Stön…inte nog med att man just nu plågas av tusen orosmoment som hästägare i kylan….nu ska man tydligen ha krigsberedskap också hörde jag på nyheterna.

Och vad säger ni om denna artikel? Har ni ”beredskap” att klara er hästhållning gällande tex foder och strö annat än i några veckor (om ens det)?

Jag tror tyvärr att det pga det allmänt tuffare ekonomiska läget i Sverige har blivit ännu vanligare att en del hästägare lever ”ur hand i mun” och det kan givetvis också handla om att man rent fysiskt saknar plats att lagerhålla större mängder av både foder och strö.

Står man inackorderad kan man oftast inte ta hur stora ytor som helst i anspråk till sitt egna foder/ strö och även om man har eget stall kan man ha begränsad yta för detta.

Själv har jag turen att både ha rejält gott om plats och pengar att leva som en hamster vad gäller djurens mat och strö så jag köper alltid en årsförbrukning av hösilage.

Halm har jag minst lika stora mängder av, spånpellets har jag som kanske skulle räcka i ett halvår om spånet jag hämtar på snickeriet varannan månad plötsligt skulle sina.

Havre brukar jag köpa rätt många hundra kilo av åt gången och vid en kris så skulle hästarna absolut överleva utan kraftfoder.

Sedan har jag inte minst GRÄS stora delar av året och det skulle rädda mig väldigt mycket vid en kris.

Har ni också noterat hur väldigt många nu, i spåren efter Helgstrand-gate liksom måste poängtera att DE minsann värnar om hästar, önskar att det ska jobbas mer med hästvälfärd och liknande?

Förstå mig rätt; det är så klart jättebra och högst önskvärt ju fler som står bakom ovan och inte bara genom ett inlägg på Facebook utan givetvis främst IRL men ibland känns det faktiskt mest som att vissa vill ha sin lilla stund i rampljuset och få många likes på sitt inlägg.

Plötsligt ska allt mätas med ”hästvälfärds-måttbandet” och det är ord och inga visor från vissa.

Det är nu, ännu mer än tidigare, ingen måtta på vad man kan hitta att kritisera, allt från Charlotte Dujardins ridning till….ensilage!

Jepp….härom dagen läste jag ett inlägg från en +50 person som påstod att hästvälfärden skulle öka om vi återgick till att fodra med hö och skippade ensilaget; för hen menade att detta har bidragit till ökade fall av både kolik och buköppningar.

När jag och andra ifrågasatte forskning som stödde detta togs inlägget snabbt bort men hen hann skriva några kommentarer som jag bara kände var helt gripna ur luften.

Som jag svarade personen tror jag att bristande motion, för kort hagvistelse i för liten hage, överutfodring av kraftfoder, snålande med stråfoder, ej hygieniskt stråfoder (även halm) osv bidrar långt mer till kolik/ buköppningar än att det är vanligare att det fodras med ensilage än hö idag.

Och visst; jag skulle gärna köpa bra småbalshö om jag fick det till samma pris som mitt ensilage och inte för dubbel kostnad och om jag dessutom kunde lagerhålla det utan att riskera att det möglade ihop i fuktiga Skåne långt innan det var dags för bete.

För så ser verkligheten ut i stora delar av Sverige; det finns inte höproducenter som kan sälja hö till det låga pris hästägare kan/ vill betala och alla bönder har inte heller själva möjlighet att lagra så mycket stråfoder att de med små stall kan komma dit och hämta slattar då och då.

Medan ensilage/ hösilage kan lagras utomhus kräver storskaligt odlat hö en helt annat procedur som innefattar en lämplig byggnad och oftast också en hötork och det kan ni ju räkna på vad en sådan kostar att hålla igång med dagens elpriser! Så nej; jag tror personligen inte att hästvälfärden skulle öka för fem öre om alla gick över till hö i stället utan snarare skulle en del antingen snåla med detta så att hästarna fick kolik på grund av DET eller så skulle de helt enkelt sälja hästen för att fodret blev för dyrt. Andra skulle fodra med otjänligt hö vars mögelsporer hade orsakat hosta och annat så nej, jag ser inte vinsten alls.

Edit: jag har valt att kalla ”allt som inte är oplastat hö” för ensilage för enkelhetens skull. Vissa säger hösilage andra ensilage tex fast de menar samma sak.

Ny erfarenhet för mig; Bibbi vill knappt äta morötter, äpplen eller ”riktigt” (köpt) hästgodis!

Hon äter kraftfodret först och sorterar undan resten som hon äter upp senare!

Med Frenchie är det precis tvärtom; han skulle kunna äta hur mycket morötter som helst och av all föda äter han dessa först, äpplena sedan och först därefter vad som mer ligger i krubban. Och så har alla mina hästar gjort.

Jag kan inte tolka detta på något annat vis än att Bibbi helt enkelt inte är VAN vid att äta morötter och äpplen !?!?

Och så har det faktiskt varit med alla mina hästar vad gäller sockerbitar som ju många andra djur glufsar i sig. Men jag har aldrig gett socker som godis och de gånger min förra tränare Olof försökte ge Vicke spottade han ut bitarna!

Jag tror att Bibbi snart kommer att bli lika van vid ”godis” som Frenchie men det är nästan lite sorgligt att hon nu sorterar bort det.

Här en artikel med en hel del självklarheter tycker jag.

Men som så ofta konstaterar jag att hästar ÄR individer och att mycket få saker kan appliceras på alla.

Jag, som både har stått i flera olika inackorderingsstall och jobbat på ridskola i många år menar att hästar utan tvekan har olika sätt att äta både vad gäller hastighet, mängd och preferens liksom hur lätt de har för att gå upp i vikt.

Jag har sett hästar äta upp 1-2 kilo hösilage inom loppet av minuter medan tex Vicke kunde äta i myrtakt allt medan han drog runt massvis med foder som han sedan aldrig skulle få för sig att återkomma till.

Samma foder (rent givetvis) kunde jag slänga in till andra hästar som kastade sig över det.

Jag är väldigt glad att jag har hittat ett system som fungerar för mina hästar för även om fri tillgång 24/7 nog är det mest tidsbesparande och enklaste sättet att fodra på så tycker jag att spillet utomhus blir för stort och det blir stora mängder som bara trampas ner till ingen nytta.

Min ponny vägrar att ens äta stråfoder ute så honom hade ingen metod hjälpt annat än om allt gräset försvann möjligen för även på vintern och t.o.m. när det har snöat vill han inte ha hösilage. Möjligen 1-2 kilo i värsta snön….

För både ponnyns och Frenchies del försöker jag att hela tiden ha koll på ungefär hur mycket de äter och lägga fram en aningens mer mat än detta. De får gärna lämna lite för då är det för mig ett tecken på att de kunnat äta så mycket som de vill men jag vill som sagt inte ha kilovis med foder utspritt i hagen. Det sköter Frenchie så bra i boxen redan men det kan jag strö med till ponnyn i alla fall så det går inte till spillo.

Att hålla hästar på en strikt och snål stråfoderranson har jag mest sett negativa effekter av; hästar som blivit fixerade vid mat, tjurat och av hunger ätit sådant som de annars hade ratat.