Idag blev det åter ett ridhuspass och denna gången smög jag in en del passage.

Det är en fördel när man sätter igång en välutbildad häst från en frambenshälta; man kan jobba den mot att lägga mycket vikt på bakbenen på ett helt annat sätt än vad man kan göra med en unghäst.

Passagen kändes väldigt fin och är lite av Frenchies paradgrej precis som piaffen var Vickes medan båda har mycket, mycket  svårare för det den andra gör lätt.

Nu säger prognosen att det åter ska bli en hel del minusgrader så gårdagens klippning gjordes nog i rätt tid.

Det slog mig när jag jämförde Nalles pälskvalité med ponnyns (mjuka, fluffiga hår jämfört med längre och grövre päls hos den sistnämnde) att det nog är tur att Lillis inte behöver klippas- jag undrar om klippmaskinen hade klarat det utan att bli överhettad/ gå sönder 🙂 ?

Från minus 7 till plus 1 grad idag gjorde att jag passade på att ta fram klippmaskinen och säga hejdå till Nalle!

Som synes fanns det en hel del päls att klippa bort…

Frenchie tolererar själva klippmaskinen hur bra som helst men den vita förlängningssladden är mycket farlig och tydligen kan man vara kittlig mellan frambenen av alla ställen för när jag försökte klippa just där var det som om jag höll en grisfösare i handen; explosiva hopp över stallgången !?!

Mycket märkligt men nu är Nalle gone och i stället har jag en häst som har samma färg som vår badrumsmatta och låt mig säg så här; det är inte en uppgradering.

Nalle var skitsöt, Mr Badrumsmatta not so much 🙂 🙂 🙂 !

Bortsett från klippningen har jag hunnit med detta skitgöra:

Ridning blev det i ridhuset där lite inflygande snö gjorde en perfekt markering av medellinjen:

I morse tyckte Nalle att han kunde värma upp på egen hand så han tog x varv i galopp och balanstrav runt sin hage….till 99 % uppjagad av ”något”  som jag inte kunde se.

Han är vanligtvis mycket stillsam precis som den lille och det är jag mycket glad över, både för hans egen och hagens skull.

Det går verkligen supersnabbt att ”riva upp” en gräshage om den är det minsta blöt/ lerig- det inser man de få gånger någon av hästarna rör sig i annat än skritt.

Nu är det varken lerigt eller blött utan av förklarliga skäl fruset- termometern visade på minus 7 när jag red mitt lilla minipass i ridhuset.

Eftersom jag nu (pga bensinkostnaderna) mer än någonsin försöker att samordna så många ärenden som möjligt var dagens plan att tanka, handla morötter till hästarna, veckohandla, äta lunch med en vän och besöka min tandhygienist.

Jag kunde bocka av nästan allt på listan men medan vi lunchade ringde tandhygienisten och behövde omboka tiden pga hastigt påkommen sjukdom och då var jag extra glad att jag inte redan satt i bilen enkom för detta besök.

Dagens ”våga vägra” och ett tips till er som också handlar morötter en masse till era hästar; känn på morötterna innan köp och våga vägra att handla säckar där hälften av dom känns som gummi = de kommer att bli dåliga inom några dagar!

Så Börjes morötter fick ligga kvar i affären och i stället köpte jag mycket finare på Granngården där jag för övrigt fick skrämselhicka när jag såg priset på ströpellets:

Jag köpte spånpellets för 49 kronor säcken på Bygmax för 2,5 år sedan och ser nu att privatpersoner som tex byter stall eller inte längre ska ha häst säljer överblivna säckar för det dubbla!

Synd att man inte hade en spåkula för något år sedan och köpte x pallar….

Å andra sidan har jag fortfarande rätt många säckar som jag DÅ köpte av privatpersoner för runt 30 kronor och de känns ju som rena hårdvalutan nu….

Utdrag ur ett inlägg från Saxtorps hästklinik på Facebook idag:

”Hästen har en väldigt fin päls som skyddar mycket effektivt mot regn, kyla och blåst. Hårstråna är konstruerade så att regnvatten leds bort från huden. Luftlagret i pälsen isolerar mycket effektivt och kan dessutom ökas upp till 30% om håren reser på sig, s.k. piloerektion (sker automatiskt vid kyla). Denna effekt tar man bort med tunga täcken som plattar till pälsen. Även mot vind är hästpälsen supereffektiv. Man har visat att vid vind ca 9 m/s så tränger vinden bara in 1-2 mm i pälsen. Hästens nedre kritiska temperatur (NKT) varierar från +5 grader (klippt häst) till – 15 grader. NKT är den temperaturen då insatser måste göras för att kroppstemperaturen ska hållas. Den nedre kritiska temperaturen sjunker om hästen vänjs vid kyla, alltså går ute under hösten när temperaturen sakta sjunker. NKT påverkas också av klippning, täthet och längd av päls. Hästens effektiva sätt att öka värmeproduktionen om den nedre kritisk temperaturen nåtts är att öka på grovfoderintaget.”

Hade jag läst ovan innan morgonens utsläpp hade jag besinnat mig och inte hämtat Lillis vintertäcke som legat nerpackat men nu åkte det på liksom Frenchie fick på sig Vicksters tjocka vintertäcke med helhals som faktiskt passade helt ok.

Då var det runt minus 8 grader (07.00) och jag är kanske lite sjåpig men är samtidigt hellre ”better safe than sorry”.

Ponnyn hade som sagt säkert klarat sig utan täcke men Frenchie påstås av fd ägaren vara frusen och jag har inte precis lust att undersöka exakt hur väl det stämmer och riskera en häst med spända muskler och annat trist.

En som i alla fall INTE frös när vi skrittade ut några timmar senare var undertecknad.

Iförd långärmad t-shirt, tjock tröja, termotights, manchesterridbyxor, ridoverall (typ scooter-dito) OCH en tjock dunjacka utanpå allt detta samt med ett värmande pannband under hjälmen, mina nya vinterridstövlar på fötterna och vintermodellen av Roeckl-handskar så var jag…..surprise….VARM 🙂 !

Frenchie hade på sig ett skrittäcke av ylle och verkade nöjd med det.

Jag skruvade faktiskt i isbroddarna jag köpte för några veckor sedan och det kändes jättebra med denna försiktighetsåtgärd även om det inte var halt ute alls. Men inte så lätt att veta hur det ser ut på vägarna i skogen när vi inte har varit där på en hel vecka.

Birgitta 6 år hälsar för övrigt att Frenchie är tillfälligt omdöpt till…..NALLE ❤️.

Sveriges största förespråkare av helklippning medger härmed att ridhästar IBLAND både kan få behålla sin päls och se otroligt gulliga ut i den….så det så.

Birgitta 56 år ser mycket fram emot när ordningen på ovan front är återställd men låter bebis-Birgitta hållas så länge och medger motvilligt gullighetsfaktorn 🙂 .

Även idag blev det ett ridhuspass, dels för att jag inte vill rida ut på helgerna och dels för att det var minus 6 grader i morse och blev inte varmare.

Det kändes inte jättelockande att skritta utomhus i den kylan faktiskt…

Jag har ibland ridit i ridhus där underlaget frusit när det har varit riktigt kallt men än så länge visar mitt eget inga sådana tendenser. Brukar de ridhus ni nyttjar frysa vid kyla?

När jag tog in hästarna valde jag i alla fall att barrikadera dom ordentligt- jag har vanligtvis både 3 fönster halvöppna och den ena stalldörrens översta del helt öppen men nu är det för kallt och jag vill varken att djuren eller vattnet ska frysa.

På bilden ser ni min nya rullvagn och min ena stalldörr, väl igenbommad as we speak.

Idag var det äntligen dags för Frenchies återbesök på kliniken, det var 10 dagar sedan vi var där senast och jag har sedan dess skrittat i en vecka och travat lite de tre senaste dagarna.

Tack och lov får jag nu rida igång Frenchie mer och mer och om inget oförutsett inträffar ska han vara helt igång vid årsskiftet.

Helena är tämligen övertygad om att det varit en sulblödning Frenchie råkat ut för och kanske kommer vi att kunna se spåren vid nästa skoning men det är inte alls säkert.

Min lilla nalle skötte sig för övrigt fullkomligt perfekt under hela besöket; longerades i bara grimma utan antydan till bus och var bara så där allmänt söt och mild. Eller så ÄR alla hästar så och inte bara alla jag ägt?

Utebana

Innebana

Pang bom så föll temperaturen ner till minus 7 i morse och till och med min lilla ponny förmådde äta några tuggor hösilage i hagen.

Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle sätta på honom hans vintertäcke men tänkte att det skulle bli några grader varmare snabbt så jag avstod.

Han har ju en rejäl mammutpäls och även Frenchie har ett fluff som inte går av för hackor.

De som tyckte han var söt innan skulle säkert sucka hänfört nu när han ser ut som en riktig nalle.

Ni som har gamla ponnys: vid vilken temperatur täcker ni dessa om det ”bara” är minusgrader och ingen nederbörd?

Precis när vi vaknade i morse började temperaturen att sjunka från plus en till minus två grader och när jag gick ut till stallet var det fruset i gräset.

Jag la för ovanlighetens skull ut lite hösilage till min ponny och han gjorde som han brukar de gånger jag får sådana ”galna idéer”- han gick inte ens till den utlagda högen utan vandrade iväg för att hitta något halvårsgammalt visset gräs att knapra på…

Den kloke Frenchie åt minsann av sitt hösilage; han som också kan lämna kvar en hel del när gräset inte är fruset.

På tal om att lämna kvar gissar jag att min ponny är den enda hästen i Sverige som står på ”ratat hösilage” !?!

I teorin står han på halm men i praktiken slänger jag in det lilla hösilage Frenchie lämnat över natten (1 kilo kanske?)  och eftersom han (ponnyn) är så sjukt renlig räcker denna påfyllning så pass att jag nästan aldrig behöver lägga in halm.

Extremt konstigt och jag skulle så klart inte slänga in dåligt stråfoder eller låta honom förfoga över en hel box fylld av foder om han var….ursäkta…en NORMAL ponny (som hade ätit upp allt, fått kolik och/ eller vägt 600 kilo…) men han äter bara sin egen ranson och knappt det ibland och då snackar vi kanske 7 kilo/ dygn.

Sedan är jag ganska övertygad om att en ponny som vill och kan äta (han har perfekta tänder enligt veterinär) hinner sätta i sig en hel del gräs på även ”bara” 9 timmar som de är ute just nu så jag är inte oroad, bara road.

Som jag redan har insett för länge sedan har jag den bästa ponnyn som finns, konstig eller ej ❤️!

Bilderna tog jag idag och illustrerar min uppfattning om vardagslyx; ett eget pytteridhus och utsikten från köksfönstret.

Så skönt med uppehåll idag efter att det regnade i princip hela dagen och kvällen igår.

Igår gnällde jag över att jag skrittat i skogen i en timme (frivilligt) men insåg senare på kvällen att det finns långt tapprare ryttare än jag.

En tjej RED hit (tar väl 30 minuter), red i ridhuset och skrittade hem igen- det hade jag aldrig gjort i ösregn OCH kompakt mörker heeeela vägen.

Mina hästar blev förresten av med sitt hagsällskap, korna, som nu har åkt hem. Härligt att de har kunnat gå ute ända tills nu och det var likadant förra året.

Bjuder på en fin bild som jag lånat av en kvinna som tränar i mitt ridhus ibland; jag har faktiskt själv haft en schäfer men det är över 30 år sedan.