Morgonen bjöd på ett fint dressyrpass med min kära häst- denna veckan har vi fokuserat på slutor i trav och galoppombyten, så även idag.

Efter plaskande i regn och geggig hage var det dags för något som jag alltid drar mig för: en andra klippning av Vicke.

I efterhand tycker jag nästan att jag borde skämmas som ser detta som något så jobbigt- hela proceduren tog ganska exakt en timme (!) och då är jag petig.

Jag klippte ner till framknäna, bakhaserna och sedan tog jag hela huvudet med en mindre klippmaskin som kommer åt kring ögonhålorna osv och så givetvis hela kroppen.

Jag brukar skoja om att jag har en skördetröska för saxen låter hur högt som helst och utblåset är som en rejäl vind men snabbt går det.

Med en så snäll häst borde jag tänka lite mer på de stackare som får jaga sina djur på stallgången fast de är både pleggade och bremsade- jag är verkligen bortskämd!

Dagens hår-skörd!

Morgonen började på sämsta möjliga vis- Soya fick ett EP-anfall och som vanligt kände både maken och jag den sedvanliga maktlösheten, ledsnad över vårt och Soyas öde och så klart smyger sig också frågan om framtiden på.

Hur länge får vi ha Soya hos oss, kommer anfallen till slut att komma ”för ofta” och när kommer vi att tycka att det är för ofta? När är det inte längre försvarbart att låta Soya leva med denna sjukdom och hur kommer min man att överleva om vi fattar beslutet om avlivning?

Ja, dessa frågor har snurrat i min skalle av och till i över ett år och det är inga avundsvärda tankar ska ni veta.

Så efter en ganska nedstämd dag kunde jag i alla fall glädja mig åt en fin uteritt med Vicke och att Soya faktiskt var helt som vanligt när jag kom hem (än så länge kvicknar hon till mycket snabbt, inom en timme i alla fall medan vissa hundar är påverkade i dagar).

Ja, livet med djur….

Dagens planerade besök hos X blev framflyttat några dagar och jag valde att dressyrträna på egen hand på morgonen.

Just nu är jag inne i en period då jag mycket hellre rider på morgnarna och jag är ofta ganska trött efter jobbet- inte pga detta utan för att det alltid är så för min del när hösten kommer.

Utetemperaturen går det inte att klaga på- runt 10 grader redan på morgonen och Vicke klarar sig bra med sitt ofodrade regntäcke.

Jag noterade idag att det börjar bli dags för klippomgång 2, det har snart gått en månad sedan förra gången.

Om man är mer en ”skogsmulleryttare” tror jag att man hade tyckt att Vicke är ljuvlig just nu- pälsen är ”mittemellantjock”, mjuk, glänsande och skiftar i olika mörkbruna nyanser.

Själv vill jag som sagt ha en kortare hårrem för att slippa en svettig häst men jag gissar att det lär bli en aningens gråare nyans på fällen efter avslutad frisering.

Idag kom en ny morotsleverans till gossen och det uppskattar han säkert liksom att Soya och jag var inne hos grannen och plockade äpplen åt honom.

Själv belönade jag mig med egenodlade hallon (micrade) med glass, detta efter att åter ha ägnat mig åt att pulverisera en miljon löv i trädgården med gräsklipparen.

Jag ska inte ta i och påstå att lövjobbet är ROLIGT men det slår krattandet med hästlängder vilken dag som helst, absolut!

Trots ostadigt väder med en del blåst och regnskurar bestämde jag mig för att rida ut efter jobbet eftersom jag också insåg att om jag skulle vänta på ”trevligt” ridväder kan jag få vänta till våren- och så kan vi ju inte ha det, eller hur 🙂  ?

Och det blev faktiskt en skön tur, lite duggregn till trots.

Vicke kändes lösgjord och fin och jag red lite travskolor utmed vägarna, galopperade samlat på en nerlagd banvall och skrittade både i form och på långa tyglar resten av tiden.

Hemma väntade några kilo morötter för Vickes del och när jag kom hem plockade jag också en påse äpplen som han får uppdelat på 3 mål om dagen.

Eftersom dagens träning för Christina var inställd valde jag att rida ett dressyrpass på morgonen.

Jag ”lekte” en hel del med skolorna, dvs gjorde dom mer som gymnastik och accepterade att formen blev väl låg ibland bara jag fick igenom själva rörelsen och den planerade vägen.

Över huvud taget är formen i traven inte optimal- det är lite för ”vekt” framtill men jag ser det som en styrkegrej som jag inte oroar mig över utan tror kommer att ändras med tiden.

Jag väljer att fokusera på att traven är mer rörlig och säkert inte bara känns trevligare utan säkert ser bättre ut för ögat- icke att förakta när man tävlar dressyr 🙂 .

Tack och lov har det mest varit uppehåll idag men efter gårdagens evighetsregn är det verkligen blött överallt. Och imorgon har prognosen hotat med mer nederbörd…blä!

Såg en kort film på Facebook där en av Maria Gretzers hästar SIMMAR i sin hage- där kan vi snacka om översvämning!!!!

Vicke har haft en vilodag i hagen idag så han har inte gjort många knop gissar jag.

För min del blev det bara ett kort stallbesök före och efter jobbet- i eftermiddags möttes min trötta kropp av en glatt gnäggande Messy när jag ropade på henne.

Där har den gode Vicks en del att lära av sin mer vakna ”syster”- han gnäggar sällan och bara då han tror att det ska vankas något att stoppa i gapet medan jag är ganska övertygad om att Messy gör det för att hon är genuint glad att se mig 🙂 !

Även denna morgon spenderades i ridhuset och där trivs jag allra bäst om jag ska rida, det ska erkännas.

Jag får väl ”försvara” denna veckas myckna inomhusträning med att jag dels knappt satte Vickes hovar i ridhuset under ganska många månader (typ mars till augusti) och dels att det är väldigt vått, lerigt och slipprigt ute just nu och jag måste tänka på Vickes hovar och att undvika tappskor.

Hur som helst blev det de sedvanliga övningarna idag och jag var lika nöjd som jag brukar vara när jag hoppade av.

Det är väldigt trevligt att liksom ana hur bra det kommer att bli om vi bara får träna på ostört- vi tar små, små steg i rätt riktning hela tiden och sett i ett större perspektiv men det finns tusen detaljer att finslipa på och förbättra.

Några timmar och lite trädgårdsarbete senare var det dags för något jag sett fram emot länge- löshoppning av Messy!

Som hennes partiska ”foster-moster” måste jag givetvis hävda att det var, om inte historia som skrevs när hon flög över hinderna så i alla fall en superfin början på en förhoppningsvis lovande karriär som hopphäst.

Rödluvan var lika klok som hon varit när jag introducerat annat för henne och efter att jag hade lett henne 2 varv runt banan så hoppade hon hinderna utan minsta tvekan.

Jag vet att det blev lite filmat under hoppningen, kanske får jag tillfälle att visa er filmen vid ett senare tillfälle.

Förresten: måste påminna er om att en av de bästa tv-serierna ever; Downton Abbey har nypremiär på tv 1 ikväll- MISSA INTE!!!!!

Om man skulle sammanfatta de 3 senaste dagarna med ett ord fick det nog bli REGN- så även i morse.

Jag hade under andra omständigheter (läs: om det inte rådde kompakt mörker ute och om det inte hade ösregnat) skrittat ut och gjort lite lösgörande arbete på grusvägarna men tyckte att jag under rådande förhållanden kunde vara ursäktad för att jag i stället valde det torra och ljusa ridhuset.

Det blev ca 35 minuters arbete, nästan uteslutande i skritt och bara lite trav under lättridning och galopp i lätt sits och låg form och känslan var lika fin som igår.

I skritten tränade jag på slutorna och lyckades faktiskt med våra mått mätt ”få till” riktigt bra höger-diton, äntligen!

La också lite tid på ryggningarna som vanligtvis kan bli allt från jättebra till ganska dåliga då Vicke ryggar snett eller inte vill gå bakåt, eller gapar eller, om han verkligen inte är på humör nästan vill resa sig om man pressar honom med för kraftiga hjälper.

Efter flera försök med blandade resultat blev det till slut fint bakåtgående många gånger i rad- ryggningar har alltid varit mina tidigare hästars ”paradnummer” så det vore ju själva f..n om inte Vicke också ska följa i deras spår.

Hittills har det nog mest handlat om för lite träning och att jag har gjort 1-2 ryggningar på enstaka träningar med ibland långa perioder emellan och om dom har varit bra nöjt mig med detta men ”så klart” ska jag ju kunna rygga bra när jag vill och hur många gånger jag vill, eller hur Vicke 🙂 ?

Vissa dagar är det extra roligt med hästar- idag var en sådan dag!

Vicke kändes jättefin under morgonens dressyrpass i ridhuset- han var lösgjord och ”med” även om formen kanske inte höll tävlingsklass hela tiden- men det behöver den verkligen inte göra heller på hemmaplan.

Det blev skänkelvikningar, skolor, enkla byten, ryggningar och tempoväxlingar och det mesta kändes väldigt bra- högerslutorna undantagna.

De är onekligen vår akilleshäl; Vicke är för rak, vill inte flytta sig tillräckligt för vänster skänkel och gör allt för att skjuta över mig åt vänster.

Jag tänker att X med sina ”30 meter långa ben” ska få klämma lite på djuret nästa träning- det kan nog hjälpa.

Men sammantaget gjorde träningen min dag och lika glad var jag efter att ha pysslat med Messy efter jobbet.

Henne longerade jag (i grimma) i ridhuset- detta har vi inte gjort sedan i våras (och då två gånger om jag minns rätt) men den röda flickan gick som om hon inte gjort annat 🙂 .

Inte en antydan till att stanna, vända eller byta gångart (jag lät henne bara trava) så efter kanske 3 minuter i vardera varvet nöjde jag mig- mycket belåten.

Jag har hela tiden haft höga förväntningar på denna, för sin ålder, väldigt kloka häst och det vore otroligt roligt om jag fick rätt.