Ja, det var stallägarinnans kommentar på att jag precis hade sett en JOGGARE komma springande förbi vårt ridhus- i full snöstorm ska sägas!

Ja, vi som brinner för vårt intresse, om det så är golf, löpning eller ridsport låter oss inte stoppas så lätt, det är väl bara att konstatera.

Eftersom Kreon blev motionerad tidigt på morgonen och har rört sig typ 2 meter i hagen (om ens det…..) åkte jag ut på eftermiddagen för att promenera lite med honom i ridhuset- en syssla som jag finner urtråkig och helst undviker och därför oftast ser till att motionera hästen på annat sätt.

Jag är verkligen glad att Kreon inte har någon vintervila så att jag skulle behöva göra detta dagligen- huuuu så trist.

Annars har dagen gått i slapphetens tecken och jag har inte gjort mycket mer än pysslat med allt kring Kreon, mockat och fixat med foder till 2 andra hästar på anläggningen och gått en promenad med Soya.

Vädret inbjuder inte till så mycket mer faktiskt- innan snöstormen kom så har jag bara gått och väntat på den eftersom den var aviserad och nu när den är här så är det kära soffan som gäller.

Snömupp

Snöväg

”Jaha…tack för en OTREVLIG ritt” sa jag skämtsamt till Maria med Hera när vi hoppade av våra fålar utanför stallet idag.

Vanligtvis brukar jag tacka för motsatsen och i ärlighetens namn var både Maria och Hera fullständigt oskyldiga till min negativa känsla.

Faktiskt var även Muppis också utan skuld- i stället lastar jag det hemska vädret.

På stallbacken märkte man inte mycket av den vidriga blåst som förföljde oss hela vägen ut, det nästan stormade runt oss och vi satt ihopkrupna och tysta och försökte ta oss fram över de hårdpackade snömassorna.

När vi vände hemåt var det en helt annan känsla tack och lov-då hade vi äntligen vinden i ryggen.

Nej, det var i sanning inga sköna 45 minuter och att det är så otroligt svårt att hitta någonstans där man ens KAN rida gör inte saken bättre.

Flera vägar är fullständigt istäckta och jag vågar inte rida där ens med broddarna- inte med min knäppis. Kreon har vid tidigare tillfällen visat sig sakna självbevarelsedrift- inte så bra att rida på is då kanske?

Någon väg är helt igensnöad och hindrar framkomlighet till ANDRA vägar där man HADE kunnat rida så vi är tämligen strandsatta just nu och kunde därför inte vara ute länge än dessa ynka 45 minuter.

Men men…vintern lär väl inte pågå för evigt och det är inte lönt att reta sig på sådant man ändå inte kan påverka (såvida jag inte köper 50 ton salt, skaffar mig en bandvagn eller försöker rensa alla vägar på annat sätt….).

Ja, idag fick Kreon verkligen träna sina små nerver- på att hålla dom i schack that is.

Jag hade gärna avstått från denna typ av träning men tyvärr råder jag inte över vad andra ryttare och hästar gör, varken frivilligt eller ofrivilligt och då har jag antingen att gilla läget eller att rida i ottan i min ensamhet.

Dagens dressyrpass inleddes nästan omgående med att en ponny kastade av sin lilla ryttare, detta föregicks av en kortare skentur i häcken på Kreon typ och han blev ju minst sagt….tja…upphetsad av detta.

Barnet hade inte mer än hunnit landa i marken (oskadd tack och lov) förrän nästa ryttare satte igång.

Människan smackade KONSTANT och när jag skriver KONSTANT så menar jag verkligen KONSTANT.

Jag höll säkert på likadant när jag red på seg-Archie utan att tänka på det men tro mig….NU tänkte jag verkligen på det.  Tack och lov verkade Kreon inte lika lättstörd som sin ägare och det är verkligen ett positivt framsteg mot förra vintern då han blev ganska uppjagad om andra ryttare satt och tjoade på sina hästar.

Men som sagt; fck jag välja skulle jag gärna avstå både avramlande barn och smackande vuxna!

Jag lyckades i alla fall arbeta med det jag hade föresatt mig, det vill säga det gamla vanliga.

Femtusen galoppfattningar från skritt och trav, förvänd sluta i trav, tempoväxlingar i trav och galopp och ….tja…det var nog det hela.

När passet var över och jag skulle åka hem noterade jag ett par skarpa strålkastarljus i närheten av vår största hage och det visade sig vara en liten bil som hade halkat av vägen och var halvvägs ner i diket och på väg in i hagen.

Jag och 4 andra starka rådiga 🙂 lyckades med förenade krafter återföra fordonet till vägen igen och med dagens goda gärning i bagaget kunde jag bege mig hemåt (gissa om jag krypkörde efter DEN incidenten….).

Som jag misstänkte redan efter att jag hade lyckats trassla mig ur sargen igår kväll kände jag av detta missöde i morse när jag vaknade stel och öm både här och där.

Roligt att i alla fall så många haft sååå roligt åt detta- allt för publiken säger jag 🙂 !

Jag hade i alla fall inte mer ont än att jag med lätthet svingade mig upp i sadeln i eftermiddags och red ett dressyrpass i ridhuset.

Idag fokuserade jag på galoppfattningar, både från skritt och trav och i princip alla, och de var många, blev väldigt bra.

Jag har märkt att det inte finns något som Kreon gör så dåligt som just galoppfattningar, framför allt när han ska fatta vänster galopp när/ om han är upprörd över något.

Då kan det bli bakutsparkar, sidohopp, ignorerande  av hjälperna osv och just därför har jag bestämt mig för att göra fattningar så ofta att Kreon ska kunna göra dom i sömnen (och om han är upprörd).

Även fast jag har vetat hela dagen att det är den 17:e idag så blev jag ÄNDÅ jätteförvånad när jag i eftermiddags insåg att det faktiskt bara är en vecka till julafton.

Hela 5 dagars ledighet väntar ju då och det är verkligen inte fel även om jag är mycket tacksam över att ha ett arbete där man inte flera veckor i förväg RÄKNAR dagarna tills man ska slippa gå till jobbet.

Idag har det varit otroligt mörkt, ruggigt och regnigt- när det är så här förstår jag snöälskarnas längtan efter det vita som, tycka vad man vill om snö för övrigt, faktiskt lyser upp ganska mycket.

Man skulle aldrig kunna tro att vi igår red i ibland knähög snö- nu är det mesta borta- för den här gången ska kanske tilläggas.

Muppis har blivit longerad i ridhuset; han fick gå i en halvlång, halvlåg form och bara springa runt ganska kravlöst (tja bortsett från inspänningarna då) i en halvtimme.

Idag var det min tur att ha stalljouren i vårt lilla stall, en inte allt för betungande syssla eftersom det bara är 7 hästar som ska fodras, släppas in och sedermera tas in.

Efter intaget skrittade jag och Muppis ut med Maria och Hera och det var en mycket trevlig tur i otroligt skönt väder.

Det var med vintermått mätt ”varmt” (2-3 plusgrader) och helt vindstilla och hästarna fick stundtals kämpa på rejält i den bitvis mycket djupa blötsnön.

Sedan snön kom och därefter regnet och varmare väder har den förstnämnda både fykt och smält otroligt oregelbundet; på sina håll syns barmarken tydligt medan man alltså fortfarande även kan rida i djup snö på andra ställen.

Det märks att jag är en vid snöridning ovan skåning; jag tänkte mig inte för när vi red ut och hade både strykkappor och boots på Kreon.

Strykkappornas kardborrknäppen gick upp efter 3-4 minuters ridning i snön och det var rena turen att Maria såg detta innan de vita skydden hade försvunnit djupt ner i snön, kanske för gott?

Maria var snäll och hoppade av Hera och sedan gömde vi strykkapporna och red vidare.

Efter ytterligare kanske 30 minuter hade en av mina boots försvunnit, otroligt nog hittade vi den på hemvägen så det slutade lyckligt även med detta skydd.

Jag tror att denna timmeslånga tur gjorde gott för Muppes muskler och vi får väl se om det blir fler tillfällen till snöträning eller om allt smälter bort för gott.

Här ser man hur ojämnt snön har smält.

Upphittad! Lycka!

Varför kan inte vintern vara LAGOM i landet lagom frågar jag mig?

I Norrland pågår den på tok för länge (stackars satar som bor där….) och i resten av Sverige är den fullständigt oberäknelig.

Härom dagen hade vi ju en lite snöstorm, sedan blev det minus 14 grader och i morse var det plus 2 grader med REGN?!?!?!

Regn på snö brukar ju inte vara en lyckad kombination; just nu är det mesta tung-blaskigt och det enda som kan göra det värre är om det fryser på så att allt vatten i stället förvandlas till is.

Om dagens väder tyckte Kreon inte; när jag började rida i ridhuset var han hysteriskt spänd och när han efter en liten stund blev ensam kvar men kunde höra de 2 ekipagen som hade gått ut men stod kvar utanför ridhuset och pratade trodde jag att han skulle sprängas i bitar. Han hoppade på stället och var nästan helt okontaktbar och när det började kasa ner smält snö från taket så gjorde detta inte honom lugnare precis.

Jag hade redan i förväg bestämt mig för att försöka genomföra ett lugnt pass no matter what och hade därför tagit av sporrarna men satt på kandaret som jag inte använt på länge.

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag genom åren ibland ridit väl ofta på kandar för att ”fuska”- har jag inte haft en bra känsla på tränset men inte orkat tjafsa kring detta så har jag hängt på kandaret i stället.

Kreon har däremot gått fantastiskt bra på tränset sedan lång tid tillbaka så i hans fall använder jag numera kandaret mer som en livräddare (låter kanske hemskt men så är det….), jag känner mig säkrare med kandaret än med tränset OM han skulle fara iväg och jag inbillar mig också att det är ”bättre” att han har kandar än träns OCH graman om jag ramlar av och hans skulle fara iväg med en massa tåtar runt halsen.

När jag hade ridit i världens ultrarapid-trav en stund- för det GICK INTE att trava fortare- Kreon var helt paralyserad av oro idag så släppte både hans och mina spänningar och vi kunde trava på lika fint som alltid.

Jag undrade hur dagens galopp skulle se ut med tanke på att fattningarna till vänster galopp igår hade varit så explosionsartade men otroligt nog så blev dagens många fattningar riktigt fina, kanske för att jag inte hade sporrar….vem vet med detta konstiga djur?

Hur som helst så blev det en bra träning för Kreon och mig; att vi ”tvingades” rida fast han var så spänd som han nästan aldrig har varit.

Men det ÄR inte roligt när snön kasar från taket…Kreon blir rädd och man vet ju inte på förhand när snön ska börja glida så i alla fall jag sitter lite på helspänn hela tiden.

Ja, som sagt, nu får vi se vad Skåne bjuder på för väder imorgon och kommande dagar- kommer det att bli isgator av aldrig tidigare skådat slag eller kan vi ha sådan tur att all ”skit” smälter bort?

Nu ska jag bara njuta av att sitta inomhus och slappa; maken fixar med tacos och senare ikväll är det min älsklingsserie Downton Abbey på tv.