Idag var det min tur att ha stalljouren i vårt lilla stall, en inte allt för betungande syssla eftersom det bara är 7 hästar som ska fodras, släppas in och sedermera tas in.

Efter intaget skrittade jag och Muppis ut med Maria och Hera och det var en mycket trevlig tur i otroligt skönt väder.

Det var med vintermått mätt ”varmt” (2-3 plusgrader) och helt vindstilla och hästarna fick stundtals kämpa på rejält i den bitvis mycket djupa blötsnön.

Sedan snön kom och därefter regnet och varmare väder har den förstnämnda både fykt och smält otroligt oregelbundet; på sina håll syns barmarken tydligt medan man alltså fortfarande även kan rida i djup snö på andra ställen.

Det märks att jag är en vid snöridning ovan skåning; jag tänkte mig inte för när vi red ut och hade både strykkappor och boots på Kreon.

Strykkappornas kardborrknäppen gick upp efter 3-4 minuters ridning i snön och det var rena turen att Maria såg detta innan de vita skydden hade försvunnit djupt ner i snön, kanske för gott?

Maria var snäll och hoppade av Hera och sedan gömde vi strykkapporna och red vidare.

Efter ytterligare kanske 30 minuter hade en av mina boots försvunnit, otroligt nog hittade vi den på hemvägen så det slutade lyckligt även med detta skydd.

Jag tror att denna timmeslånga tur gjorde gott för Muppes muskler och vi får väl se om det blir fler tillfällen till snöträning eller om allt smälter bort för gott.

Här ser man hur ojämnt snön har smält.

Upphittad! Lycka!

Varför kan inte vintern vara LAGOM i landet lagom frågar jag mig?

I Norrland pågår den på tok för länge (stackars satar som bor där….) och i resten av Sverige är den fullständigt oberäknelig.

Härom dagen hade vi ju en lite snöstorm, sedan blev det minus 14 grader och i morse var det plus 2 grader med REGN?!?!?!

Regn på snö brukar ju inte vara en lyckad kombination; just nu är det mesta tung-blaskigt och det enda som kan göra det värre är om det fryser på så att allt vatten i stället förvandlas till is.

Om dagens väder tyckte Kreon inte; när jag började rida i ridhuset var han hysteriskt spänd och när han efter en liten stund blev ensam kvar men kunde höra de 2 ekipagen som hade gått ut men stod kvar utanför ridhuset och pratade trodde jag att han skulle sprängas i bitar. Han hoppade på stället och var nästan helt okontaktbar och när det började kasa ner smält snö från taket så gjorde detta inte honom lugnare precis.

Jag hade redan i förväg bestämt mig för att försöka genomföra ett lugnt pass no matter what och hade därför tagit av sporrarna men satt på kandaret som jag inte använt på länge.

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag genom åren ibland ridit väl ofta på kandar för att ”fuska”- har jag inte haft en bra känsla på tränset men inte orkat tjafsa kring detta så har jag hängt på kandaret i stället.

Kreon har däremot gått fantastiskt bra på tränset sedan lång tid tillbaka så i hans fall använder jag numera kandaret mer som en livräddare (låter kanske hemskt men så är det….), jag känner mig säkrare med kandaret än med tränset OM han skulle fara iväg och jag inbillar mig också att det är ”bättre” att han har kandar än träns OCH graman om jag ramlar av och hans skulle fara iväg med en massa tåtar runt halsen.

När jag hade ridit i världens ultrarapid-trav en stund- för det GICK INTE att trava fortare- Kreon var helt paralyserad av oro idag så släppte både hans och mina spänningar och vi kunde trava på lika fint som alltid.

Jag undrade hur dagens galopp skulle se ut med tanke på att fattningarna till vänster galopp igår hade varit så explosionsartade men otroligt nog så blev dagens många fattningar riktigt fina, kanske för att jag inte hade sporrar….vem vet med detta konstiga djur?

Hur som helst så blev det en bra träning för Kreon och mig; att vi ”tvingades” rida fast han var så spänd som han nästan aldrig har varit.

Men det ÄR inte roligt när snön kasar från taket…Kreon blir rädd och man vet ju inte på förhand när snön ska börja glida så i alla fall jag sitter lite på helspänn hela tiden.

Ja, som sagt, nu får vi se vad Skåne bjuder på för väder imorgon och kommande dagar- kommer det att bli isgator av aldrig tidigare skådat slag eller kan vi ha sådan tur att all ”skit” smälter bort?

Nu ska jag bara njuta av att sitta inomhus och slappa; maken fixar med tacos och senare ikväll är det min älsklingsserie Downton Abbey på tv.

Idag skulle jag egentligen kört Kreon till X för lite dressage men då denne ställde in var jag tvungen att göra detta själv…stackars mig…

Skämt å sido; en del av mig var lite besviken över att inte få beundra X och Kreon in action men den andra delen var tacksam över att inte behöva koppla släpet i ännu en dags kyla och snöunderlag.

Jag vet inte om det var gårdagens bristande motion, dagens kyla, båda eller inget av det som gjorde Kreon lite extra på tårna, förvisso kändes han jättefin för det mesta men det blev ändå en del bakutsparkar och rivstarter när jag tränade på galoppfattningar.

Som vanligt ville jag inte sluta trava när jag avslutade i trav under lättridning och  i lång och låg form- då är Kreon som härligast och om detta någonsin blir en tävlingsform får ni se upp :)!

Om ni inte vill läsa ett riktigt neggo-inlägg så kan ni sluta titta typ: NU (ha ha…bara för jag skrev så kan ni säkert inte låta bli att fortsätta att läsa….).

Ja, jag hoppas att ni ”åhhh vad det är härligt med snö och vinter”-älskare är riktigt nöjda nu- jag är det INTE!

Idag var det runt minus 14 grader på morgonen- jag har aldrig sett Soya kissa och bajsa med sådan rekordfart och slå nytt sprintrekord tillbaka till huset. Hon var alltså ute i typ….1½ minut-braaaa rastning där Birgitta!

På eftermiddagen var det samma visa- då var vi nog ute i 2 minuter.

När det var dags för kvällsrundan tyckte nog Soya själv också att det kunde vara skönt att röra lite på sig men eftersom det även då var minus 14 grader fick hon kramp i sin ena tass och haltade fram innan det släppte. Jättekul….jaaaaa!!!!

Kreon red jag ett lätt pass i ridhuset vars vanligen utmärkta ridhusbotten kändes stenhård eftersom den gissningsvis höll på att frysa.

För en gångs skull red jag med ett tunt ländtäcke hela ridpasset och själv hade jag på mig både termobyxor, termostövlar och en väst utanpå den tjocka tröjan- jättesmidig outfit- NOT!!!

Hemma är det varmt och skönt men jag kan ju bara tänka mig vilken trevlig elräkning vi kommer att få om denna äckelkyla håller i sig.

Så…nu har jag gnällt färdigt….nu väntar jag bara på att min hallonpaj ska bli färdig så att jag kan tröstäta lite (läs mycket).

Over and out från neggo-Birgitta

Ja, fyyy…jag är redan så fed up på det här jäkla vintervädret.

Variationerna mellan nollgradigt och minus 10 kan jag väl leva med men att det kan börja yra omkring snö från den ena minuten till den andra…näää…

Steg upp tidigare i morse för att kunna köra saaaakta på de snötäckta vägarna och slutade också tidigare för att inte riskera att bli insöad halvvägs hem (det började snöa ganska rejält på eftermiddagen).

Kreon blev tömkörd i ridhuset och bar sig åt som om han hade tända fyrverkeripjäser i häcken.  Jag ville bara att han skulle röra på sig lite så jag slutade redan efter 15 minuter- det var nog dagens enda motion gissar jag då de knöliga hagarna knappast inbjuder till några ruscher.

Tyvärr, tyvärr, tyvärr stämde väderleksprognosen för idag- det blev mycket riktigt både blåst och rejält med snö AKA snöstorm :(.

Vilken tur att vi hann rida ut i den underbaraste vädret igår- idag hade jag inte skrittat en meter utomhus ens under tvång.

Vi tog faktiskt in hästarna redan till lunch, när det blåser så mycket känns de noll graderna som många fler minus och med blötsnö på det så tror jag ingen häst tänkte ”åhhh…varför måste jag gå in och äta hö och havre…jag vill mycket hellre stå här ute i min minimala och stenhårt gnöggliga hage”.

Det blev alltså ridhusridning idag och jag fokuserade åter ”enbart” på takt, tempoväxlingar och form.

Jag börjar faktiskt undra om Kreon har haft sin trav utlånad till någon (medan han själv fick hålla tillgodo med någon avdankad lektionshästs) som nu har återlämnat den för jag känner inte igen sättet han rör sig på- mycket mer genom hela kroppen vilket också en stallkamrat som inte sett Kreon på ett tag påtalade.

Ja, ja, jag bara tackar och tar emot (och förbjuder framtida lån).

När jag kom hem skyndade jag mig att rasta en motsträvig Soya- hon frågade flera gånger om vi inte skulle vända om i snö-blåsten men jag försökte förklara att det var lika bra att ha promenaden avklarad nu och inte vänta tills vädret eventuellt blir ännu sämre.

Tv:ns signalmottagning är stendöd i detta vädret så jag får hålla tillgodo med min dator och den vägen hålla mig à jour med vad som händer och sker i världen.

Vintern fortsätter att gäcka oss med sin oförutsägbarhet- igår var det åter nollgradigt, även på kvällen, och i  morse var det ca 8 minus?!?!?

Det har varit strålande vackert i alla fall och är det bara vindstilla som idag så fryser inte ens jag.

Jag fann det faktiskt för gott att skruva i Archies nedslitna broddar i Kreons skor- även om min rygg protesterade mot sin nedsänkta position kring hästens hovar så insåg jag att det är bättre att ta det säkra före det osäkra om faktiskt HA broddar vid uteritt och låta dom sitta i tills min hovslagare sätter i de permanenta broddarna.

Kreon och jag fick sällskap av Maria och Kreons flickvän (snarare KVINN-vän…hon är mer än dubbelt så gammal som Muppe, 17) Hera under en ljuvlig uteritt i det härliga vädret- det var verkligen skönt.

Vi skrittade mest men det blev även lite luftig och fin trav och Kreon skötte sig utmärkt.

Soya njuter inte riktigt lika mycket av så här kallt väder men även hon har luftat sig i snön och nu ligger hon och tittar förväntansfullt mot min jättegryta chili-con-carne som puttrar på spisen.

Hon har redan fått lite rå köttfärs men man vet ju aldrig…tittar man tillräckligt bedjande kan det komma mer 🙂 !