Otroligt vad mycket man kan hinna med på en dag om man orkar och vill!

Jag steg upp tidigt för ett jättebra pass i ridhuset där jag övade på sådant som ingår i de nya MSV C- programmen, skolor, bakdelsvändningar, förvänd galopp, enkla byten och trav och galoppökningar.

När jag började rida var det minus 7 grader ute och det kändes även om jag var i ett ridhus.

Fingrarna domnade bort av kylan efter några minuter och gjorde riktigt ont så jag var tvungen att skritta lite och blåsa på händerna för att få upp värmen.

Efter 1 timme gick vi tillbaka till stallet (Soya till bilen) där Archie fick äta färdigt (han får alltid kraftfoder och lite ensilage innan jag rider) medan jag hängde in utrustningen i sadelkammaren och gjorde lite annat fix.

Strax innan 8 släppte jag ut alla hästar, slängde ner 15 halmbalar från loftet, gav alla hästarna lunchmat i krubborna och gjorde i ordning Archies höpåsar.

När allt var klart körde Soya och jag till Skrylle och sprang vår mil.

Hemma blev det sen frukost, dusch och hårtvätt och sedan satte jag och maken igång med det ”nödvändiga ontet”, städningen.

Dammsugning, våttorkning av golv, tvätt av kläder, byte av sängkläder, skurande av badkaret mm avlöste varandra innan vi ansåg att vi var klara och sedan tog jag en liten tupplur faktiskt.

Började också på ”Paganinikontraktet” en 500 sidor lång Kepler-bok (samma författare som till den överreklamerade ”Hypnotisören”).

På eftermiddagen åkte Soya och jag tillbaka till stallet för att titta till Archie (byta täcke och klappa om honom typ) och sedan blev det matinköp och besök hos en av Staffanstorps pizzerior innan vi åkte hem för middag (bakad potatis).

Nu ska jag fortsätta med min bok tänkte jag och även svara på några blogginlägg om ni har något att meddela:).

Idag har det inte blivit mycket gjort på hästfronten- Archie har haft vilodag och därmed även undertecknad.

Det blev förvisso de sedvanliga 2 stallbesöken, ett innan och ett efter jobbet, men tiden där blev kort, ca 30 minuter per gång.

I eftermiddags blev det täckesbyte, bortplockning av några bajshögar, påsättning av back on track-skydden, iordningsställande av foder samt genomgnuggning och borstning av hela hästen- sedan var tiden ute och dags för mig att åka hem.

Trevlig helg!

I morse var det dags för hoppträning igen- flera inbjudande hinder stod kvar sedan gårdagskvällens hoppträning för stallägarnas dotter (som är c-tränare) .

Jag föredrar när det är relaterade avstånd mellan de olika hinderna- då är det lättare för mig att komma rätt och idag fanns det både en del sådana hinder och en studs-serie- något som jag också gärna hoppar.

Medan jag red fram så hände det som jag syftar på i rubriken, från ingenstans gick plötsligt hacket sönder och jag kände att jag höll tyglarna ”i luften”- utan någon kontakt med min häst!

Lyckades stanna Archie snabbt och lätt, fick hoppa av och lämna kvar honom i ridhuset medan Soya och jag sprang iväg till sadelkammaren för att hämta tränset i stället.

Ja, ja…det är tur att man har en snäll häst och framför allt tur att det hände medan jag red fram i trav- inte över något hinder i galopp tex.

Efter omarrangerandet av huvudlag kunde jag börja hoppa och idag var en sådan dag då allting flöt på hur bra som helst och vi kom rätt på alla hinder.

Har ni också märkt att det är så ibland? Dvs att man vissa hopp-pass knappt kommer rätt på ett enda hinder och bara får en massa kantiga och konstiga språng efter märkliga anridningar medan det andra gånger bara stämmer till 100 %. Eller är det bara jag som kan få sådana varierande hopp-upplevelser :)?

Hur som helst; jag hoppade studsserien flera gånger och Archies ben gick som elektrifierade trumpinnar över bommarna- han var som en kobra över serien- hoppade den otroligt spänstigt och lätt.

Jag hoppade även en linje med oxer- 4 galoppsprång till ett räcke med vattenmatta och därefter 3 galoppsprång till en kryssoxer- flera gånger och även här fick vi till lätta fina språng liksom över några andra hinder som jag hoppade efter varandra.

Eftersom det gick så bra idag valde jag att hoppa ganska mycket- varför ska man alltid sluta när det går BRA? Det är väl egentligen då man borde passa på att rida lite extra och verkligen ”känna in känslan”, i alla fall ibland :).

Archie tar en mellan-måls paus medan jag springer efter ett annat huvudlag. Det är inte mycket som kan rubba den grabben :).

Den svarta pricken bakom röda oxern tror jag bestämt är min hund. Liksom inte mycket rubbar Archie så gäller samma för henne.

Hon skulle gladeligen ligga kvar mitt framför ett hinder om jag styrde emot det liksom Archie lika glatt hade hoppat det- även om Soya låg kvar :).

Låg oxer in- 4 galoppsprång till något högre räcke och därefter 3 galoppsprång till ännu lite högre oxer.

En favorit- lätthoppad studsserie.

Kolla längst till höger i bild så ser ni var hacket brast. Kommer nog att gå att laga ganska lätt hoppas jag.

Sitter i en biltvätt och skriver detta; väldigt nöjd över att äntligen våga tvätta den allt annat än rena bilen.

Jag har velat göra detta länge men inte vågat på grund av kylan men nu fick det bära eller brista.

Archie den gode gossen behöver tack och lov ingen tvätt- han svettas inte det minsta i det här vädret och det är ju skönt, på sommaren blir han däremot ofta genomsvettig.

I morse genomförde vi ett fint dressyrpass där jag försökte att fokusera på sådant som vi har svårt för; skolor och trav och galoppökningar bland annat.

I slutet av passet flög vi runt i ridhuset i full galopp och då tackade jag nöjt min häst och avslutade lektionen.

Idag har det stormat minst lika mycket som går men vet ni vad?

Idag brydde jag mig inte det minsta för idag hade jag ett varmt, behagligt ridhus att träna min kära häst i :).

Tömkörning stod på schemat och tömkörning blev det :)!

Ibland är min envishet för bra för mitt eget bästa….tror jag :).

Har jag bestämt något ska det mycket till för att jag ska ändra mina planer pga lite dåligt väder tex och idag var en sådan dag.

När jag kom till stallet efter jobbet var planen att skritta ut med djuren och jag tänkte inte ”lite” blåst hindra oss.

Väl i sadeln kunde jag dock konstatera att minus 1 grad kändes som minus 20- de hårda vindarna var som piskande istappar och jag ångrade bittert, om inte mitt tilltag (dvs att öht ge mig ut), så i alla fall att jag inte tog på mig min rånarluva som hade hindrat mitt huvud från att bulta av kyla.

Näää… någon skön tur blev det INTE och vi var nog alla glada när en timme hade gått och Soya kunde hoppa in i bilen och Archie kliva in i stallet!

Måste upprepa gårdagens rubrik- helt enkelt därför att även denna dag innehållit så mycket mysigt och roligt med min familj.

Jag inledde söndagen med att springa den sedvanliga milen i Skrylle för att därefter (efter ombyte inne på en toalett) köra direkt till Dalby (en sträcka som tar knappt 10 minuter med bil) för att träffa Bodil och salukin Salli.

En lustig grej med min nyvunna bekantskap med Bodil är att hon hade häst och hopptränade för vår ridskolechef Jana Wannius när jag var i de senare tonåren.

Under tiden jag ägde Heron skildes våra vägar för att inte sammanstråla förrän jag köpte Soya (dvs ca 20 år senare) och av en slump mötte Bodil och hennes saluki på en hundrastplats vid ridskolan.

Och nu har vi alltså båda var sin vinthund- två tjejer som dessutom kommer väldigt väl överens. Verkligen kul!

Efter ca 1 1/2 timmes promenad med våra doggys körde jag till stallet för att fixa med mockning och foder- Soya hade då sprungit lös i sammanlagt nästan 3 timmar och sa inte mycket på hemvägen :).

När allt hos Archie var avklarat och jag hade konstaterat att han såg nöjd och glad ut i sin gräshage körde jag hem för dusch och därefter vidare färd mot Malmö tillsammans med maken.

I stora staden avnjöt vi en restaurangmiddag innan jag åter körde till stallet; denna gången för att rida.

Archie tyckte att vi skulle avsluta veckan på bästa tänkbara vis; han gick så fint så fint hela passet och en fd stallkamrat som inte sett Archie på några månader påtalade att galoppen nu ser myyyyyycket bättre ut. Även om jag så klart också tycker detta är det aldrig fel att få höra det som en spontan kommentar från någon annan.

Nu ska jag faktiskt bara ta det lugnt resten av dagen- jag tycker att jag är väl värd att umgås med min älskade soffa :).

Redan när jag gick ner med hästarna till hagen strax innan 8 i morse såg jag att det skulle bli en otroligt vacker dag.

Och så rätt jag fick; solen har strålat oavbrutet hela dagen.

Morgonen i stallet ägnades bl.a. åt att arrangera om i mitt stallskåp så att det blev bättre ordning och mer överskådligt- jag var väldigt nöjd med slutresultatet.

Efter 7 timmar i hagen tog jag in Archie för en uteritt med doggy och vi hade det hur mysigt som helst i det vackra vädret.

Jag klättrade en del med Archie ordentligt i form hela tiden och detta var väldigt lösgörande kunde jag konstatera när jag därefter travade hem på en såååå mjuk häst.

Efter lite mer än en timme var vi tillbaka i stallet och då återstod bara för mig att åka och hämta lite mat innan det var dags att åka hem och hålla kväll.

I morse tog jag sovmorgon till 05.20 och tänkte att jag kunde rida på eftermiddagen.

Med facit i hand en dum plan- när jag kom till stallet efter att ha slutat lite tidigare på jobbet insåg jag, efter att ha börjat rida, att Archie redan tyckte det var dags att hålla helg.

Han kändes ganska seg om jag jämför med de senaste veckorna och det blev mest lösgörande arbete för vår del.

Imorgon ska jag rida ut och se om han kvicknar till lite- han kanske bara hade haft en ovanligt intensiv dag i hagen :)?

Idag hade prognosen lovat/ hotat med snö men av den blev det inget- bara en del regn.

Eftersom det stod hinder framme i ridhuset i morse passade jag på att hoppträna.

Började passet med att få Archie eftergiven åt alla håll och kanter i en lite lägre form- just formen är nog det han (peppar peppar) aldrig någonsin haft problem med och det är därför något jag aldrig känner att jag behöver arbeta aktivt med.

Däremot behöver vi arbeta med lösgjordhet och att Archie LÄTT följer mina tygeltag och det fungerade väldigt bra idag trots att jag red på mitt ponnyhack.

Även hoppningen gick fint- vi hoppar ju inte några jättehöjder precis utan snarare hinder på knappt en meter och det känns att Archie inte riktigt tar i så som han skulle kunna. Dock hoppar han villigt och korrekt och det är det jag tränar- något hopptävlande är inte aktuellt för oss och jag ser därför ingen anledning att riskera något genom att hoppa högt- framför allt som jag är ensam i ridhuset.

Efter hoppningen red jag ytterligare lite ”ponnyhacks-dressyr” och eftersom hoppningen brukar ha en väl lösgörande effekt så ville jag knappt sluta att rida- så bra kändes det!

När jag hade jobbat färdigt på jobbet och fixat till Archie, box och foder i stallet var klockan inte ens fem så jag passade på att ta makens hundrastningspass så att jag kunde se Soya i dagsljus för en gångs skull höll jag på att säga.

Skämt å sido men det är nästan alltid mörkt när jag kommer hem på vardagarna fast inte länge till- härligt!