Skrivet
Idag har Frenchie vilodag och vädret är fortsatt galet underbart så jag gissar att inte bara jag utan även han njuter för fullt.
Och rejäl blåst betyder inga flygfän (jodå…de har börjat dyka upp så smått) så även det är ”perfa”.
På tal om perfekt; kolla så fin vår väg blev efter ännu en avhyvling 🙂 idag:
Mina gurkor och tomater utvecklas så här långt enligt plan:
Några foton på den lille som jag tog en dimmig dag i förra veckan:
Molly lyssnar på musik:
Skrivet
Idag var det dags att bocka av ännu ett ”måste” och säga hejdå till dubbdäcken.
Och tänka sig…eftersom däckfirman ligger granne med Bengts hamnade en säck morötter i bilen…bara sådär.
På ridfronten blev det ett skogspass med fokus på galoppombyten; väldigt härligt ett kunna använda skogen till även detta.
Skrivet
Idag har jag tävlat minsann, så här mitt i veckan.
Uppenbarligen finns det underlag för att ordna tävlingar så här för jag var så klart inte ensam om att ta chansen.
För min del passade det extra bra eftersom tävlingsplatsen bara ligger 30 minuter från Ryhus och Frenchie har dessutom varit där tidigare.
Idag blev det ”bara” strax över 64% men domare har ju olika skalor och jag tyckte själv att detta nog var årets bästa ritt för vår del.
Så denna bra känsla, en ännu bättre dito på framridningen samt att jag provade att både lasta ur och hoppa upp i sadeln utan hjälp med utmärkt resultat gör att jag inte kan vara annat än nöjd.
Jag passar verkligen på att glädjas så länge jag kan för som alla som sysslar med hästar i allmänhet och träning och tävling i synnerhet vet kan det kan vända snabbare än snabbt.
Kolla på bilden förresten; ett exempel på vad man verkligen inte önskar sig när man är och tävlar. Ja, inte för att man önskar att behöva anlita bärgare öht men just när man har hästen med sig är det verkligen extra besvärligt gissar jag utan att jag (än så länge, tvi tvi) har behövt uppleva det själv.
Idag visade för övrigt skånevädret sin sedvanliga nyckfullhet denna tiden på året.
Det är nästan samma visa varje vår- ena dagen går man omkring i termobyxor och nästa dag svettas man i t-shirt och så var det idag.
Plus 2 grader när jag släppte ut hästarna och 17 grader när Frenchie och jag åkte till tävlingen!
Skrivet
En underbart härlig vårdag! Visst är morgnarna fortfarande kalla men solen och att allting har ”exploderat” utomhus uppväger tveklöst.
Tror jag nämnde härom dagen att även Frenchie ratar ensilaget ute nu och har knappt ro att äta kraftfodret (som är uppblandat med lucern…därav hans tvekan hi hi). Gräs är uppenbarligen det godaste som finns!
Dagens ”frambensdragande” gick utmärkt, stor skillnad på bara några dagar och inga mer hysteriska ryckningar.
Även träningen för Nina gick bra så när jag kom hem somnade jag mycket nöjd i soffan 🙂 !
Skrivet
Ahhh…äntligen kunde jag rida på min utebana; upptorkad och fin!
Förra året red jag på den redan i mars men i år har det varit minusgrader så sent som förra veckan.
Lite bilder:
Vardagslyx: att kunna plocka påskliljor hemma (ratas otroligt nog av dovhjortar till skillnad från tulpaner som vi aldrig mer kommer att plantera om jag säger så 🙂 :
Min ”blåa glänta” utvecklas finare och finare för varje år. Platsen (en bit framför stallet) bestod när vi flyttade hit av ”ett ton” förmultnade träd, grenar, kvistar täckta av lika många ton ogräs och löv.
Jag vet inte hur många skottkärror jag har fyllt med allt detta men nu finns det uppenbarligen jord och ljus nog för lite blommor:
Måste visa en bild jag såg på en fd stallkamrats tänkta bete; totalt uppfräst av vildsvin! Detta är min fasa och jag har sett mindre spår inte alls långt ifrån Ryhus som jag anar kan vara gjorda av vildsvin. Jag har även sett djuren men inte mer än en handfull gånger på 3 år och då har de bara rusat genom hagarna i full fart. Låt oss hoppas att det fortsätter så för snacka om att de kan förstöra:
Skrivet
Som jag berättade om i torsdags fick/ tog jag en liten hemläxa vad gäller stretching av Frenchies ben som han inte var alls intresserad av att utföra då.
Varje gång equiopaten försökte sträcka hans framben framåt neråt ryckte han åt sig dom som om hon försökte brännmärka honom och när jag försökte var det samma sak.
Jag är helt övertygad om att detta är en ”förtroendefråga”, ungefär som den där övningen man ibland får göra under något teambuilding-pass där man ska falla rakt bakåt och förlita sig på att den man jobbar med ska ta emot en.
Frenchie är uppsuttet den mest rörliga häst jag ägt så jag tror knappast att han inte vill sträcka ut sina framben pga smärta utan det handlar om något annat och jag hävdar förtroende.
Jag påbörjade träningen att sträcka ut hans ben mycket försiktigt igår och ökade kraven bara lite idag.
Nu rycker han inte år sig benen men han har en bra bit kvar till den ideala stretchingen, då måste han våga sträcka ut benen mycket mer än vad han gör nu.
Jag minns när jag hade varit på en kort stretching-demo och skulle prova på Heron vars trav uppsuttet var ungefär 50% av Frenchies (helt sant). Han sträckte minsann ut sina framben som den mest självklara saken i världen och gick över huvud taget att böja och bända åt alla håll och kanter hur lätt som helst.
Nåväl…jag gillar sådana här projekt så jag ska nog dra loss 🙂 även Franks ben så som det ska se ut men det får ta sin tid. Jag lovar att återkomma med rapport.
Förutom att dra i gossens ben har vi idag varit i skogen i en timme; det om något var ju verkligen ett ”projekt” för ett år sedan.
Bilden visar för övrigt inte riktigt den ideala övningen som jag ska göra eftersom jag ska dra benet mer ”framåt-neråt och lite åt sidan” och inte så uppåt som på bilden.
Skrivet
En humörhöjare!
Igår check av muskelstatus på Frenchie och idag vilodag för honom och kontroll av båda hästarnas munnar och tänder.
Jag har anlitat veterinär Eva Sharon för detta ändamål i flera år och är mycket nöjd med hennes kunnande och utförande av tjänsten.
Eva arbetar främst men inte bara med hästars tänder och använder sig av en liten slipmaskin- inget filande i truten med en rasp där inte 🙂 !
Frenchie hade en del vassa kanter som behövde slipas bort; det var hög tid för detta (gjordes för ett år sedan) men i övrigt såg allting helt normalt ut och jag hade inte förväntat mig något annat heller eftersom han fungerar bra i ridningen med bett/ kontakt osv. Men skenet kan absolut bedra.
Min lilla ponny har fortsatt utmärkta tänder för sin ålder (26) och det finns, om inget oförutsett inträffar, många års slitande kvar på emaljen för hans del. Hans mun och tänder behövde inga särskilda åtgärder heller och Eva menade att det faktum att han föredrar att beta framför att vräka i sig ensilage (sin fria tillgång till trots) gynnar hans tänder.
Jag bad också om Evas åsikt gällande hans hull som jag sedan han återhämtade sig från sin fång för snart 2 år sedan tycker ligger en aning på minus men det är så lätt att bli hemmablind och framför allt om hästen har en mammutpäls utan dess like.
Eva instämde i att han är en aning tunn över revbenen men att fettdepåerna över rumpan gör att han bör hållas så här och att jag dessutom ska hålla koll på halsen så att inte den får depåer.
Jätteskönt att få bekräftat att jag tänker rätt och dessutom skulle enda sättet för mig att få upp Lillis i vikt vara att ge honom mer kraftfoder (han får 1 kilo havre om dagen) eftersom han redan har fri tillgång på hösilage med en hög kvot dessutom. Och att ge en PPID-häst (med enligt Eva möjlig odiagnostiserad Cushings därtill) känns inte som en bra idé, framför allt nu när betesperioden närmar sig.
Hans ras är ju också lite så som han ser ut med den stora rumpan men att det är en del depåer går inte att snacka bort, bara försöka håll i schack med den medicin han får dagligen och som fungerar än så länge (det kan också ändra sig tyvärr).
Väldigt skönt att ha haft detta besök till hästarna; det kostar en hel del tusenlappar (runt 5) men är verkligen inget jag tycker man ska snåla in på. Att “no hoofs- no horse” är EN sanning instämmer jag absolut i men utan fungerande tänder blir det svårt att äta och det är även ur andra aspekter också så klart viktigt att allting ser bra ut i hästarnas munnar.
Skrivet
Som ni kanske förstår av bilden blev det inget med den planerade utebanepremiären för i år.
Ett häftigt regnande tidigare på morgonen vätte ner banan för mycket och det var bara att gå in i ridhuset i stället.
Däremot blev det inbokade besöket av equiopaten Lisa Daniel av och hon hittade inga större saker att anmärka på eller behandla på Frenchie.
Det hon noterade var att han hade en spänning i den vänstra bröstmuskeln, gissningsvis efter en sträckning och det var väldigt intressant för det var det enda området Frenchie var klart upprörd över när jag klippte honom sist. Då hittade jag ett pyttelitet sår och tänkte att det kanske var därför han var så störd men hans reaktion kändes ändå på tok för överdriven eftersom han i övrigt stod som ett ljus.
Han ville idag inte sträcka sina framben framåt neråt optimalt utan ryckte åt sig dom ”i förtid” så det ska jag träna på och försöka stretcha.
Det ska bli intressant att se om jag kan öka hans vilja att sträcka ut frambenen; när jag tex gör ”hovkratstricket” gör han det lekande lätt och bäst av alla hästar jag ägt men frambenen har vi att jobba med.
Skrivet
Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina som även red min lilla häst en stund.
Vi är fortsatt nöjda med detta upplägg (att hon rider 15-20 minuter en gång i veckan), sedan får vi se hur länge vi kör så.
När jag kom hem var jag lite energifylld av träningen och insåg dessutom att min utebana, i alla fall som den står just nu, är fullt ridbar så jag plockade fram en kär gammal vän: pinnaharven.
Banan har ju legat i ”träda” sedan i oktober (?) men ser fin ut och det är hög tid att den används. Förra året red jag och min vän Ida på den flera veckor tidigare men jag erkänner att jag inte är den som vill rida ute när det har varit så kallt som det har varit och därtill väldigt blött långa perioder.
Jag ser ingen anledning att paddla runt i lervälling och frysa på köpet när jag har bebis-ridhuset men nu hoppas jag att det blir premiär på utebanan snarast.
Skrivet
Hade jag följt mitt schema (som jag bara har i huvudet och aldrig på pränt) för Frenchie hade han haft vilodag idag men pga andra åtaganden i veckan samt att han bara reds 30 minuter både igår och i förrgår ansåg jag att det var bättre att han fick röra på sig lite.
Och så resonerar jag; att ju lättare och kortare pass man rider desto mer sällan behövs vilodagar (om de ens behövs) medan man kan låta hästen stå helt var 5:e till 7:e dag om man mestadels rider ”ordentligt” och icke att förglömma; kan ha hästen i en hage där den kan röra sig rejält om den vill. Grusruta och stillastående häst kräver alltid att man i alla fall leder den en stund tycker jag, annars hade jag varit rädd för kolik (beroende på mängd kraftfoder förvisso).
Hur som helst joggade vi lite i skogen medan regnet strilade över oss och jag valde också lite nya vägar för variationen.
Jag har en runda jag oftast rider där jag kan galoppera långa sträckor och även klättra och den tar ungefär en timme med en hel del skritt men eftersom skogen är enorm kan man verkligen variera sig om man vill.
Senaste kommentarer