Efter en sovmorgon till klockan 7 begav jag mig till stallet för att hjälpa till med hagutsläpp då en av stallägarna går på kryckor efter en avramling.

När alla djur var utsläppta, Kreons box mockad och tvättad och fodret iordninggjort åkte jag hem för att syssla med något lååååångt tråkigare- lövkrattning.

Nu när vårt äppelträd är helt naket ansåg jag det mödan värt att kratta, kratta och kratta lite till och det blev riktigt fint när jag var klar.

Får se när maken och jag orkar ta itu med resten av gräsmattorna- nu tog jag bara en av tre.

Efter trädgårdsjobbet fanns det ork kvar att göra spagghetti och köttfärssås en masse så nu är nästa veckas lunchlådor klara :).

När klockan var 2 var det dags för hagintag och efter att Kreon hade fått äta lite red vi ut.

Nu går det finemang att lämna stallplanen men fortfarande blir det snurrande både här och där därefter.

Jag är dock väldigt tacksam över att ”bara” behöva ägna mig åt detta tröttsamma projekt hellre än att sitta på en häst som tex försöker sticka eller bockar och brallar- jämfört dessa olater tar jag snurrandet av min ”jag-fryser-fast-och-vägrar-att-gå”-häst vilken dag som helst.

Idag var vi ute i över en timme och jag var på ett strålande humör när jag hoppade av.

Nu ligger jag som vanligt i soffan med den kära värmefilten (LOVE IT!!!) och älskade doggy samt lite chips och godis- häääärligt!

Måste förresten absolut rekommendera er att följa Downton Abbey som går på ettan på lördagkvällarna- en fantastiskt bra serie!

Även i morse blev det ett dressyrpass i ottan, denna gången dock helt på egen hand vilket nästan kändes lite ovant efter att NN skämt bort mig med sin närvaro så pass ofta den sista tiden.
 
Jag försökte även i min ensamhet att tänka på allt viktigt, sitsen givetvis och att inte ”styra med händerna” utan med skänklarna i tex skolorna.
 
Fortfarande finns inte ens en tenens att sparka i galoppfattningarna och jag hoppas att det blir som jag sa förhoppningsfullt till NN för länge sedan: ”tänk när vi kommer att skratta åt hur Kreon KUNDE bära sig åt tidigare”.
 
Gossen är fortfarande känslig gudbevars och det hoppas jag att han FÖRBLIR men nu känner vi varandra bättre och jag blir inte heller lika förskräckt om han tex skulle hoppa till lite grann.
 
Jag vill ju att vårt jobb tillsammans ska bygga på GLÄDJE inte rädsla från någons håll eller tvång och motstånd och tycker nog att jag lyckas- än så länge.
 
Jag skrattar och pratar uppmuntrande med det lilla djuret och klappar honom mycket och det har säkert bidragit till att han jobbar på fint och har glömt sina bakbenskonster hi hi.

Idag har Kreon haft en ”riktig” vilodag, dvs han har helt sluppit både mig, sadeln och tömkörningsgjorden:))) och bara ”behövt” gå i hagen.
 
Nu var det ett tag sedan han slapp ifrån allt vad ansträngning heter om det så bara har handlat om att vara tvungen att skritta ut med mig på ryggen vilket förvisso knappast har varit något fysiskt krävande men gissningsvis ändå en viss press på den lilla hjärnan.
 
Jag har sedan ett tag tillbaka gått ifrån mitt schema med vilodag var 5:e dag, dels för att jag tar de chanser till uteritter i dagsljus som ges och dels för att jag vill passa på att träna lite mer intensivt innan NN flyttar i månadsskiftet.
 
Därmed inte sagt att Kreon behöver jobba ihjäl sig precis- jag tycker tvärtom att han hittills har fört en rätt så behaglig tillvaro men så länge det funkar så bra som det gör så fortsätter vi på detta vis.

I morse var Soya tvungen att följa med mig till stallet eftersom maken var bortrest- INTE populärt att bli dragen ur sängen 04.30 kan jag säga.
 
De gånger jag måste gryningsväcka henne är hon banne mig som en människa- hon stretar emot med sina ben när man vill lyfta upp henne och kunde hon är jag övertygad om att hon hade dragit täcket över huvudet.
 
På dagens schema stod NN-ridning och jag värmde bara upp Kreon åt henne en liten stund innan hon kom.
 
Passet blev inte så långt men både NN och jag tycker att Kreon har förändrats/ förbättrats, vänstergaloppen är bärigare och mer lik den underbara högergaloppen som varit ”vuxen” från dag 1 och vi ser fortfarande inte röken av några ”arga bakben”.
 
Jag ska inte älta hur tråkigt det kommer att bli att förlora en så engagerad tränare men det ÄR väldigt ledsamt.

Hoppla, hoppla…idag har jag lyckats rida ut ”på riktigt” dvs ridit en ganska lång runda (50 minuter) där jag har travat så mycket jag vågade med tanke på Kreons oskodda bakhovar.

Att lämna stallplanen idag gick ypperligt men sedan blev det många snurrstopp på vägen vid ridhuset och Husarvägen dvs där vi haft problem även innan.

Ska jag ursäkta Kreon liiiiite så finns det en hel del att glo på om man känner för det men det ÄR ändå mer testning än rädsla, så känns det i alla fall.

För när jag väl hade kommit förbi Husarvägen och förbi alla hus, brevlådor, trädgårdar osv osv så var det bara att ”köra på”- Kreon gick som en klocka och travade i jättefin form.

På hemvägen behövdes inte en enda snurr någonstans så jag tror att ”låsningen” är ganska så förknippad med den sträcka där Kreon en gång i tiden började krångla.

Det känns skönt att ha kommit så här långt på så kort tid, nu kanske jag inte behöver träna på uteritterna flera gånger i veckan- att det blir mörkt klockan fem är onekligen en mycket försvårande omständighet i detta fallet och jag kan inte sluta flera timmar tidigare på jobbet var och varannan dag.

Vilken bra början på en söndag: lektion för NN (vilken tränare skulle ställa upp på DET 07.00???) där Kreon visade upp hur många fina galoppfattningar som helst och inte en enda bakutare :).

Det blev även förvänd galopp och lite skolor- allt helt ok på vår nivå.

Efter träningen bar det iväg till Dalby där Åsa och whippetcompani slöt upp och vi fick nästan 2 timmar med inte bara hundrastning utan en hel del ”babbel”. Trevligt!

Maken och jag unnade oss brunch på Dalby gästis vid lunchtid och därefter var det dags för mig att sammanstråla med ”NN och vänner” för att åka och titta på SM i dressyr i Helsingborg.

Och där sitter jag nu och låter mig inspireras- kanske tur för Kreon att han ska ta det lugnt imorgon :)!

I morse tog jag sovmorgon och låg kvar i sängen till klockan 7 minsann!

Sedan fick jag ett ryck och gjorde scones till frukost innan jag begav mig till stallet för ännu en mätning av ”who’s the boss” eller ledarskapsträning om man vill vara mer korrekt.

Och idag har vi skrittat både här och där höll jag på att säga, både ”Madderundan” och Husarvägen fram och tillbaka avverkades.

Innan vi ens kunde lämna stallplanen fick snurrterapin tillämpas måååånga gånger men sedan behövde jag inte snurra förrän hela Madderundan var avklarad och vi skulle in på Husarvägen.

Där blev det åter flera snurr-tillfällen men där har vi också haft lite väl mycket tjafs sedan tidigare så jag var ändå nöjd att Kreon de facto gick att få att gå- om än med lite snurr.

Det känns bra att kunna häva ”vägra-gå-problematiken” så här relativt odramatiskt och utan hets och/ eller våld- bara lite snurr :)! Och jag är dessutom övertygad om att jag kommer att behöva snurra mindre och mindre vad det lider men just nu får vi göra på detta vis.

Eftersom det har varit ett fullkomligt fantastiskt höstväder, både soligt och varmt (11 grader) passade maken och jag också på att gå i hundspåret på Skrylle och sedan belönade vi oss med en god middag i deras restaurang.

Hade alla höstdagar varit som denna hade jag absolut älskat årstiden!

Det är verkligen inte ofta jag använder spisen….

…men då och då får även jag ett husmorsryck :)!

Så här vackert var det utanför vårt hus klockan 9 när jag begav mig till stallet.

Hundrundan i Skrylle är 5 kilometer lång och idag mötte vi faktiskt inte en enda hund på promenaden.

Soya njöt nog i fulla drag….

….och markerade sin vana trogen på säkert 15 olika platser (hon är värre än en hanhund….).

Det blev visst inte bara en god middag :)!

Idag skulle jag egentligen ha tränat för NN men eftersom detta blev inställt fortsatte jag min tidigare påbörjade styrketräning med Kreon på egen hand.

Jag galopperade mer än vanligt, dels längre tid och dels gjorde jag fler fattningar än jag brukar och det kändes riktigt bra.

Jag vågar inte skriva att ”bakutarnas” tid är förbi men den var ganska länge sedan baken lättade vid det här laget och det är bara att hoppas att just den cirkuskonsten får ligga och samla damm i ett låst utrymme även framöver.

Vet inte hur det varit på era arbetsplatser idag men vi har haft 2 timmars arbetstidsförkortning och dessa ynka timmar gör ändå mycket på sig tycker jag, framför allt nu när det annars börjar bli mörkt redan när man kör från jobbet.

Soya och jag åkte för ovanlighetens skull till en hundrastplats här i Staffanstorp- jag är inte så förtjust i dessa fållor egentligen (oftast för små för min snabbspringare och ibland också riktiga bakteriehärdar) men ibland behöver även doggy träffa lite artfränder tycker jag.

Hemma blev det en delikatess- råa spädgrisknorrar- maken klarar inte ens av att ge henne dom och själv skulle jag inte äta dessa kroppsdelar för allt smör i Småland :)!

Höstdimmigt på vår cykeltur där vi bland annat såg många betor (som Soya gärna tar en tugga på om hon kommer åt).

Torsdag betyder numera oftast semester för undertecknad och så även idag.

Eftersom jag har varit ledig har Soya fått lite extra uppmärksamhet, både önskad och oönskad (kloklippning) höll jag på att säga.

Först gick vi en halvtimmes promenad i dis och halvmörker i morse och senare på dagen blev det en timmes cykeltur där vi utforskade lite nya vägar.

På Kreon-fronten kan jag berätta att vi idag både har ”hoppat” och ”ridit ut” :)))!

Citationstecknena måste nog användas då hoppningen bestod av travhoppning över 2 så låga kryss att Soya hade kunnat hoppa dom 🙂 och uteritten som följde på detta bestod av skritt-terapi i närheten av stallet.

Som jag redan har berättat flera gånger så tycker jag att det mesta med Kreon hittills varit/ blivit långt bättre än jag trodde när jag köpte honom; allt dressyrarbete tex , klippning och lastning liksom de 2 genomförda tävlingarna.

MEN; att rida ut har varit mycket mer problematiskt än jag förväntat mig, framför allt eftersom en tidigare ”Kreon-ryttare” beskrev honom som MODIG och SNÄLL att rida ut.

Nu har jag inte pratat mer ingående med denna person och inte efter att jag själv har försökt att rida ut honom men så som han beter sig med mig i sadeln är han allt annat än modig och snäll- snarare istadig och rent ut sagt DUM.

Att hästar kan vara rädda, framför allt om man vill rida ut ensam har jag all förståelse för men de konster Kreon ägnar sig åt är inte alls på den nivån- detta är verkligen ingen rädsla utan bara ett sätt att mäta sina krafter med mig; så uppfattar jag det i alla fall.

Och det har inte blivit bättre av att han är som en dröm att leda på samma platser där han kan vägra att röra sig en milimeter framåt när man sitter på.

En läsare berättade för några dagar sedan om hur HON hade löst sin hästs ”vägra-gå-problem”- hon hade snurrat hästen när den började konstra och den tröttnade snabbt.

Med detta i åtanke och sittandes på en staty (läs: dum-Kreon) som vägrade att lämna stallplanen så gjorde jag precis som läsaren tipsat om och VIPS; hoppsan då…det gick visst att gå framåt trots allt.

Nytt stopp efter 10 meter och ny snurrning från djurplågar-ägaren och Kreon rörde sig framåt igen under mycket beröm.

Summa summarum fick jag snurra honom kanske 5-6 gånger men med längre och längre intervall och till slut så gick det utmärkt att gå där det tidigare varit så roligt att leka fastfrusen häst i marken.

När vi hade skrittat helt problemfritt en stund blev det många klappar och avsittning och jag kände mig mycket nöjd.

Ska jag vara ärlig längtar jag redan till nästa gång- det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan Kreon tröttnar helt på snurr-leken.

Som så ofta skänker jag en tacksamhetens tanke till alla bra tips jag fått genom bloggen; här verkligen ett sådant exempel!