I morse var det dags för ett dressyrpass- nu var det väldigt länge sedan jag red på morgonen men det var faktiskt värt att släpa sig upp i ottan.

De där stoppen i trav som Kreon ibland kan göra ”när han inte är redo” fanns det inte ens en antydan till och även alla galoppfattningar gjordes så otroligt mjukt och avspänt.

Jag började just med övergångar trav-galopp-trav och försökte tänka på att få ett mjukt flyt utan hack och att den snärtiga galoppen skulle hjälpa traven att också swinga till lite.

Jag tycker att dessa övergångar ÄR bra som ”travförbättrare” men då gäller det som sagt att flytet bibehålls och inte att hästen stannar upp i avsaktningarna.

När jag travade försökte jag också visualisera ett ökat tryck i avstampet för luftigare trav och tyckte att jag ”fick till det” ganska bra.

Gymnastik-skolor blev det därefter- jag kallar dom så eftersom fokus ligger mer på att framför allt bakbenen får jobba även om det blir kortare linjer, man får hjälpa till med spöt, kanske ha hästen lite för rak för att det inte ska bli för svårt mer än att tänka på hur det ska utföras på tävling.

Som avslutning gjorde jag en övning som Christina introducerade för ett tag sedan och som hon i sin tur fick prova när hon red för Kyra sist och det var den förvända slutan på volt i både trav och galopp.

Som jag nämnt tidigare ett bra sätt att få kontroll på inner bak vilket blir väldigt tydligt i Kreons fall- han som ju har ett mycket svagare höger än vänsterbakben.

När jag ville göra den förvända slutan i höger varv försökte han hela tiden att flytta hela kroppen åt vänster (springa ifrån volten och ut på spåret) men tanken är ju att det bara är bakdelen som ska flyttas utåt- framdelen ska gå kvar på voltspåret och det är inte så lätt- prova själva.

Först när jag hade sagt ”det kan du fet-glömma” (Birgittas 12 år vokabulär) flera gånger så började Kreon jobba rätt i övningen och då kändes han jättefin.

När jag gjorde samma sak i galopp gick det också utmärkt- i vänstervarvet ville han däremot byta galopp flera gånger först vilket är ganska vanligt och kräver att ryttaren verkligen sitter i rätt position och inte lägger om vikten själv och därmed felsignalerar ett byte.

Efter allt detta fina arbete fick det vara nog och Kreon fick avluta sin frukost innan hagutsläpp 1½ timme senare och jag fick åka och arbeta.

Efter jobbet och en halvtimmes cykeltur med Soya innan det blev för mörkt för att se något utomhus blev det bara avborstning, täckesbyte och några kilo morötter- nu SOFFAN :)!

Inte undra på att jag vill ha nära till stallet- jag är ju alltid där minst 2 gånger om dagen och ibland till och med 3.

Så blev det idag och det berodde på att jag inte nöjde mig med morgonens hoppning utan valde att även skritta ut med Maria och Hera senare på dagen.

Jag vill ju ta alla tillfällen i akt att få ut Kreon utanför ridhusväggarna och än så länge är det fortfarande för mörkt att rida på vardagarna efter jobbet.

Att skritta är ju dessutom bara nyttigt och knappast ansträngande- tänk om vi hade haft en skrittmaskin på anläggningen- den hade jag använt flitigt (obs! som ett komplement- inte som enda motion vilket jag tror är stor risk att den fungerar som hos lata hästägare).

Hur som helst kändes Kreon ovanligt avslappnad idag- jag kan faktiskt inte minnas när han skrittade så lugnt och jag märker också att han inte längre känner ett behov av att vara limmad intill Hera utan tvärtom kan vara flera meter bakom henne (stort för honom som tidigare var som ett frimärke på henne).

Mina teorier kring avslappningen är 2:

Dels tror jag att Hera GÖR Kreon lugn men jag är också ganska övertygad om att morgonens motion hjälpte till att få honom ”redo” som X skulle uttrycka det.

Jag ska prova detta koncept längre fram- kanske rida dressyr på morgonen och skritta ut på eftermiddagen/ kvällen- tidigare har jag inte velat ”förstöra” ett fint pass genom att sedan ”bråka” med skritt ute samma dag men jag undrar om det inte kommer att fungera. Jag kan ju prova en gång i alla fall….

Idag var planen att jag skulle rida ut med sällskap som vanligt men då detta blev inställt i sista minuten fick jag faktiskt för mig att prova att rida ut ensam- något jag inte gjort på länge.

Jag tyckte att jag valde en smart, tidigare oprövad strategi; att leda Kreon de 10 första minuterna och förbi de flesta av de saker han nästan alltid stannar till vid och inte vill passera när han är ensam.

Och så långt gick det utmärkt; med mig vid sin sida gick Kreon obehindrat men så fort jag hoppade upp satte han igång med sitt sedvanliga ”jag vill inte gå- antingen står jag stilla eller så backar jag”.

Och så höll det på i säkert 20 minuter, tusen tveksamma steg, massor av stopp, baklängesgående och en ryttare som fick svänga honom runt, prova att rida några steg framåt osv…ja, detta har jag berättat om många gånger tidigare så jag behöver kanske inte slösa mer spaltmeter på att beskriva detta tramsande.

Och som ”alltid” så bara släppte allt efter dessa kanske 20 minuter- Kreon gick nästan hela resten av passet (på totalt 70 minuter) som en klocka.

Jag gjorde fina skolor i lååååångsam trav (det var väldigt fruset ute) och kunde till och med galoppera korta sträckor.

Jag tror att det ÄNNU mer utomhus handlar om exakt samma sak som inne i ridhuset när det blir tjafs- då är Kreon helt enkelt ”inte redo än” som X uttrycker det.

Och med redo menas att Kreon inte är tillräckligt avspänd i ryggen och då ”konstrar” på detta vis.

Hade han velat slänga av mig av ren elakhet/ överskottsenergi hade han LÄTT kunnat tillämpa sina andra strategier med hastiga sidohopp, stegringar och bockande men nu gör han ju ”bara” dessa stopp som är nog så irriterande men inget som känns ”farligt”.

När vi kom hem kissade han en flod redan innan vi kom in i stallet (på den frusna stallplanen) och jag undrar faktiskt om inte detta också har med spändheten att göra då jag sett det även vid andra nervösa tillfällen.

Så; jag kom till som vanligt mycket fin ridning efter en stund men jag kommer ändå att försöka att rida med sällskap när jag kan för att inte stressa Kreon för ofta.

Men har jag ingen som kan följa med så får det ändå bli på detta vis; jag kan inte sitta inlåst i ridhuset i veckor och skulle jag göra det lär uteridningarna bli ännu mer dramatiska när vi väl ger oss ut. Och några enstaka pass tror jag inte är någon fara så länge det går så här bra men däremot instämmer jag i som tex bloggläsaren Ann påpekat att man inte alltid/ ofta kan stressa upp hästen då detta riskerar att ge efterverkningar även i annan (dvs inte bara utomhus)-ridning.

Vilodag och en kort promenad utomhus i duggregn.

Jag var glad över att vara hemma innan mörkret anföll, reflexvästen till trots vet jag hur galet bilarna kör.

När jag sedan själv höll på att få en häst över huven trots att DEN hade massor av reflexer OCH  jag hade saktat in (men vad hjälpte det när den blev rädd för något och kastade sig iväg från den som ledde den) insåg jag hur lätt hänt det är och strök ännu ett tjockt streck under (inte över) min mentala anteckning ”rid aldrig i mörkret”.

Innan hemfärden kunde jag dessutom konstatera hur orättvist hästlivet är- en häst som varken överutfodras eller motioneras för lite hade kolik och väntade på veterinärbesök medan jag genom åren sett hästar som på pappret borde ha ont i magen varje dag men som aldrig haft en bokstavlig ”fis på tvären”.

Eftersom Kreon hoppade så många småskutt (80) igår tänkte jag att han kanske behövde jogga lite lätt idag och bli av med eventuell mjölksyra.

Ja, inte vet jag vad han hade gjort av mjölkhyran men inte fanns det ett spår av den i kroppen på honom i alla fall!

Efter att jag hade travat i lång och låg form en stund och stretchat halsen lite började han plötsligt swinga så jag nästan flög ur sadeln (och nu överdrev jag bara liiiite).

När jag växlade mellan galopp i låg form och dito trav blev traven ännu härligare, framför allt i höger varv och jag kände mig nästan som de ryttarna på Kyra clinic igår som red på sina flashiga hästar.

Tur för mitt självförtroende är jag så närsynt och speglarna ganska dimmiga och dessutom var jag ensam i ridhuset så jag kan fortsätta att leva i min illusion att jag red på Totilas 2.

Totte 2 fick gå hem efter bara 30 minuter- så bra prestationer måste belönas!