Då var ordningen återställd.

Ridbyxorna hade torkat sedan gårdagen och omslöt idag mina ben när jag äntrade Kreons sadel.

Även idag tränade vi på halter ur skritt och halleluja….gossen ställer sig inte längre i kors med frambenen :).

I övrigt tränade jag bara på en enda grej som redan Christina plågat mig med och som låter lättare att göra än vad det faktiskt är:

Jag skrittade på en rak linje (vänd rätt upp) och växlade mellan att ha Kreon höger respektive vänsterställd men fortfarande gående spikrakt fram.

För övrigt är jag glatt förvånad över att jag kunde rida på en lugn häst, utan graman och utan att ramla av.

Detta sagt då i princip ALLTING gått ”fel” på jobbet idag- det var ”one of those days” och jag var faktiskt rädd att det skulle fortsätta i stallet :).

Idag råkade jag ut för ett retligt missöde- jag råkade tappa mina ridbyxor på gatan i ösregn och insåg att jag hade 2 alternativ när jag skulle rida; att rida i jeans eller i ett par termobyxor jag har liggande i bilen.

För att inte bli totalt idiotförklarad om någon skulle se mig i ridhuset valde jag jeansen men detta är verkligen inget ridplagg om ni frågar mig- inte ens om man ska skritta.

Kreon skötte sig lika fint som igår i alla fall och idag utökade vi träningen genom att träna på halter ur skritt.

På tal om jeans förresten:

En möbelförsäljare informerade mig en gång om att detta är det plagg som i särklass sliter mest på möblerna, något jag nogsamt noterade och därefter aldrig sitter i hemma :).

Hihi…idag saknade jag Mini mer än vanligt- hade hon varit kvar på vår anläggning hade jag med glädje betalat henne för att sitta upp på Kreon efter mer än en vecka utan sadel på ryggen.

Det lilla djuret hade en del sadeltvångstendenser precis innan jag köpte honom- lät man honom vila i mer än 2 dagar så fick man vara beredd på en del bockningar men detta har tack och lov inte visat sig sedan dess och faktiskt inte idag heller.

Kreon var tvärtom hur lugn som helst, skrittade nästan för sakta 🙂 och jag behövde aldrig använda mig av min kära livräddare gramanen.

Förhoppningsvis fortsätter det så här resten av skritt-tiden!

Idag var det dags för den första promenaden med Kreon och jag tillämpade något jag lärde mg när jag hjälpte till med NN:s hästar: jag gick med Kreon inspänd.

En metod jag verkligen kan rekommendera av flera anledningar:

– Hästen förstår att det är ”jobb” som gäller och inte att man ska ut och beta, tramsa och flamsa.

– Hästen FÅR faktiskt lite mer arbete av att gå inspänd mot om den inte skulle vara det.

-Man kan lättare förhindra eller i vart fall milda en överskottenergi-knäpp hästs olika hopp och skutt.

Kreon skötte sig fint tycker jag men jag får nog fundera på om jag ska fortsätta med denna trygga metod eller våga mig upp i sadeln framöver (dvs så länge jag bara ska skritta).

Muppis vilar vidare och jag kunde idag även konstatera att han har börjat fälla lite och sätta lite vinterpäls.

Med tanke på att några av hästarna på anläggningen sedan veckor tillbaka har typ dubbelt så tjock vinterpäls redan så är jag inte förvånad och jag HADE planerat en klippning om några veckor fast nu med vilan så kan jag ju lugnt vänta.

Medan Kreon alltså fäller så har mina fötter fortsatt att fjälla även om det nu är på upphällningen.

Som jag nämnde kommer jag inte att köpa dessa ”fjällnings-sockor” mer- det blev lite för bra med all gammal hud som ramlar av i tid och otid :).

Känslan jag fick härom dagen om att hösten har kommit har tyvärr bara befästs, det är kallare, mörkare och nu har det också blåst ganska mycket i några dagar.

Kreon verkar tack och lov nöjd i sin grushage- på gott och ont står han mycket mer harmoniskt i den än i gräshagarna där han ibland blir rastlös och kan börja gå omkring lite väl mycket eller stå vid grinden och liksom vänta på att få bli intagen.

Jag vill ju egentligen att han ska gå i gräshagarna så mycket som möjligt men dels är de i princip helt utan just gräs efter hästarnas ivriga betande i sommar och dels vill jag inte att han rör sig nu när han är konvalescent så det får bli enbart grushage ett tag framöver.

Nu dröjer det inte länge innan jag får börja skritta i alla fall och då händer det lite mer i hans liv om han nu känner sig uttråkad.

Annars är jag faktiskt inte så deppig som jag brukar vara vid häst-konvalescenser; jag försöker att se på denna som en tidigarelagd vintervila som jag ju ändå hade planerat in.

I morse var Soya och jag i Dalby för en skön promenad i stillheten.

Efter ett tag mötte vi dessa stora djur och jag undrade vem som skulle få akta sig för vem.

Det visade sig att korna var mer rädda för oss än vi för dom och när jag närmade mig stack de iväg i full galopp allt medan Soya satt så fint bakom mig och väntade på att JAG skulle agera.

Kreon har tillbringat dagen i hagen och mycket mer action än så har det inte varit för hans del.

Jag har borstat på honom som vanligt och fixat med hans hovar och hår- bara för att han vilar betyder det inte att han är eller ska känna sig bortglömd så som jag ibland ser att en del gör med sina konvalescenter.

Nej, det är inte min grej och jag vill att Kreon ska känna sig lika uppmärksammad som alltid.

Träffade även NN idag och beklagade mig lite kring den ofrivilliga vilan. Som vanligt ser hon på livet mer ljust än neggo-Birgitta så det var bra att få växla några ord och bli upp-peppad.