När jag skulle gå in i ridhuset i morse såg jag dessa rackare precis utanför. Notera den vita dovisen bland alla de andra!

Väl innanför dörrarna såg jag Henriks lilla ”överraskning” ; en hängare han inte hade användning för och som han tyckte kunde passa bra i ridhuset. Jag instämmer.

Under dagens pass fokuserade jag på det jag tränade på senast hos Nina; att bibehålla Vicke ”kvadratisk” och inte låta honom bli en ”rektangel” i tex övergångarna mellan skritt och galopp och trav och galopp. Om han får chansen släpper han gärna bakbenen och drar sig lite lång framtill men när ryttaren var skärpt och red som man ska blev det fint.

Efter passet blev det en rejäl frukost och som den generösa matkastare Vicke är såg han till att även hans frekventa följeslagare fick äta lite. Framför allt fasanerna är ganska ofta i hans hage och jag förstår dom- det finns ofta left-overs från den bortskämda och han har aldrig varit den som slickat rent krubban till sista havrekornet. Det kommer ju alltid mer…..rätt snart…. 🙂 !

I morse var det så mörkt när jag skrittade ut att det inte blev några foton; ni får hålla tillgodo med detta gamla där den lille skymtar i bakgrunden.

Det var stenhårt i marken pga minusgrader så det blev inga hastigare gångarter men jag ville passa på att rida utomhus eftersom prognosen sa ”sol hela dagen” (stämde perfekt) medan det ska regna hela dagen imorgon.

Vi såg både några dovhjortar inne i själva skogen och 2 ekorrar; de sistnämnda är så söta tycker jag.

Det märks väldigt tydligt när det är fint väder och helgdagar kring Ryhus.

Medan det är helt öde här på vardagarna och/ eller om det regnar så vimlar det av flanörer, cyklister, hundrastare och gud vet allt de vackra helgdagarna.

Jag tycker det är härligt att så många kan utnyttja naturen här; det vore synd om det alltid var öde.

Även hästarna verkade uppskatta det fina vädret och Vicke som annars ställer sig i givakt vid grinden så fort man andas utomhus kring intagstiden stod högst upp i hagen helt obrydd.

Jag gissar att den stora majoriteten av Sveriges arbetande befolkning har tagit ledigt imorgon om de kan; själv åtnjuter jag inte förmånen att vara ledig ens ”röda” dagar eftersom jag arbetar på schema men jag tycker ändå fördelarna med det sistnämnda överväger.

Gårdagens väderprognos för idag visade en stor sol vilket gladde mig eftersom uteritt var planerad.

Jag vaknade till regn och såg att det var detta prognosen var ändrad till men lät mig inte avskräckas- skogen skyddar rätt bra.

Precis när jag skrittade iväg från stallet såg jag minst 20-30 dovhjortar på fältet på vilket vårt hus ligger, en kritvit dovis stod mitt i flocken!

Vicke tittade till utan att ”göra något” och Molly….tja…hon tittade inte ens!

Jag måste säga att jag tycker att hennes fullständiga ointresse är liiiite konstigt.

Vid ett av hennes första besök på Ryhus, innan vi flyttade hit om jag minns rätt jagade hon en flock dovhjortar och det är enda gången jag bokstavligen fick ont i halsen av att skrika på henne!

Det hände inget under den korta stunden hon jagade dom och hon kom tillbaka hyfsat snabbt men sedan dess har hon aldrig gjort en ansats till detsamma och det är givetvis en förutsättning för att kunna ha henne lös här.

Men jag fattar ändå inte varför hon inte försöker lite i alla fall? Förhoppningsvis för att hon nu är rädd (?) för dovhjortar och det får hon gärna vara!

När vi hade ridit i skogen ett tag såg jag en bekant på håll så jag red ikapp henne och fick på så vis trevligt sällskap.

Skrattade lite när hon frågade om Molly inte blir trött av att springa med hästen; ”fråga mig om vi skulle vara ute i många timmar” svarade jag.

Den knappa 1,5 timme vi var ute idag är ingenting för en vinthund, möjligen lite uppvärmning ha ha!

Nedan lite bilder från våra fina omgivningar och på den sista bilden säger vi hej till ”Birgittas träd”, trädet som blev min förra bils öde (döden) för ett tag sedan….

På bild 3 ser man förresten och på tal om diskussionerna i föregående inlägg hur vägen som efter ytterligare 1-2 kilometer går förbi vårt hus ser ut. Inga spännande hus att utforska med andra ord 🙂 !

Det händer inte speciellt ofta men idag ville jag knappt sluta rida!

Vicke gick så otroligt bra men då hade jag redan ridit i ca 45 minuter (med ”bara” bra känsla) så jag kunde bara njuta rejält i ca 5 minuter eftersom jag helst vill hålla passen till runt 50 minuter.

Risken om man pushar för mycket/ länge är att den uppåtgående spiralen börjar dala så att man avslutar med en sämre känsla och trött häst och det upplever jag som ett misslyckande de gånger det händer så det vill jag undvika.

Nu blev det lagom men jag hade som sagt gärna ridit mer!

Idag har jag plockat bort det lilla julpyntet jag hade kring granen utanför stallet men lämnat kvar belysningen både där och i alla fönster hemma. Elljusstakarna lyser upp väldigt fint tycker jag och det är ju inte precis så att vi har någon direkt gatubelysning som hjälper mot mörkret.

Idag har Vicke vilodag och jag såg att han har njutit av lite ler-rullning i hagen. Lillis rullar runt som en boll i princip dagligen medan Vicke är mer picky; han skulle tex aldrig lägga sig i rejäl lera (tack fina häst 🙏).

Glömde att berätta att denna nyårsafton förflöt helt perfekt vad gäller Molly.

Jag jobbade men enligt Henrik var hon fullständigt som vanligt precis hela kvällen och natten vilket är smått otroligt om man vet hur det har varit tidigare.

Men det finns onekligen många fördelar med att bo i obygden och sakna grannar och att det inte hördes något smällande in i huset från de närmaste byarna är verkligen en!

Hästarnas boxar såg ut som vanligt och dom var jag ärligt talat inte speciellt orolig för men att Molly höll sig helt lugn var enormt skönt!

Tänk om det hade kunnat vara så att årets första ridpass liksom satte tonen för hur resten av årets övningar till häst skulle gestalta sig….”Grand prix…here we come” skulle jag känna i så fall 🙂 !

Skämt å sido; mitt mål har aldrig varit GP och jag är inte tillräckligt duktig för det men dagens känsla var med mina mått mätt väldigt bra.

Jag diskuterade detta med Nina igår och konstaterade (hej vatten på din kvarn tränare…..) att jag äntligen mycket mer börjat rida så som hon förespråkat; med hästen på bakbenen i stället för att rida iväg den eller ”ännu mer samling i stället för fart”.

Nu sätter jag ofta Vicke i piaff eller tänker åt piaffhållet och den samlingen ger mycket mer än att jaga på som ärligt talat och i alla fall i min hästs fall inte ger ett skit eller i vart fall ingen ökad energi eller spänst.

Jag sa också att det hade varit roligt att se en riktigt skicklig ryttare sitta upp på Vicke nu när han känns så här fin; jag är övertygad om att jag hade blivit imponerad. Och om ni undrar varför Nina inte rider honom så sitter hon bara upp vid behov/ om det finns något problem och det finns det inte just nu. Så att betala henne ”bara” för att sitta och gapa över min egen häst hade känts lite fjantigt 🙂 !

Men om Charlotte Dujardin eller Carl Hester råkar ha vägarna förbi så…..😂

Igårkväll hade jag lite lösa planer på att rida ut idag, beroende på väder och väglag.

Vädret var det inget fel på men eftersom vägen utanför vårt hus såg ut så här…..

…..insåg jag att det var bättre att motionera hästen så här:

Med kniven mot strupen hade jag säkert kunnat ta mig till skogen genom att rida på fälten men nu hade jag inte kniven mot strupen (hur ofta har man det…..) så det här blev en bättre lösning.

Och jag fick träna på lite avsutten passage; det är nyttigt att se från marken tycker jag.

Dagens bild föreställer gårdagens Lillis och visar också ganska träffande hur olika han och Vicke är vad gäller ”linsluseri”.

Medan Vicke poserar som en fotomodell och med en självklarhet så tycker den lille att man lika gärna kan ge sig av eller låta öronen vifta åt alla håll utom framåt när kameran åker fram.

Så en häst är tydligt extrovert och den andra mycket mer introvert men det spelar absolut ingen roll för mig.

I morse blev det tidig ridning i ridhuset och jag tränade på galoppfattningar från skritt och trav, travskolor och övergångar mellan piaff och passage. Jag hade superbra känsla under hela passet och avslutade efter 45 minuter.

Innan Henke och jag körde iväg för att äta lunch hann jag även med att hämta spån från snickeriet där jag får detta gratis.

Jag ville passa på medan vädret är ok och jag har gott om tid och ”det äter inte bröd” som min bror brukar säga (det kostar inget att ha det liggande).

Jag har för övrigt även spånpellets (som jag har köpt billigt av några olika privatpersoner) som nog räcker i minst ett halvår eller mer men inte heller detta kostar att ha liggande och kan ju förvaras i åratal.

Sist men inte minst har jag 100 halmbalar till den lille och de klarat han sig gott och väl på till hösten och skulle något ändras på den fronten så skulle ju även han kunna stå på spån eller spånpellets.

Nog för att jag har ridit på mycket bättre underlag och i behagligare temperaturer en miljon gånger men jag kommer nog ändå att spara dagens ritt i min minnesbank under kategorin ”underbar uteritt”.

Kan jag göra något annat när jag travade och galopperade på svagt snötäckta vägar i vacker skog, med en häst som var perfekt i formen, bjudningen och kontakten och med min fina lilla hund som pinnade på bredvid ❤️?

Idag körde vi till Staffanstorp för att äta lunch och jag skänkte en tacksamhetens tanke till restaurangen som så ofta förser oss med jättegod husmanskost för nästan samma pris som de mångdubbla pizzeriorna i byn tar för sina rätter. För mig är valet enkelt; ät hur mycket du vill av husmanskost eller ta en pizza…..