Skrivet
Nu har vi ju pratat om foder i några dagar och som avslutning undrar jag vad era erfarenheter av att fodra med KORN är.
Varför skulle ni (inte) fodra med korn?
Jag tycker mest att jag har läst negativa synpunkter om korn men är det kanske fördomar?
Skrivet
Som en liten följdfråga på gårdagens läsarfråga undrar jag idag om ni har eller har haft matkrånglade hästar eller hästar som ni tycker har haft ett lite märkligt ätbeteende?
Har ni brytt er och vidtagit åtgärder och vilka i så fall?
Jag kan ju säga att jag tycker att Kreon har ett lite konstigt sätt att se på det här med mat- i alla fall om jag jämför med tidigare hästar.
Han kan exempelvis komma in i boxen och börja äta halm framför ensilage och ÄNNU konstigare: han kan lämna MORÖTTER framför tex ensilage?!?!?
Nu äter ju lilla djuret upp ALLT under dygnets gång men han kan mycket väl låta både kraftfoder och betfor ligga i krubban i timmar innan han tar sig an det.
Jag minns på den tiden jag hade Heron att han kunde lämna äpplen i krubban om han fick för många- kanske kände han att syran inte skulle vara bra för hans mage om han inte ransonerade frukten? Även han åt ju upp äpplena i sinom tid men som sagt inte alla direkt.
Så länge Kreon dels är fin i hullet men framför allt, som jag nämnde faktiskt äter upp under dygnet bryr jag mig inte- jag har börjat bli van vid att han ibland lämnar mat i krubban.
Skulle han börja lämna kvar mat konstant hade jag försökt att gissa vad det är han har tröttnat på; betforen, lucernet eller havren och minskat på mängen av detta eller tagit bort det helt.
Skrivet
Idag har en bloggläsare en fråga åt oss- tänk till och svara!
Jag har ett halvblod som rids dagligen och tävlar på lätt nivå.
För andra året i rad har han vid denna tid, dvs då gräset börjar spira, börjat äta långt mindre stråfoder än vad han vanligtvis gör.
Sägas ska att han inte ens i vanliga fall är någon storätare utan på sin höjd petar i sig 7-8 kilo ensilage men nu är vi nere på till och med långt under hälften av denna mängd FAST med gräsätande som komplement hela dagarna.
Även kraftfodret ratas mer eller mindre helt numera och hästen är väldigt kräsen så det går inte att smyga in olja, betfor eller dylikt.
Hästen är till synes frisk och tänderna är nyligen kollade ua.
Hästen känns än så länge pigg att rida och håller hullet men min fråga är ändå om jag bör oroa mig och försöka vidta några åtgärder och i så fall vilka?
Skrivet
Idag är jag nyfiken på vad ni fodrar med för kraftfoder?
Hur mycket (i kilo räknat) ger ni per dag?
Varför ger ni just den mängd som ni ger?
Varför har ni valt den fodersort ni använder?
Skrivet
Idag undrar jag hur ni agerar när er häst blir sjuk/ halt?
Har ni en speciell veterinär som ni ”alltid” vänder er till eller ringer ni ”var som helst”?
Vad avgör vilken klinik/ veterinär ni vänder er till? Avståndet? Ryktet? Priset? Väntetiden?
Som väl har framgått av mina inlägg genom åren vänder jag mig vid hältor alltid till samma veterinär och det har jag gjort i ganska många år nu trots att jag har några kliniker på närmare håll än till min (till vilken det tar 1 timme att köra).
Ännu längre tillbaka i tiden körde jag faktiskt till ”rullbandsveterinären” PS utanför Halmstad men även om jag var mycket nöjd med hans tjänster så blev det för drygt att köra i ca 2 timmar enkel resa. Att han ofta hade lite längre väntetider bidrog också till att jag bytte och numera brukar jag nästan alltid få tid inom 2-3 dagar vilket passar en hysterisk människa som mig mycket bättre.
Jag minns när jag köpte min första häst; då var det inte ovanligt att man fick vänta i 2 ibland 3 veckor på veterinärtid och det var näst intill outhärdligt tyckte jag. Dessutom tänker jag faktiskt även på hästen; varför ska den behöva gå obehandlad onödigt länge?
Min erfarenhet är att det i Skåne finns ett stort utbud av BRA veterinärer och det gäller ”bara” att hitta någon man har förtroende för.
Jag tror att det är bättre att hålla sig till en och samma person som över tid (om man har otur vill säga) har möjlighet att följa hästen, lära känna dess rörelsemönster och eventuella avvikelser, hur den brukar reagera på bla bla bla osv.
Exempelvis Archie gnisslade alltid argt tänder om man böjde ett ben han hade böjprovsreaktion på vilket tex Kreon inte alls gör. Han ser lika obekymrad ut om man böjer hans onda bakknä som något annat ben.
Skrivet
Hittade denna intressanta info på en veterinärs hemsida:
kan man läsa om den vanligaste (?) hältan.
Skrivet
Ja, det var som både jag och X misstänkte- Kreons hälta kom från det berömda högra bakknät, akilleshälen eller den svaga länken ända sedan jag köpte honom.
Varken jag eller veterinären såg någon hälta initialt, inte vid longering och inte när jag sprang rakt fram (skönt att jag inte är heeelt ”lost” för jag har inte heller känt något när jag har ridit ut de senaste dagarna), däremot blev det en 2-gradig böjprovsreaktion (endast på detta ben).
Kreon blev sprutad med cortison i knät, ska äta Metacam i 10 dagar och komma på återbesök om 2 veckor då han kanske ska behandlas om (att man måste behandla om bakknän är ytterst vanligt så det räknar jag nästan med till 100 %).
Jag kunde börja skritta 30 minuter om dagen om 3 dagar.
Veterinären och jag diskuterade lite kring detta svaga ben, om det var konstigt att det visade reaktion igen (inte helt konstigt nej), hur många gånger man kunde spruta knät innan man ”gav upp” (många gånger så länge hästen svarar på behandlingen och är ridbar flera månader däremellan) och om man kan behandla i förebyggande syfte (ja, man kan hjälpa knät med tex tuppkam under en ändå planerad viloperiod, tex efter tävlingssäsongen).
Jag är som vanligt mycket nöjd med det bemötande jag fått och den snabba servicen icke att förglömma.
Jag uppfattar också min veterinär som väldigt seriös och inte någon som är ute efter en ”quick-fix” bara för att tex en ägare ( i detta fallet jag) vill rida, rida, rida, nu , nu, nu.
Nej, det får ta den tid som behövs tycker han och det är ju helt rätt resonerat.
Jag kan för övrigt berätta att Kreon inte rubbade min svit att ”ägare till världens fogligaste hästar” (denne veterinär har sett 3 av mina hästar) – han skötte sig ”prakt-exemplarigt” trots att vi longerade med en bobcat och en traktor i hasorna mer eller mindre.
Roligt var också att även veterinären nöjt noterade Kreons förbättrade utseende, dels alla muskler och dels att korshalvorna inte skiljer sig åt som de gjorde sist (höger sida var då sämre musklad).
När vi vägde djuret var vi båda säkra på att han hade gått upp 50 kilo (muskler) men där fick vi tji för det var faktiskt bara 20 kilo.
Skrivet
Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” på tal om gårdagens inlägg om Kreons skada förra året.
För er som inte läste bloggen på den tiden så såg den ursprungliga skadan ut så här och jag förstod inte då hur lång tid det skulle ta innan jag kunde rida igen vilket med fact i hand var tur för då hade jag brutit ihop totalt. Det gjorde jag liksom nästan ÄNDÅ…..
Så här såg alltså såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.
Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.
Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.
Nu börjar det arta sig.
Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.
Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.
Men det var seeeegt…veckorna gick…
Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..
…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.
Här ser man tydligt att omkretsen minskat.
Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.
Ännu mindre sår.
Nu börjar det verkligen hända grejer….
…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.
Sedan gick det snabbt!
Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre.
Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.
Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad och känner en förhårdnad.
Skrivet
Fick denna bild av bloggläsaren Sofia M- tusen tack!
Skrivet
Läste detta blogginlägg och nickade igenkännande flera gånger, det är ungefär så mitt eget rid-upplägg ser ut.
Jag är emot längre (1 månad eller mer) vilor hos den vuxna tävlingshästen och ser ingen vettig mening med detta av bland annat de skäl som blogginlägget ovan anför.
Och tro mig…hästar ”ser till” att skada sig ÄNDÅ och får ibland för oss totalt oplanerade vilor så jag ser som sagt inget behov att planera in längre uppehåll från ridningen.
Att man däremot kan ta det lite lugnare en period eller låta hästen enbart gå i hage 1-2 veckor om man har sådana hagar som TILLÅTER DETTA (våra grushagar tex faller enligt min uppfattning inte in i denna kategori)- det är något annat.
Om jag själv ville ”vila” mig en längre tid eller inte kunde rida hade jag mycket hellre låtit X rida Kreon på heltid än att släppa honom på bete- det är jag övertygad om att han hade mått bättre av.
Senaste kommentarer