Ja, som rubriken säger….idag har Kreon och jag SKRITTAT minsann :)!

Skämt å sido, mitt lilla djur känns så mjuk och fin i munnen och kroppen just nu att det skulle vara så roligt att få trava och galoppera lite.

Jag hoppas att min flit med skritten kommer att ha varit varit värt ”mödan” när det väl blir dags för andra gångarter- hade jag bara dragit runt på Kreon i ett grimskaft tror jag inte alls att jag hade haft samma känsla när jag väl satte mig i sadeln som jag har nu.

Gullis måtte ha njutit av morgonens skrovmål (se föregående inlägg) och hoppats på mer för han har varit med i stallet under hela tiden jag var där i eftermiddags- något som inte inträffat på många veckor.

Skönt att flera läsare tyckte jag gjorde rätt med min mus-utfodring- jag var rädd att jag skulle få någon djurrättsgrupp efter mig och efter mitt erkännande 😉 !

Idag har det varit en ganska seg dag med mycket slappande för min del.

Eftersom det blåste rejält valde jag att rasta Soya i Dalby- i skogen blir det lä på ett helt annat sätt än på grusvägarna där vi bor.

För ovanlighetens skull vimlade det av söndagsflanörer där vi vanligtvis brukar gå mol allena men Soya stannade bara till hos dom som åt matsäck 🙂 .

Kreon skrittade på lika fint som alltid, hade det funnits ett kûrprogram i skritt hade jag absolut anmält oss omgående 🙂 men det känns ändå som om han börjar tröttna på att BARA skritta omkring i ridhuset.

Började lördagen som de flesta andra lördagar; åkte till stallet, släppt ut Kreon och några hästar till i sina hagar, mockade och fixade med foder och begav mig sedan på en långpromenad med Soya.

Nu är det täckestider för klenisen och jag tycker att hon passar så fint i sitt combat-täcke när hon ger sig ut i strid i naturen :).

Vi hade en himla tur, hela promenaden förblev vi torra medan regnet började ösa ner så fort vi satt i bilen på väg hem.

Hemma blev det lite veckostädning och jag passade också på att befria gräsmattan från den mängd fallfrukt som sedermera hamnade dels…..

….här…i form av en god äppelkaka och dels i Kreons gap (han fick skalen och kärnhusen).

När det blev dags för vårt dagliga ridpass vräkte regnet ner och Soya rusade in i ridhuset med en fart hon inte haft sedan hon sprang på hundkappbanan.

Väl i det sköna ridhuset blev det de sedvanliga 30 minuterna i skritt men också en kul grej som ni ska få läsa om imorgon he he….

Nu har jag faktiskt börjat räkna ner till veterinärbesöket på tisdag även om det lär bli fortsatt skrittande efter detta.

Jag skulle ljuga om jag påstod att det är ROLIGT att skritta 30 minuter om dagen- ridfanatikern hade mycket hellre travat och galopperat på sin fina häst men när det nu är som det är så är jag tacksam att jag KAN skritta och slipper LEDA omkring på hästen vilket är ungefär 58 gånger så tråkigt.

Nu kan jag i alla fall rida skänkelvikningar, skolor, variera formen, göra några halter osv och det känns som att vi jobbbar lite och inte bara såsar runt.

Idag har vi….ja, gissa vad….SKRITTAT….inga världsnyheter där med andra ord.

Däremot börjar vi känna oss redo för ett världsmästerskap i skritt om det någonsin kommer ett- allt detta traskande har gjort att Kreon känns jättefin i denna gångart.

Skämt å sido…

Idag granskade jag mitt djur lite närmare och kan inte riktigt bestämma mig för om han börjar bli fet eller inte :).

Förra veckan tyckte jag snarare att han såg lite tunn ut vilket kändes ”fel” eftersom han inte arbetat på ett tag men fått lika mycket stråfoder (kraftfoder får han bara ½ kg) och således borde ha sett fet(are) ut då men jag förklarade det lite tunnare utseendet med att det nog gick åt en del foder till pälssättningen.

Men denna veckan anar jag en viss rondör runt magen och även om en del kan förklaras av att hela hästen nu är täckt med tjockare päls vilket gör sitt till för synintrycket så ÄR det nog också så att vilan har börjar visa sig på vikten.

Nåja…jag kan väga gossen på tisdag så får vi se om jag inbillar mig eller ej.

Nu får jag sluta skriva- Åsa och Vilja väntar i Dalby och förhoppningsvis får vi en skön promenad utan regn men med som vanligt mycket snack :).

Idag var första dagen sedan jag inledde mina skritt-sejourer med Kreon som det gick att skritta utomhus- de andra dagarna har det antingen blåst hårda vindar eller spöregnat så det har liksom inte lockat att sitta på en häst som inte är travad på ett bra tag.

Idag tittade solen fram lite och vi kunde skritta våra 30 minuter på gräsbanan vilket var en skön omväxling.

Brrr…i morse var det bara 5 grader när jag körde till stallet- KALLT!

Mitt skrittande med Muppis fortsätter och även om jag verkligen inte tillhör den gångartens största fans så är det absolut så att man kan göra massor i sakta mak och det gör vi också.

Att bara hasa omkring på långa tyglar är alltså inte ett alternativ utan det får allt bli lite jobb också.

Noterar sedan några dagar tillbaka att Kreon fått en väldigt tät men än så länge hyfsat kort vinterpäls- han ser ut som en jättenalle och är i mina ögon också som en sådan- gosig och kel-lockande.

På tal om kel så måste Gullis ha läst mina klagovisor om att han inte orkar masa sig fram på morgnarna för redan morgonen efter att jag skrev inlägget var han på plats och har varit sedan dess.

Men det känns lite konstigt att han numera är så stor…fast det är väl bara att vänja sig…han lär ju inte krympa:)?