Misstänker att många i Grevie känner att de inte behöver sin väckarklocka längre- i alla fall inte om de brukar stiga upp någon gång mellan 6 och 6.30.

Vid denna tid hörs Kreons ”klonkande” på vägarna, själv är jag långt mer tystgående där jag hastar på bredvid mitt kära djur.

Det är mer eller mindre powerwalk det handlar om- Kreon skrittar verkligen energiskt utan att det blir överilat eller hetsigt och jag är hittills mycket nöjd med hur han sköter sig.

Igår tränade vi på att han skulle gå långt ifrån mig men bredvid mig- idag utökade vi träningen till att han fick gå lite framför mig och sedan också ganska långt bakom mig- utan att försöka ”gå ikapp”.

Jag tycker att det är jätteroligt med sådana här övningar- inte lika roligt som att rida givetvis men som jag har skrivit om flera gånger innan menar jag att det finns så många olika sätt att sysselsätta sin häst, även mentalt, om man bara är intresserad.

Om ni såg filmen jag la ut för några dagar sedan med mannen som sprang omkring med sina hästar lösa på ett stort gräsfält så är det precis sådant jag hade velat göra med Kreon, om jag bara hade haft någonstans att vara.

Våra gräshagar är för små för dylika övningar- hela grejen tycker jag är just att hästen kan välja att springa jättelångt ifrån en OM DEN VILL.

Ja, ja…just nu får jag vara glad över våra 17-minuterspromenader (så lång tid tar det att gå ”Madde-rundan” om någon undrar) och så får vi se vad som händer med mina cirkus-drömmar längre fram:)))).

När Birgitta sitter på är denna vägsträcka den absolut värstaste i heeela världen. Sagt av Kreon 2 år.

Good morning Grevie! Rise and shine!

Utanför stall Katalei- långt bakom ägaren precis som önskats!

Hmmm…skulle kanske stanna och käka lite…jasså…inte det nej…nähä….

Idag valde jag att ta vår dagliga promenad redan på morgonen tänkandes att det är mycket mindre trafik på vägarna klockan 6 än klockan 16.00.

Tack och lov verkar ju just bilar vara något som Kreon inte är det minsta rädd för (man kan tvärtom få dom att agera ”draghjälp” om de kör tillräckligt långsamt- DET har jag aldrig varit med om med någon annan häst ?!?!?) men jag vill ändå helst inte möta någon jättelångtradare eller ens en traktor- DOM kan däremot äta hästar menar Muppis.

Hur som helst- dessa promenader tänker jag använda till att få Kreon att bli lydnaden personifierad när man leder honom och det känns redan som att han förstår vad jag vill.

Vad jag INTE vill är att han, som när jag köpte honom och började gå på små vandringar i bygden, ska ”gå i famnen” på mig- varken när han blir rädd för saker eller över huvud taget.

Jag vill att Kreon verkligen ska ”gå för sig själv”- gärna så långt ifrån mig som möjligt och inte hela tiden försöka trycka sig närmare och närmare.

Gossen är ju en clever rackare så jag märker redan en enorm skillnad- de övningar jag gjorde hos den där ”NH-kvinnan” jag berättade om för några veckor sedan och de tankar och idéer som väcktes i samband med detta har gjort enorm skillnad.

Egentligen tror jag att det mest handlar om en INSTÄLLNING och inte så mycket om exakt vad man gör och jag har varit för slapp med att ta itu med just det förstnämnda.

Medan mina tidigare hästar har kunnat ges lite lösare tyglar i all hantering eftersom de ändå inte var intresserade av att testa några gränser så tror jag att Kreon måste hållas mycket mer på mattan just för att han har så mycket egna idéer om saker och ting.

Ja, det får bli dagens promenad-betyg för den gode Kreon och jag misstänker att jag vet vad det kan bero på.

När jag hjälpte till hos NN förra året och hon hade 2 konvalescenter som inte var några segproppar precis kom jag för första gången i kontakt med något som jag själv har tänkt att tillämpa med Kreon under hans konvalescens: jag ska leda honom inspänd!

Mina tidigare djur har i jämförelse varit just segproppar men med Kreon, som jag dessutom vill gå med på asfalt för att inte riskera att smuts kommer in under bandaget, vill jag inte ta några risker.

Och inspänningstyglarna verkade ha en mycket lugnande inverkan eller så var det nyhetens behag som gjorde att Kreon gick som ett litet lamm bredvid mig under vår knappt 20 minuter långa promenad. Vi får väl se hur det blir imorgon.

Fastspänd :)!

Åhhh vad jag hoppas att jag inte blir besviken imorgon.

Jag vet inte hur många (en miljon?) gånger jag har stirrat på de sårbilder jag tog med I-phonen i fredags och nu är jag så nyfiken på hur såret ska se ut imorgon.

Bandaget satt i alla fall som en smäck i eftermiddags och vi kunde följa vår nya rutin- gräsätande och genomgnuggning med min Magic Brush-borste.

Eftersom det var ett strålande solsken och ganska varmt (+12) så åkte jag ut med Soya till Dalby, denna vackra promenadplats där man nästan aldrig möter en själ (kan ju vara bra nu när Soya löper).

Efter 1 timme där kan vi nu med gott samvete slappa i soffan resten av kvällen tycker jag.

Jaha….precis som maken och jag misstänkt ett tag började Soya löpa idag.

Inget att göra åt så klart och egentligen ett i-landsproblem men hon kunde väl ha ”hållit igen” tills imorgon i alla fall :)?

Nu fick jag ställa in en efterlängtad hundpromenad med Åsa som har 4 hanhundar (!) och får väl trösta mig med att det ändå regnar ute.

Så de kommande 3 veckorna blir det inga träffar med boysen för vår del vilket vi kommer att sakna.

Huruvida Kreon saknar att inte bli riden vet jag ej, än så länge verkar han vara vid gott mod.

Jag tog ut honom utanför stallet i eftermiddags för lite kombinerat gräsätande (Kreon) och borstning (Birgitta) och jag är övertygad om att sådant kan påskynda läkningen.

Inte att bli borstad i sig men att man masserar igenom kroppen, att hästen känner sig uppmärksammad och får göra det som de flesta hästar tycker bäst om = äta gräs :).

Dessa ständiga sammanträffanden som bevisar hur liten världen är….de tar aldrig slut!

Idag har Staffanstorps ridklubb, den ryttarförening som ligger närmast vår anläggning (tar 5 minuter att köra dit) tävlingar och Kreon skulle egentligen ha varit med.

När jag körde dit för en stund sedan för att lämna veterinärintyget för att kunna få tillbaka anmälningsavgiften säger mannen som tar emot intyget:

”Ursäkta att jag frågar men var det den hästen som galopperade omkring lös i Grevie i söndags”.

Det visar sig att mannens fru och dotter mött Kreon i bil de hundratalet meter han galopperade hem och de såg också hur han ramlade och ”fortsatte att galoppera med frambenen medan bakbenen släpade i marken”.

Jaha…det förklarar ju de identiska skrapsåren på bakkotorna fast det ena var ytligt och det andra är det som behandlas.

Annars öser regnet ner just nu och Kreon har fått gå in stallet ”i förtid”.

Bandaget skyddas bra av regntäcket såg jag men att stå i en boxhage i hällande ösregn…nej…då står han nog bättre i boxen.

Ja, som så ofta förr har jag idag valt att vara ”kärringen mot strömmen” och låta Kreon stå utan täcke i stallet.

Beslutet grundades på att det nu, kl 18.00 är 15 plusgrader och sol- min ”tvekan” beror väl på att det på morgnarna bara är kanske 4 grader och att alla andra hästar står med vintertäcken.

Rådfrågade Kreons fd ägare och visste ju innerst inne vad hon skulle säga så nu får vi se om Kreon överlever natten :).

Sista sprutorna gavs idag så nu ska vi inte träffas förrän på tisdag- inshallah som mina klienter skulle säga (arabiska och betyder ungefär ”om Gud vill”).

Jag blir alltid så sugen på veterinäryrket när jag träffar Kreons x-ägare- jag minns med längtan både böckerna och serien ”I vår herres hage” och inbillar mig att det är lite så än idag, med tusen ”moderniseringar” givetvis.

Tyvärr tror jag inte alls att jag skulle ha någon FALLENHET för veterinäryrket och skulle inte heller vilja studera i många år i min ålder så det får sluta vid romantiserade drömmar :).

Precis som tidigare dagar verkade Kreon ”som vanligt” idag och hans veterinär och jag beslöt därför med att vänta med bandageomläggning till morgondagen.

Man lär sig någon nytt varje dag och när Kreon fick sitt sår fick jag lära mig att man helst ska låta bandage sitta på så länge som möjligt och INTE lufta sår i onödan. Sedan beror det kanske på vilken typ av sår det är men jag vet med mig att jag hade bytt Kreons bandage minst 1 gång om dagen om jag hade fått göra vad jag trodde var rätt.

Jag är väldigt spänd på hur mycket såret och fickan runt det har dragit ihop sig och hoppas verkligen att vi slipper lägga in Kreon för dränage.

För att sysselsätta djuret lite passade jag på att frisera hans lite lustiga hår- han har som spretande punk-hår som vägrar att växa ner över hela manen.