Till dags datum har jag publicerat lite över 40 ”samvetsfrågor” som ni har fått ta ställning till och en kommentar från en fd stallkamrat fick mig att vilja göra detta förtydligande.

Så här skrev hon:

”Är det i ditt stall som alla dessa underliga saker händer? Läste något för ett tag sedan om ovänskap och fallfrukt”.

Så här är det:

De frågor jag ställt till er är IBLAND baserade på sådant som har hänt mig, kanske helt nyligen eller för 10-15 år sedan. Det kan också handla om sådant som har hänt ANDRA och som de har berättat för mig eller om sådant jag har läst om.

Ofta ändrar jag också om lite i ”storyn” för att det ska bli mer intressant eller inte gå att känna igen.

Vid några tillfällen har även mina läsare tipsat mig om olika frågor som man kan ta upp och detta är jag väldigt tacksam över så om ni har någon idé så bara släng fram den (eller maila mig).    

Ännu en roande kommentar som av någon anledning hamnat bland min SKRÄPPOST på bloggen- det måste väl ändå vara fel för visst instämmer vi i ”Camerons” kommentar:

”Your weblog is STELLAR! I mean, Ive in no way been so entertained by anything in my life! Your vids are excellent for this. I mean, how did you manage to locate some thing that matches your style of writing so well? Im really pleased I began reading this nowadays. Youve got a follower in me for certain!”

🙂  🙂  🙂

Härom dagen, när jag gick förbi Kreons hage och han hälsade på mig med en riktigt mullrande gnäggning som verkade komma ur djupet av hans hjärta mindes jag ett uttryck jag inte sagt på många år: ”det var värt femtio spänn”.

Så brukade jag säga varje gång Heron mötte mig med sin exalterade gnäggning när jag kom till stallet från jobbet, ibland trött och sliten men sååå glad när jag såg honom.

Det HADE verkligen varit värt 50 kronor att få ett sådant välkomnande och tänk…jag fick det gratis nästan varje dag.

På en annan blogg har vi nyligen diskuterat det alltid känsliga (?) ämnet hagvistelse.

Det finns ju lika många åsikter om denna som det finns hästägare och både de som i princip knappt släpper ut sin häst (och då går den ensam, och helt ”madrasserad” med skydd i en liten grusruta) och de som förespråkar mer eller mindre dygnet-runt vistelse ute oavsett väder, vind och annat.

Jag förstår att det är lätt att klanka ner på andra när man kanske inte riktigt förstår att vi faktiskt kan ha väldigt olika levnadsförhållanden beroende på var i Sverige vi bor och till vad vi vill använda vår häst men faktiskt också för vilka pengar vi köpt den sistnämnda.

Vad gäller ”levnadsförhållanden” så vill i alla fall jag inte bo i ödemarken, långt från bebyggelse och jag vill inte heller ha min häst flera mil från min bostad.

Detta medför i Skåne, och om man dessutom vill träna och ha tillgång till ridhus att det inte precis vimlar av gigantiska vidder (hagar) där hästarna kan ströva runt torrskodda och harmoniska under större delen av dygnet.

Hade jag hittat ett sådant stall i min närhet hade jag absolut flyttat dit men som ni vet så är det inte så.

Och om vi ska tala om hästens (inköps)pris- även om detta också kan vara känsligt och ett rött skynke för vissa som menar att alla hästar är lika mycket värda- så vill jag vara ärlig och berätta att detta ABSOLUT har med mitt val av hagvistelse att göra.

Om det skulle hända Kreon något (vilket det förvisso inte behövs en hagvistelse för) är det verkligen inte så att jag bara hade kunnat fiska upp plånboken och köpa en LIKVÄRDIG häst utan vidare.

Han är inte ens försäkrad i sitt inköpspris och dessutom vet man ju aldrig hur försäkringsbolaget resonerar den dagen man kanske vill få sin häst utdömd.

Så ja, jag är mer rädd om Kreon än om en häst som jag hade köpt för säg…40.000 kronor- den hästen hade jag direkt kunnat ersätta med en likvärdig utan att behöva tänka två gånger.

Och hade jag fått en häst till skänks så hade jag varit ÄNNU mer benägen att ta risker genom att kanske släppa ihop denna häst med andra, ha den ute i en stor, slipprig hage, sådant jag helt enkelt inte vågar med Kreon, inte BARA för att han har kostat en del men det bidrar som sagt utan tvekan.

Avslutningsvis tänker jag också att det är lätt att tycka en massa om man tex inte själv, genom eget hårt arbete, kanske i åratal, har lyckats spara ihop pengar till ”drömhästen”.

Många FÅR ju faktiskt sin häst av föräldrarna och fattar då kanske inte hur otroligt svårt det kan vara för en ”vanlig knegare” att ”unna sig” en häst.

Då är det också lätt att gapa om att ”hästen ska få vara häst” (läs: gå ute dygnet runt med andra hästar).

Sedan hoppas jag att ni utifrån mina tidigare blogginlägg fattar att jag så klart är FÖR hagvistelse, så mycket det bara är REALISTISKT men jag vill också visa på att saker och ting inte alltid är så ”svart eller vitt” som vissa tycks tro.

Jag har ett tag nu tyckt att Kreon ser riktigt fin ut i kroppen, med sin nya ”dressyrhals” framför allt (och inte den där smala pinnen som brukade sitta där tidigare) och det tänkte jag att jag kunde visa er idag.

Tyvärr måste även jag, som annars sjunger I-phone-kamerans lov, erkänna att bilderna inte blev speciellt bra men det finns inte mycket att göra åt det nu…buhu…

Notera hur Kreon håller grimskaftet som en snuttefilt i munnen på den sista bilden :).

Jag har ju någon form av ”filter” som ska varna för skräppost så att detta inte publiceras på bloggen och idag när jag gick igenom kommentarerna där höll jag på att skratta ihjäl mig.

Någon vars hemsida heter GET LAID 🙂 har skrivit:

”certainly like your web site but you need
to check the spelling on several of your posts.
Many of them are rife with spelling issues and I find it
very troublesome to inform the truth however I’ll certainly come again again.”

Jag måste skärpa mig med andra ord :)!

Vad gäller reklamationer vet jag att både jag själv och andra resonerar som så att ”om fler reklamerade skulle tillverkarna skärpa sig”.

Och så är det kanske?

Fast vad gäller själva reklamationerna undrar jag  varför jag fått rätt SAMTLIGA gånger jag reklamerat något (och det har varit mååååånga gånger).

Är det för att tillverkarna är så ovana vid att någon klagar att de inte orkar ”tjafsa” utan hellre fixar saken och därmed förhoppningsvis vinner lite goodwill?

Skulle de vara lika välvilligt inställda om många fler (ALLA?) som köpte en dålig produkt klagade?

Jag vet ju att det finns massor av människor som varken ids eller ”vågar” klaga, de tycker att det är pinsamt, omständligt, har inte sparat kvittot, har köpt varan långt hemifrån osv.

Detta tjänar ju tillverkarna så klart på…eller gör dom det egentligen?

Jag inbillar mig att folk ändå tycker om att ”spread the word”- vare sig de köper något riktig bra eller en riktig skitgrej.

Och mun-mot-mun-metoden ska inte föraktas, framför allt i dessa internet och sociala-media-tider.

Ett uselt bemötande kan sprida sig fortare än ringar på vattnet och en tillverkare kan nog förlora mycket på att inte åtgärda en grej som rent pengamässigt kanske bara kostar en struntsumma. TÄNK PÅ DET ALLA TILLVERKARE!

Och för er som fortfarande tvekar följer här en lista på en del saker som jag reklamerat framgångsrikt; read and learn :)!

Soffgrupp där tyget började ”fjälla” efter kanske 2 år- fick alla pengarna tillbaka

Sängram som knäcktes av ”normalt sovande” (IKEA)- inga problem att reklamera efter över 1 år

Min vigselring som skulle göras som en kopia av förlovningsringen men inte var det (Albrekts guld)- fick en annan ring

Vattenkokare (JULA) slutade funka- fick en ny

Värmefilt som slutade att funka (City Gross)- fick en ny

Sadelgjord där en stropp gick sönder efter EN gångs användning (Hööks)- pengarna tillbaka

Läderridstövlar där dragkedjan gick sönder (Hööks)-fick nya

Läderridstövlar som gick sönder (Soubirac)- lagades kostnadsfritt

Hackamore som gick sönder efter typ första användningen (My One)- kunde ha slutat med en rejäl olycka, fick pengarna tillbaka

Ridbyxor som såg slitna ut innan de ens var tvättade första gången (Hööks)- pengarna tillbaka

Vinterjacka som tappade färgen efter en tvätt (EKO)- pengarna tillbaka

Senskydd som gick sönder efter bara några gångers användning- lagades kostnadsfritt

Bett som Archie fick sår i munnen av (Gekås)- pengarna tillbaka trots att jag kom dit efter typ 3-4 månader.

Jag har även reklamerat ett ridläger när jag var 17 år gammal- åkte hem efter 1 dag eftersom det var uselt på ungefär tusen punkter och även då återbetalades alla pengarna.

Så: STÅ PÅ ER- det lönar sig!

Fick en smärre chock 🙂 när jag såg vad en stallkamrat föredrog att mocka i?!?!?  Nästan värre än när jag såg en annan kamrat mocka i foppatofflor 🙂 !?!?! Ordnings-Birgitta tänker att dessa skor måste vara rena döden för STRUMPORNA när man mockar?

Själv använder jag just nu Sveriges fulaste skor/ stövletter som jag köpte på Netto för 49 kronor. De är gjorda av ungefär samma material som foppatofflorna men med ganska skön fuskpälsfodring- sköna men som sagt URFULA :)!

Fattar inte varför bilden blev så suddig i morse men det jag ville visa var hur våra ”gräshagar” ser ut just nu på tal om mitt inlägg i torsdags.

Så…jag tror inte Kreon saknar ”gräset” allt för mycket…..