Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag började jag dagen med en massa pyssel i mitt stall och i lösdriften; det är något av det mest rogivande och trevliga jag vet (ja, jag är konstig….jag vet).
Sedan blev det ridning på utebanan, harvning av densamma och därefter lite socialiserande på avstånd med några trevliga hundägare som jag lärt känna.
Efter lunch tyckte jag att vi kunde åka och ta en fika på en café hyfsat nära oss som jag läst om på en sida på Facebook som heter ”Utflyktsmål i Skåne”.
Ni vet hur man ibland gör sig en bild av något utifrån det man hört/läst och så är verkligheten inte på långa vägar som hur man föreställt sig det; utan att gå in på några negativa detaljer var det exakt det som visade sig vara fallet med detta café men nu har vi varit där i alla fall.
Konceptet som sådant var väldigt trevligt; ett café i ett boningshus ute på landet men skyltningen var i princip obefintlig och vi körde omkring läääänge innan vi hittade dit.
Måhända känner folk i trakten till stället men med tanke på att vi var de enda besökarna så hade i alla fall jag gjort bättre reklam för min verksamhet.
Lite som på bilden kände jag i morse när det började regna när jag hade förväntat mig uppehåll men det slutade snabbt och efter harvning blev det jättebra liksom själva passet.
Än så länge känner jag inte av något från vaccineringen (fick Pfizer) förutom att det spänner lite i armen ibland. Om det inte blir mer än detta är det verkligen bra.
Nu har Molly och jag precis kommit in i huset efter att ha mockat den lilles hage samt klippt ner lite döda grenar runt stallet.
Fast dovhjortarna var mer än synliga i närheten av där vi jobbade gjorde Molly inte en ansats till att jaga dom och skulle hon börja med sådana fasoner är det slut med hennes hjälpredande på Ryhus.
Men så länge hon kan vara lös när jag pysslar med allt möjligt kring stallet är det jättebra.
Idag är jag på en roadtrip, strax över 3 timmar enkel resa är för mig ”långt” med tanke på att jag inte gillar att köra bil.
Jag gissar att det delvis beror på alla gamla ”häckar” jag kört i framför allt min ungdom; körkomforten på bilar från 70, 80 och 90-talet var ju lite annorlunda om man säger så.
Min första bil, köpt för under 4000:- när jag var 19-20 år var både rattväxlad och hade en choke man fick fibbla med manuellt…jag undrar om de som tar körkort idag ens vet vad jag pratar om 🙂 ?
Nåväl…tillbaka till dagens körning så beror den på att jag har varit angelägen om att vaccinera mig mot Covid så fort detta bara har varit görligt och…long story short; därför tog jag bilen ända till Kalmar!
Jag vet lika mycket (eller lite) som alla andra att det har sagts att det ska gå att boka vaccinering i Skåne från den 17 maj men dels är det 11 dagar dit och dels är det ju långt ifrån säkert att man får en tid bara dagar efter bokning. Dessutom tycker jag att det har varit så många turer kring detta med vaccinationerna att jag väljer att ta det säkra före det osäkra vad gäller själva sprutan i alla fall och ta den nu.
Sedan kan man både få biverkningar av vaccinet och smittas trots allt, det begriper jag men nu känner jag i alla fall att jag har gjort vad jag kan på den fronten.
Jag har inga möjligheter alls att jobba hemifrån och vill inte heller isolera mig fullständigt på Ryhus även om jag kommer att iaktta samma försiktighet efter vaccinering som innan. Men förhoppningsvis med lite mindre oro?
Vickster har vilodag och kommer förhoppningsvis att ha en lite bättre hagvistelse än de 2 föregående dagarna, det skulle enligt prognosen inte regna lika mycket i alla fall.
Innan jag körde till Kalmar unnade jag och Henrik oss en sak som jag nästan tycker är lite pinsam att erkänna att vi inte ville göra själva; vi hade fönsterputsare hemma!
Detta är en syssla jag tidigare alltid gjorde själv (och som föregicks av veckor med känslan ”åhhh….blääää….nu MÅSTE jag ta tag i detta”) men fönsterna på Ryhus är på tok för många och dessutom väldigt eftersatta för att varken jag eller Henrik …tja ….rent ut sagt ville göra det.
När vi flyttade till Ryhus för nästan exakt 1 år sedan gjordes det en flyttstädning av en firma och den var enligt mitt förmenande under all kritik men det var inte heller något vi bekostade.
Således var fönsterna inte godtagbart putsade (och massa annat var också halvsmutsigt) och att idag stå med 40-talet rutor, försöka bända loss dom och jag vet inte allt…nä…för en gångs skull fick bekvämligheten segra.
Ofta klagas det på att man Inte kan lita på väderleksprognoser men ibland vill i alla fall jag inte att de ska stämma.
Dag 2 med massa regn idag och tro mig….prognosen har nästan stämt till 100%.
En sådan dag då man är glad för varje minuts uppehåll och till och med den lille har täcke på sig.
Som jag skrev igår vill jag ha hästarna ute så mycket som möjligt men idag blir det nog intag någon timme tidigare om inte vädret mirakulöst gör en helomvändning.
Som ni förstår av bilden ovan ville jag inte rida på utebanan utan kröp in i mitt lilla ridhus där jag fokuserade på piruetter. De går ju bra att göra på liten yta till skillnad från tex seriebyten som man inte hinner så många.
God lunch blev det också; vi körde till kvarterskrogen i Staffanstorp och åt slottsstek och tog även med oss mat hem.
Den här bilden dök upp som ett minne på Facebook idag och eftersom jag vet att jag har en bloggläsare som tycker att Vicke är väldigt vacker visar jag den här, bara för henne 🙂 !
Jag börjar förstå varför så många är intresserade av odling/ plantering/ blommor i trädgården och liknande.
Har man väl börjat med detta är det nog väldigt lätt att man bara odlar mer och mer, köper alla möjliga fröer, gör odlingsbäddar överallt och jag vet inte vad.
Jag är inte där än och kommer kanske aldrig dit fullt ut men att jag ”var tvungen” att köpa denna vackra hortensia när jag ändå skulle hämta ut ett paket (i en blomsteraffär) visar kanske vartåt det barkar 🙂 ….
Paketet ja; det innehöll dessa ridbyxor som var extremt mycket nedsatta i pris och som jag köpte för att ersätta ett par liknande som var helt söndernötta kring knäna.
Jag tycker att jeans-ridbyxor är både väldigt snygga och bekväma men tyget är ganska klent.
Annars har jag idag varit hos Nina och tränat och det gick bra.
Precis som många andra hästar försöker även min att hitta kryphål när jag ”kommer åt honom” och nu när jag har honom mycket bättre ”i ramen” och han inte får dra sig lång som han vill försöker han i stället att köra upp skallen när jag kräver samling och tex en sluta.
Jag tar inte så allvarligt på dessa små försök eftersom de är mycket lättare att korrigera än en hel del annat men det är lite lustigt för Vicke har alltid varit väldigt icke-stretig i handen/ munnen och kontakten har snarare ibland (flera år sedan nu) varit för lös.
Glömde förresten att visa er vad vi såg på vår uteritt igår:
Någon lustigkurre har tydligen julpyntat i skogen 🙂 !
Är det ett ålderstecken att man (jag) uppskattar naturens skönhet mer och mer? Kan inte minnas att jag reflekterade lika mycket över en vacker skog när jag var i 20-års åldern i alla fall…
Idag blev det en del klättring och om ni undrar var det är jag ägnar mig åt detta så är det i dessa krokar!
Romeleklint är Romelåsens näst högsta punkt (175 meter över havet) och känns igen med sina två master som ni kan se här:
och här:
Denna mast syns långväga och ligger fågelvägen ca 1 km från Ryhus gissar jag; att skritta dit tar ca 15-20 minuter.
På denna gamla bild på världens finaste Molly ser ni masterna i bakgrunden.
Jodå, det kom en del regn igår och det var inte bara gräset som behövde det utan även ridbanan.
Beskåda dagens perfektion!
Ingen av de anläggningar jag har haft häst på tidigare har någonsin brukat salta sina utebanor och det kommer inte jag heller att göra.
Det känns som på tok för mycket pengar framför allt men även tid och jox för för lite utdelning så att säga.
Jag rider ju alltid ensam så hur ökentorr banan än skulle kunna bli en extremt torr sommar så är det inte värre än att jag kan rida tidigt på morgonen medan daggen fortfarande håller den lite fuktig eller så får jag väl rida i damm i värsta fall…eller ute på gräset.
Har ni förresten sett vem som hamnade just på utebanan idag?
Det är nog det närmaste Fluffis lär komma till att ”vara på utebanan” och dagens syfte var att han kan beta lite av det gräs som harven inte kommer åt.
Både han och Vicke såg väldigt konfunderade ut när jag släppte ut honom där kan jag säga 🙂 !
Annars fortsätter det lilla djuret att minska med något kilo i vikt varje dag, så mycket hår/ päls känns det som att det rasar av honom alla fall.
Hovskägget ser ännu mer ”galet” ut nu när han blir korthårigare och korthårigare medan detta bokstavligen släpar i marken.
Jag är delvis fascinerad eftersom ingen av mina tidigare hästar har tillåtits ha ens en antydan till denna typ av behåring innan jag har varit framme med saxen men dels ser det liiiite häftigt ut på den lille och dels vill hans dramaqueen-anlag helst att jag låter det vara.
Medan man hade kunnat tex kastrera Vicke med sina bara händer och typ en smörkniv utan att han brydde sig så är Fluffis extremt skeptisk mot mycket som har med att man petar på honom att göra.
Att ens klippa hovskägget skulle kräva en hel del ”viljornas kamp” och när jag vid ett tillfälle råkade vidröra hans ädlare delar flög han i luften som om jag hade pressat en tjurfösare mot honom. Ett lustigt djur….men jag låter honom helt medvetet härja med sina idéer eftersom det inte spelar mig den minsta roll. Hade jag brytt mig hade jag fått sätta honom rejält på plats för är man 24 år ska man klara av vissa, enligt mig, ganska basic grejer….
Här ser ni förresten en annan av det lustiga djurets uppgifter; att agera brännässle-rensare på Ryhus.
Jag torkar nässlorna och slänger in dom till honom och så äter han upp dom. Win-win.
Edit: fick flytta tillbaka honom från utebanan till ordinarie hage efter en knapp timme för han såg inte alls nöjd ut utan stirrade mest ut i världsrymden i stället för att beta. Ja jisses….
Glädjande nog läser jag att fler och fler vänner, bekanta och andra blir vaccinerade mot covid.
Förhoppningsvis ökas farten upp mer och mer utan fler retliga stop och min känsla är också att vaccinationsviljan är på topp.
Själv går jag bara och väntar på min spruta och skulle göra en hel del uppoffringar för att få den direkt och helst redan igår.
Jag väntar även på regnet som enligt prognos ska komma precis när som helst och det kan nog behövas efter många dagars nederbördslös sol.
Vicke har vilodag och stod, sist jag kollade, med näsan i gräset. Han kom inte ens gående när jag kom med deras lunch…eller…kan kom efter en lång stund men det händer i princip aldrig annars. I vanliga fall kommer han skrittande så fort han bara anar min skugga…
Det är verkligen en otrolig härlig tid just nu och jag förstår till fullo de som vill pimpa sina trädgårdar/ omgivningar med alla möjliga blommor.
Själv känner jag mig en aning (läs: ganska mycket) begränsad på grund av dovhjortarna; jag har varken lust att servera dom gratis mellanmål eller att hägna in halva Ryhus med massa staket/ nät och annat.
Det jag har vågat mig på och som funkar så här långt är kejsarkrona, tagetes, hortensia, påsk och pingstliljor, pioner och pelargonier, de sistnämnda i alla fall om de står på trappan till ytterdörren.
Delar av förmiddagen har tillbringats i Flyinge med att träna för Nina vilket gick bra.
Vi ska inom kort börja med saxen (galoppslutor med byten emellan) och gjorde en förberedande övning inför det.
Passet avslutades med att jag gjorde 5 byten i vart fjärde, 5 i vart tredje och 7 i vartannat och satte alla på första försöket vilket var lite ”kors i taket”.
Byten i vartannat gör jag mycket sällan och aldrig på träning och seriebytena kan bli hur som helst när jag ska visa upp dom för Nina.
Det är ”så klart” något psykologiskt; att jag plötsligt drabbas av någon knäpp prestationsångest som bara förstör så det har gått så långt att jag har sagt att jag inte vill göra några seriebyten alls på träning (tjurigt önskemål från bebis-Birgitta 6 år).
Hemma är det inga problem och de få gånger Nina själv rider Vicke sätter hon även många (+10) ettor på första försöket och utan någon längre stunds ridning (jag rider ju innan) så detta är ju hästens ”paradnummer” helt klart.
Hästar har ju olika lätt/ svårt för allt möjligt; Vicke har alltid haft lätt för att byta vilket har räddat oss många gånger eftersom han ibland har galopperat som en kratta och varit sned som en banan men ändå klarat av att byta rent- en riktig bedrift enligt Nina som vet vad andra hästar hade gjort i de lägena.
Så att seriebyten inte alltid funkar när jag ska visa dom för henne sitter definitivt inte hos hästen, det är en sak som är säker.
Och att jag kunde visa dom idag är ett tecken på att jag har steppat upp min ridning den sista tiden vilket så klart är jättebra.
På tal om morgonens inlägg förresten!
Fick denna bild av en bloggläsare; alla hästars våta dröm don’t you think 🙂 ?
Det ”luriga” vädret fortsätter; nollgradigt tidigt på morgonen för att sedan bli soligt och hyfsat varmt resten av dagen. Så länge solen skiner njuter jag- den kortvariga kylan avhjälps lätt med ett täcke några timmar.
Fluffis fortsätter att ömsa päls; kolla bilderna!
Han är inte precis förtjust i att bli borstad så jag passar på medan han äter mellis och är fokuserad på maten, annars får jag sätta på honom en grimma för att han inte ska vandra iväg. Och har han väl börjat gå…då går han och inget kan stoppa honom 🙂 !
Även Vicke har gått; i hans fall ett ridpass på utebanan. Jag försökte tänka på domarens input från i lördags; att få ut halsen mer.
När det var dags för lunch körde Henrik och jag till vår kvarterskrog i Staffanstorp som numera har synbart mindre gäster mitt på dagen. Det är väldigt glest mellan borden även om jag förstår att många inte vågar äta ute. Vi sitter alltid måååånga meter från alla andra och brukar dessutom passa på att ta med oss mat hem så att även nästa dags lunchmåltider är säkrade.
När vi ändå var i Staffanstorp passade jag på att veckohandla på City Gross och jag konstaterade som vanligt att jag var i princip den enda med munskydd i affären.
Jag tror absolut inte att ett enkelt munskydd hjälper till 100% men samtidigt är det en så enkel åtgärd att jag har svårt att förstå de som inte använder dom. De kostar så lite och kanske hjälper lite och det argumentet räcker för mig. Och om inte annat inbillar jag mig att andra automatiskt håller bättre avstånd till mig om jag har munskydd?
Jag har idag lagt lite tid på att strukturera upp min lösdrift lite bättre och burit upp halmbalar som jag tidigare haft stående direkt på betonggolvet upp på loftet i stället. Jag gillar att det ser ordentligt ut omkring mig och med småbalarna flyttade blev det också mer utrymme på ”markplan”.
Nu vill jag bara ta det lugnt resten av dagen och njuta av att vara ledig.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer