Nu var det av olika anledningar ett tag sedan jag red på morgonen men idag var det dags igen- till undertecknads glädje.

Jag har verkligen inget emot att börja mina dagar med dressyr och därefter bege mig till jobbet.

Vi har på min arbetsplats börjat med en mycket trevlig måndagsmorgonvana som jag gärna vill tipsa er om: vi inleder denna vardag med gemensam frukost.

För mig som oftast precis har avverkat ett svettigt dressyrpass smakar det extra gott med goda frallor och pålägg men man behöver verkligen inte vara ryttare för att uppskatta denna start på dagen!

Efter jobbet blev det bara snabbt pyssel med Vicke (byte av täcke, bootsavtag, lite extramockning) och en lika snabb avborstning av Messy.

Hennes tålamod på stallgången vill jag inte fresta för mycket men hon får ”stå ut med” att bli borstad över hela kroppen och få benen lyfta.

Nu har jag också börjat ”hovslagarträna” henne genom att ”slå” på hovarnas insida, ungefär som om jag verkade dom- detta gör jag än så länge bara med framhovarna som hon orkar hålla upp längre och lättare än bakhovarna.

När jag körde hem var klockan bara fem men det var redan mörkt- det är ganska deprimerande tycker jag.

Tänk att det är den 2 november idag och att det fortfarande är runt 12-14 grader mitt på dagen!

Sådant ”udda” höstväder är i alla fall jag väldigt tacksam över och det var skönt att kunna skritta ut i täckväst utan att frysa.

Vicke fick förbli täckeslös under turen även om täckesnarkomanin är i full blom hos andra- det såg jag både på tävlingen igår och kring vår anläggning.

På tal om täcken invigde jag idag ett termotäcke jag köpte i Ullared i mars för ynka 199 kronor, se bild nedan.

Satt som en smäck gjorde det och då lyckades jag förmå mig att slänga det termotäcke jag köpte för samma summa för massor av år sedan och som har vägrat att gå sönder så pass att en avyttring hade känts befogad.

Men nu åkte det i soporna- fullt fungerande men urtvättat och trist!

Dagens plan att rida ut i härlig höstsol fick revideras något- när det var dags att lämna jobbet (redan vid 14.30- skönt) hade det börjat duggregna.

Men ut kom vi och skönt var det, trots att vi blev lite blöta.

Jag travade i låg form och checkade av att ingen träningsvärk efter gårdagen störde (det gjorde den inte) och så red jag lite slutor i skritt innan vi var hemma igen.

Nu måste jag sluta tidigare om jag ska hinna med en normallång uteritt- det blir för mörkt redan vid 17.00 och jag står fortsatt fast vid att jag varken vågar eller finner någon mening med att rida i mörker.

Idag har Vicke och jag åter varit hos X som fortsatte sitt galopparbete med min fina häst.

Det blev några sekvenser av riktigt samlas galopp och jag undrar om inte Vicks kände sig lite ”darrbent” när passet var över- han får alltid jobba rejält hos X.

Nu får vi träna på egen hand i några veckor eftersom X är upptagen på annat håll så det gäller att jag kan visa lite framsteg när det väl är dags för nästa beridarpass 🙂 .

Ja, inte var det Vicke som höll mästarklass idag- det kan inte ens den extremt partiska ägaren påstå även om han var lika duktig som vanligt när jag red.

Nej, det var vår utebana som jag vill ge detta höga betyg, dels för att den hade den perfekta fuktigheten i underlaget just idag och dels för att jag äntligen fick bearbeta den med min alldeles egna harv (LOVE)!

Det var väldigt skönt att kunna rida utomhus, jag utan jacka och Vicke utan täcke men i och med att vi lämnat sommartiden bakom oss gällde det att skynda sig lite- hos oss blir det mörkt runt 17.00.

Vicke skötte sig som sagt som han skulle, vi jobbade mest lösgörande och inte så länge- precis enligt min plan.

Idag var maken och jag på djursjukhuset i Malmö med Soya och summan av den kardemumman var att veterinären ansåg att det var dags att byta hennes epilepsimedicin (Pexion) mot en annan (Fenemal).

Att vi valde den förstnämnda initialt är för att den sägs ge färre biverkningar och ingen leverpåverkan medan Fenemalen kan ge just detta, dvs påverkan av levern samt en del tråkiga biverkningar som vinglighet.

Biverkningarna försvinner efter några veckor men jag ska vara ärlig och säga att blotta tanken på att se Soya ragla omkring utan styrsel har gjort att jag har velat undvika att byta medicinen in i det sista.

Men nu ska det alltså göras och jag kan bara hoppas att min oro visar sig vara om inte obefogad så i alla fall överdriven.

Själva besöket med röntgen av lungorna och blodprov utstod min fina hund med stoiskt lugn- hon tycker INTE om det men skulle inte drömma om att göra något annat än att finna sig i sitt öde, stillsamt och vänligt.

Vicke har haft en vilodag idag och för hans del blev det bara en kortare promenad för att mjuka upp kanske lite stela muskler efter gårdagen.

Messy blev avborstad och fick hovarna kratsade och Gullis som varit borta i några dagar blev glatt omklappad av sin ägare.

Ja, det var min dag med djuren det….