och bara en kort tid innan dess på en klubbtävling på 67 %.

Jag blir så glad när jag ser detta; folk har fortfarande fördomar mot lektionshästar men det tycks som om min svarta pojke trivs i sin nya roll.

I sanningens namn har NN också lite ”koll” på honom då hon sett honom vid något tillfälle sedan han såldes och enligt henne är allt OK.

Jag tycker fortfarande att det är en smått fantastisk historia hur en ridskola köpte honom OSEDD på NN:s rekommendationer och det hoppas jag att de aldrig ska ångra.

Eftersom jag är en nyfiken människa till naturen kan jag inte låta bli att undra vem tex Charlotte, G, Fanny, Dagge och Matilda H som brukar kommentera på bloggen är.

Så klart är det frivilligt att presentera sig men om ni känner för det får ni, och alla andra som känner för det så klart,  gärna maila över några ord som hamnar under fliken ”Mina läsare” där hittills 26 läsare presenterat sig.

Insåg när jag läste mitt eget inlägg om varför jag inte tävlar Kreon samt någons kommentar om att vi ridit på 48 % att man som nytillkommen läsare kanske tror att det är ett riktigt MONSTER jag äger.

Och visst; allting är relativt- i jämförelse med mina tidigare hästar har Kreon gjort saker som hans föregångare aldrig skulle drömma om att göra (stegra sig tex) men sett till ”tävlingshästar i dressyr i största allmänhet” så är han egentligen inte speciellt galen trots allt.

Jag har ridit på även 65-67 % och inte bara 48, Kreon har bara tävlat 11-12 gånger totalt i sitt liv och har 3 placeringar varav en i LA så allt är inte så uselt som det kanske kan låta.

Jag ser ofta hästar på tävling som ”bär sig åt” inne på banan- sedan VARFÖR de gör detta har jag oftast ingen aning om men det händer alltså och det är som sagt inte ovanligt.

Jag skrev i förra inlägget att Kreon har varit potentiellt farlig för andra ekipage på framridningarna men så tycker jag absolut inte att det är idag- tvärtom.

De som såg hästen i framridningsridhuset igår såg nog tvärtom en högst normal för att inte säga mycket LYDIG häst som inte gjorde annat än ”levererade”.

På tävlingsbanan fanns en del att önska men inte heller om detta tror jag att en kunnig dressyrmänniska hade tänkt ”men herregud…den hästen verkar ju helt sinnessjuk….varför tävlar man på en sån idiot”.

Domaren kommentar ”BUSIG HÄST” var faktiskt det enda jag inte höll med om i hennes bedömning/ poängsättning; JAG anser inte att Kreon är just busig även om det kanske ser så ut men som sagt; någon fullständig galning är han inte- om nu någon trodde det :).

Läsaren Fanny ställer följande fråga:

”Varför tävlar du inte din häst själv? Jag har undrat det ett tag. Jag förstår ju om någon annan kan göra det bättre, men varför inte själv utvecklas med din häst?”

Jaaa du Fanny….jag har FÖRSÖKT att tävla Kreon själv och det har inte gått speciellt bra- det är det korta svaret på din fråga.

Den längre varianten är att Kreon, den handfull gånger jag tävlat honom, har visat väldigt icke-önskvärda tendenser i större eller mindre omfattning i princip alla gånger, framför allt på framridningarna men även inne på banan.

En del av dessa tendenser eller ibland även uttalat beteende (försök till stegringar, bakutsparkande) har jag dels tyckt har varit otroligt obehagliga men framför allt FARLIGA, inte bara för egen del utan även för omgivningen.

Som du kanske förstår är andra ryttare inte det minsta roade av att rida sina hästar bredvid en häst som från ingenstans tex sparkar bakut, far iväg osv och själv vill jag heller definitivt inte vara orsak till att någon annan skadar sig pga mig/ min häst. Det KAN så klart hända ”vem som helst” om olyckan är framme men om man VET att man har en ”oberäknelig” och för andra potentiellt farlig häst tycker jag verkligen att man ska tänka sig både en och två gånger för innan man tar ut den på tävling. Jag hade själv verkligen inte velat möta sådana hästar på framridningen och blir väldigt illa till mods de gånger jag rider med ”otäcka” hästar- för det förekommer.

Hade jag varit yngre och inte så smart som jag ändå har lyckats bli med årens lopp så HADE jag fortsatt att tävla Kreon själv och förmodligen misslyckats kapitalt samt kanske även orsakat en eller flera olyckor på vägen (se ovan).

Om du läser att till och med X, en avsevärt skickligare och långt mer erfaren ryttare än jag har problem med hästen då den beter sig likartat med honom som med mig fast i en ”mildare form”- just eftersom han ÄR skickligare så förstår du kanske det kloka i mitt val.

Tro mig- jag vill INGET HELLRE än att tävla Kreon; han är köpt enkom för detta ändamål och det är min högsta önskan att detta kan uppfyllas snart (och helst redan igår) men att inbilla mig att vi ska ”utvecklas tillsammans” på tävlingsbanorna (så som du föreslår)  JUST NU vore vansinne.

Jag vet en hel del vuxna människor som inte är ett dugg intresserade av att tävla själv men finner nöje i att SE sin häst tävla. Det nöjet har jag också MEN jag skulle ÄNDÅ tusen gånger hellre sitta i sadeln själv om jag trodde att detta var det smartaste.

Hur otroligt trevlig och skicklig X än är (och det är han) så tillhör jag inte skaran som ser det som lite av en fjäder i hatten att en duktigare ryttare sitter på deras häst och liksom solar sig i glansen av detta och ”tar åt sig äran”.

För mig är detta varken ett självändamål eller för den delen en billig historia som jag gör ”bara för att jag kan” utan detta är en klok lösning som jag är extremt tacksam över att jag har kunnat ta till vara SÅ LÄNGE DET BEHÖVS.

Om Gud är god (sa ateisten) kommer jag att kunna tävla själv nästa år- jag ska i alla fall göra allt som står i min makt för att försöka få Kreon så skolad att jag bedömer att jag kan och vågar göra detta utan att riskera varken mig själv eller andra.