Inget ont som inte har något gott med sig- snöandet har gjort att jag och Soya nu kan gå ”hur långt som helst” över de åkrar som omger vårt hus.

Idag höll det på att bli lite för bra- rätt som det var medan vi gick över en åker upptäckte Soya på håll att både kaninernas och hararnas riksförbund tydligen hade någon form av årsmöte- det fanns grupper om x antal kaniner på massor av ställen och min kines visste knappt åt vilket håll hon skulle springa först.

Visst är lite snöracing bra men eftersom jag precis hade berättat för Marielle medan vi var ute och red om att jag hört om whippets som sprungit ihjäl sig under jakt så såg jag till att fånga in the fastrunner efter ett tag- då flåsade JAG rejält medan hon såg ut som om hon precis hade stigit upp ur sängen….typ…

Och ni behöver inte vara oroliga…hon var inte i närheten av att fånga in några skadedjur- därtill var de för långt borta, snön för djup och termotäcket lite bromsande.

När jag kom för att hämta min bil som tillbringat dagen på verkstad för att få åtgärdat de smågrejer som hittades på besiktningen förra veckan fick jag en mycket trevlig överraskning.

Mina kära bilmekare hade redan varit och ombesiktigat bilen trots att de på morgonen aviserade att de inte skulle hinna detta så på detta vis sparade jag planerad men onödig tid på drive-in-besiktningen.

Jag har berömt min bilverkstad (RK-bilskrot….låt er inte luras av namnet ha ha) förut och måste göra det igen- otroligt bra service och dessutom får jag numera alltid låna någon av killarna bilar så att jag inte är strandsatt medan min egen fixas till.

1000 kronor kostade reservdelar, lagning och ombesiktning- som hittat!

Härligt- klockan är inte ens lunch men jag har redan hunnit med att lämna min bil på verkstad och fixa allt i stallet.

Den gode Kreon var faktiskt väldigt god idag- vi skrittade ut med Marielle och Landmann och det blev bara en liten glädjebockning på väg ut, resten av turen skrittade han väldigt avslappnat i snön. Förhoppningsvis begriper även denna mupp att man SKA skritta städat och fint när det är halt ute- det begrep i alla fall alla mina tidigare hästar hur lätt som helst.

Min hovslagare är bortrest men så fort han kommer hem ska Kreon skos med permanent-broddar, lite lägre än traditionella broddar men fungerar utmärkt enligt min fleråriga erfarenhet.

Att skruva i och ur broddar finns inte på min karta- då rider jag hellre där det går att ta sig fram på oplogade vägar/ åkerkanter.

Jag har även tömkört en stallkamrats häst eller rättare sagt ponny idag.

Det var länge sedan jag gjorde detta nu men jag säger som jag alltid har gjort- hade detta odjur (Rocky) varit en stor häst hade jag velat köpa honom.

Snygg modell, trevlig gång och med minst lika mycket bjudning som Kreon utan att det kan slå över på samma otäcka vis som hos min knäppis 🙂 !

Idag var jag på Hööks och köpte sporrarna jag berättade om igår och som jag lånat vid några tillfällen av en stallkamrat.

Det sved lite i plånboken att behöva betala 59 kronor för sporremmar som kostar 19 kronor i Ullared men men….

När det blev dags att inviga sporrarna gjorde jag och Kreon detta över lite olika bommar i ridhuset som vi travade fram och tillbaka över.

Jag ”lekte” också lite med sådant som Kreon ojat sig kring lite de senaste veckorna om han pressats för mycket och nu äntligen finns det åter ingen antydan till att byta galopp när jag vill rida förvänd. Fattningarna ur skritt sker också oftast på kommando, att låtsas som att jag inte gett några hjälper eller att fara iväg  stället för att fatta lugnt och på bakbenen har ju varit tämligen vanligt förekommande när det inte ”passat” den gode herren men så är ju också allt som har med galopp att göra sådant som blir drama när Kreon är på tårna, upprörd eller vill slippa anstränga sig.

Vad gäller traven börjar jag känna att jag kan påverka den mer vad gäller att komma tillbaka och bära sig. Idag kunde jag rida så långsamt som jag ville- hade Kreon varit/ blivit upprörd i detta läge hade han gått i passage medan det nu ”bara” blev en väldigt sävlig trav som jag dock kände att jag bestämde över- steg för steg. Svårt att förklara men det känns som att jag ur denna trav kanske faktiskt kan komma till passage någon gång i framtiden.

Jag kan inte påstå att jag märkte något särskilt när jag klev ut ur huset i morse men när jag vred om bilnyckeln såg jag att temperaturmätaren visade minus 12 grader. Och innan var jag framme vid stallet var den nere på minus 14!

I Malmö var det bara minus 7 grader när jag kom till jobbet och när jag körde hem hade temperaturen stigit till 2 plusgrader.

Kreon reds i ridhuset och jag koncentrerade mig på att bara rida lugnt och utan press, variera formen mycket ( i den låga swingar det på bra- i den högre inte alls på samma sätt) och jobba med galoppen åt alla håll och kanter.

Jag provade en ny typ av sporrar för skojs skull- ska visa er dom i ett separat inlägg och eftersom de funkade bra tror jag faktiskt att jag ska köpa mig ett par.

Jaha…då finns det ingen återvändo…snön kom på allvar till Skåne idag.

Och jag ska inte påstå att det BARA är elände med snö; man kan ju tex träna hästen ypperligt på detta underlag men för min egen del överväger ändå nackdelarna.

Jag tycker att allting går trögare, blir mer svårjobbat, blötare och slaskigare.

Man måste vara på sin vakt på ett helt annat sätt i trafiken och kan ändå råka ut för någon galning som inte är lika försiktig, klä på sig ännu mer, man drar in en massa snö som sedan smälter i både huset och bilen bla bla bla…

Men..det är bara att gilla läget och hoppas att snön antingen smälter bort i rekordfart eller blir liggande på ett ”bra” sätt och inte som en halvsmält sörja.

Jag har haft stalljour i stora stallet idag och märkte absolut av vädret- det har småsnöat nästan hela dagen och hästarna blev lite ”stissiga” i sina hagar.

Muppe-duppe fick äntligen återse sin kära Hera vars ägare varit bortrest en längre tid- nu skrittade vi ut hästarna i en timme i det ändå ganska milda vädret och jag tror att Kreon uppskattade att få vara med sin goda väninna.

Soya har fått springa på åkrarna runt vårt hus med undertecknad i släptåg- vanligtvis går vi på grusvägarna men med snön kan man variera sig mer.

Även vi i Staffanstorp vaknade i morse till ”snö”- man kunde i alla fall skönja spår av något vitt som låg kvar på sina ställen men som man i ärlighetens namn hade kunnat blåsa bort om man fann det mödan värt.

Det var även fullständigt vindstilla och detta tillsammans med nollgradig temperatur gjorde att det faktiskt kändes riktigt behagligt att vistas utomhus idag, i alla fall innan solen gick ner- då blir det genast mycket kallare.

Kines-Soya och jag har varit ute och cyklat och Muppis fick ett dressyrpass i ridhuset.

Jag tyckte igår att djuret kändes väl loj; antingen berodde det på att han blev nervös i det främmande ridhuset eller på att jag red utan sporrar eller båda delarna eller för den delen inget av det men idag och med sporrarna på fötterna så gick det kvickare.

Jag red också på träns idag och försökte skärpa mig vad gäller att korta tyglarna och räta upp mig- mina standardfel när jag glömmer bort mig.

Red en hel del förvänd galopp utan antydan till omslag,  varierade tempot, fattade galopp från skritt flera gånger och varierade formen i trav- det var där fokus låg idag.

När jag var nöjd var det fortfarande tillräckligt ljust för att vi skulle kunna skritta ut på vår ”säkra” runda- en tur som tar ca 20 minuter och som går så nära stallet att Kreon hela tiden kan se det vilket jag tror bidrar till att han håller sig lugn och inte ojar sig.

Nu ska jag ägna kvällen åt bokläsning och givetvis underbara Downton Abbey- till och med maken som verkligen inte är någon tv-tittare sitter som klistrad och har även han börjat oja sig när det återstår några minuter kvar av avsnittet och jag säger ”nej…nu är det snart slut…buhu…” 🙂 !

För några dagar sedan tipsades jag av en fd stallkamrat och bloggläsare om att jag kunde åka på pay and ride hos ”Hagahill”- Minna Teldes pappas projekt i Vellinge, någon mil från mitt stall.

På hemsidan kan man läsa:

”Pay & Ride Dressage
Vår dressyrtävlingsbana är 60×20 meter och har staket, bokstäver och blommor. Du rider till musik och har 15 minuter på dig så du hinner rida ditt program två gånger. Det är tillåtet att rida med spö.”

Detta skulle kosta 200 kronor och man skulle betala med kort på plats.

Så långt lät allt mycket bra och eftersom både denna bloggläsare (Sofia) och en vän och bloggläsare (Åsa) som har sin häst uppstallad i närheten lovade att komma och assistera mig valde jag idag att sluta tidigare på jobbet för att köra dit Muppis för lite mental träning.

Tja…mental träning fick vi…Kreon skötte sig och ville inte skämma ut ägaren inför den tvåhövdade publiken och kandaret, som jag inte använt på ett tag och hade satt på ”för att ha något att dra i om han blir dum” kändes som dagens overkill- jag hade kunnat rida på hängande tyglar.

Men…i övrigt blev jag både besviken och konfunderad.

När jag anmälde mig fick jag en bekräftelse via mailen och därefter en påminnelse via sms om detta.

Trots det fanns det inte en levande själ i ridhuset, någon kortläsare för betalning fanns ej heller och framför allt saknades både den utlovade musiken och blommorna.

Visst fanns det ett dressyrstaket men det var också allt- inget domarbord med stol tex  där Åsa eller Sofia hade kunnat agera bedömare.

Nu ska jag säga att JAG personligen inte åkte för varken staketet, blommorna eller musiken- Kreon bryr sig inte en sekund om just sådant på tävling men det är väl annars det som är tanken med pay and ride- att man ska träna under tävlingsliknande förhållanden?!?!?

”Det här hade jag lika gärna kunnat träna på hemma” sa tjejen som red efter mig (vi var dagens enda anmälda).

Så nej…i dagsläget får detta arrangemang inga höga betyg av mig, sin goda TANKE till trots och fast ridhusets underlag var utmärkt (att det saknades speglar i ett helt nybyggt 90-meters ridhus anser jag också vara ett stort minus).

Jag ska maila till Hagahill och ifrågasätta ”bemötandet” och några 200 kronor tycker jag absolut inte att jag ska behöva betala.

Nåja…det var i alla fall kul att träffa Åsa och Sofia 🙂  och att träna på sådant som Kreon har muppat sig med hemma en del (förvänd galopp, galoppfattningar från skritt tex) men som han nu tycks ha kommit på bättre tankar kring.

Även denna veckas semesterdag har innehållit den önskvärda mixen av ”pleasure and pain” höll jag på att säga…nä…men ni fattar :).

Lilla Lillan har fått klorna klippta (jag gör det ofta för att inte riskera att klippa ”fel”- alla klorna är svarta), vi har varit ute och gått och tagit en cykeltur till stallet.

Muppman fick nytt sällskap under dagens skrittrunda- stoet Lady som han faktiskt INTE satte sig i baken på som han gör med alla andra hästar- wonder why?

Jag har även tvättat min bil, dels eftersom det verkligen behövdes (det syntes knappt att den är svart) men framför allt för att det imorgon är dags för en av årets mest ångestframkallande events- besiktningen 🙁 !

Med en 12 år gammal bil är det inte frågan om OM man ska behöva laga något utan VAD som måste åtgärdas och framför allt TILL VILKEN KOSTNAD!

Jag hann också med ett besök som jag förhoppningsvis kan berätta lite mer om imorgon.

Annars läser jag på löpsedlar att man varnar för att någon form av vargavinter är i antågande och nog var det en hel del kyligare idag än igår (3 grader att jämföra med gårdagens 8).

Jag ser också på diverse facebookbilder och bloggar att underlaget är vitt på flera ställen runt om i Sverige- måtte inte snön hitta hit också vädjar jag!

Idag tyckte jag att det kunde vara dags att LUFTA (obs ordvits då den är luftstoppad) min hoppsadel som jag inte använt på….tja…ganska många månader.

Efter att jag hade hoppat upp i den mindes jag varför- i jämförelse med min djupa läderfåtölj…förlåt….dressyrsadel…så kändes flatback-hoppsadeln som en planka som balanserade lätt svajigt uppe på Kreons rygg.

Jag fick känslan av att sitta ganska ”löst” och hade nog seglat av lätt vid eventuella mupperier så trots att sadeln faktiskt gav både Archie och nu Kreon en fin rörlighet (är det luftstoppningen månne?) så tror jag att jag ska låta den ha sällskap av andra saker jag valt att inte använda numera (hacket ligger också där tex…).

Nu är jag inte behov av extra pengar och sadeln ”äter inte bröd” så den får stanna annars hade det kanske varit idé att sälja den.

Men men…man vet aldrig…

Annars bestod dagens ridpass mest av ridning i låg form, joggande och lite ridning över cavallettin och travhoppning över ett mikroskopiskt hinder.

Nu ska jag strax bege mig till en stallkamrat som utbildar sig till frisör för en klippning- det ska bli spännande :).

Jag tror inte hon vågar misslyckas- det är jag som morgonfodrar även hennes häst varje dag :)!