Ja, det var det- tacksamt förutsägbart att kunna ägna morgonen åt exakt det jag ville- ett lite mer tekniskt dressyrpass i ridhuset utan störningar av diverse ”mupperier”.
 
Jag red skolor i trav och galopp och fick någon högersluta som kändes riktigt, riktigt fin, i vänsterslutorna är det fortfarande svårt att få till både böjning och tvärning samtidigt så mycket som egentligen krävs.
 
Öppnorna kändes bra liksom mina embryon till piruetter- än så länge går jag bara in på ganska stora volter med tagen bakdel och försöker minska volten lite och här gäller det att känna var gränserna går. Kräver jag för mycket vet jag sedan innan att det kan det bli ett avbrott till trav i bästa fall och hopp åt motsatt håll om det vill sig illa så man får smyga på kraven och vara väldigt lyhörd.
 
I dagsläget finns det heller ingen anledning att försöka rida ”riktiga” piruetter eller ens något åt det hållet- den svårighetsgraden får komma längre fram då jag ser tävlande på nivån där piruetter ingår väääääldigt långt fram i tiden. Sedan är det visst stärkande och bra om hästen KAN göra piruetter oavsett men som sagt, just nu får fokus ligga på andra saker.  
 
Pass som dagens är otroligt roliga tycker jag och jag hoppas att Kreon känner detsamma.
 
Jag klappar honom mycket, berömmer även med rösten och han känner rimligtvis av min glädje och att jag är lugn och avslappnad- allt det som jag också önskar åt det lilla djuret ALLTID.

När turen kom till Kreons motion hade jag inte samma tur som när jag gick på långpromenad med Soya.

Det började regna 5 minuter efter att jag hade lett ut Muppe från stallet och Mini fick finna sig i att bli lite blöt under ridpasset.

Efter gårdagens träning är jag ännu mer stärkt i att försöka hjälpa Kreon från marken där han i alla fall lyssnar på mig.

Min tanke är att, precis som det redan alltid är, hålla mig nära när Mini rider och handgripligen ingripa OM vi märker att han börjar stressa upp sig för mycket (vilket han oftast förvarnar om genom att piska argt med svansen).

Med ”ingripa” menar jag att jag kanske får gå fram och leda dom en stund tills djuret slappnar av- jag tror det kan hjälpa.

Idag red Mini i den ibland stressframkallande paddocken och det blev några tvärstopp men inga försök till stegringar och jag behövde inte hjälpa till.

När Kreon hade fått gå i ca 30 minuter och gjort ett bra jobb valde vi att skritta den korta sträcka som jag filmade igår och som jag i dagsläget bedömer som ”värst” om man sitter på.

Jag kan lätt rida där om jag har sällskap av någon annan ryttare och oftast nästan lika lätt om någon (det går bra med en främling) går bredvid och det var så vi gjorde idag- jag gick några meter före och Mini red bakom.

Som förväntat gick det helt okomplicerat och även om det känns som ett steg bakåt får jag sluta att rida där ensam och göra så här i stället tills Kreon blir mer säker.

Då både fysioterapeuten och Pia, ledarskapstränaren jag besökte i veckan, efter att ha läst föregående inlägg undrade: ”men VAR du inte nöjd med Kreon” så vill jag förtydliga att jag så klart tycker att han är en världsmästare :), jag skulle själv vilja se hur många hästar som lika självklart som han hade accepterat allt jag ”utsatte” honom för idag och inom loppet av kanske 20 minuter.

Som jag ser det förtjänar han högsta betyg, absolut och jag kan inte se hur han skulle ha kunnat göra övningarna bättre MEN…jag tvivlar på att just dessa övningar kommer att hjälpa mig med mitt stora problem: UPPSUTTET ledarskap.

Att Kreon fungerar ”från marken” kan nog alla vara överens om efter att ha sett filmerna men att han inte ALLTID gör det uppsuttet kan jag, vis av egen trist erfarenhet, garantera.

Och det är där jag hade hoppats att jag genom ledarskapsträningen från marken hade kunnat överföra det till ridningen men så enkelt är det tydligen inte.

Nästa steg blir således att träna uppsuttet och där tror jag inte att ni skulle få se liknande filmer, i alla fall inte initialt men förhoppningsvis NÅGON GÅNG. Ni kommer så klart att få fortlöpande rapporter om hur det går.

Som jag skrev någon annanstans så känns det i alla fall liiite ”upprättelse-främjande” att kunna visa er att jag inte är ett totalt mähä som låter hästen styra mig hur som helst :), lite pli har jag trots allt på det lilla djuret :).

Jag hoppas också att mina erfarenheter ska hjälpa andra för så klart är jag långt ifrån ensam om att ha problem med ledarskapet men som jag också nämnt tidigare så har man olika sätt att se på detta.

Alla BRYR sig inte- de kan hantera sin häst HYFSAT ändå och det är ”good enough” för dom men alltså inte för mig.

Man måste också våga tänka lite utanför boxen, prova något nytt, ANSTRÄNGA SIG (jag fick tex öva klockan 6 i morse för att inte riskera andra hästar i ridhuset- hästar som kanske hade blivit livrädda av ”pås-piskandet” och vandringen med vattenmattan över ryggen).

Kanske inspirerar jag NÅGON eller så tycker ni bara att det är roligt att läsa om mina galna upptåg?

Min kines sträcker ut under dagens cykeltur. (Helena: nu har hon en namnbricka på halsbandet men typiskt nog syns den inte- tänkte på dig när jag tog kortet :)).

Smygfotade en trädgård :).

Tyvärr stämde väderleksprognosen för idag och hela förmiddagen har det både blåst och snöat- inte alls uppskattat hos någon gissar jag.

Nu blev ju inte snön liggande och på eftermiddagen blev det ett ganska vindstilla ”vanligt” vårväder- som om inget hade hänt och vi får väl hoppas att detta var det sista vi sett av det vita för säsongen.

Eftersom jag ville ha ett garanterat friktionsfitt dressyrpass idag red jag på morgonen och Kreon gjorde mig inte besviken- tvärtom.

Jag red en massa sidvärtsrörelser i både trav och galopp hit och dit och kände för ”tusende” gången tacksamhet över hur otroligt mycket lättare Kreon har för detta än tex Archie.

Efter passet skrittade jag ut i en kvart och hann bli rejält avkyld i vinden men det fick det vara värt.

Eftersom jag är ”stallvakt” år 2 hästar på anläggningen i 4 dagar fick jag mocka några boxar extra och sätta ganska många hö-påsar extra innan jag kunde bege mig hemåt för en god frukost (pannkakor med glass och sylt) och en powernap.

Eftermiddagen har ägnats åt att ta in Kreon från hagen, borsta på honom, putsa mitt träns, gå en längre runda med Soya och handla.

Maken och jag skulle egentligen ut och äta idag men eftersom den förstnämnde har fått en otäck förkylning som valde att bryta ut just idag är han förpassad till vila, konsumtion av Esberitox och Alvedon och så fick det bli kebab-pizza till middag i stället.

Soya har käkat en god helgmiddag däremot- ugnsbakad lever!

City-Gross i Staffanstorp säljer en massa inälvsmat och dylikt för ganska små pengar (runt 20-30 kronor kilot) och då kan man kosta på kinesen lite annat än torrfoder ibland.

Nu är planen att slappa resten av dagen – må inget ändra detta tack!

Åhhh vad det är härligt att vara ledig men vädret kunde sannerligen varit bättre.

Än så länge lyser den ”utlovade” (fyyyyy) snön med sin frånvaro men det är mulet, regnigt och blåsigt- inget grillväder precis.

Tack och lov är maken allergiskt mot ”allt från havet” så någon sill har det inte ätits idag, däremot kinamat ha ha.

På ridfronten har jag haft lite ”Kreon-konferens” med både NN och Mini- vi är ju en trio kring honom sedan NN flyttade och det känns himla bra att ha dessa två kloka kvinnor att konferera med.

Vi pratade mest om hur vi ska gå vidare med Kreons träning och där tycker vi tack och lov lika alla tre vilket kan sammanfattas med att vi ska undvika/ introducera försiktigt sådant som stressar djuret och träna vidare och klokt på det som fungerar.

En av de sistnämnda sakerna är mina besök på min gamla ridskola, jag kan inte nog poängtera hur tacksam jag är över att ha denna träningsmöjlighet.

Att ha ett så stort ridhus med många hästar som garanterat sällskap på bestämda tider, till nästan ingen kostnad och nära; bättre kan det inte bli.

Idag var det dags att avlägga ny visit och jag tror att dessa ridpass är så bra för Kreon.

Han blir ju lite nervös och går inte alltid som en klocka men närapå och det gör också mig säkrare när jag märker att jag kan ”komma vidare” trots att det kan bli något stopp eller någon ”hur var det nu man fattade galopp”.

Jag var mycket nöjd efter dagens ritt och hoppas att vi kan fortsätta på detta vis.

Samtidigt som jag är så glad för möjligheten att ta hjälp av ridskolehästarna funderade jag idag på hur det hade varit om jag hade haft Kreon uppstallad där.

Jag vill inte ens tänka på hur det skulle gå till att försöka rida ut för medan vi nu skräms av bilar, häcksaxar, åkgräsklippare och dylikt så hade vi på ridskolan riskerat att få både travare och galoppörer i full träning ”i häcken” och det minns jag vad tom snälle Archie tyckte om detta: INTE!

Lite ledighet är aldrig fel eller vad säger ni?

Själv har jag inga speciella planer- det brukar finnas roliga saker att sysselsätta sig med ändå och det är skönt att ta det lite lugnare än under vardagarna.

I morse var det minus 5 grader (BLÄ!!!!!) men senare på dagen värmde solen hyfsat och jag valde att rida i paddocken.

Till och med några flygfän hade hittat dit och om det var dom som Kreon blev irriterad över eller det var något annat okänt som störde men idag fick jag för första gången uppleva den argt piskande svansen på hemmaplan.

Den har ju bara uppträtt på tävling innan men nu var det alltså dags att skritta, piska argt med svansen och vid enstaka tillfällen vifta till med ett bakben.

Jag försökte att ignorera detta men var glad att jag kunde dra ner huvudet på det sura djuret, ville inte riskera några stegringar utan tvärtom lära Kreon att man får gå ändå- även om man är irriterad.

Idag har jag verkligen, för att vara mig, ”tänkt utanför boxen”- jag har varit på en form av NH/ ledarskapsträning med Kreon.

Idén väcktes i söndags när jag berättade om Kreons ”mupperier” för pilates-tränaren som menade att ledarskapsträning KAN vara ett sätt att komma tillrätta med Kreons påhitt.

När sedan fysioterapeuten sedan sa ungefär samma sak i måndags och dessutom tipsade om en enligt henne mycket vettig kvinna som skulle kunna hjälpa mig så bestämde jag mig för att testa.

Jag har alltid tyckt att jag varit både mina tidigare hundars och hästars självklara ledare men uppenbarligen är det ju inte så med Kreon.

Visst lyder han FÖR DET MESTA men nu har jag också insett att det inte är ”good enough” även om han i jämförelse med många andra hästar går att hantera lätt i vardagen.

Men när det inte passar herrn är han ju inte alls foglig och det är i dessa fall jag vill bli ledaren som Kreon lyder trots att han egentligen inte vill.

Just nu är jag faktiskt för trött för att skriva mer om dagens övningar som jag nu ska träna på egen hand men jag lovar att berätta mer inom kort och även lägga ut en länk till stället jag var på.

Idag har Muppe-Puppe haft vilodag och därför blev det bara 15 minuters jogging i paddocken.

Precis som jag ville sprang Kreon sååå avslappnat i det långa snöret trots att vi var utomhus- bra!

06.00 på promenad med Soyis.