Inlägg i kategorin Dagbok

Skrivet

Måndag- snäll häst och stygg ägare

Snäll häst promenerar….

…stygg ägare schamponerar!

 

Kors i taket- Kreon bjöd på en fullständigt krångelfri uteritt idag också! Vädret var fortsatt kallt men solen strålade och i kombination med total vindstillhet var det ändå härligt att vara ute även om det börjar kännas lite ovant (!) att inte utföra de berömda snurrningarna i tid och otid.

Nåja, jag har ju tidigare skrutit om att Kreon är så… harkel… ”lättlärd” så det är väl inte mer rätt att han efter typ 30 uteritter förstått att man inte ska vägra att skritta på samma väg som man gått på ”tusen” gånger utan att protestera.

Väl hemma i stallet kände jag mig allt annat än snäll mot min snälla häst när jag började duscha honom (se föregående inlägg).

Det klådstillande schampot skulle verka i 10 minuter och för att avleda Kreon från eventuell köld gav jag honom en rejäl och uppskattad massage.

Förhoppningsvis hjälper tvagningen men det är ju själva f..n att det är så kallt nu.

Jag skulle gärna låta Kreon stå utan täcke och torka men det är helt uteslutet just nu.

Skrivet

Söndag- ny tävling!

Trots minusgrader och att jag sitter här hemma under värmefilten helt stelfrusen måste jag säga:

”Åhhh vad roligt det är att tävla just nu”!!!!

Åkte iväg till en av mina favoritklubbar, Malmö Ridklubb, nära och bra med 2 ridhus och det blev en sååå bra träning för Kreon.

Precis lagom med hästar på framridningen och gott om tid att få honom lugn.

Fast ska jag vara ärlig VAR han med sina mått mätt väldigt lugn mest hela tiden och jag kände en stor glädje under tiden jag red.

Medan traven när jag red i vårt egna ridhus igår kändes väl trippig fick Kreon en helt annan spänst idag, inte hela tiden men tillräckligt ofta:).

Visst blev det lite galoppinslag på framridningen och även någon enstaka ”fel” galopp men på det stora hela är jag jättenöjd.

Även inne på banan skötte sig Kreon super- jag var övertygad om att han skulle bli minst lika rädd för domarbordet (med färggrann duk) som båda de ekipagen jag hann titta på hade blivit men icke! Kreon skänkte varken bordet eller något annat än blick och det är jag så glad över.

Visserligen ÄR han inte 100 % lika ridbar som hemma, jag vågar inte gasa på i ökningarna eller knappt nudda honom med skänklarna men det var skillnad bara mot för en vecka sedan.

Roligast var 8:an på skritten för även om Kreon HAR en utmärkt skritt så vill det ju till att man kan visa upp den på tävling utan taktinslag.

Först utanför placering var Mini på en i mina ögon prickfri ritt som renderade 64% och direkt efter henne kom faktiskt Muppman och jag på 63%!

Hoppas, hoppas att Kreon fortsätter att bete sig så här underbart- allt runtomkring själva tävlandet från flätning, in och urlastning går som en dans och nu känns det som att jag snart kan ge mig av helt på egen hand.

Idag coachade snälla Lina som bor nära tävlingsplatsen men jag vill ju kunna klara mig själv om det kniper.

Förhoppningsvis tycker Kreon OCKSÅ att livet som tävlingshäst är toppen- det verkar så än så länge i alla fall :)!

Skrivet

Lördag- färdigsnurrat?

Nej, rekord är inte till för att brytas tycker jag idag då det var ÄNNU kallare än igår; minus 13 på morgonen för att vara exakt.

Eftersom Kreon står som en staty i sin lilla och knöggel-frusna hage (vilket jag förvisso är tacksam över- att han står stilla och inte vrickar sig alltså) fick han gå ut med 2 vintertäcken idag och när jag kom för att hämta honom efter 5½ timme gnäggade han- ett säkert tecken på att han ville hem :).

Idag hade jag planerat ett ”dubbelpass”- inte med Mini och mig själv dock utan med 2 olika aktiviteter för Kreons del.

Jag började med att rida ut och se på f…n….inte en enda snurrning behövdes idag heller!

När vi skulle lämna stallplanen kom en del frågor från herrn, liksom på några ställen utmed rundan men det räcker numera med att ”antyda” en snurrning, dvs man påbörjar vändningen 1-2 steg men rider sedan rakt fram, så kommer djuret på andra tankar. Däremellan skrittade Kreon på med den goda skritt han faktiskt besitter och inte med de små myrsteg som han ibland presterat ytterst motvilligt- ännu en framsteg.

När hela rundan var avklarad utan problem följde det andra ridpasset- nu i ridhuset och innan ni börjar oja er över stackars Kreon 🙂 vill jag tillägga att det första passet bestod av 35 minuter skritt och max 5 minuter trav.

I ridhuset var tanken att öva på att rida LB:1-linjerna samtidigt som andra hästar befann sig där- PRECIS vad Kreon behöver träna på.

Det smackades friskt från sina håll medan vi red men Kreon höll sig på mattan och verkade varken störd av de andra hästarna (3 stycken) eller när de alla lämnade ridhuset samtidigt och han blev ensam kvar.

Däremot så blev det en del missar i programträningen- exakt det som ”blev fel” även på tävlingen, dvs ibland fattade Kreon höger galopp i stället för vänster och ibland började han smågaloppera när jag ville att han skulle trava.

Men men…det är bara att träna vidare på dessa moment som bara inträder när Kreon är lite extra på tårna- eftersom han inte vanligtvis gör på detta vis handlar det ”bara” om att alltid kunna rida honom avspänd och det får jag nog acceptera inte kommer att inträffa över en natt.

Skrivet

Fredag- kors i taket….ländtäcke på!

Kreons värmefilt

Buuuuuu…i morse var det ÄNNU kallare, minus 11!

Till och med jag som ofta raljerar över i mina ögon okunniga människor som rider med ländtäcke i ridhus (när det är plusgrader och gärna på en oklippt häst) lät faktiskt täcka min lilla spindel innan morgonens ritt och det var nog barmhärtigt.

Själv frös jag nämligen otroligt när jag hoppade av efter mina stipulerade 30 minuter och lämnade över tyglarna till Mini- hade jag orkat hade jag rusat runt i ridhuset för att hålla värmen och då hade jag ändå termobyxor och både täckväst och tjock jacka på mig.

Till och med ridhusbottnen hade frusit på sina ställen och det är första gången detta har hänt sedan jag flyttade till anläggningen för 2½ år sedan.

Kyla eller ej men Kreon var otroligt lugn när Mini började med bytena, inte ett enda hopp eller skutt ”orkade” gossen prestera- det måste ha berott på att all värme från ländtäcken bedövade honom, eller vad tror ni?

Oavsett anledning så var vi mycket nöjda med Muppes prestationer, de flesta bytena var riktigt fina och även trampövandet gick lättare idag.

Men så ÄR ju Kreon för stunden; när han är lugn och på bra humör gör han saker så lätt så lätt och när han är uppeldad och för mycket på tårna så blir det inte alls bra.

Skrivet

Torsdag- köldrekord och välvadderad hopphäst

Hoppsan…än var det tydligen för tidigt att ropa ”hej” eller snarare ”hejdå vinter”- i morse var det hela 8 minusgrader, köldrekord för i år med andra ord.
 
Liksom de senaste torsdagarna stod löshoppning på Kreons ”to-do-lista” och han hoppade lika lätt och fint som vanligt.
 
Vis av första löshoppningens ”incidient” då Kreon sparkade upp ett litet sår på sig själv, troligen med en av broddarna hoppar han numera med både livrem och hängslen, läs: boots runt om (hade han haft det på bakbenen hade han aldrig fått sitt sår) och senskydd fram.
 
Förutom en skrittmaskin skulle jag, om jag fick önska mig en drömanläggning även vilja ha ett separat ridhus där en löshoppningsarena alltid stod uppbyggd- då hade jag nog låtit Kreon småskutta flera gånger i veckan.
 
Nu tar det ändå sin lilla tid med hinderbygge och inhängnande av dessa- inget jag orkar göra mer än en gång i veckan känner jag.

Skrivet

Onsdag- Birgitta, mästerfilmaren (NOT)

Onsdag brukar betyda par-ridning med Mini- så även i morse.
 
Själv koncentrerade jag mig på att ”träna” på LB-programmet, jag skriver ”träna” inom citationstecken, det finns egentligen inte så mycket att träna vad gäller olika rörelser då hela LB:1-programmet mest består av transportsträckor men eftersom Kreon blev lite uppeldad även under dessa under helgens tävling och tex började galoppera när han skulle trava samt fattade fel galopp båda gångerna så var det detta jag tränade på idag.
Att fatta galopp för tydliga sittbens-hjälper men med mycket lite skänkeltryck samt att bibehålla traven även efter galoppsträckorna.
 
När det blev Minis tur att ägna sig åt lite mer avancerade övningar plockade jag fram makens videokamera som jag otroligt nog hade kommit ihåg att ta med mig.
 
Jag filmade på med alltmer stelfrusna händer och fick bekräftat att detta är något JAG behöver träna på: att filma.
 
Misstänker att ”filmen” kommer att innehålla en del märkliga vinklar, icke-zoomningar osv men men…får väl kolla vad jag hittat på ikväll.
 
Huruvida NI får se filmen eller ej återstår att se- jag är i sak inte välvilligt inställd till att visa upp ANDRA människor på film även om Mini säger att hon inte är så känslig:))).
 
Eftersom vi är i initial-skedet av både bytesträningen och våra små tramp-embryon så är det ju långt ifrån perfektion som presteras och jag kanske väljer att visa en film när vi har kommit lite längre fram i detta arbete.
 
För mig själv, min tränare och den ”närmaste kretsen” kan det vara roligt att följa utvecklingen tänker jag och jag ångrar att jag inte började detta filmprojekt långt tidigare faktiskt.

Skrivet

Tisdag- lite rast, lite ro

Efter 6 dagars varierat jobb tyckte jag att det kunde passa bra med vila på den 7:e dagen.

Så det fick räcka med hagvistelse för Muppe, huruvida han blev ledsen över att inte få bli riden eller ej låter jag vara osagt- i så fall kommer det nya möjligheter snart :)!

Skrivet

Måndag- isträning

Idag var det äntligen dags att rida ut- det var hela 7 dagar sedan sist av olika anledningar och jag vill egentligen rida ut oftare än så.

Vädret var bokstavligen strålande (sol) men minusgrader och blåst gjorde att det ändå var kallt i sadeln.

Som ni kan se på bilden ovan fick jag ”äntligen” nytta av mina broddar- lite valuta ville jag ha för dom pengarna så jag red GLATT (ordvits) över isen.

Skämt å sido; jag vill ju gärna vara ute i alla fall en timme och då var jag så illa tvungen att även rida på mindre bra vägar- annars hade vi inte kommit så långt.

Kreon visade sig vara lika förnuftig som mina tidigare hästar och smög försiktigt över det hala- tack för det!

Tro det eller ej med det blev inga regelrätta snurrningar idag (stort!), numera räcker det oftast att liksom påbörja en snurrning genom ett ledande tygeltag så kommer spindel-Muppen på bättre tankar.

Skrivet

Söndag- när den är som bäst

En snö-kines
 
Robban och de tre musketörerna
Dagen idag har innehållit alla ingredienser för en bra dag; lite penga-tjänande, god mat, motion, en härlig ritt och umgänge med mina fina djur.För att ta det från början inleddes dagen med morgonjour i stora stallet och en efterlängtad NN- träning 08.00.

Med risk för att bli tjatig var denna träning lika rolig som alla de senaste, Kreon var helt
opåverkad av gårdagen och något annat hade jag inte heller förväntat mig.

Orutinerad eller ej men det vore för mig konstigt om 40 minuters trav med korta galoppinslag runt fyrkanten hade gett honom träningsvärk och mer avancerat än så var det ju knappast igår.

Idag blev det visning av skolor, bakdelsvändningar, en ryggning och en del förvänd galopp och vi nosade också på det piruettförberedande arbetet (läs: jag galopperade så samlat jag kunde på en mindre volt och med tagen bakdel).

En stallkamrat som inte sett Kreon på länge (men nog fick sår i öronen medan Archie-försäljningen pågick och jag så gärna ville ha Kreon) såg nästan hela lektionen och tyckte att Muppman hade utvecklats mycket. Kul att få höra sådant!

Minst lika roligt var att höra NN berätta om hur otroligt populär Archie är på ”sin” ridskola (där NN har träningar ibland och således kan hålla lite koll på hur det går med det kära djuret).

Det fattas bara annat höll jag på att säga; hur kan man inte falla för en så vacker gosse 🙂 men visst känns det skönt att höra ändå!

Efter alla stallbestyr åkte Soya och jag till ett faktiskt lite snötäckt Dalby och där gick vi den sedavanliga rundan med Åsa, Robban och doggysarna.

Vi hade redan innan dess planerat in brunch på Dalby Gästis så vi vandrade extra motiverat för att sedan njuta av allsköns godsaker på matbordet.

Eftersom jag även hade lovat att ta hand om intaget i stora stallet fick jag bege mig till stallet mätt (läs: däst) och belåten och när 17 hästar stod i sina boxar kunde jag äntligen slå mig ner i min box…. jag menar SOFFA :)!

Skrivet

Lördag- rapport

Ja, som ni kunde läsa i föregående inlägg har Kreon och jag begått tävlingspremiär för i år och tillika premiär i LB:1.

Det kändes tryggt att åka till samma tävling där jag visste att Mini skulle vara (det var bara 14 startande i klassen och hon red direkt efter mig)- än känner jag mig inte så säker på Kreon i dessa sammanhang och vill gärna ha någon som tex håller honom när jag sitter upp.

Alla förberedelser hemma gick bra, Kreon lät sig flätas och fick gå ut i hagen en liten stund medan jag förberedde allt det andra.

Jag lastade själv och körningen till Ystad ridklubb gick utan problem.

Tävlingsbanan visade sig vara i samma ridhus som framridningen, har man ett 80- meters ridhus är detta fullt möjligt och väldigt bra tyckte jag. På så vis fick Kreon bekanta sig med arenan direkt så att säga :).

Jag lyckades faktiskt både sadla och sätta på ett ridtäcke i transporten- stackars Kreon stod och skakade när jag hade tagit av hans täcken och det berodde nog mer på nervositet/ upphetsning än kyla misstänker jag.

Även urlastningen klarade jag på egen hand så det enda Mini behövde göra var att hålla Kreon i ett stadigt grepp när jag kravlade mig upp- sedan fanns ingen återvändo :).

Vi var aldrig mer än 5 ryttare som red fram samtidigt och alla hästarna var lugna så även Kreon höll sig förhållandevis lugn och kändes sååå fin att sitta på. Superstadig i formen och med precis lagom stöd i handen ”det var så min mormor hade kunnat rida honom” som jag sa lite skämtsamt till en stallkamrat efteråt.

Nåja, mormor hade kanske lika lätt kunnat rida Kreon i form men däremot fick jag jobba lite på att hålla gossen lugn efter några (bra) galoppfattningar- då ville han smågaloppera hela tiden.

Efter en stund lugnade Kreon ner sig och då valde jag att inte galoppera mer utan bara fokusera på en lugn trav.

Inne på banan tittade Kreon till för domarbordet och gick med tvekan förbi men för varje varv jag tog i dess närhet blev han mer och mer avslappnad och när startsignalen ljöd marscherade han på som en klocka.

Hela travprogrammet flöt på jättebra och vi fick till och med till en liten travökning (en av våra akilleshälar) och det visade sig sedermera att hela travprogrammet hade belönats med betygen 7 vilket gladde mig mycket eftersom jag själv tycker att traven är lite svag och kan tendera till att i alla fall kännas trippig.

När jag skulle fatta galopp blev jag faktiskt förvånad över Kreons stora åthävor- han fattade fel galopp, for iväg, hoppade bort från spåret och det tog faktiskt en liten stund innan jag kunde korrigera detta. En felridning räknades detta som och betygen 2 och 3 följde- trist så klart eftesom Kreon kan göra detta ”tusen” gånger bättre.

I galoppökningen vågade jag inte driva för fullt med tanke på det som precis hade hänt- betyg 6.

När det var dags för nästa fattning var jag helt säker på att den förra varit ”ett olyckfall i arbetet”, jag kände mig inte spänd eller tyckte att jag gjorde något fel men se på f…n: exakt samma sak upprepar sig igen :(?!?!

Jag får åter fatta galopp på en…hm…liiite annan plats än den tilltänkta och det blev en ny felridning och nya låga siffror efter det.

Även denna galoppökning blev klen (6) och sedan började Kreon smågaloppera när jag vände rätt upp (3) så in alles kostade allt galoppfjanteri väldigt många poäng- därav de 55 procenten.

Mycket trevligt var det att läsa domarens omdöme ”flott häst med trevliga gångarter. Kommer att bli riktigt fin” för det är ju precis det jag tycker och hoppas på.

Att det spända kanaliseras i galoppfattningarna tycker jag I SAK inte är så konstigt- det har hänt tusen gånger hemma fast inte på sista tiden men jag blev ändå lite förvånad eftersom Kreon däremellan var så lugn och ridbar.

Jag valde faktiskt att göra 5-6 galoppfattningar direkt när jag kom ut från banan och då var nästan alla bra så kanske berodde det på någon omedveten spänning hos mig inne på banan att Kreon var så tramsig där eller så är det som sagt så hans spändhet yttrar sig fortfarande- lite oavsett hur man rider.

Nåja…nu ska jag vara extra medveten om detta och träna ÄNNU mer så får vi se vad som händer.

Även lastningen hem och resan tillbaka liksom ny urlastning gick utmärkt och även detta glädjer mig mycket och känns som en stor lättnad eftersom jag vill kunna åka själv.