Idag blev det ridning på ridbanan för Vicke och vi ägnade mest åt basicridning i både trav och galopp.

Jag skulle gärna vilja ha honom lite kvickare i galoppen med med elektricitet och med lite tempoväxlingar blev det mycket bättre.

I traven går det faktiskt lättare att sitta nu- särskilt om jag liksom inte tänker på hur skumpig han är 🙂 utan koncentrerar mig på annat.

Innan jag begav mig mig hemåt för att cykla med Soya passade jag också på att gosa lite med min lilla katt Gullis- han var på ett av sina mer och mer sällsynta besök i stallet. Numera kan det gå både dagar och veckor innan han syns till men han är trots det så tillgiven att man bara måste älska honom.

När han trycker upp sin vackra ansikte mot mitt och spinner som om han har svalt en jättemaskin av någon slag då är han oemotståndlig- i mina ögon i alla fall.

Annars är det nog bara en hästägare till som leker med honom och Hatten så det är ganska otroligt att han har kunnat bli och förbli så gosig. Och sitt namn gör han skäl för till 100 %, till skillnad från Hatten som sitt namn till trots inte har någon huvudbonad att ståta med :).

Inledde dagen tidigt- red ut Vicke innan klockan ens var 7.

Vi började med att skritta bort till ”vår” stubbåker där vi körde våra vanliga härliga galoppintervaller.

När vi galoppade som bäst red vi rakt igenom en skock med 3-4 kaniner som förskräckt for åt alla håll- varken Vicke eller jag hann se dom innan och han hann inte ens bli rädd- tur för mig ha ha!

Sedan följde kort trav vilket är väldigt bra att träna ute där Vicke ibland kan få ”periskophals” när han ser något han blir misstänksam över.

Då är det bra att träna på att ändå kunna sitta ohämmat; det tror jag att jag kommer att ha nytta av när vi börjar tävla då jag är tämligen säker på att periskophalsen återvänder till en början :).

Nu pustar gossen ut i en gräshage resten av dagen och jag ska fortsätta med liten röd- rapport ikväll!

Vilken natt!

Igår kväll fick jag en gäst som nog kommer att stanna ett tag-”förkylningen från helvetet” om uttrycket ursäktas.

Maken, som brukar bli frisk från sina förkylningar på 3-4 dagar har redan varit dålig i en vecka så det bådar ju inte gott.

Så i natt har jag stigit upp varje eller varannan timme för att snyta mig, ta värktabletter osv- underbart!

Sjukdomen till trots valde jag att fullfölja dagens planering för och med Vicke- min fd hästskötare Lina hade sedan tidigare lovat att komma och fotografera oss och det ville jag inte missa.

Lina är ansvarig för en stor del av de VETTIGA filmer och bilder som har publicerats på bloggen genom åren- själv är jag ju ingen mästerfotograf som ni nog har märkt :).

Eftersom det var strålande solsken och det dessutom inte blir så bra att fota i vårt ridhus red jag på utebanan och nu återstår det att se om några av korten är visningsbara :).

Lina knäppte i alla fall som den värsta pressfotograf medan jag FÖRSÖKTE tänka på att inte hösäcka ihop mig totalt.

Det blev mest basic-ridning eftersom jag som sagt inte är på topp och när jag hade ridit i 35 minuter lät jag Lina prova lite.

Och det var verkligen roligt att se sin häst galoppera så fint så fint trots att Lina satt i tunna mjukisbyxor, ridskor och utan sporrar- då är det minsann inte så lätt att rida på en vilt främmande häst- tycker jag i alla fall.

Traven försökte sig Lina inte ens på efter att ha känt 2 steg i denna gångart….wonder why :)?

Förhoppningsvis blir det alltså lite bilder om några dagar- jag är väldigt spänd på resultatet i alla fall!

Vad härligt det är att längta efter att rida :), som en jäkla barnunge  är jag :)!

Men nu blev det ju ingen ridning igår så det var kanske inte så konstigt att det var extra kul att hoppa upp i sadeln idag.

Och Vicke är precis som alla mina tidigare hästar; inte det minsta berörd av att ha vilat igår (läs: ingen överskottsenergi eller annat ”trams”) utan kändes precis lika fin som vanligt.

Idag hade jag bestämt mig för att rida mer med en PLAN och inte bara snurra runt i ridhuset tänkandes ”jag tränar på att sitta ner i traven” typ 🙂 och så blev det också.

Jag valde att rida linjerna ur LB:1 och LA:1 och det kändes som en lagom nivå där jag hade en fin känsla.

Som jag redan har nämnt väljer jag i dagsläget att sänka utbildningsnivå-ribban lite och hellre få en superfin känsla när jag gör lite lättare saker än att jag tvunget ska spänna bågen och få en inte fullt lika bra feeling.

Vicke KAN ju mycket så det lär han inte glömma bort och jag håller oss hellre båda positiva och friska och fräscha- han är ju faktiskt bara 6 år min fining.

Medan Zack fick jobba på ordentligt i morse fick Vicke vila vilket han får göra ungefär var 10:e dag.

Så i stället för att rida efter jobbet åkte Soya och jag till Åsa och Vilja och så blev det en skön promenad i skogen och i solsken.

Hundarna sprang runt och nosade på allt möjligt som vanligt och vi människor babblade på som vanligt- väldigt trevligt tyckte vi nog alla :)!

Dagens ridpass på Zack använde jag till att checka av linjerna i LA:1 programmet;  skänkelvikningen, ryggningen och framför allt 10-metersvolterna i galopp med efterföljande förvänd galopp.

Skänkelvikningarna gick bra, ryggningarna var mycket mer rakt bakåt än förut medan galoppdelen ännu inte känns befäst.

10-metersvolterna blir gärna 12 meter och den förvända galoppen var idag lite väl hastig och inte alls så samlad som jag skulle vilja ha den.

Högergaloppen var först väldigt kärv idag och Zack ville då inte ens ställa sig korrekt och gå i form samtidigt men efter en del arbete så släppte detta konstiga beteende och han blev jättefin även åt detta hållet, precis som till vänster.

Avslutade passet efter 50 minuter med en mycket bra känsla i alla fall och det som inte känns helt 100 handlar om ork och styrka, dvs bristen på densamma mer än något annat tror jag.

Zack är, tycker jag, en tämligen energisk häst så det handlar mest om att få honom att förstå vad man vill (och att man inte tänker ge sig ha ha ha) och att han ska ha tillräcklig styrka för att utföra detsamma.

Sol och vackert väder följde oss på dagens uteritt och jag bestämde att både Vicke och jag skulle öva på var sin sak som vi behöver träna.

Jag på att sitta ner i trav och klarar man det utomhus när fasaner flaxar upp i huvudet på hästen (fast då satt jag löst…) så klarar man det på tävling 🙂 och Vicke på att galoppera lite fräsigare.

Vi skötte oss bra båda två om jag får säga det själv; traven kändes jättefin och galoppen på den stora stubbåkern likaså.

Vicke har ju en naturligt väldigt bärig och gungig galopp och det ”rider” (ha ha ..nu var jag ordvitsig va´) han nog lite på- man fastnar lätt i ett behagligt läge där man liksom bara just gungar omkring/ med utan att kräva MER!

Men givetvis måste registret vara större än så och idag gasade jag på lite på längre sträckor och kände att jag verkligen fick gensvar.

Härligt var det och det går ju inte fortare än att man har fullständig kontroll så det är inga skenturer vi talar om ha ha….fast det var det nog ingen som trodde heller när det handlar om fis-ridande Birgitta :)!

Att bränna iväg i full fart har väl aldrig varit mitt signum om man säger så :)!

Nix…jag är inte det minsta religiös eller nåt men jag säger ändå att bilden föreställer mig, Vicke och Kreon – man ser ju 2 hästar hur tydligt som helst :). Och jag tycker inte att det är konstigt om Kreon som var så snäll när han hade sällskap vill följa med oss på tur- det måste vara tråkigt att vara så ung och arbetsvillig och sitta och flumma på ett moln…

Idag var det åter dags att träna för Hans med Zack och det var precis lika roligt som sist!

Nu befinner vi oss hux flux på ungefär på samma nivå som Kreon och Vicke och kan rida alla möjliga krumelurer exklusive byten.

Men det är skolor, skänkelvikning, förvänd galopp, bakdelsvändningar, galoppfattningar från skritt osv i ett intensivt tempo- vi hinner med massor på de 30 minuter som träningen pågår och Zack gör faktiskt det mesta riktigt bra, med våra mått mätt i alla fall.

Helt klart är att mitt evighetsnötande med framför allt övergångarna i somras nu bär frukt- ni minns väl hur jag då skrev i så gott som varje inlägg hur jag ÅTER hade malt runt med trettiosjutusen övergångar per pass.

Men då tänkte jag ”han FÅR INTE köra upp skallen i serpentinerna” inför första LB-starten och tro mig- numera skulle jag kunna göra inte 3 utan säkert 10 serpentiner över ridbanan utan att Zack rubbar sitt huvud en millimeter.

Också Hans intygar att hästen är mer på bakbenen, dvs har kommit upp från markytan med hela sin jättefront (muskelmassan på hans hals motsvarar säkert 2 normala hästhalsar) och även detta tackar jag övergångarna för.

Och nu kan vi alltså njuta av mycket roligare ridning som fungerar- tack vare allt det trista basicarbetet som jag är så glad att jag orkade traggla med.

För stunden är det Vicke som får ägna sig åt basicarbete och det har inte alls med hans form att göra för den är det inget fel på men där handlar det mer om takt och tempo som jag ju har haft svårt med pga mina nersittningsproblem.

Nu börjar det lossna på den fronten men jag har verkligen inte sett någon mening med att sitta och tex rida skolor samtidigt som jag knappt har kunnat hålla mig kvar på hästen :).

Dagens ridhuspass kändes riktigt bra och Vicke swingade på fint i traven medan jag gungade med relativt lätt utan att varken flåsa eller hålla på att kasa ur sadeln.

Kollade förresten på Vicke idag efter gårdagens klippning- han är sååå snygg!

Förhoppningsvis blir det lite foton/ film snart så att ni får se med egna ögon!