Efter stallbyte på fredagen och 3 dagars motion i rad tyckte jag att Kreon kunde få en vilodag- ridmässigt är han långt ifrån i den kondition och utbildning som mina tidigare 6-åringar varit och jag vill inte pressa honom för hårt.

Bortsett från den ordinarie hagvistelsen som ingår i stallhyran har Kreon även fått komma ut 2 timmar efter mitt jobb- precis som jag ofta gjorde med Archie.

Idag fick Kreon sällskap av både Rocky och Tulle även om de gick i separata hagar alla tre.

Jag märker att Kreon har börjat ”landa” lite i sitt nya stall; de första dagarna stod han tex och skrapade samtidigt som han åt kraftfodret men nu verkar han ha släppt denna fula ovana liksom någon liten kick i väggen under ätandet också minskat i frekvens.

Än så länge förstår han inte att man kan stå lös på stallgången och äta ensilage medan jag mockar på morgonen men att stå uppbunden i långa grimskaft fungerar i alla fall bra.

Även Archie kunde vid enstaka tillfällen få för sig att vandra iväg under ätandet men han visste liksom vad som EGENTLIGEN förväntades medan jag inte vill att Kreon ska tro att man kan springa omkring hur som helst :).

Men jag är verkligen förtjust i den bruna pojken, han är väldigt kelig men inte någon ”mes”- det gillar jag :)!

Det blev inte mycket sömn för mig natten till idag- jag är väl fortfarande lite ”i spänning” eller vad man ska säga.

Så…uppstigning 05.00 och avfärd till stallet med viss bävan; skulle jag hitta Kreon med någon skada eller dylikt?

Han började ju inte sitt boende i Grevie helt ultimat om man säger så- redan efter en kort stund i boxen sparkade han ner fönstergallret som väger säkert 30 kilo!

Faktiskt gjorde Archie detta också när han var ny i stallet- mycket konstigt och jag har ingen förklaring till varför.

Hur som helst; Kreon stod på benen när jag dök upp och efter lite mockning och borstning var det dags för det första besöket i vårt ridhus.

Planen var att tömköra vilket jag redan har gjort 4 gånger tidigare totalt men då hos NN och det gick minst lika bra idag om inte bättre.

Som rubriken antyder undrar jag om inte Kreon snart tror att han heter ”BRAAAAA” så ofta som han får höra detta av mig.

Och jag skojade med folk i stallet och sa att precis som jag ofta misstänkt att maken gärna skulle gifta sig med Soya om det bara hade gått så har jag också lust att skilja mig och gifta om mig med Kreon i stället- så nyförälskad är jag just nu :).

För eller senare stundar säkert andra tider då och då men idag kände jag verkligen bara ”Totilas…hitta en soptunna, hoppa i den och stäng locket för här kommer Kreon”.

Ja, ja…lite skämt och lite allvar…jag vill inte påstå att Kreon är någon ”supergångare” men hans gångarter är fullt tillräckliga och det känns dessutom som att han bara rör sig bättre och bättre för varje gång jag ser honom.

Tids nog ska jag berätta mer detaljer om hur vi ”fann varandra” osv men jag kan redan nu avsölja att Kreon är 6 år men både kroppsligt och utbildningsmässigt mycket mer som en 4-åring.

Han är endast grundriden och har aldrig varit i närheten av en tävlingsbana men förhoppningsvis kommer det att gå att utbilda honom snabbare än just en 4 -åring eftersom han trots allt är mer eller mindre färdigvuxen om än utan så mycket ridmuskler osv.

Otroligt nog lyckades jag filma några sekvenser med min I-phone, kvalitén är usel och man ser inte så mycket (dessutom kommer inte gångarterna det minsta till sin rätt) men jag ska ändå lägga upp filmerna lite senare i kväll så kan ni i alla fall få en liten uppfattning om hur ”BRAAAA” ser ut :).

Nu ska jag åka med Soya till Dalby, har jobbat hos NN hela förmiddagen och målat och fixat i trädgården en lång stund efter lunch men sen blir det som sagt lite filmtajm :).

Klockan är bara strax efter 18.00 och jag har bara arbetat fram till 10.00 men ändå är jag DÖDSTRÖTT.

Den senaste tidens anspänning, gårdagens förkylningsutbrott och dagens hästköp har tagit ut sin rätt!

Jodå…ni läste helt rätt, en ny häst har redan inhandlats!!!!

Detta djur stiftade jag bekantskap med redan då Archie varit till salu i kanske en vecka men faktiskt har jag inte letat upp honom utan han har snarare sagt LETATS upp åt mig skulle man kunna säga.

Av någon outgrundlig anledning kallar jag oftast hästen för ”pojken”- vet inte riktigt hur DET kan komma sig även om det ÄR en hästpojke :).

Nu ska jag hålla er på sträckbänken lite och inte skriva mer idag- jag ORKAR faktiskt inte:)!

Idag har det varit en fullspäckad dag med mycket på agendan.

Nu känns det som att det är en förkylning i antågande och jag kan bara hoppas att ett rejält intag av mina Esberitox-tabletter kan jaga den på flykt.

Någon flykt har i alla fall inte djuren ägnat sig åt- båda har skött sig lika bra som vanligt.

Archie och jag skrittade och travade i omgivningarna kring stallet, dvs på grusvägar och sedan åkte Soya och jag till kalkbrottet i Dalby och tog en långpromenad.

Vi hade turen att träffa 2 trevliga hundägare med en flat coated retriever som Soya busade en del med så vandringen blev extra roligt för oss båda.

Nu var det ett tag sedan vi var i Dalby så Soya var tvungen att revirmarkera en 20 gånger eller något så nu lär det inte finnas något kiss kvar till kvällsrundan :).

Och Bodil: björnbären såg små och eländiga ut, kanske pga vädret så något att plocka är det faktiskt inte tal om.

Om dagen idag har jag icke mycket att förtälja.

Inget mer spännande har hänt än att Archie sprang runt lite i sitt snöre (blev longerad heter det visst) på sin vilodag och det tyckte han nog var roligt….eller inte :).

Soya ligger i köket och tjurar- hon och maken drabbades av världens skyfall under sin eftermiddagsrunda och det var ju en världskatastrof enligt den förstnämnda!

Även om jag avskyr när sommaren övergår till höst och inte gillar den sistnämnda årstiden speciellt (fast vintern är sju resor värre…) så finns det några bokstavliga ljuspunkter och det är att man kan börja tända levande ljus på kvällarna igen.

Det kan man ju förvisso göra året runt om man känner för DET men det ”passar” inte riktigt när det är strålande solsken ute även kvällstid tycker jag:).

Nu med regnet smattrande mot rutan och med mörkret som redan börjar sänka sig trots att klockan inte ens är sju känns det helt ok med lite stearin-upplysning.

Inspirerad av söndagens tömkörning återupptog jag densamma idag och det gick lika bra och var lika roligt.

Dagen då det är dags att plocka fram klippmaskinen närmar sig med stormsteg såg jag i morse och trots att jag har världens snällaste häst att klippa bävar jag redan. Det är sååå tråkigt!

Tänk när jag åkte runt och klippte andras galna hästar och nu ids jag knappt klippa min egen staty! 25-åringen börjar nog bli gammal…..

Jadå…alla väderlekar har upplevts även idag men nu börjar man bli van.

Fast det känns som ett lotteri varje morgon: regn eller insektstäcke, det är frågan?

Blir det varmt skyddar insektstäcket bäst mot myggen men regnar det är det ju inte så skönt att stå med ett vått skynke runt sig tänker jag.

Och regntäcket blir aldeles för varmt om solen börjar gassa så det är som sagt inte lätt att veta hur man ska göra.

Dagens ridtur förlades till gräsbanan där det blåste rejält men faktiskt utan att det störde.

Jag övade lite på galoppombytena- ett länge eftersatt kapitel i vår träning men nu har jag återupptagit dom och det fungerar ganska bra tycker jag.

Under min lunchrast passade jag förresten på att kapa av stora delar av håret- mina frisörbesök är också eftersatta men nu kände jag att det var hög tid att bli av med många centimeter hår.

Dagen har i mångt liknat gårdagen fast inleddes med tömkörning och inte ridning för ovanlighetens skull.

Nu var det flera veckor sedan jag tömkörde men man skulle kunna tro att jag övar på detta hur ofta som helst.

Archie galopperade sååå fint på riktiga minivolter runt mig, det var nästan jättepiruetter på töm :).

Jag ÄR ju väldigt förtjust i att tömköra egentligen men tycker ofta att det finns så mycket annat vi ”borde” träna på.

Även idag hjälpte jag en stallkompis med mockning och matsättning åt hennes häst och när detta var gjort styrde jag kosan till NN för sedvanliga stallsysslor.

På eftermiddagen återvände jag för att tömköra en av hästarna- ett sant nöje då den gick som ett urverk.

Ännu gladare blev jag då jag fortsatte min duschspilte- terapi av detta djur.

För några veckor sedan trodde jag att hästen skulle dö av skräck alternativt skena ut från spolspiltan men sedan dess har både jag och NN tvättat den några gånger och idag stod den som ett ljus.

Det är alltid lika roligt när nerlagt arbete ger så fint resultat.