Idag började jag jobba 7 och kunde sluta redan 15.30 vilket möjliggjorde en uteritt på eftermiddagen- det var nog någon månad sedan sist jag kunde rida ut efter jobbet.

Noterade glatt (observera ordvitsen) att mina mini-broddar gjorde hur stor skillnad som helst, Vicke kunde gå fullständigt obehindrat även där det var halt.

Vi fick ju några isiga dagar för flera veckor sedan och den enda av dessa dagar då jag fick för mig att skritta ut hann jag ångra mig många gånger om trots att Vicke var försiktig och jag red i ultrarapid- men då hade jag inte heller några broddar.

Idag gick det som sagt lätt att skritta och jag hann sitta och filosofera en del i sadeln.

Tänkte bland annat på det här med hur olika vi människor är; en del fullständigt absorberade av sig själva och andra med ett hjärta som även rymmer andra än de själva.

I måndags fick jag ett sms från en vän som ligger på sjukhus- denna ville gratulera till Vickes fina resultat i helgen.

Min första tanke var faktiskt ”skit i hästen…det ordnar sig med den och tänk på att bli FRISK i stället” men så klart var det mycket omtänksamt att kunna tänka på mig och mitt djur mitt i det egna eländet.

Snart har (väl???) hela vintern passerat men inte förrän idag kom jag på att jag faktiskt äger denna varma sadelsits, kanske för att vi diskuterat värmande plagg på bloggen?

Tja, även vi kan stoltsera med i alla fall en millimeter snö eller nåt…

Som synes är det verkligen inga jättebroddar som sitter i Vickes skor- tvärtom.

Eftersom dagens träning är framflyttad till torsdagen blev det ett morgonpass i ridhuset där vi bokstavligen red iskallt.

Minus 5 grader ute och jag tog motvilligt av mig termobyxorna när det var dags att hoppa upp i sadeln.

Jag var helt stelfrusen när jag väl kom till jobbet och kastade mig över både värmeelement och hett te kan jag säga.

Passet var annars väldigt likt gårdagens och jag gissar/ hoppas att det kommer att vara så ett tag framöver.

Ja, idag hade jag X ord ringande i öronen på mig när jag red; inte rida fortare än vad Vicke orkar gå i balans och få honom att ta färre men större steg.

”Så klart” och som så mycket som har med dressyr att göra så är det inte så att jag tidigare har flängt iväg i världens slängtrav och/ eller låtit hästen harva ridhusbottnen med släpande ben men ibland kan det ju också vara den lilla skillnaden som gör den stora skillnaden om ni förstår vad jag menar.

Och bara att ha blivit medveten om att jag bör rida med ÄNNU MER samling och hur mycket det påverkar tex övergångarna gör att jag verkligen vill rida just så.

Idag fick jag till många fina byten, lika fin förvänd galopp och bra övergångar till skritt- jag har lättare att ”hålla kvar” Vicke på bakbenen i galoppen även om traven stundtals var riktigt fin.

Men det gäller att få ännu mer styrka i denna framridna trav- då kommer det att bli riktigt bra, särskilt när den kommer i alla fall mer naturligt och jag inte behöver tänka på hur jag rider i nästan varje steg.

Efter jobbet blev det en kort promenad i ridhuset och därefter en längre tur med Soya.

Just nu har det faktiskt snöat lite och det är småhalt ute och om ni undrar varför har jag svaret:

En god vän bekände att hon just idag hade tagit AV broddarna på sin häst så vad annat kunde man vänta sig?

Jag har uppmanat henne att omgående skruva tillbaka klackarna så att det blir ordning på vädret igen!

Jaha….då har januari redan passerat. Och jag har länge tyckt att det är just den månaden som går snabbast- ena minuten är det jul och nyår och vips så har vi 1 februari.

Idag har jag haft stalljour eftersom jag bytte med en stallkamrat som hade fått förhinder så det var tidigt besök i stallet för min del, precis som minst 5 andra dagar i veckan.

Efter hagintaget skrittade jag och Emelie ut med Vicks och Flingan- en kvartett som trivs bra ihop.

Idag utgjorde dock mycket kalla vindar och lite snö lite smolk i vår bägare och i ärlighetens namn var i alla fall och Emelie väldigt glada när vi stelfruset nådde stallplanen igen.

Men annars är det skönt att ha hittat detta perfekta sällskap; Vicke och jag rider ju annars i princip alltid ut ensamma och jag tror att jag kan tala för oss båda om jag säger att det är trevligare med kamrater, i alla fall om de är lugna och obråkiga 🙂 .

Hemma lyckades jag tina upp tämligen snabbt genom att ställa mig vid spisen och laga en ny rätt, tacosgratäng. Lagom avancerat (läs: extremt lättlagat) så den kanske jag gör fler gånger.

Lilla Skyggis, en av stallets 3 katter.

Jag brukar skoja om att Gullis är min katt, att Katten med Hatten är en annan hästägares (Marielles) eftersom hon var den som lyckades tämja honom till den gosiga katt han är nu och att Skyggis tillhör stallägarna.

Vi har ingen aning om hur gammal hon är men hon fanns redan i stallet när jag kom för över 5 år sedan.

Och namnet till trots så BÖRJAR även hon att vekna 🙂 så nu kan man klappa henne ganska lätt om man är försiktig.

Ännu en ny erfarenhet idag.

Planen är att Vicke ska tävla  i Flyinge imorgon och detta är en av ytterst få tävlingsplatser som BÅDE ligger nära vår anläggning (tar 25 minuter att köra  dit) och tillåter ridning på tävlingsbanan kvällen innan.

Så det är här jag har ridit i kväll- om det sedan kommer att påverka morgonens ritt på banan, och på vilket sätt, återstår att se.

Men jag ville prova och om inte annat fick det mig att komma ner på jorden lite.

Hemma ”skryter” jag ju om att 99 pass av 100 känns bra, jättebra eller superbra men idag kunde jag inte säga någotdera.

Ovala 10 meters-volter och kantiga hörnpasseringar….inte bra.

Men jag har kvar känslan från igår kring hur jag ska tänka kring tempot- inte rida iväg hästen även om han känns lite seg utan hålla honom på bakbenen och rida ur detta- det kommer tveklöst att bli hur bra som helst med mer träning, det känner jag redan, bara jag är konsekvent och inte ger mig.

Brrr…nu är det åter ruggigt väder med regn och blåst.

Innan det körde igång hann jag rida en kortis i ridhuset där jag bara skrittade samt travade runt fyrkantsspåret i några varv.

Onsdagar är oftast Vickes vilodagar så jag ville bara att han skulle få röra lite på benen och det fick han ju.

Kom mig idag också för att ändra mitt pensionssparande pga de nya beskattningsreglerna- vuxenpoäng till mig!

Någon annan som gjort detta?

Idag kunde jag hämta mitt släp hos verkstaden där jag lämnade det igår- nybesiktigat och klart. Väldigt skönt att ha detta projekt avklarat.

På träningen för Christina avklarades inga projekt- det är i stället en aldrig sinande ström av rörelser som man får jobba med så länge man har häst- idag låg fokus på uppridningar i trav och galopp, halter och förvänd galopp.

Nu är jag fortfarande så stelfrusen så jag knappt kan skriva ordentligt, det är hemskt när kylan går så genom märg och ben att det tar timmar att tina upp.

Om ni är besvikna över att det frusna övergick till plusgrader och en massa regn får ni skylla på mig- eller rättare sagt på att broddarna bankades i Vickes skor igår.

För så är det ju och det slår aldrig fel: har man inga broddar håller hästen på att slå ihjäl sig på isgator och utan snösulor drunknar den i snömassorna.

Därför brukar jag alltid be någon i stallet att sätta på just snösulorna- då brukar vi ha/ få barmark.

I morse i ridhuset blev det mest linjer ur LA:3 och MSV C:1-programmen och eftersom Vicke inte alls är ”av och på” i tempot hemma är min strategi att i alla fall liksom nöta in en del linjer så att han ska kunna gå dom i sömnen; läs. tex inte byta galopp bara för att han blir skrämd/ spänd av något på tävling.

Samma sak med uppridningarna där det kan sackas en hel del på tävling; idag gjorde jag massor UTAN halter/ avbrott utan bara lät Vicke marschera på framåt.

En annan måhända viktig ändring var att jag inte red med spö idag.

Jag rider ju utan sporrar hemma men ”hjälper till” en del med spöt och kanske gör jag det oftare än jag är medveten om? Det finns ju folk som smackar helt frenetiskt på träning och tycks helt omedvetna om att de gör det och jag vill inte riskera att jag kanske gör samma sak med spöt- liksom petar till Vicke automatiskt och omedvetet.

På tävling har man ju inget spö så det är lika bra att träna utan, ibland i alla fal,l och ärligt talat saknade jag det inte så det kanske också bara blir en sådan där psykologisk grej?

Ja inte vet jag men jag får väl prova mig fram lite.