En mångårig bloggläsare frågade mig igår om jag var ”nykär” och tja…det får jag nog medge att jag är ❤️.

Jag förstår absolut att Franks förra ägare hade otroligt svårt att skiljas från honom; han är verkligen en både fin (rent ”kvalitetsmässigt”) och liksom god och snäll häst, lätt att tycka om.

Vi red på utebanan idag också och fick ett bra pass med fokus på galoppen.

Efter ridningen påbörjades detta årets fortsatta kamp mot brännässlorna som jag så idogt försökte utrota förra året.

Och DEN kampen har absolut gett resultat; mängden har minskat och jag tror att mina möjligheter att gå segrande ur detta är att börja rycka upp de små plantor som överlevt fjolårets hackande redan innan de tillåts bli större.

Jag städade också bort lite grenar som vinterns stormar ryckt loss och det är samma där; den mängd som jag hittade går inte att jämföra med den enorma utrensningen jag gjorde förra våren.

Medan jag drog i nässlorna funderade jag på hur bra det hade varit om jag hade lyckats hitta någon som älskade att rensa detta ogräs och som liksom njuter av att mängden ibland känns outsinlig – själv gör jag det för att jag ”måste” eller i alla fall för att jag vill ha det snyggt på Ryhus så jag hade så gärna sluppit denna trista syssla.

Så tänk; en person som hade gnuggat på Lillis never-ending fluffpäls och en som rensade bort brännässslor- så hade jag kunnat ägna mig åt allt annat 🙂 !

Annars är våren definitivt här, gräsmattorna börjar återhämta sig efter vintern och denna kejsarkrona som såg ut så här 31 mars ser idag ut så här:

Idag blev det ett pass på nyharvad utebana och därefter nya tag med vår ”skritta ut på egen hand”-terapi.

Idag skrittade vi ”ända till” våra närmsta grannar (som har flyttat); en sträcka på ca 400 meter (jag har mätt med bilens trippmätare) och innehållande livsfarliga objekt såsom 4 soptunnor på rad och 2 brevlådor 50 meter ifrån dessa, också utmed vägen.

Dessa ”störningsmoment” till trots kunde vi avverka hela sträckan med endast ett stopp och utan att behöva ta till ryggande för att komma förbi!

Om någon är nyfiken tänkte jag skriva lite mer detaljerat om hur jag resonerar kring denna och andra former av istadighet vid uteritter i ett separat inlägg längre fram.

Efter 3 dagars dressyrjobb tyckte jag att det var dags för en annan form av träning så det blev ett skritt-pass i skogen.

Notera att jag gick till fots och även om det inte syns på bilden, t.o.m. hade hjälm på mig.

Jag har bestämt mig för att försöka reducera mina ibland ganska dumdristiga ”idéer” kring allt möjligt för att undvika onödiga incidenter- en nylig, otäck händelse hos en ridvän har fått mig att bli mer försiktig och man behöver ju inte alltid lära av egna misstag utan kan ta lärdom av andras.

Med detta sagt har jag tex bestämt att jag inte ska rida ut ensam annat än på vardagarna då det är en enorm skillnad på aktivitetsnivå kring Ryhus vs helgerna.

Måndag till fredag är det som att bo i öknen medan helgerna kryddas av cyklister, joggare, hundrastare, campare och fan och hans mormor rent ut sagt. Och skulle en cyklist komma i full fart ner för en backe bakom Frank tror jag risken är överhängande att han hade blivit jätterädd och eventuellt skenat iväg eller vad vet jag. Onödigt att undersöka saken hur som helst känner jag….

Jag kallar ibland mitt ridhus för ”a room with a view” och det måste ni väl hålla med om när ni ser den här lille luffaren ❤️?

Jag tog bilden igår och ska visa er i nästa vecka vad jag har pysslat med i ridhuset.

Idag konstaterar jag nöjt att jag och Frank hade ett av våra bästa pass på utebanan, exempelvis galoppfattningarna från trav var ”perfektion”.

Jag hade nytta av gårdagens träning för Nina där jag också fick till flera mycket bra fattningar men några mer slarviga och idag hade jag dessa i åtanke, red mer fokuserat och pang; superfina allihop!

Så direkt på hjälpen och då ska man betänka att jag de första passen ibland knappt fick det stackars djuret i galopp på ett korrekt sätt och exakt på den plats jag ville.

För övrigt fick jag bekräftat en annan gammal sanning; att galoppen oftast blir som fattningen utförts. Dvs bra fattning = bra galopp därefter.

Jag har i några veckor tyckt att skillnaden mellan högergaloppen och den vänstra har varit stor; den vänstra har känts framtung och Frenchie har velat dra tyglarna ur mina händer.

Idag var det en stor skillnad till det bättre- jättekul!

Jag jobbar ju mycket med samlingen i galopp för medan Frenchie tidigare gärna översamlade sig i trav (nästan helt borta nu) så har han absolut inte velat samla sig i galoppen och vi kan ju inte svinga omkring i arbetsgalopp i medelsvåra klasser precis. Dessutom måste han samla sig på ett helt annat sätt i bytena i allmänhet och piruetterna i synnerhet (jag har inte ens gjort några piruetter).

Nu jobbar jag mest med tanke på att jag måste kvala till medelsvår B i medelsvår C så de enkla bytena måste sitta.

Och de (enkla bytena) är ju egentligen 4 moment; 1) galoppen innan avbrottet, 2) avbrottet, 3) den nya fattningen och 4) den nya galoppen- mycket som ska ”sitta” för att bedömningspunkten ska få ett högt betyg.

Men som sagt; fin-fin känsla idag!

EDIT: några bloggläsare har påpekat att jag kan kvala i MSV B:1. Det låter bra för det är ett trevligt program tycker jag.

Denna veckan har det blivit 2 träningar för Nina; i måndags och idag.

När det passar med mitt jobb tränar jag gärna oftare i perioder, framför allt nu när Frenchie fortfarande är ny hos mig.

Fick idag också ett glädjande besked vad gäller mitt insända träckprov; båda hästarna ”nollade”.

Att den lille skulle vara maskfri förvånade mig inte jättemycket; det var han sist jag kollade också men Frank var ju så klart ett oskrivet blad.

Jag ropar inte hej riktigt än eftersom odlingar vad gäller stora blodmasken är satta och detta tar lite tid att få svar på.

Jag har förresten väldigt bra service vad gäller ovan; har en bekant sedan +20 år (tillika bloggläsare) som haft ett stort intresse för parasitfrågor länge så det är hon som sköter proven och vägleder mig om jag undrar över något.

Nu har mina hästar i princip alltid varit maskfria så jag kan inte påstå att jag avmaskat annat än enstaka gånger per decennium men jag tycker ändå att det är viktigt att ha koll, framför allt så att inte mina stora hagar ”förstörs”.

En hel dag fylld av ”arbete”, från tidig morgon till sen eftermiddag!

Men det mesta är antingen roligt eller i alla fall självpåtaget så jag klagar inte.

Dessutom är rådande väder en riktig humörhöjare- runt 15 grader och sol! 

Det är i alla fall för mig en enorm skillnad på både lust och ork att ta tag i allt möjligt och att dagarna dessutom är många timmar längre än under vintern gör mycket.

Min gödselstack har decimerats enormt på grund av alla hobby-odlare; detta projekt tar i perioder mycket tid men känns i dagsläget värt jobbet.

Jag har också varit och hämtat spån på ”mitt” snickeri i Malmös utkant och passade då även på att hjälpa min pappa med några ärenden.

Frenchie gick på grund av vaccinationen i förrgår ett kortare pass på utebanan och det var ett av de bättre.

Blommorna ovan heter Stjörnöga och var en positiv erfarenhet från förra sommaren så dom köpte jag på Granngården idag.

Förra året blommade denna sort hur länge som helst och ratades dessutom av dovisarna så förhoppningsvis blir det samma sak i år.

Igår kväll hade jag och hästarna besök av veterinär Lena; tack och lov inte på grund av någon akut sjukdom.

I stället blev Frenchie vaccinerad och hans tänder blev raspade.

Båda sakerna var hög tid att ordna med och jag passade på att göra det när det ändå var dags att ta ett blodprov på den lille för att kolla hans PPID-värde.

Jag tycker helt ovetenskapligt att hans medicin (fatta att en enda tablett, dvs dagsdosen, kostar 20 spänn…) fungerar utmärkt och kommer inte att våga att minska dosen oavsett vad provet visar men det är ändå bra att veta.

Frenchie skötte sig som den fina och snälla häst han är och Lillis…tja…han skötte sig som den dramaqueen HAN är.

Kanylen var en eldsprutande AK 4 så det var bäst att försöka fly fältet aka boxen tyckte den lille men jag var beredd så det blev inget med det….

Jag skickade även in träckprov för båda hästarna och väntar svar inom någon dag.

På grund av vaccineringen fick Frenchie vila idag och han har tillbringat hela dagen i hagen förutom när Markus var här för att sko honom.

När jag var och provred Frenchie frågade jag hans dåvarande ägare vad som liksom var hans ”brist” eftersom allt hon sa om honom lät helt perfekt.

Jag jämförde med Vicke som enligt mig är näst intill perfekt med allt men som ändå precis som solen har sina fläckar; i hans fall att han inte kan lämnas ensam i box/ hage utan att bli orolig och att han är fullkomligt livrädd för vattenspridare.

Frenchies ägare svarade att Frenchies ”fläck” var att han inte tyckte om att bli skodd men antingen har vi helt olika uppfattning om vad detta innebär eller så har hästen genomgått en metamorfos på Ryhus/ tack vare Markus för båda gångerna han har blivit skodd här har han stått som ett ljus!

Lycka är ett relativt begrepp- även för oss hästägare.

Det kan vara att lyckas göra 42 byten i varje som jag gjorde med Vicke i höstas (och inte lär lyckas med fler gånger under min levnad) eller som idag; att efter ett pass på utebanan kunna skritta ut med Frenchie en halvtimme utan att han bokstavligen skulle stanna var 10:e meter, vägra att gå, vilja småresa sig om man går på honom och där enda sättet att förmå honom att fortsätta åt tänkt håll är att rygga!

X ryggningar i x meter på bara en kortare sträcka är rätt så tröttsamt om inte annat….

Men idag kom vi alltså hela vägen in i skogen och t.o.m. förbi en liten bäck där han även ojat sig lite när Vicke har varit med!

Det blev några mindre stopp men jag kunde rya lite på honom, trycka till med skänklarna och slippa rygga- ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för oss!

Jag är sååå tacksam över den oftast mycket lugna miljön här ute i ödemarken för med mer ”liv i luckan” hade jag inte ens vågat försöka rida ut själv.

Minns hur jag red ut Archie, 3 år, på Jägersros träningsbanor där trav och galopphästar for runt precis överallt, traktorer körde osv och jag galopperade i typ samlad galopp!!!

Det skulle jag inte varken prova eller klara med Frenchie i dagsläget om jag fick en miljon för jag hade gissningsvis inte haft någon nytta av pengarna om ni förstår vad jag menar…

Träning för Nina och tja…det går fortsatt framåt.

Blev så glad när hon sa varnande ”nu får du passa honom så han inte blir tjockare”; glad eftersom jag har strävat efter att få upp Frenchie lite i vikt och glad eftersom Nina har ett utmärkt öga. Det är ju lätt att bli hemmablind när man ser hästen varje dag.

Frenchie har dessurom någon konstig förmåga att dra upp magen, framför allt på höger sida och när han står på stallgången och då får han lite av en vinthunds siluett vid flanken och ser ”ämlig” ut.

En annan positiv sak var att jag efter träningen tänkte ”äh…jag provar att försöka skicka in honom i transporten och ser vad som händer”.

Det lilla livet traskade rakt in, tjoho! På väg mot ”Vicke style” absolut!

Hemma väntade en stor påse morötter som papi Henke hade köpt- det var nog dagens bästa enligt Frank gissar jag 🙂 !

Det syns kanske inte på den nedre bilden men ”fyrkanten” i sadelläget är nästan helt borta (håren på termotäckets undersida är beviset om inte annat…).

Djuren fäller med andra ord även om det i Frenchies fall inte märks lika tydligt som när man tittar på den lille (mer om honom imorgon).

Solen har värmt oss skönt idag och jag red på utebanan där jag fick till flera bra byten.

Konstaterade att det jag ”visste” skulle inträda förr eller senare redan har gjort det med flera saker i ridningen.

Att jag efter x tid skulle skaka förvånat på huvudet åt hur en del moment i ridningen kändes/ utfördes under de första ridpassen på Frenchie.

Bakdelsvändningarna är en sådan sak!

De första jag gjorde skulle jag själv ha betygsatt ungefär med en 8:a vad gäller den för höger skänkel medan den för vänster på sin höjd skulle få en 3:a, så stor kändes skillnaden. Dvs utmärkt vs urusel eller som om en traktorskopa stod på Frenchies vänstra sida och försökte fälla honom till marken åt höger varje gång jag försökte mig på en försiktig vändning.

Idag skulle jag nog säga att vändningarna är 7,5 och 7- mässiga, dvs skillnaden är inte så stor mellan dom utan mer ”så som det kan vara”. Sedan får vi se vad en dressyrdomare tycker…

Det finns flera exempel men detta är nog det tydligaste och handlar delvis om att jag inte hade Frenchie i tillräcklig ram och samling i vändningen åt höger tidigare.