Puhhhhh!!!!

Efter dagens veterinärbesök säger jag samma sak som jag sa till en väninna redan i förra veckan: ”jag ropar inte hej än men en försiktig ”Sivia-vinkning” kan jag i alla fall kosta på mig”.

För att ta det från början tyckte jag redan någon gång i början av förra veckan att Vicke såg ohalt ut på lina och på hårt underlag (på mjukt underlag hade han sett jättefin ut ett tag) så jag gjorde som veterinären rekommenderat mig: jag började trava uppsuttet och rakt fram kortare stunder.

Detta har vi alltså ägnat oss åt under 7 pass innan dagens veterinärbesök och jag har verkligen inte känt ett enda ”konstigt” travsteg var jag än har travat; ute, på ridbanan eller i ridhuset.

Så jag hade ärligt talat blivit både förvånad och ledsen om veterinären hade upptäckt någon hälta idag men konstigare saker har ju hänt i mitt ridliv tyvärr.

Men dagens besök bekräftade det jag trodde och hoppades; Vicke både longerades, böjdes och sprangs med utan problem.

Det som jag inte tycker om är att vi fortfarande inte med 100 %-ig säkerhet vet exakt vad som orsakat hältan; har ”enbart” blödningen i hoven som vi hittade varit boven eller vrickade han sig samtidigt? Eller har det varit något helt annat?

Veterinären TROR att det har varit en hovledsvrickning och jag har inga argument för att säga emot honom men som sagt, vi VET inte.

Och så är det ju ibland, vare sig vi vill det eller inte: man kan inte alltid få 100 %-iga svar.

Varför Décima fick kolik ganska många gånger fick vi aldrig klarhet i trots att hon till och med buköppnades (och inne i henne såg allting helt normalt ut), varför Archie fick fång är inte heller bevisat även om jag TROR att det berodde på det våta ensilaget osv.

Nu gäller det bara att dels lita på den veterinär i detta fallet jag har valt att anlita och inte lyssna för mycket på andras spekulationer och tankar kring hur DE skulle ha agerat och dels att försöka vara glad FÖR STUNDEN.

För som vi redan har konstaterat kommer Vicke, precis som den absoluta majoriteten av alla hästar som rids regelbundet att bli halt igen; snart, om några månader, om flera år eller vem vet?

Lika lite som jag vet när Soya får sitt nästa EP-anfall kan jag veta när Vicke kommer att bli halt igen- hältor kan ju komma av trettioentusen olika orsaker, de flesta ren ”otur”.

Så IDAG är jag glad :)!

Annars tyckte veterinären (SÅ KLART) att Vicks var fin (som han travade!!!) men att jag får passa honom så att han inte blir tjockare än vad vilan redan gjort honom (veterinären gissade att han vägde runt 600 kilo).

Vi diskuterade också Vickes skoning vilket för att göra en lång historia kort resulterade i att jag har beställt skoning med Classic Roller skor även till honom (både Archie och Kreon hade sådana- Archie efter fången och Kreon för att han redan hade sådana när jag köpte honom och jag inte ville ändra något).

Vicke har lite låga trakter och antydan till ”ankfötter” och överrullningsskor med korta tår och sidokappor (samt ett skoningsintervall på max 6 veckor) kommer att hjälpa hans hovleder trodde veterinären.

I morse blev det för övrigt ett kortare ”dressyrpass”, läs: jag red runt, runt på fyrkantsspåret i 25 minuter i skritt och superfin trav.

Efter passet var jag väl så upptagen av tankar inför det stundande veterinärbesöket att jag GLÖMDE ATT GE MIN HÄST HANS MORGONHÖ?!?!?!? Ett fall för djurskyddsmyndigheterna om ni frågar mig!!!

Som tur var så var stallägarinnan mer vaken än jag så den fina hästen fick sin mat i alla fall- RÄDDAD!!!!!

Jaha…..dagens veterinärbesök lämnade mig verkligen med blandade känslor à la ”å ena sida….a andra sidan”.

För att ta det från början så visade longering på hårt underlag en tydlig hälta.

Jag såg samma sak igår på asfalt vilket gjorde att jag ville åka och kolla och inte avvakta eftersom jag misstänkte att det kanske var/ är något som behövde behandlas och inte bara vilas bort.

Hältan förstärktes inte av böjprov och när hoven bedövades så blev Vicke ohalt = hältan lokaliserades således dit, precis som många av oss spekulerat i dessa 14 dagar som hästen varit halt.

Flera röntgenbilder på hoven togs, med och utan sko och veterinären kunde inte se någon spricka vilket så klart var skönt.

Däremot tyckte han att Vicke var mer fylld i den vänstra än högra hovleden och vi bestämde att denna skulle sprutas, hellre än att ”vänta och se” vilket hade varit det andra alternativet.

Eftersom det kom ut en del ledvätska när veterinären skulle spruta leden så indikerade detta att den var påverkad så det känns som ett rätt beslut.

Huruvida Vicke bara har trampat på något som gjort en liten synlig blödning i hoven eller han även vrickat sig går inte att svara på i dagsläget- blir han inte bättre/ bra tills återbesöket om 3 veckor tyckte veterinären att man ska göra en magnet-röntgen (som inte finns på denna klinik) för att försöka hitta eventuella mjukdelsskador i så fall.

Men nu är det en veckas hagvistelse som gäller till att börja med, därefter ska Vicke skrittas en vecka och OM han är ohalt då ska jag trava rakt fram i kanske 10-15 minuter i en vecka tills återbesöket. Är Vicke inte ohalt efter 2 veckor ska jag bara skritta.

Det som känns skönt är att vi i alla fall vet att hältan kommer från hoven- mindre skönt är att inte säkert veta om det finns mjukdelsskador som kommer att ta tid att läka.

Det är bara att låta tiden ha sin gång- just nu finns det inte mer att göra än så.

Idag var det äntligen dags för hovslagaren att besöka Vicke, för andra gången ska sägas.

Han tittade ju på honom även förra fredagen då Vicke var ohalt men reagerade för tryck med visitertång och hade puls.

Dagens besök avslöjade en liten blödning i hoven vilket man ser ganska tydligt på bilderna nedan. Vicke var även öm för tryck just där medan den ”allmänna ömheten” från förra fredagen var bättre.

Att ge sig på att karva i hoven efter en böld bedömde hovslagaren som meningslöst då hornet blev vitare, inte rödare ju djupare han tog med kniven.

När skon var på plats igen longerade jag på mjukt underlag och kunde inte se någon hälta.

Efter att ha mailat en av nedanstående bilder till min veterinär har vi enats om att jag ska kolla Vicke över helgen innan jag eventuellt avbokar DEN tiden också.

Som ni säkert kan förstå önskar jag inget heller än att få lugn och ro efter mer än 10 dagars vånda men ni vet vad jag brukar säga; det återstår att se….

Ja, så här såg det ut när skon togs av.

Nej, att vänta och se är inte min grej…..det misstänkte jag redan igår.

Så; veterinärtid är bokad till på måndag (första lediga tid då min veterinär är på kurs resten av veckan) och vid behov kommer min hovslagare ut på fredag.

Att jag har blandat in hovslagaren beror på att Vicke i eftermiddags för första gången hade puls i vänster fram samtidigt som det benets hov var en aningen varmare än motsatt hov.

Detta KAN (observera KAN) indikera en hovböld men det kan så klart både vara en kotledsvrickning och allt möjligt annat höll jag på att säga.

Men OM hoven fortsätter att vara varm så kommer hovslagaren för att ta av skon osv fast han ville att det skulle gå någon dag till så vida Vicke inte blir märkbart sämre förstås. Bölden måste få tid på sig att mogna mer-förutsatt att det är en böld alltså.

Men vi får se….

Jag har under mina ca 25 år med egen häst endast haft EN hovböld och den märktes genom att Heron var halt EN dag och att hovslagaren vid nästkommande skoning hittade en utläkt böld som jag alltså inte ens varit medveten om.

Archie fick en blödning i hoven kort innan kvalitets (bra tajming….) – precis som med Vicke hade jag inte den blekaste aning om varifrån den kom så visst kan hästar bli halta på alla möjliga vis- DET vet jag säkert i alla fall.