Idag är det exakt en vecka sedan Vickis kom till Grevie och det firade vi på bästa vis- genom ett bra ridpass på utebanan.

Jag red bara i 35 minuter men skärpte kraven ännu lite mer- red mer mellan hand och skänkel och försökte tänkta på de råd jag fått av Christina igår: börja passet med galoppen (efter uppvärmning), korta tyglarna, tänka lång hals, rida massor av övergångar.

Ni som har följt bloggen ett tag vet att sedan Zack kom in i mitt liv är jag övergångarnas världsmästare- jag gjorde fler sådana under den månad han stod i Grevie än jag dessförinnan hade gjort under mitt mer än 30-åriga ridliv- han behövde det för att han var så  ostadig i formen då- så fort man bytte gångart så var hans första tanke ”prova att köra upp skallen i varje fall ett steg”.

Efter ungefär 2 miljoner trehundraåttiosextusen övergångar har jag lyckats bryta detta tankemönster och nu är det dags att prova samma övning med Vicke som inte tänker ”huvudet upp” utan ibland snarare ”kan jag passa på att släppa bettet lite”.

Nej Vicke…det kan du inte, suget ska bibehållas oavsett gångart och det gick riktigt bra idag.

Idag kom jag också på den eminenta idén att rida med en form av…ja, vad tusan heter det…gördel kanske (?).

Ni vet en sådan där grej man kan ha runt mage/ rygg som stöd- tyngdlyftare har väl en i läder medan min är i bred resår och den ”stagade” faktiskt upp min igår ömma rygg rätt så bra :).

Efter passet var Vicke ganska svettig och jag premiärduschade honom.

Som med allt annat jag provat så här långt fann sig Vicke i att bli nersprutad som den mest naturliga sak i världen- det BRUKAR väl de flesta hästar förvisso göra men jag har också varit med om de som i alla fall initialt blivit ganska förskräckta i duschspiltan och försökt att springa ut från densamma (hej Kreon…och Archie…faktiskt….).

Jag har nu i flera dagar noterat att Vicke har haft flera fågelbajs-högar på ryggen och när jag forskade lite närmare i saken idag kunde jag lokalisera källan: ett svalbo högst upp och mitt i boxen = bajs på Vicke hur han än ställer sig nästan.

Och vad värre är; jag är SÄKER på varför han blir nerbajsad- det kan han tacka sin onda ägare för!

I somras när vi högtryckstvättade stallet rev jag av misstag ner ett svalbo som fanns på EXAKT samma plats som detta och som inte gett Kreon eller Zack en enda bajs på ryggen NÅGONSIN.

Men mitt våldsverkade visade sig ha förödande konsekvenser- boet jag rev ner innehöll precis nyfödda ungar som….tja….inte fick bli vuxna fåglar om jag ska uttrycka mig lite mindre dramatiskt.

Jag mådde faktiskt jättedåligt av att se deras mamma leta efter boet/ungarna (usch…jag kan knappt skriva det….) och nu är det pay back time!

KARMA eller x antal fåglar bajsar nu ständigt på Vickis och det är väl bara att finna sig i sitt öde (lätt för mig att säga- det är inte jag som blir bajsad på).

Att riva ner även detta bo kommer inte på tal utan jag får väl vänta ut ungarna tills de bokstavligen lämnar boet och slutar att använda min häst som toalett.

Annars så fick Vicke etg dressyrpass i ridhuset- fortfarande tämligen kravlöst med i princip enbart ”runt-runt-ridning” i 30 minuter men mycket glädjande nog klarade jag nu av att sitta ner i traven i mer än 30 sekunder utan att svimma av utmattning. Det har tveklöst blivit mycket bättre redan- väldigt skönt!

Att rida lätt är något jag inte vill göra till en vana under normala dressyrpass lika lite som att jag galopperar i lätt sits- allt har sin tid och plats förvisso och jag kan mycket väl göra båda delarna i tex uppvärmningssyfte men det är ju ändå under nersittning som man tex tävlar och då måste det fungera på hemmaplan.

Idag dök det mycket hastigt upp ett erbjudande som var för svårt att motstå; en stallkamrat med SNÄLL häst som även lotsat Kreon runt Grevies ägor på den tiden det begav sig skulle rida ut och frågade om jag ville följa med.

Trots att jag hade joggingbyxor (!) på mig och det kanske egentligen var lite för tidigt att prova på att rida ut efter att Vicke inte ens har varit i stallet i en vecka så accepterade jag- sällskapet var som sagt det bästa och just söndagar brukar ju vara veckans mest lugna dag vad gäller trafik och annat på vägarna.

Vicke tackade för förtroendet och skötte sig helt perfekt- vi började med att skritta en lång runda på både asfalt och gräs/stubbåker och sedan blev det faktiskt både trav och underbar samlad galopp på en gigantisk stubbåker.

Och där kan man väl säga att Vicke bekände färg- hade han inte varit så snäll som han faktiskt är så hade det säkert varit väldigt frestande att bara försöka sticka iväg i full fart över detta jättefält, särskilt som han har tagit det lugnt i nästan en vecka nu och skulle kunna vara full av överskottsenergi.

Men nej, bortsett från något taktande steg i skritten här och där och att han, helt naturligt, tittade till på vissa saker så gick han, som jag brukar säga ”som ett urverk”.

Denna morgon har jag tömkört Vicke- tänkte att det kunde vara ett bra sätt att introducera vår grusbana för honom.

Den ligger ju utmed en 70-väg där allt möjligt kan komma väldigt hastigt uppdykande och till och med Zack kunde titta till lite skrämt ibland så jag tyckte det kändes säkrare om jag stod på marken idag.

Men jag hade inte behövt oroa mig, Vicke vickade inte ens på örat utan gick precis som han blev tillsagd i 30 minuter.

Efter denna motion fick han testa en av våra gräshagar (har gått i grushagarna de andra dagarna) och inte heller det var något konstigt :).

Månadens mest kryptiska rubrik kanske- vad kan jag syfta på tro :)?

Tja…det var min slutsats och analys efter att jag hade ridit färdigt Vicke idag och funderade på hur han är i jämförelse med Kreon och Zack.

Som jag redan har nämnt är Vickis superjobbig att sitta på i traven och jag kände mig faktiskt väldigt lättad när hans ägare i ett sms igår bekräftade att hon upplevde samma sak när HON började rida hästen.

Min vän Ann som ju rekommenderade köp av Vicke och som själv har ridit honom kan man tyvärr inte lita på :), människan har en mycket användbar gåva- hon kan LÄTT sitta på vilken häst som helst i trav!

Jag som då inte be-GÅVATS med denna egenskap håller fortfarande på att skumpa av Vicke efter bara några  meters trav och inbillar mig att det syns hur tydligt som helst vilket tack och lov betraktare har bekräftat har lovat inte är fallet.

Så-dagens analys är följande:

___ = Kreon:  Att sitta på honom var som att sitta på en lagom fast madrass!

U= Zack:  Att sitta på honom är som att försjunka djuuuupt ner i en skön fåtölj.

O= Vicke:  Att ”sitta” (läs skumpa) på honom är som att sitta ovanpå en pilatesboll.

Må bollen snarast bytas ut mot i varje fall madrassen och helst fåtöljen säger jag :)!

Annars skötte sig Vicke utmärkt- jag red i 30 minuter på vår gräsbana.

Åhhh…tänk om alla dagar i sadeln kunde vara som denna….gud give (sa ateisten….)!

Jag ska inte berätta hur dags jag steg upp i morse, låt oss bara kalla det ”vääääldigt tidigt”- planen var att rida Zack innan jobbet.

Klockan ”också väldig tidigt” satt jag därför i sadeln på det röda djuret och han kan inte ha varit alltför missnöjd med att ryckas upp ur boxen för han gav mig det bästa passet på länge.

Som tack för det gav jag honom ledigt efter bara 30 minuter- det var han värd.

Zack är en häst som både kan vara fjäderlätt i handen att rida (och ändå jobba på bra) och så tung att det känns som att man styrketränar med 100-kiloshantlar i vardera handen (och då jobbar han så klart inte så bra)- idag valde han det förstnämnda alternativet och kändes helt underbar.

Egentligen ville jag inte sluta att rida men som sagt; han var värd att få berömmet att gå gå tillbaka till boxen då han jobbat på ordentligt utan vilodagar länge.

Efter denna härliga ritt hastade jag till ”mitt” stall för att titta till Vicke och kolla så att hagutsläppet gick lugnt till väga för hans del.

När jag konstaterat att allt såg bra ut gasade jag iväg till jobbet och var på plats 7.45.

Efter jobbet åkte jag tillbaka till stallet- denna gången för att rida- med väldigt blandade känslor.

Jag var både förväntansfull och lite nervös- att ha ägt en häst som Kreon har satt sina spår…

Sedan ska jag vara ärligt och säga att jag inte hade någon superkänsla när jag provred Vicke- jag tyckte att han var jättesvår att sitta på i traven- rena sjöslaget :)!

Alla mina tidigare hästar har varit ”lätt-suttna”, Kreon hade ju tex en inte så bra trav med helt stilla rygg och Zack HAR en bra trav men är ändå som en soffa att sätta sig i- den mest bekväma häst man kan tänka sig att sitta på i trav (galoppen är en annan femma….travens raka motsats…).

Även idag fick jag ”sjöslags-känsla”  i traven men jag är övertygad om att detta är en vanesak och Vicke skötte sig sååå bra.

Lätt och fin i handen, travade och galopperade på med precis lagom bjudning och vet ni…högergaloppen var nästan ”to die for”.

Hade jag varit lagd åt det andliga hållet hade jag sagt att Kreon lämnade kvar det jag älskade mest hos honom, högergaloppen, som en avskedsgåva som Vicke fick men eftersom jag är en iskall realist konstaterar jag bara att Vickes högergalopp redan är i klass med Muppes vilket är otroligt glädjande.

Nu red jag bara ”runt runt” idag och i inte mer än i 25 minuter men känslan var 100 % härlig!

Planen är att ta det lika lugnt i några dagar till- tids nog börjar allvaret för min nya älskling!

Frågade förresten stallägarnas dotter hur Vicke varit att ta in från hagen på vilket hon svarade skämtsamt att han hade varit jättesnäll ”för han är ju en hopphäst” (hon är c-tränare i hoppning).

Och på tal om hopphäst så ska jag väl avslöja vad Vickis heter egentligen:

VICCAMARO!!!!!!!!!!!

Och då fattar ni väl vem han är efter (och morfar är Quite Easy).

Nöjda :)?

Vid 19.30 kom äntligen Vicke till Staffanstorp, traskade oberört ut ur lastbilen och gick lugnt in i stallet där han började äta sin betfor och sina morötter direkt.

Jag tittade till honom en liten stund och kommer till stallet imorgon bitti för att var med vid utsläppet.

Så här långt känns det HÄÄÄÄÄÄRLIGT :)!

Ja, just nu vankar jag omkring i stallet som en äggsjuk höna- trodde hästen skulle vara här sedan länge, men icke:(!

Har passat på att operera min katt som hade ett jättesvullet och spänt öra som då jag körde in en kanyl i det visade sig innehålla ljust blod och inget mer så det var ju skönt.

Snällare katt än Gullis får man för övrigt leta efter, han stod som en staty under mitt kirurgiska ingrepp :).

Sedan jag tömde ut svullnaden såg örat direkt bättre ut- det spände nog rejält innan gissar jag.