Söndag= studshoppning och nu märks det att Kreon har kommit in bra i matchen.

Flåsandet har upphört- troligen för att han inte lägger energi på att fara omkring efter serien samt att han så klart har fått upp kondisen och tekniken.

Idag höjde jag räckena lite och det märktes att det blev liiiite jobbigare men att Kreon också fick tänka till lite; ”aha…jag måste hoppa mer uppåt för att få plats- och se till att komma in i serien utan för hög fart”.

Det såg fint ut och blir ju mer styrketräning på detta vis då han inte bara forsar igenom serien utan att egentligen ta i.

Jag tror att jag ska stanna på denna nivån ett tag nu; det finns ingen anledning att göra det FÖR svårt och därmed ”knäcka” hästens än så länge fina vilja och teknik, han har ju tidigare i hoppningen visat att han kan bli uttråkad efter ett tag och inte vilja anstränga sig och det vore dumt att hamna i det läget nu.

Lite fakta:

Avstånd mellan hinderna: 3 meter, hinderhöjd 50-70 centimeter

Jag har markbom framför räckena men inte framför kryssen. Jag börjar alltid med ett lågt kryss som första hinder och har även det sista hindret något lägre än de andra (lätt in- lätt ut).

Kreon får hoppa 2 omgångar per varv, dvs först 5 gånger à 4 språng i vänster, sedan höger, sedan vänster igen och slutligen höger varv som avslutning- detta gör totalt 80 språng.

Tidsåtgång: mellan 30 och 40 minuter beroende på hur länge man värmer upp och skrittar mellan varven. Numera får Kreon bara pausa den tid det tar för mig att flytta markbommarna och eventuellt höja något hinder.

Utrustning: rejäla senskydd fram, boots fram, lindor bak. Ledträns och longeringslina med delta. Longeringspiska/ körspö

Idag har Muppis fått köra dubbla pass….stackars häst ha ha ha…

Nä…skämt å sido tycker jag så klart inte ett dugg synd om honom- hade mitt liv sett annorlunda ut hade jag mycket väl kunnat tänka mig att motionera honom 2 gånger om dagen då och då.

Inte så att jag hade rivit av 2 dressyrpass om dagen men jag hade tex kunnat skritta ut en timme på morgonen och rida dressyr på eftermiddagen eller vice versa.

Hade faktiskt en stallkamrat för många år sedan som ofta red 2 gånger om dagen och hennes häst var både välriden och mycket framgångsrik på tävlingsbanorna (i hoppning på medelsvår nivå).

Hur som helst- morgonen inleddes med löshoppning och Kreon visade som vanligt både att han kan hoppa och att han  gärna vill att det görs på hans villkor; efter några varv tröttnar han och då får man mana på honom för att han ska fortsätta medan han de första varven hoppar utan att man behöver annat än visa honom var hinderna står.

Idag blev det först några varv med räcke-räcke-oxer på den ena långsidan och ett räcke med vattenmatta under på den andra och därefter ändrade jag oxern så att det blev 3 räcken med vardera ett galoppsprång emellan.

Kreon hoppar som sagt utmärkt men eftersom jag inte vill riskera något hissar jag inte hinderna utan vi håller oss till höjder på max 120.

Eftermiddagens ridpass bestod i princip av galoppjobb- först övade jag på samling och att få Kreon att galoppera så samlat som möjligt utan att bryta av och det börjar lossna bra nu. Man kan ge honom en lite hjälpande ”dish” med spöt på rumpan- det ska ju inte bara gå långsamt utan vara energiskt också.

Efter samlingsarbetet blev det en del förvänd galopp och det har ju alltid varit Kreons paradnummer utom när han i bytes-perioder får för sig att slå om i stället för att gå kvar som han egentligen inte alls har svårt för.

Idag var det min nionde dag av de tio semesterdagar jag tagit ut en gång i veckan….gissa vad jag tycker om DET :)?

I morse var det dags för del 3 i ”Birgittas och Kreons longering-över-studs skola” och som rubriken säger går det bättre och bättre.

Jag ökar svårighetsgraden för varje gång; började ju med 3 hinder, hade 4 sist och 4 även idag.

Första gången var alla hinderna kryss, sist var ett av dom ett räcke och idag hade jag ett kryss i början och därefter 3 räcken på rad åt det lätta hållet och kryss, räcke, räcke, kryss åt det svåra hållet.

Med ”det svåra hållet” menar jag hoppning i höger varv- det är lite svårare för mig att få Kreon att följa med utan att försöka slinka vid sidan om serien- i vänster varv går det väldigt lätt.

Att övningen ”tar” bra märkte jag redan förra gången då det flåsades en hel del både under och efter hoppningen- idag var det mindre av detta men verkligen inte så att Kreon verkar helt oberörd- och då hade ju denna träning inte fyllt sitt syfte.

Som med det mesta vad gäller träning gäller det ju att göra det tillräckligt svårt för att syftet att bygga upp hästen ska tjänas utan att hästen varken blir överansträngd eller tröttnar men det får heller inte bli för lätt-då uppnår man inte målet.

Blir det för svårt kommer hästen inte heller att tycka att det är roligt utan försöka krångla på olika vis och risken att den skadar sig ökar ju också ju om koncentrationen tappas och mjölksyran sätter in.