Idag har Frenchie vilodag och även jag har inget speciellt på min att-göra-lista.

Jag försöker att förlägga vilodagarna till de dagar jag själv har jobbat natt men det passar inte alltid utifrån andra parametrar.

Idag vill jag tex inte rida ut eftersom det är så mycket action i skogen på helgerna och jag har inte hjärta att rida dressyr/ på banan för tredje dagen i rad efter att ha tävlat 2 klasser igår. Dessutom var det en vecka sedan senaste vi,osugen så det är liksom dags oavsett.

Så det får bli slappande för oss båda idag även om jag har lite svårt att slappna av utan att tänka ”finns det inget jag kan förbereda inför mina jobbnätter”.

Om ni undrar hur det går med spikmattan kan jag rapportera att jag tycker den är användbar.

Kanske är det en placeboeffekt (tveksamt) men det känns som att ryggen blir mer uppmjukad av den vilket en ökad blodgenomströmning borde resultera i.

Och jag är rätt så övertygad om att det är i alla fall delvis därför jag har och får tillbaka ryggontet- jag spänner mig som en stålfjäder i vissa situationer (vid ridning framför allt) för att jag FÖRVÄNTAR mig att det ska göra ont i tex nedsittningen i trav så när jag sedan hoppar av är väl varenda muskel helt ihopkrampad gissar jag (och det känns i alla fall så ….).

Så jag kommer att fortsätta med spikmattan men även hitta övningar för att både stärka och mjuka upp ländryggen för det vore väl själva fan om jag inte kommer att kunna rida vettigt framöver när jag nu har denna underbara häst som jag hade en sådan enorm tur att lyckas hitta?

Här ser ni förresten njutaren himself, visst är det en rolig bild ?

I morse såg jag detta exemplet på ”meteorologisk sommar”- ett smultron som bara dök upp i min trädgård!

Det smakade gott och vad gäller vädret är jag bara glad så länge plusgraderna är tvåsiffriga så jag klagar inte- bara reflekterar över hur temperaturerna mer och mer verkar avvika från det vi är vana vid. Så länge det är åt detta hållet är jag all for it, skulle det däremot bli många minus….nej!

Frenchie och jag har varit hos Nina och som jag sa till henne borde jag egentligen klippa honom för han blir svettig efter passen men dels är han…ursäkta….såååå söt ❤️ i den här mörka färgen som lär bli musgrå efter en klippning men framför allt så vill jag att han ska vila inom kort och då är det korkat att klippa honom precis innan det.

Nu är jag äntligen FULLKOMLIGT on board med alla som hela tiden har tyckt att Frenchie är så söt; jag tyckte tidigare, när han var både vanligt brun och en period nästan ljusgul att han kunde se tämligen alldaglig ut vilket en del blev nästan förnärmade å hans vägnar när jag sa.

Men jag retirerar och ber min bruna nallebjörn om ursäkt; du är sötast i hela världen Frenchie hälsar Birgitta 6 år!

Denna dagliga rutin är inte lika ”söt” men jag får trösta mig med att den gör i alla fall en av oss glad (ledtråd; inte den som ska borsta bort leran).

Notera a) hur stor bit Frenchie har lyckats jordfräsa upp från fin gräsyta till geggig rullhörna samt b) vilken fin halt min ponny, som inte är riden på över 1 år, har ställt upp sig i 🙂 🙂 🙂 !

Frenchie och jag fortsätter vår ”Skåne-runt”-turné och idag var turen kommen till Sydslättens ryttarförening.

Denna tävlingsplats bojkottade jag de senaste åren med Vicke pga deras ”djungel” vid domarbordet; detta oftast otittiga djur blev så störd av de palmer och blommor som brukade finnas i riklig mängd runt bordet att jag gav upp efter x misslyckade tävlingar.

Skåne är ju så fullt med tävlingsplatser att man inte tvunget behöver åka till alla utan ibland har jag valt bort en del av olika anledningar.

Och innan ni börjar ifrågasätta Vicke kan jag säga att jag vet andra tävlingshästar som inte heller kunnat förlika sig med grönskan just på Sydslätten.

Men så är det; olika saker skrämmer/ stör olika hästar olika mycket och deras ryttare har också olika strategier att hantera detta.

Hade SM gått hos Sydslätten och hade jag varit uttagen så hade jag absolut inte ”gett upp” så måhända lättvindigt som jag gjorde med Vicke och nu får vi se vad Frenchie säger om det hela.

Idag sa han inte flaska i alla fall men så var det inte heller en tiondel så mycket växtlighet framställt (än?).

Efter dagens ”ban-visning” TROR jag att jag ska sluta att åka iväg så här, i alla fall tills jag stöter på en tävlingsplats där jag gör bedömningen att jag borde ha visat Frenchie den i förväg.

Vi har varit iväg så pass många gånger nu med nästan noll reaktioner från första minuten så nu kanske jag vågar släppa eller pausa detta ett tag eller permanent? Time will tell….

Några timmar senare har jag kommit hem efter att ha varit och lämnat blod…för 71:a gången minsann!

Jag är spruträdd men tänker faktiskt ”tänk om ingen hade velat ge blod” och det motiverar mig än så länge att göra en insats.

Nu tror jag att det är mer eller mindre slutridet på utebanan för i år; den var lite för blöt idag och jag gissar att vattenmängden kommer att fyllas på allt eftersom under årstiden.

Jag red med andra ord i ridhuset och tränade en hel del på samma övergångar som igår.

Jag har lyckats sträcka mig i ryggen igen och har ont- det börjar kännas illavarslande om det ska upprepas på detta viset utan att jag tycker att jag ”gör något” (lyfter tungt tex) för att orsaka det.

Bara att inse att man inte är 20 längre kanske?

Har ni några mirakelkurer eller annat ni tillämpar vid ryggont?

Just nu kör jag med Radital x gånger om dagen men skulle önska att det fanns något rejält smärtstillande i gelform.

Idag har Frenchie vilodag medan jag har använt dagen till både roliga och tråkiga saker.

Nej, att kratta löv tillhör inte favoritsysselsättningen men jag tycker det ser för tråkigt ut när stora sjok med dessa ligger över gräset.

Läste att man kan låta löven ligga då de utgör näring till gräset men känner att det inte är min grej och sedan handlar det säkert om mängden också?

Jag inbillar mig att det är skillnad på lite löv här och där och rejäla massor?

Henrik fick i alla fall inviga en stor kratta han valde ut på Gekås (för typ halva priset mot vad den kostar på Granngården) och gav den högt betyg.

Långt trevligare var det att åka till Anitas i Börringe och träffa 2 vänner och äta en massa god mat.

Efteråt rullade både jag och bilen iväg för att köpa mat till några andra i familjen; hästarna.

Idag kände jag mig lite duktig som fortfarande rider utomhus fast vi är inne i november men när jag tittade bakåt i blogg-arkivet såg jag att jag förra året red på utebanan så pass sent som den 21 november (sedan kom det lite onödig snö några dagar senare….).

På bilden min lilla häst som klokt nog kissade en jättepöl utomhus vilket han har börjat göra ibland efter ridpassen.

Hellre där än i boxen/ transporten och hans fd ägare ljög inte heller när hon påstod att han aldrig bajsar i ridhuset/ på utebanan.

Efter mer än 8 månader på Ryhus har Frenchie bara bajsat när jag har suttit på vid ETT tillfälle och det var under en uteritt efter mer än 1 timmes ridning 🙂 . Avdelning högintressant information 🙂 !

Ha ha ha …nä…jag skojade bara…är det något jag INTE gör så är det att jag rider i full galopp i skogen!

Idag tränade jag tvärtom på att rida SAMLAD galopp där; det passar försiktiga Birgitta mycket bättre.

Och för att förtydliga så är inte Frenchie jätte-tittig ute men NÄR han tex hoppar till för en uppflaxande fågel så är hastigheten på hans reaktion en heeeelt annan än Vickes.

Nu skulle Vicke till att börja med aldrig reagera på en fågel som flaxar iväg men OM han gjorde det så skulle man hinna åka och äta lunch innan han visade någon liten reaktion medan Frenchie a) till 90 % SKULLE reagera och b) reaktionen (mest troligt ett ”sidokast”) skulle kunna mäta sig med när en kobra attackerar sitt byte. Typ.