Nej, idag fick jag faktiskt nog och vandaliserade åter det återuppbyggda svalboet i min box efter att ha konstaterat att det knappast skulle gå att täcka det på ett sådant sätt jag skulle slippa en halvt om halvt (bajs)vit häst.

Till mitt försvar denna gången får jag väl säga att jag nu konstaterade att svalorna var mer än flygfärdiga (de flaxade runt som besatta i stallet) så nu får de finna en annan boning och använda någon annan än min häst som toalett.

Min häst ja….vilken pärla!

Idag skrittade jag ut ensam för första gången och det gick hur bra som helst.

Jag har många gånger berättat om våra, enligt mig, ganska stökiga uteridningsmöjligheter där man riskerar att möta allt möjligt både på vägarna, i intilliggande trädgårdar och tja…överallt banne mig.

Vicke gick modigt fram på alla ställen där Kreon brukade stanna trettioelva gånger och det enda han hade synpunkter på var dels en fårskock som vi red förbi  och dela en gigantisk lastbil på vilken man hade lastat på en massa rundbalar halm.

Då blev halsen hög och styv och det märktes att han helst ville springa BORT från både får och halmbalar men det var inga som helst problem att övertala honom- jag red bara en bit ifrån och pratade uppmuntrande tills vi kommit förbi.

Efter en knapp timme var vi hemma igen och det kändes mycket skönt att vi utnyttjade det fina vädret så här- tids nog blir det ridhusridning många dagar i veckan gissar jag men än så länge tror jag bara av vi har varit där inne kanske 3 gånger.

…sa han som hade eld i håret (nivån på Birgitta 12 år skämt).

Nä…någon eld i håret hade lilla röd inte i morse och inte ens eld i baken 🙂 men det känns ändå onekligen som att det just ”tar sig”, med det mesta faktiskt.

Galoppen känns bärigare, den förvända är riktigt fin, skänkelvikningarna flyter på- med andra ord börjar vi närma oss LA-start utan att det känns som att vi är dömda att agera klassutflyllnad.

Sedan kan det så klart gå hur som helst ändå men FÖRUTSÄTTNINGARNA börjar kännas bra i alla fall.

Uppenbarligen fungerar det utmärkt med att vi är två som ”delar” på Zack och jag känner inte att jag måste rida fler dagar i veckan för att vi ska komma framåt vilket är tur eftersom förutsättningarna för detta ändå inte skulle finnas.

Dels vill ju hans ägare helt naturligt rida på sin egen häst och dels har jag varken ork eller ekonomi att köra till Zack oftare.

Och stor brun ska ju också ridas…i alla fall 6 dagar i veckan så sysslolös är man ju inte….

Precis som en läsare förutspådde är jag på banan idag igen- när man är 6 år och tjurig behöver i alla fall jag ”bara” bli lite tröstad ”jaaaa Birgitta…folk ÄR dumma…du har så rätt så rätt….” och sova på saken så går det över :).

Hade även ett kort snack med Vickes fd ryttare kring hur jag skulle tänka i högergaloppen som har krånglat lite och hon sa egentligen bara det jag själv redan konstaterat; det går inte att ha innerskänkeln på korset- då BLIR det ett byte i stället för bibehållen galopp :).

När Vicke har trängt med innersidan har jag försökt att trycka tillbaka den genom att dra bak samma sidas skänkel men det går som sagt inte på det viset.

Mer håll på yttertygeln, tänka öppna  och hellre rätta framdelen efter bakdelen än tvärtom så blev det hur bra som helst idag och med väldigt lite ansträngning. Ibland behövs det inte så mycket….bara att man använder huvudet lite….

Idag fick jag också lite bättre kläm på traven och orkade sitta i den längre- jag måste liksom ta mentala halvhalter hela tiden och försöka få mer sug i bettet- det saknas fortfarande.

Men vilken fin häst jag har köpt- han är verkligen snäll men vaken- precis det jag ville ha :)!

Nu hundpromenad med bästa Åsa och Vilja och världsbästa Soya förstås :)!

Som jag redan konstaterade i samband med köpet av Vicke är mina bloggläsare ena riktiga detektiver :)!

Jag hann knappt komma in i ridhuset med Zack idag förrän den enda ryttaren där red fram till mig och frågade mig om jag möjligtvis heter Birgitta och driver Birgittas hästsida.

På min fråga hur ryttaren hade känt igen mig svarade hon att hon dels hade läst på bloggen att jag red på en fux på Gammelgård ibland och dels kopplade ihop något jag sa när jag kom in i ridhuset om att jag rider på morgnarna då och då.

Se där…man möter sina läsare överallt men det är bara roligt tycker jag :).

Varför jag var i ridhuset idag var för att träna för Zacks tränare Hans och oj så roligt det var!

Det tänker jag faktiskt ofta redan medan en träning pågår; just att det är så roligt.

Zack gick mycket bättre än på första träningen för Hans och som jag nämnde redan för några dagar sedan så kommer jag numera till en helt annan ridning som nog inte bara känns behagligare för mig utan även för Zack gissar jag. Hemligheten bakom denna metamorfos tänkte jag för övrigt berätta lite om i ett separat inlägg imorgon.

Idag tränade vi bland annat på skänkelvikningar, öppnor, förvänd galopp och bakdelsvändningar och allting flöt på riktigt bra tycker jag.

På min fråga varför Zacks galopp nästan känns bättre (kvalitetsmässigt) när jag galopperar i förvänd och inte rättvänd dito sa Hans att detta beror på att Zack MÅSTE balansera sig på ett annat sätt i den förvända galoppen- annars ramlar han omkull :).

Och det har jag inte tänkt på men så är det säkert och detta är en anledning till att jag tränar mycket på förvänd galopp- jag tycker det blir en bättre galopp i alla fall i den sämre galoppen (den högra).

Efter detta lyckade pass styrde jag kosan till ”stor brun” som en stallkamrat kallar honom (då får Zack kallas ”liten röd” framöver tänker jag 🙂 ) och även den pojken skötte sig utmärkt i sitt ridhus.

Det blev både fin förvänd och rättvänd galopp och till och med några byten men än så länge saknas en bit på samlingen tycker jag.

Antingen beror det på att jag inte riktigt vågar ”ta tag” i Vicke så mycket som han kanske skulle klara av eller så KÄNNS det mer osamlat än vad det faktiskt är- han har en MYCKET större galopp än den som jag är van vid hos liten röd.

Roligt är det hur som helst att ha två fina, pigga och positiva hästar att rida på- må det hålla i sig!

Res-redo :)!

Idag har Vicke och jag varit på sadelprovning hos Rose Mathisen på Gränsbo Stuteri.

Rose provade ut en Equipe-sadel åt Archie för ca 2½ år sedan- en sadel som Kreon fick ärva efter bara några månader och som passade honom minst lika bra.

Med Vicke har jag känt mig mer osäker huruvida sadeln passar optimalt och eftersom han dessutom är så svår att sitta på i trav ville jag försäkra mig om att sadeln inte på något sätt kunde påverka honom negativt.

Resan till Gränsbo Stuteri som ligger i Ängelholmstrakten (ca 70 minuters bilresa från vårt stall) var min och Vickes första gemensamma men jag var inte orolig.

Dels är jag ju självutnämnd lastningsexpert 🙂  och dels tänkte jag att Vickes ägare nog hade berättat om det var något besvär med att lasta honom, han som är så snäll med det mesta.

Mycket riktigt var det inga problem att varken lasta eller köra även om jag behövde hjälp med att stänga bakom gossen men det  kommer han nog att vänja sig av med, dvs att jag måste följa med in i transporten.

Väl på stuteriet skötte han sig exemplariskt, stod blickstilla medan Rose mätte och kollade på hans rygg och gick så fint den lilla stund jag red runt.

Rose kunde förstå ”sits-problemet”- hon sa att Vickes rygg rör sig otroligt mycket även om det är på ett bra sätt :).

Summan av kardemumman blev att Rose tyckte att sadeln var långt ifrån en katastrof och kunde funka om man ”paddar upp” den baktill lite men att det mest optimala vore att skicka den till fabriken i Italien för att justera den permanent.

Det handlade inte om några större ändringar (1 cm) men jag känner att jag verkligen vill få så mycket hjälp med att rida Vicke korrekt som möjligt och även om ”nödlösningar” (som en kilpadd) inte behöver vara fel så vill jag inte hålla på med extra-utrustning om det inte behövs.

I stället kommer jag att låna Vickes fd ägares sadel som är utprovad till honom (mycket generöst av henne för övrigt) och ta de kanske 4-5 veckorna som min sadel kommer att vara utomlands.

Det känns jättebra att ha gjort denna koll för det är typiskt sådant som hade legat och gnagt ”in the back of my mind” och skulle Vicke någon gång få problem med tex ryggen hade jag inte förlåtit mig själv för att inte ha kollat sadeln.

Morgonens ridpass med Zack blev härligt nog minst lika bra som gårdagens och det känns som att vi har tagit flera kliv uppåt på vår gemensamma dressyrtrappa.

Idag tränade jag på att göra halt ur galopp- en övning jag inte ens hade fått för mig att prova för några veckor sedan då jag DÅ hade bedömt att sannolikheten för att lyckas med detta hade varit lika stor som att försöka stoppa ett framrusande tåg genom att sträcka ut armen….typ.

Då hade jag nog behövt en hel långsida som bromssträcka på en häst som hade kört upp sitt huvud högre än mitt men idag blev det faktiskt helt ok halter med våra mått mätt.

Och ska jag någonsin tävla LA:3 måste jag ju kunna stanna hästen ur galopp utan att det tar halva dagen eller ridhuset i anspråk :).

Annars blev det fortsatt galopparbete idag och jag glömde att tipsa läsaren Lina som hade lite frågor kring hur man tränar upp hästens galoppork igår om att man kan rida i lätt sits då och då.

Detta är min ”eftergift” om hästen inte riktigt orkar- däremot ger jag aldrig avkall på formen och definitivt inte på en häst som gärna vill köra upp skallen.

Passet avslutades med skänkelvikningar, slutor och förvända slutor- tänk vad mycket roligt man kan ägna sig åt när prio 1 inte behöver vara att ständigt påminna hästen om att gå i form!

Vicke det lilla livet har fått sin första vilodag så vi gick bara en 15-minutersrunda runt en stor åker i närheten av stallet.

Soya har fått sig en cykeltur och nu är det dags för mig att vila.

Ja, det blev både min och Josefines slutsats efter dagens uteritt- vi var båda beredda att ge Vicke var sin guldstjärna för hans uppförande under den en timme långa turen.

Fina pojken tittade inte på något trots att vi red både ”här och där” och när vi galopperade över samma GIGANTISKA stubbåker (som motsvarar ytan på väääääldigt många fotbollsplaner) som jag och Vicke på red i söndags så gick det lika lugnt och städat tillväga som då.

Det är VERKLIGEN skönt med en både framåt OCH snäll häst, utan tvekan!

Härlig sommarvärme hade vi också så denna uteritt får, liksom Vicke, högsta betyg :)!

I morse var det åter dags att sjunka ner i min fåtölj (läs: Zack) och idag premiärinvigde jag faktiskt ”hans” ridhus.

Jag har bara ridit på Gammelgårds fina utebana tidigare, mycket på grund av det behagliga väder vi haft men idag var det så mörkt när jag kom att det helt enkelt inte GICK att rida ute.

Ridhuset var mycket fint (och gigantiskt) och tjockisen ännu finare så jag var mer än nöjd när jag hoppade av efter 45 minuter.

Jag har en teori om varför gossen går så bra just nu men vill prova den lite fler gånger innan jag avslöjar min hemlighet :).

När jag red för Zacks tränare beklagade jag mig över galoppen- ”det känns som hästen trav-galopperar” sa jag på vilket tränaren i sin tur svarade lakoniskt men helt sanningsenligt att ”det är för att han lyfter max 20 centimeter från marken”.

Och det är det bästa sättet att ”utmana” mig 🙂 för nu jäklar ska jag visa både tränaren och mig själv att det GÅR att få ett annat svävmoment i galoppen- fåtöljen ska banne mig FLYGA innan jag är färdig med honom:).

Det går redan mycket bättre och den förvända galoppen håller nog godkänt betyg på tävling om den är som idag men mer ska det bli.

Det är bara att fortsätta att ”mala” runt i galopp så att orken kommer mer och mer och växla mellan förvänd och rättvänd dito.

Jag varierar också ställningen och tempot och är noga med att inte klämma med skänklarna- totalt självgående är det som gäller, möjligen understött av en liten touch med spöet på baken.

Nu är det hejdå övergångar och hallå luftig galopp- like it or not röda pojken :)!