Tänk vad mycket glädje ens djur skänker en!

Så är det för mig i alla fall även om jag verkligen haft min beskärda del av diverse bekymmer på både häst och hundfronten i år.

Men när man gosar med dom glömmer man lätt alla svårigheter.

En annan hästägare frågade mig lite skämtsamt idag om jag älskar Vicke och hur kan man göra annat- om man tror på reinkarnation, vilket jag förvisso INTE gör så är han en återuppstånden och fullständigt uppgraderad version av Kreon- Kreon 5,0 typ.

Vicke har alla Kreons postitiva egenskaper (den fina galoppen, den mjuka munnen, den för dressyr ändamålsenliga kroppen, den positiva inställningen till arbete på ridbanan osv) men har bytt ut den förstnämndes svaga trav och galna uteridningsidéer tex mot något mycket bättre. Tack för det.

Idag red vi ut och precis som när jag red på Kreon var det mjuk trav, lugn och samlad galopp och en fin form under hela passet som gällde, skillnaden var att vi hann mycket längre på den dryga timme vi var ute eftersom Vicke till skillnad från Kreon inte känner ett behov av att stanna var 50:e meter och fråga ”ska vi verkligen fortsätta”.

Mitt ÄNNU mer älskade djur Soya fick en 45 minuter lång cykeltur där hon fick springa runt och strosa medan jag trampade ganska makligt i vackert väder- det är sådana här dagar jag verkligen uppskattar.

Idag har det varit en lång dag vill jag lova!

Uppstigning i ottan för att rida Zack innan jobbet (där jag stämplade in 07.00) , träning för Christina efter jobbet och en långpromenad med Soya, Åsa och Vilja som avslutning.

Dagens träning gick mycket bättre än den förra veckan och att jag numera rider utan stigbyglar gjorde att jag kunde komma till en annan ridning och slippa fokusera på att ”klamra mig kvar” :).

Vi tränade bland annat på övergångar mellan skritt och galopp och trav och galopp, en del förvänd galopp och fattningar ur bakdelsvändningar för att verkligen få Vicke att sätta under sig.

Otroligt nog kunde jag rida i pikétröja utomhus och det är bara att hoppas på fler sådana höstdagar.

Vicke svettas ganska mycket i den vinterpäls han har börjat sätta så det börjar också bli dags att plocka fram klippmaskinen- visst brukar man få göra en andra klippning ganska snart efter den första om man klipper så här tidigt men jag tror inte på det där med att träna med lång päls och så ser det så himla ofräscht ut också.

I morse levererade Zack åter ett fint dressyrpass där jag försökte att tänka på vår nära förestående start i LA och öva på några saker som ingår i programmet vi ska rida.

Således blev det en del 10-metersvolter i galopp där jag valde att göra 3 per långsida för att effektivisera övningen 🙂 , några ryggningar som först blev för krokiga men sedan bra och en del förvänd galopp som numera känns jättefin med våra mått mätt.

Jag hann inte med skänkelvikningarna eftersom jag valde att verkligen jobba igenom galoppen där jag också la till en mängd tempoväxlingar vilket är det enda jag själv inte tycker fungerar på tävling- Zack drar iväg efter mellangaloppen och vill sedan inte växla ner till arbetsgalopp mjukt utan bryter i så fall hellre av och tar några gigantiska travsteg innan jag återfår kontrollen.

Eftersom det fortfarande är jobbigt för honom att galoppera som jag vill, med luft under magen och i bibehållen form fick jag ta i ganska rejält för att hålla honom kvar mellan hand och skänkel men när han väl ”kom loss” kändes han sååå fin.

I den efterföljande traven swingade han så att mitt dressyrspö hela tiden slog i kruppan så jag var tvungen att släppa det- ett bra betyg till liten röd :)!

Och det är ungefär som idag som våra pass ser ut när jag tänker efter; de är liksom indelade i tre faser.

I den första fasen rider jag fram under lättridning och galopperar i rättvänd och förvänd galopp i lätt sits. Här känns det oftast väldigt behagligt- Zack har inte hunnit bli trött och den lättare nivån gör att han orkar och vill trava och galoppera på bra.

I nästa fas börjar jag sätta krav och träna på sådant som jag anser behöver förbättras eller checkas av och då kan det bli större eller mindre protester beroende på hur jobbigt det är.

Ibland får jag ta tag i honom ganska rejält om han får för sig att han ska betrakta världen från ett periskop-perspektiv och det är nog främst där eventuellt ”tjafs” oss emellan kan uppstå- kring formen.

I den tredje och avslutande fasen kräver jag att Zack, oavsett hur han utfört föregående övningar ska avsluta passet genom att trava och galoppera i en god form, lätt i handen och med ”allt han har att ge”gångartsmässigt. Det betyder inte att han ska flyga runt i ökad trav eller galopp men gångarterna ska vara så energiska som det går för dagen.

När detta fungerar i båda varven ska han trava i lång och låg form på samma vis och därefter är passet slut och det har pågått i allt mellan 35 och 50 minuter ungefär.

Ja, så ser vårt upplägg ut.

Idag blev det lite dressyrridning i ridhuset och jag tycker nu att det börjar fungera bättre och bättre med den jäkla skumptraven.

Utan stigbyglar går det helt ok och MED går det bättre och med det får jag nog vara nöjd för stunden.

Jag tänkte skrattande på en kommentar som en annan ryttare fällde när hon såg mig rida förra veckan: ”det gäller att inte ha ätit en rejäl middag innan man ska rida” sa hon :).

Och så är det absolut!

Jag var glad att det hade hunnit gå några timmar sedan jag åt en ganska rejäl lunch med en fd arbetskamrat och det är nog något jag kommer att få tänka på i alla fall under ett tag framöver; att inte äta precis innan ridning :)!

Eftersom dagens träning för Christina är framflyttad valde jag att ge både mig och Vicke en vilodag.

Som ni vet är jag inte mycket för att låta hästen stå utan att alls bli motionerad eftersom våra hagar är så pass små och hästarna inte är ute mer än 6-7 timmar men någon enstaka gång i månaden kan det väl vara OK- dock inte varje vecka om det ska kännas ok för mig.

Sedan behöver man givetvis inte rida järnet varje dag och det tror jag inte heller är det optimala men att skritta ut en timme är för MIG ett vettigt sätt att vila hästen på tex.

På Zacks anläggning finns en skrittmaskin och det är ett hjälpmedel jag gärna hade använt mig av om vi också hade haft det i mitt stall- det är inte alla gånger jag heller jublar över att skritta omkring i tex blåst och kyla.

Men för det mesta väljer jag att tänka mer på hästens välbefinnande än på om JAG tycker att något är superkul- som i fallet med just uteritterna ibland.

Som jag skrev tidigare så är det med Vicke som med Kreon- jag LÄNGTAR till varje ridpass!

Idag har jag känt mig trött och hängig hela dagen men när jag kom upp i sadeln…då glömde jag allt :)!

Min underbara häst gick som en dröm och vet ni…jag kan nu sitta hur länge som helst på honom så länge jag rider utan stigbyglar :)!

Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt- jag har i alla tider varit världsmästare i just ridning utan stigbyglar och har ”alltid” föredragit detta framför att rida MED stigbyglar.

Det var först med Kreon vars rygg var stilla som en död sill som jag tyckte att jag kunde sitta fint med stigbyglar så när jag nu återupptar min (o)vana så känns det ganska hemtamt.

Nu ska jag inte påstå att jag sitter som gjuten i sadeln ens utan stigbyglarna men det ser nog helt ok ut och framför allt så behöver jag som sagt inte bryta av och pusta ut i tid och otid.

Idag red jag i ridhuset, travade runt och varierade tempot och provade lite förvänd sluta och vanliga skolor, galopperade i förvänd och rättvänd galopp och gjorde något enstaka byte.

Åt ena hållet byter Vicke lätt (för lätt ibland…) som en dans så det känns ju lovande inför framtiden.

Många klappar blev det efteråt av en extremt nöjd ägare!

Ja, om Vicke fick en guldstjärna för gott uppförande i morse så ”måste” jag ge en till Zack också- detta härliga lilla djur!

Vi var, som vanligt höll jag på att säga, och red en LB:1 hos en närbelägen klubb och Zack skötte sig precis lika fint som han alltid gör.

Vår ritt renderade 66,2 % och att vi inte blev placerade säger mer om konkurrensen än Zacks prestationer inne på banan- jag var hur nöjd som helst och satt bara och njöt under hela travprogrammet.

Extra glad blev jag för 8:an på mellantraven eftersom jag själv hävdar att den är vårt paradnummer 🙂 (och kul för mig eftersom Zack är den av alla mina hästar som faktiskt ökar bäst).

Även om Zack alltid har gått som bäst inne på banan (tänk om man kunde klona DEN egenskapen) så tycker jag att han är ännu mer uppe i formen nu och det är ju det jag har arbetat så hårt för.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kan fortsätta att tävla framgångsrikt även på liiite högre nivå för jag är övertygad om att inte bara jag tycker att dessa helgutflykter är roliga- Zack springer in i transporten hemma och visar som sagt om inte annat i ridningen att han trivs ”i rampljuset”.

I morse tyckte jag att det kunde vara dags att introducera Soya för hennes nya häst.

Hon har ju varit hästlös i ca 2 år stackarn, ända sedan jag sålde hennes Archie som hon hade så roligt med och i stället köpte Kreon som jag aldrig litade tillräckligt mycket på för att våga låta henne stifta närmare bekantskap med.

Visst; hon var ju med och höll lite lektioner för mig i ridhuset när jag red på honom och det gick bra men att rida ut med dom två tillsammans vågade jag inte riskera.

Jag kan ju bara tänka mig hur Kreon hade reagerat om hon hade swischat förbi hans bakben i full fart och hade jag haft henne i lina och han hade valt att göra sina sjuttioelva stopp på en och samma tur hade hon nog somnat av leda (eller blivit trampad på).

Men Vicke kan nog bli en värdig ersättare för Archie tror jag.

Vi började med att rida i ridhuset men eftersom det såg ut som om en elefanthjord hade farit fram där vågade jag inte rida så länge; det var ganska djupt och lite gropigt.

Jag red dock lite trav utan stigbyglar och det kändes faktisk LÄTT (?!?!?!) och jag höll inte på att ramla av av utmattning :).

Jag nöjde mig med kanske 15 minuters trav och 5 minuters galopp och sedan skrittade jag ut med djuren i stället vilket gick hur bra som helst.

Visst tittade Vicke till när Soya vid ett tillfälle kom farande förbi honom men han har liksom inget ont i sinnet när hans ser henne utan visar bara nyfikenhet medan Kreon kunde se ut som att han ville anfalla henne i liknande situationer i ridhuset.

Nu var vi bara ute en kort stund men med risk för att vara tjatig måste jag åter ge Vicke en guldstjärna för gott uppförande.

Det bästa sättet att få mycket gjort är tydligen att tänka ”idag ska jag verkligen ta det LUGNT” :)!

Så har det varit för mig idag i alla fall; jag har dammsugit, tvättat, planerat blommor, klippt gräs, plockat lite hallon, plockat massor med äpplen och päron, gått en långrunda med Soya, cyklat med Soya, putsat sadel och träns, tömkört en ponny i stallet och sist men inte minst ridit på min sötnos.

Vicke ja…”Sötnos” är för närvarande hans vanligaste smeknamn- det avspeglar lika mycket hans personlighet som ”Muppe” återspeglade Kreons :).

Eftersom solen gassade även idag började jag ridpasset på grusbanan där jag travade utan stigbyglar i 20 minuter. Visst blev jag trött och några avbrott blev det så klart 🙂 men…det gick bra tycker jag.

Vicke går så lätt och bra i form och även om jag bara red ”runt-runt” så lät jag honom ändå inte bara lufsa runt utan varierade tempot och försökte både tänka samling och svaga öppnor då och då tex.

När jag var nöjd med mig själv 🙂 (och flåsig så det räckte….) skrittade jag iväg till den stora stubbåker där vi varit några gånger tidigare och idag tog jag flera härliga galopper där.

Vilken häst!

Man fattar en hur samlad galopp som helst, trycker på tills man uppnått önskad fart (idag mest ökad galopp) och sedan sitter man och gungar omkring med en häst som går i perfekt form tills man vill sakta av då man bara tar lätt i tyglarna och får en häst som skrittar på lång tygel, helt avslappnad.

Nu har jag ju haft gossen i några veckor så allt lugnande medel, hur långtidsverkade det än skulle kunna vara och som hans ägare kanske har tryckt i honom innan försäljningen borde ju verkligen vara ute ur kroppen vid det här laget 🙂 så det här ÄR nog som Vicke är- dvs precis som utlovats: mycket snäll :)!

Om ni blir avundsjuka får ni trösta er med mitt travskumpande 🙂 men det ska det nog bli ordning på vad det lider (och medan JAG lider)  :)!

Hoppas att jag nu inte har sagt för mycket men det verkar som att vi får en lång sommar!

Verkligen inte mig emot och det vore ju faktiskt mest ”rättvist” med tanke på hur otroligt lång den senaste vintern var eller vad säger ni?

Även idag har solen strålat och jag har ridit utomhus i pikétröja.

Vicke blev jättesvettig och fick duscha efteråt- vi red i ca 50 minuter i vår gruspaddock.

Idag tränade jag på att galoppera på små volter och att göra övergångar mellan skritt och galopp och det kändes bra.

Traven är fortsatt jättesvår men jag vägrar att rida lätt- det tror jag inte kommer att hjälpa mig ett dugg faktiskt.

Nej- det är bara att träna på det som är svårt och jag kan ju också trava utan stigbyglar för att komma ner bättre i sadeln.

Även Vicke är ju köpt som tävlingshäst så det MÅSTE ju gå att sitta ner i traven- ”tyvärr” får man ju varken rida lätt eller trava utan stigbyglar inne på tävlingsbanan :).