Idag har varit en sådan dag då det känns som att jag har hunnit med hur mycket som helst.

Började med ett bra dressyrpass på Archie- veckans första i ridhus.

Även om jag älskar vårt ridhus är jag ändå glad att det nu går att variera träningen mer än i vintras- ibland kan det bli lite väl mycket inomhusridning av olika anledningar men jag tror mer på omväxling egentligen.

Dagens pass hade fokus på ”bakbensridning”, dvs det jag måste tänka mer aktivt på och arbeta mot- att Archie bär mer vikt på sina bakben och inte ”håller sig” på framdelen.

Efter ridningen släppte jag ut alla hästar i hagen, putsade mina grejer, slängde ner 15 halmbalar, gav alla lunch och var ändå på City-Gross prick 8.00.

När ett jättelager blodpudding hade inhandlats åkte jag hem, duschade, tvättade håret, åt frukost och tog en låååång power-nap.

Efter skönhetssömnen följde städning av både hem och bil och jag åkte också och tvättade den sistnämnda.

Hagintag stod på eftermiddagsschemat och när detta var avklarat åkte jag till min klubbs årsmöte för att hämta tillbaka min kära gamla dressyrbuckla:). Av 16 gånger har bucklan bott hos mig i 8 år- ful och placerad undanskymt men lika välkommen varje gång.

Årsmötet gav mig tillfälle att träffa kära gamla vänner och bekanta och som så ofta numera avslöjades 🙂 hemliga bloggläsare.

Givetvis jättekul att så många läser- tro inget annat.

Nu återstår hagintag nr 2- Arch och Rocks är enligt den sistnämndes ägare utsläppta ännu en vända.

Idag kan man tala om temperaturskillnader; 3 grader när jag körde till stallet i morse och 15 när jag körde dit efter jobbet.

Strålande sol har det dock varit hela dagen vilket var skönt eftersom jag hade en inplanerad skrittur med djuren på eftermiddagsagendan.

Vi var ute lite mer än 1 timme och hade bitvis sällskap av….flugor!

Ja, ja….alla årstider har sina för och nackdelar:)!

Även idag blev det träning för NN, jag tränar gärna mer än en gång i veckan om plånboken tillåter och tränaren har tid.
 
Idag fick jag rida på ett 6-årigt sto medan NN dresserade Archie, väldigt roligt att prova lite olika hästar tycker jag.
 
Skönt också att NN är nöjd med Archie och de framsteg som gjorts hittills; det är väl annars lätt att bli hemmablind tänker jag och kanske inbilla sig saker bara för att man VILL det och tycker om sin häst.
 
Idag bestämde jag mig också för att köpa en ny Equipe-sadel så nu är beställning gjord och det är bara att vänta i ca 6 veckor.
 
Jag sitter ju tack och lov inte i sjön under tiden utan tvärtom i en extremt bekväm sadel men det är ändå så att jag inte vill gå omkring och veta att det finns en sadel som passar mina skänklar ännu bättre.

Nu är jag hemma efter att ha jobbat klart, fixat allt i stallet och dumpat av Arch och Alfresco i var sin hage.

Planen är att tillbringa stora delar av kvällen med Harlan Cobens nya bok som jag hämtade på biblioteket igår.

Mr Coben är en av mina favoritförfattare; kanske för att jag inbillar mig att JAG hade skrivit som han om jag hade blivit författare i stället :)!

Jag kan inte förstå varför jag häromdagen påstod att jag inte kunde minnas när jag senast hade ett dåligt ridpass på Archie.

För det minns jag mycket väl; det hände för mindre än 2 timmar sedan :(.

Jag red ut med djuren och Archie blev tjurig och spänd när jag tyckte att han kunde gå i sluta för höger skänkel- det passade inte alls herrn.

Så sedan blev det bara tjafs av resten av ridturen- lika bra att genast lägga denna till handlingarna och glömma att den ägt rum.

Gårdagens härliga väder håller i sig, klockan är strax efter fem och solen både värmer och strålar för fullt.

Dagens i-lands problem är hur man ska klä sig själv och hästen- i morse var det bara 6 grader och nu nästan det tredubbla.

Själv har jag inte riktigt hängt med i värmeutvecklingen och gick och svettades i min vinterjacka under dagens hembesök.

Archie har haft vilodag och stod redan i hagen, omgång 2 när jag kom dit efter jobbet- Rockys ägare hade hunnit före och släppt ut våra djur.

Även intaget sköts av samma ägare så jag är klappad och klar vad gäller dagens stallgöromål!

Redan när jag vaknade strålade solen och det har den gjort oavbrutet hela dagen faktiskt.

När jag kom till stallet gick Archie och åt gräs i en av hagarna- han såg verkligen ut att njuta och det var härligt att bara titta på honom och Soya som la sig i gräset för att sola.

Hemma blev det premiärgrillning och middag utomhus- inte ens jag frös och den folieinpackade laxen smakade ljuvligt.

Efter hagintag vid 3-tiden körde jag djuren till vårt nya favvoställe vid Skrylle och sedan hade vi en underbar långritt i skogen.

Vi mötte några hästar, folk som cyklade, joggade och promenerade men det var inga problem för vare sig hund eller häst- de bryr sig aldrig om sådant.

Jag har hittat minst 2 bra klätterställen i skogen- mycket bra att kunna kombinera denna form av träning med ”rakt-fram-ridning” i så vackra omgivningar tycker jag.

Tog lite bilder men de publicerar jag senare tänkte jag.

….sa han som hade eld i håret :)!

Skämt å sido- rubriken syftar på dagens tävling som jag tänkte rapportera lite kring.

Jag skulle inte rida förrän strax efter 18.00- inte bra alls om ni frågar mig.

En vän tycker att det är bra att tävla så sent som möjligt för då hinner hon få så mycket annat gjort under dagen men själv har jag väldigt svårt att fokusera på andra saker och går mest som en ”äggsjuk höna” och väntar på att timmarna ska gå.

Var faktiskt i Skrylle och sprang med Soya på morgonen men mycket annat vettigt blev inte gjort, det ska erkännas.

Hur som helst; jag red en LA:4 idag och även om det inte riktigt går att jämföra procent domare emellan och jag dessutom TROR att domarna är ”strängare” på regionala än lokala tävlingar så kändes det ändå skönt att ha förbättrat sig från 59 % till 63 % sedan senaste starten i denna klass.

Jag kan lugnt påstå att jag ”vann framridningen” och då inte bara för att jag befann mig helt mol allena på denna- det fanns flera ställen man kunde rida fram på- utan för att Archie kändes så himla fin.

Anledningen till detta är så enkel att JAG har börjat rida annorlunda så till vida att ”Birgitta för 10 dagar sedan” hade påstått att ”jag red i mellantrav hela tiden” medan ”dagens Birgitta” har fått upp ögonen för hur lusigt hon har ridit dessförinnan och nu gör något åt saken.

Som jag har berättat om tidigare var Archie så fruktansvärt seg och rent ut sagt olydig (TOTALT ignorerande framåtdrivande hjälper) de sista gångerna jag tävlade i höstas och detta har han inte visat något av under våren.

Jag har nog undermedvetet varit så himla glad för detta, dvs att vi numera RÖR OSS FRAMÅT att jag inte riktigt har reflekterat över HUR/ på vilket sätt vi rör oss framåt.

En god vän som såg mig rida förra helgen påtalade det som jag då börjat ana själv- jag rider i ett aldeles för ”lusigt” tempo och det ser väldigt oengagerat ut.

Det var så skönt att få detta bekräftat (även domare har ju påtalat det men kanske inte lika direkt) för även om det så klart är trist att jag har ridit på detta viset så inbillar jag mig att jag kan förbättra det- inte bara på träning utan även på tävling.

En del hästar travar ju 7-mässigt eller mer bara man sätter sig på dom och rider ”rakt upp och ner”- min häst gör inte det utan travar kanske 5,5-6-mässigt om jag LÅTER honom göra det.

Jag KAN rida fram bättre gångarter men då måste jag göra just detta- inte bara sitta och ÅKA häst.

Idag på framridningen fick jag till den där fina traven HELA tiden och då blev allting också mycket lättare att göra faktiskt- en god cirkel helt enkelt.

Även inne på banan flöt det på bra- nästan som på framridningen och jag lyckades få bättre poäng på flera saker sedan de senaste tävlingarna.

Fick till och med 2 8:or, en på inridningen (!) och en på ryggningen- något Archie alltid haft lätt för till skillnad från många hästar.

Här måste jag faktiskt göra en utvikning och åter förundras över att vissa hästar/ ryttare har så svårt för ryggning.

ALLA mina hästar har ryggat jättefint så jag förstår inte riktigt hur man kan åka ut och tävla på en häst som börjar stegra (!) sig när ryttaren vill rygga (såg detta idag, ja) eller som vägrar att gå bakåt över huvud taget alternativt kastar sig bakåt, snett och helt uppskärrat.

Detta är ju en ren LYDNADS-sak som tex inte har det minsta med hästens gångarter att göra så det går att få ett bra betyg även om hästen i övrigt rör sig som en kratta :).

Tillbaka till mina egna prestationer blev det ingen placering idag (6 fick pris, jag blev 8:a) men jag fattades bara 8 poäng dit och det KAN jag rida in till skillnad från då det fattats 20 poäng eller mer som känns mer omöjligt om man själv känner att man inte hade kunnat rida mycket bättre.

Så; nu är det FULL GAS som gäller framöver ha ha. Nä…givetvis inte bara FFF (full fart framåt)- Archie måste så klart både bära mer vikt på sina bakben och få mer schwung och kadens (detta går ju hand i hand) men jag måste ändå verkligen ge akt på att inte rida för långsamt helt enkelt :).

Banan

Domaren

Publiken! Ehhhh…nä just det ja! Att påstå att dressyr är en publiksport är att överdriva det hela något….minst sagt 🙂

Idag genomfördes en lite annorlunda träning med NN- jag var nämligen ”hemma” hos henne (hon bor i anslutning till anläggningen där hon har sin verksamhet) och red på  utebanan.
 
För min egen del blev det inte så mycket ridning, inte på Archie i alla fall då jag i stället fick prova en av NN:s påläggskalvar, en mycket fin 7-årig valack.
 
NN tycker att det är nyttigt för mig att rida lite andra hästar och det kan jag inte annat än instämma i och bortsett från att det är mycket lärorikt så är det ju också bra att prova lite olika hästtyper inför eventuella framtida hästköp- då vet man vad man gillar och passar ihop med. Det ena kan tyvärr ibland utesluta det andra, dvs det är inte alltid säkert att man PASSAR bäst ihop med den hästtyp man GILLAR- själv vill jag ju tex ha mycket snälla hästar men skulle behöva en med mera nerv- 2 egenskaper (snäll och ”med nerv”) som inte alltid går hand i hand.   
 
NN arbetade med att få Archie att ta mer vikt på sina bakben- ett långsiktigt arbete där det än så länge brister en del och vilket bidrar till våra mindre bra resultat på tävlingsbanan.
 
Jag fick under träningen prova 2 olika Equipe-sadlar och ”tyvärr” kändes den ena SPONTANT bättre än min egen- jag fick en bättre skänkelplacering helt enkelt.
 
Kanske var det ett litet önsketänkande eller ”nyhetens behag”- jag tänker inte rusa iväg och sälja min egen sadel förrän jag är mer säker och det blir jag förhoppningsvis när jag provat sadeln fler gånger.
 
Det är hur som helst jättebra för mig att både få prova andra hästar och andra sadlar- jag som själv brukar beskriva mig som ”förändringsobenägen”.
 
Man kan ju faktiskt hitta något mer passande- både i häst och sadelväg även om jag är långt mer villig att byta ut den sistnämnda som det ser ut i dagsläget :)!