Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” på tal om gårdagens inlägg om Kreons skada förra året.

För er som inte läste bloggen på den tiden så såg den ursprungliga skadan ut så här och jag förstod inte då hur lång tid det skulle ta innan jag kunde rida igen vilket med fact i hand var tur för då hade jag brutit ihop totalt. Det gjorde jag liksom nästan ÄNDÅ…..

Så här såg alltså såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.

Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.

Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.

Nu börjar det arta sig.

Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.

Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.

Men det var seeeegt…veckorna gick…

Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..

…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.

Här ser man tydligt att omkretsen minskat.

Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.

Ännu mindre sår.

Nu börjar det verkligen hända grejer….

…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.

Sedan gick det snabbt!

Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre.

Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.

Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad och känner en förhårdnad.

Läste detta blogginlägg och nickade igenkännande flera gånger, det är ungefär så mitt eget rid-upplägg ser ut.

Jag är emot längre (1 månad eller mer) vilor hos den vuxna tävlingshästen och ser ingen vettig mening med detta av bland annat de skäl som blogginlägget ovan anför.

Och tro mig…hästar ”ser till” att skada sig ÄNDÅ och får ibland för oss totalt oplanerade vilor så jag ser som sagt inget behov att planera in längre uppehåll från ridningen.

Att man däremot kan ta det lite lugnare en period eller låta hästen enbart gå i hage 1-2 veckor om man har sådana hagar som TILLÅTER DETTA (våra grushagar tex faller enligt min uppfattning inte in i denna kategori)- det är något annat.

Om jag själv ville ”vila” mig en längre tid eller inte kunde rida hade jag mycket hellre låtit X rida Kreon på heltid än att släppa honom på bete- det är jag övertygad om att han hade mått bättre av.

Vi har genom jobbet erbjudits att få massage till ett något reducerat pris och på arbetstid och jag har nu varit hos denna knådare vid 2 tillfällen.

Och jag måste verkligen säga som i rubriken- det är skillnad på massage och massage!

När jag tidigare gått till massörer har det antingen varit skönt eller ”ont-skönt” att bli behandlad men denna massage gör direkt ONT!

Första gången berättade jag att jag ofta får ont i korsryggen och massören hittade några ställen som hon masserade och där det som sagt gjorde jätteont- inte innan hon började men när hon väl hittade vissa punkter.

I säkert 3 dagar efteråt kändes det som om jag hade 2 jätteblåmärken i ryggen- jag var faktiskt tvungen att kolla och såg inga :).

Under den andra behandlingen koncentrerade sig massören på min nacke och det var precis samma sak där; smärtpunkter hittades, jag hade ont under massagen och flera dagar efteråt.

Men: jag kan ändå inte låta bli att undra om inte denna massör är den mest EFFEKTIVA hittills?

Nu har det inte gått så lång tid så jag kan inte utvärdera behandlingen fullt ut ännu men det känns som att det fanns skäl till att det gjorde ont och att det förhoppningsvis kommer att hjälpa.

Men just på grund av ovanstående är jag skeptisk till random massage av hästar- hur ska man egentligen veta att massagen haft någon EFFEKT och inte bara känts som en timmes avkoppling för hästen?

Jag säger inte att det är fel med det sistnämnda men för det pris som en behandling kan kosta (upp emot 1000 kronor) hade jag kanske lagt pengarna på något mer varaktigt och som jag lättare kunde avgöra hjälper.

Brukar ni anlita massör till er häst och på vilket sätt har ni upplevt någon effekt? Med vilken frekvens anlitar ni massör och vad kostar det?

Nyligen letade jag efter ett gammalt inlägg på min blogg och fann på vägen något som jag hade skrivit om tjocka hästar och vad jag då tyckte om detta.

Dessa tankar samt något jag dessutom läst på en annan blogg idag fick mig åter att funder på det här med smala kontra lagom och direkt FETA hästar.

Det är lika bra att jag erkänner det direkt- jag tillhör den skara ryttare/ hästägare som föredrar lite…låt oss kalla det MAFFIGARE hästar.

Enligt min erfarenhet är vi som gör detta snarare dressyr än hopp-inriktade i vår ridning och det kan man ju spekulera i vad det beror på?

För i ärlighetens namn är inte allt det vi tycker är maffigt, kralligt, kraftigt BARA muskler och tecken på en häst i utmärkt kondition utan minst lika ofta (oftare?) rent FETT.

Och varför tycker vi att det är ok att en häst är mer eller mindre tjock medan vi högst troligt inte är lika förlåtande vad gäller hundar och/ eller människor?

Är det kanske för att man lättare på tex en människa kan se att den är tjock/ fet medan man, om man är okunnig, kan inbilla sig att en de facto för fet häst är ”lagom”?

Eller är det så att vi tycker att en lite för tjock häst är mer estetiskt tilltalande med sina rundare former än en smal/ lagom häst som vi uppfattar som kantig?

Ibland är det ju också lätt att bli hemmablind- det blev jag absolut med Archie som, i alla fall delvis på grund av detta, fick fång och där veterinären klart ansåg att han var för tjock vilket jag inte såg på samma sätt.

Det skulle vara intressant att göra en undersökning där man lät säg 100 dressyrryttare uttala sig om vilka… säg 20 hästar… de anser är lagom respektive för tjocka och sedan fråga 100 veterinärer samma sak.

Jag är övertygad om att svaren hade skilt sig markant åt och att många av de hästar som dressyrryttarna tyckte var lagom var feta enligt veterinärerna.

Vad tror ni och är mina resonemang ovan något ni känner igen?