Idag kunde jag inte hålla mig 🙂 utan valde att rida i mitt älskade ridhus trots att jag rent väderleksmässigt (vindstilla och ingen nederbörd) absolut hade kunnat vara i paddocken.
 
Jag har ju valt att rida i paddocken så ofta som möjligt på senare tid eftersom det varit en mer ovan miljö för Kreon som han behövde träna sig i men eftersom underlaget är bättre i ridhuset så kröp jag trots allt in där idag.
 
Arbetet med skolorna fortsatte som sist och jag upplever att Kreon fortfarande gör slutan för vänster skänkel lättare, villigare och bättre än den för höger skänkel där jag framför allt har svårt att få till korrekt böjning i bålen och ställning i nacken.
 
Jag misstänker att svårigheten beror på både mig och Kreon så jag tänkte be Mini att fila lite extra på detta nästa gång hon sitter upp.
 
Kreon vill gärna sätta mig till höger i sadeln och jag förmår inte riktigt ”hoppa tillbaka” fullt ut vilket så klart inte underlättar att rörelsen ska utföras korrekt.
 
Gjorde en rad galoppfattningar varav de flesta blev mycket bra- så är dom ju oftast när Kreon är avslappnad medan de i spänt läge kan bli hur som helst, om det ens blir någon fattning ha ha.
 
Lite skämt och lite allvar men detta är ju ett av våra största problem som tack och lov nästan aldrig uppträder när jag tränar ensam i lugn och ro.
 
Efter 40 minuter tyckte jag att det var nog och skrittade ut samma runda som igår- åter utan protester….halleluja.
 
Jag har (så klart) funderat en hel del över dessa stopp-protester och kommit fram till att de INITIALT nog berodde på framför allt rädsla/ osäkerhet men att de nu för tiden främst har utvecklats till tjurighet à la ”jag kan men jag VILL inte”…typ. 
 
Denna teori grundar sig i att Kreon från början bajsade ”tusen” lösa högar per uteritt och jag har otroligt svårt för att tro att en enbart tjurig häst kan få dessa diarréattacker- rätta mig gärna om ni är av en avvikande åsikt.
 
Numera KAN det också komma löst bajs när vi rider på vissa ställen men på andra ställen är det ”torr rumpa” och ren (ordvits) fräckhet som Kreon ägnar sig åt eller FÖRSÖKER ägna sig åt om han får möjlighet för åter igen har jag otroligt svårt för att tro att en i övrigt så lättlärd häst ska bli lika förskräckt på en runda han gått ”en miljon” gånger.
 
Men…jag jobbar på med min ihärdighet och list som främsta vapen…”kvinnans list övergår mannens förstånd” eller vad är det man brukar säga ha ha ha….

Idag tyckte jag att Kreon kunde vara värd en liten vilodag så det blev bara 20 minuters skritt i omgivningarna runt stallet.
 
Det lilla djuret skötte sig exellent under denna mini-ritt vilket var mycket positivt eftersom han på exakt samma runda (ny för honom) förra veckan protesterade hur många gånger som helst.
 
Jag vill tro på vanans makt OCH en bestämd ryttare så jag får väl återkomma om x antal gånger till :)))).

Resten av dagen har Muppis njutit av sol och gräs, väldigt skönt!

Ännu ett trevligt pass på utebanan avverkades i morse och nu har jag börjat skärpa kraven lite grann vad gäller tex skolorna i trav. Krävde lite mer tvärning och ställning, gjorde fler repriser än tidigare och detta flöt på bra.

Gjorde också lite fler galoppfattningar och även dessa gjordes utan drama liksom min begäran om trav och galoppökningar. Jag försöker att tänka på detta mycket nu- att skänklarna ska accepteras och att en reaktion ska komma direkt och på banan fungerar det bra- ute är det ju lite si och så med den saken.

Provade lite galoppslutor utmed långsidorna men ville inte kräva för mycket i dessa då Kreon tidigare protesterat om jag krävt för mycket samling parat med korrekt tvärning och han nu ändå fortfarande är under igångsättning. Tids nog ska jag kräva mer även i dessa men eftersom passen på utebanan hittills flutit på så friktionsfritt vill jag inte provocera fram protester i onödan.

Jag har faktiskt svårt att få passen att räcka i mer än 30 minuter just nu- Kreon gör det han ska och jag vill som sagt inte pressa honom för hårt så att han ledsnar och/ eller blir överansträngd.

När jag ansåg oss klara med dressyrandet skrittade jag ut i 20 minuter och sedan var det dags att titta till såret (fint!!!) och köra till jobbet.

Eftermiddagens stallbesök användes till stor del åt att borsta en häst som såg ut som om han hade gjort många djupdykningar i ett grustag- säkert kul för honom, mindre kul för ägaren :).

Eftersom det är som minst trafik utanför stallet på söndagarna passade jag på att rida ut i ottan- Kreon var ganska tröttsamt muppig och stannade ”tusen” gånger men vi fick i alla fall avverkat vår planerade runda.

Hade jag haft en kristallkula hade jag frågat denna om Kreon ALLTID kommer att hålla på så här- för mig är det en gåta att han ids stanna upp här och där trots att jag ridit exakt samma runda säkert 50 gånger.

Om jag inte fick speciellt mycket RID-motion eftersom vi skrittade mest så brände jag några kalorier på att mocka 4 boxar, packa 12 höpåsar samt ta in 12 hästar från hagen.

Kaloripåfyllning blev det senare med en god middag (vi grillade idag igen) och lite efterrätt.

Pojkfölet sover (titta ockskå högst upp till vänster i bild).

Flickfölet blev väl-klappat när jag hade fotograferat henne- det är svårt att slita sig :).

Ni kan tro att jag är glad att vara tillbaka i gamla inkörda hjulspår (sade den förändringsobenägna vanemänniskan).

Kreon reds i utepaddocken utan mupperier och fick sedan skritta ut en kortare runda MED mupperier som jag dock övervann ganska lätt.

Jag har börjat se i alla fall ETT mönster för när Kreon stannar och helst inte vill gå och det är om det finns något i närheten som kan dölja något annat- tex en häck, höga buskar, ett staket. Han vill helst ha fri sikt och tyvärr finns det mycket i omgivningarna bakom vilket monster kan lura så det är inte så lätt för honom.

Jag har också märkt att han till skillnad från tex Archie inte går med huvudet helt nerborrat i gräset och äter konstant utan han kan mycket väl ta pauser då han ser sig omkring, vilar eller vad han nu använder tiden till.

När jag hade gjort de sedvanliga bestyren i stallet samt mockat och fixat med foder till ytterligare en häst förutom Kreon åkte jag till Dalby för en långpromenad och efter den var det skönt att ta en powernap- det tyckte både Soya och jag.

Dagens middag ordnades snabbt på grillen och jag hoppas att det är lika soligt imorgon så att vi kan köra en repris.

Under eftermiddagen blev det ännu ett stallbesök för att ta in Kreon från hagen och titta till hans bandage och faktiskt ska jag dit en tredje gång i kväll för att kvällsfodra.

Jag tycker att det är jätteskönt att bo så nära stallet och kunna kvista över på 3 minuter och skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Snabblagat och gott- korv och fläskfilé.

Dressyrpass på grusbanan i morse utan ett enda mupperi!
 
Fortfarande rider jag ca 35 minuter och utan jättekrav, framför allt eftersom Kreon gick med 10 veckor gamla skor under passet och jag misstänker att det var de långa hovarna (han skos annars med 7 veckors intervall) som gjorde att han snubblade till ett par gånger.
 
Glädjande nog kunde min hovslagare dock komma under dagen och sko i stället för på tisdag så från och med nu kan jag rida på bättre och mer.   
 
På tal om hovslagaren; kan ni fatta att jag har haft samma i över 20 år! Snudd på rekord, eller? Men varför ändra på något som fungerat ypperligt under alla dessa år? 
 
Annars känns Kreon fin; framåt och bärig och flyttade sig lätt för skänklarna. Någon galoppfattning kom först efter några skänkelpåminnelser men inget dramatiskt.
 
De närmast kommande dressyrträningarna tänker jag lägga fokus på framför allt 2 saker:
 
1. Självbärighet genom övergångar och förvänd galopp.

2. Kvickhet för hjälperna och att Kreon TAR skänklarna även när han inte har lust (vilket ju märkts i galoppen tidigare) genom övergångar från höger till vänster galopp och vice versa med skritt emellan och genom ökningar i galopp.

Ni kan tro att jag var fundersam över hur morgonens planerade uteritt skulle gå.

Till att börja med måste man planera dessa ritter noggrannare än att desarmera en bomb- det går inte att rida på vilka tider som helst om man inte vill riskera att möta jättejordbruksmaskiner, vrålande motorcyklar och annat på vägarna och sedan kan man inte heller rida var som helst om man inte vill behöva rida förbi vrålskällande hundar, skenade får, folk som kör med diverse bullrande maskiner i sina trädgårdar osv osv osv osv…..Jag hade kunnat skriva en bok om detta….

Sedan undrade jag också hur den långa vilan hade påverkat Kreon, skulle han vara ännu mer motsträvig vad gäller att gå förbi allt möjligt utan att behöva snurras eller vad?

Efter 1 timme och ridning av vår sedvanliga runda i mestadels skritt men också lite trav kunde jag konstatera att allt är ungefär som vanligt- en del saker vill Kreon helt enkelt inte gå förbi utan att man måste snurra honom lite men är/ blir det inte värre än så här så känns det helt ok. Jag vet ju som sagt vad han är kapabel till om man pressar honom för hårt så några snurrningar här och där kan jag lätt stå ut med och försöka träna bort IGEN.

Ett tag gick det ju väldigt bra men eftersom det var svårt med kontinuiteten i vintras med för många dagar då det stormade, snöade, regnade mm för mycket så fick vi lite bakslag men jag hyser gott hopp om att vi ska komma tillbaka till den tiden då man kunde rida en hel runda ensam utan en enda snurr.

BTW kände jag verkligen av mina sittben när jag satte mig i sadeln i morse- tur att det bara är i just sadeln och inte när jag sitter på stolar, i soffan osv.

Tänk att den lilla ridningen kunde göra så mycket…ska jag skylla på ålder benig rumpa eller vad? Sadeln är skönaste tänkbara så DEN är i alla fall oskyldig!

Så härlig att få en ”gratis” fri-dag så här mitt i veckan!

Efter alla stallgöromål på morgonen har jag mest tagit det lugnt, läst Helene Turstens senast bok (I skydd av skuggorna), ätit en god middag samt träffat Bodil och Salli-saluki i Käglinge.

Vädret börjar åter bli somrigt och det banne mig på tiden- det ÄR ju sommar enligt kalendern i alla fall!

Lax i folie till mig, hamburgare till maken.

Får vi plats på fotot bägge två undrar Gullis och Mimmi.

Oj så förvirrande det känns idag!?!!?

Jag är inte alls med på att det är onsdag utan för mig känns det snarare som lördag eller i värsta fall fredag.

Men jag klagar inte…all ledighet är välkommen såvida det inte handlar om en sjukskrivning.

På tal om förvirring så var det ju dags för mig att rida för första gången på snart 2 månader och det kändes faktiskt smått förvirrande :).

Jag fick liksom nästan tänka efter ”vad är det nu man ska ta fram mer än sadel och träns…ja just det…hjälm…stövlar…spö…handskar” :)))).

Det var verkligen ett kärt återseende när stövlarna kom på- måtte jag aldrig mer få ett så långt riduppehåll!

Även i sadeln kändes det lite ovant till en början men sedan var det som att cykla :).

Jag valde att rida i paddocken eftersom solen strålade- tids nog blir det ridhusridning så att det räcker och blir över misstänker jag.

Kreon skötte sig mycket bra bortsett från att han var tvungen att få ett av de jag kallar hans psyk-bryt- han stannar och ska inte gå. Igår gjorde han detta 2 gånger, idag en gång (precis i början av passet) och även om det är lite tröttsamt med så oprovocerat trams så är det relativt odramatiskt och i jämförelse med de konster han visat tidigare inget som jag bryr mig särskilt mycket om.

Jag hoppas att denna idé ska försvinna som flera andra gjort med tiden- bara man inte själv gör någon sak av det.

Efter detta tillfälliga stopp kunde jag göra allt jag ville vilket innebar rätt mycket galopp, även förvänd dito och lite sidvärtsträning i trav.

Fortfarande rids Kreon inte mer än kanske 30 minuter men det räcker så här långt.

Nu hoppas jag bara att skorna sitter kvar tills på tisdag då hovslagaren ska komma- han är mycket duktig på att fästa dom ordentligt så förhoppningsvis klarar det sig.

Jag känner mig som en mycket slarvig hästägare just när jag tittar på skorna-Kreon har nog haft dom på i kanske 10 veckor, något jag aldrig skulle tillåtit i vanliga fall.

Men nu har det ju inte gått att sko djuret tidigare pga av såret och bandaget och nu kunde hovis inte komma förrän på tisdag så jag får försöka blunda när jag sköter benen och hovarna.

Jag har alltid skott mina hästar med som absolut längst 8 veckors intervall, ibland 6 och oftast 7 och har svårt att förstå de som väntar in i de längsta av ren snålhet- det kan aldrig vara bra tänker jag.

”Damerna” som jag kallar dom (Sammy och Esset) med sina fölisar.

Visst är föl något av det gulligaste man kan se?

Hej hej…vill du klappa mig…okej!

Hoppas du var nöjd med mig idag matte!

Nu har jag inte tid att stå och snacka längre- gräset äter inte sig själv you know!

Idag invigde jag de ridbyxor jag köpte i Ullared för 189:– i förra veckan. Än så länge (innan tvätt och för mycket användning) ger jag dom högsta betyg :).