Efter en lång dag med tusen projekt var det ikväll äntligen dags att åka till X för en efterlängtad träning.

Tyvärr hade jag för ovanlighetens skull ingen bra känsla och när jag kom hem fungerade inte Internet (skriver detta från telefonen) så  jag orkar inte skriva mer än så just nu.

Återkommer med rapport imorgon!

Nyss hemkommen efter ännu en träning hos X där ledorden för dagen var energi och jämnt stöd på tyglarna.

Hinner inte skriva mer om det (om någon ens är intresserad); har precis vräkt i mig fler våfflor än ni kan ana och ska nu bänka mig framför mina favoritserier; först Chicago Fire och därefter Greys Anatomy.

Ute är det halv storm- det var väääldigt svajigt att köra med släpet kan jag säga.

Dagens reflektioner är annars:

1. Varför är jag inte miljonär så att jag kan träna flera gånger  veckan- det är så himla kul!

2. Varför gör ”man” så sällan våfflor- det är ju både enkelt och gott.

Idag var Vicke och jag åter hos X för att träna och denna gången låg fokus på grundgångarterna eller närmare bestämt traven och galoppen.

Jag fick jobba med att få Vicke så självbärig som det gick, rida halvhalter och sedan kunna lätta, ibland genom att klappa honom med båda händerna utan att han skulle ”rasa ihop”.

Framför allt traven blev ovanligt fin och jag häpnade över vilken gigantisk hingstnacke Vicke såg ut att ha under ryttare när jag tittade i spegeln- flott!

Jag har förresten en teori om hur jag BORDE ha ridit och bör rida framöver om Vicke spänner sig och börjar glo på tävling och detta utifrån hur jag tränar numera.

Vicke tappar ju fart vid spändhet på tävling och skulle väl helst vilja skritta sig förbi det skrämmande och min lösning har varit att försöka rida så mycket framåt som jag har förmått.

Det är ju ”bara” det att ju fortare han rör sig desto mindre på bakbenen är han och desto springigare har det sett ut och jag undrar om jag inte hade tjänat på att låta honom gå i ett långsammare tempo och i stället sträva efter samling hellre än ”framåtgående”, dvs springande.

Jag har också konstaterat att det faktiskt är lättare att få honom förbi vad det nu än är som han inte gillar om jag rider långsamt så även på grund av detta finns det ingen anledning att ”jaga” honom framåt.

Idag har jag också hämtat mina stövlar som blev utmärkt lagade för en ynka hundralapp- jätteskönt att få detta fixat.

Och medan jag ordnade ovan för mina fötter fick Vicke sina fötter fixade av hovslagaren.

Vi sa adjöss till de inbankade broddarna som vi i ärlighetens namn hade nytta av i typ 1 dag (men inte mig emot).

Kan förresten tipsa er som har någon form av specialbeslag till er häst att alltid ha ett par av dessa skor hemma.

Jag har alltid haft ett par ”avlagda” skor liggande i reserv om jag tex skulle få en tappsko som jag inte kunnat hitta (fast det har nog aldrig hänt) men nu har jag även ett par helt nya skor liggande.

Tanken är att endast använda dessa skor om något skulle hända så att min ordinarie hovslagare inte kan sko Vicke eller om skorna helt plötsligt skulle råka vara slutsålda (Vickes skor importeras så det är liksom ingen dussinvara som finns överallt).

En relativt billig ”försäkring” för mig vars häst dels har ovanliga specialskor och dels inte kan ridas eller skrittas uppsuttet utan ens i ridhus.

Idag var det äntligen dags att träna för X igen och denna gången fokuserade vi på linjerna ur LA:3 och MSV C:1-programmen som är de klasser jag oftast jag tävlar.

Det ska bli intressant att se hur jag ”får till” de enkla bytena nästa gång jag ska visa dom på tävling för detta är något jag har tränat ganska mycket på och idag kändes de riktigt bra.

De enkla bytena består ju av så många moment som alla måste klaffa; man ska vända upp, göra en mjuk avsaktning precis på medellinjen, inte skritta för många steg och sedan fatta ny galopp  rakt fram och utan att svänga av för tidigt mot nästa långsida.

X bannade mig för att jag red både slarviga vägar i allmänhet och hörnpasseringar i synnerhet och det är ju också sådant som ”kostar” när man tävlar.

Och med de andra hästarna fick jag alltid höga betyg på vägarna så det handlar ”bara” om att jag också med Vicke skärper mig även om han gärna spänner sig och då också vill gira lite hit och dit.

Dagens träning för X ägde rum på en annan anläggning än hans egen, i ett stort och vackert ridhus med perfekt fibersandsunderlag och en helt ny miljö för Vicks- perfekt ur träningssynpunkt.

När det slamrade utanför ridhuset (man fodrade) blev han ganska spänd och det var väldigt nyttigt att kunna träna på trots detta- det är ju just detta spända som inträffat på tävling flera gånger.

Idag red vi många linjer ur MSV C:1 programmet och X gav mig en hel del tips på vad jag ska tänka på för att få det att se så bra ut som möjligt.

Exempelvis får jag inte svänga för tidigt efter de enkla bytena- det gäller att rida rakt fram mot långsidan utan vingel, något även Christina drillat mig i.

Och nu när det var lite extra spänt pga ny miljö blev det avsevärt mycket svårare att rida mot långsidan där det lät utifrån men det är ju sådana ”detaljer” som kan sänka ett från början bra betyg helt i onödan.

Åter ”måste” jag glädjande nog konstatera att det känns bättre och bättre på träningarna- det är för betraktaren säkert inga sensationer (även om också X tycker att vi har förbättrat oss) men så länge det går åt rätt håll så att säga så är jag nöjd. Och som jag brukar tjata om så är det ju även SUPERROLIGT att träna- icke att förglömma 🙂 .

Fint, eller hur (lånad bild från nätet)?

Även idag har jag verkligen haft känslan av att våren är runt hörnet, när solen tittade fram blev det riktigt varmt om man ställde sig i lä och jag har sett massor av knoppande blommor lite var stans.

Eftersom jag har haft stalljour har det blivit mycket häst idag och även lite hundaktivitet.

Soya och jag hade en lite date med en ny hundkompis, en blandrastik vid namn Turkie.

Dessa hundflickor har verkligen funnit varandra och det värmde mattehjärtat att se Soya jaga och bli jagad av Turkie som när hon var en unghund.

Eftersom maken och jag bor lite ”off” ute på landet finns det inte precis något hundsällskap i krokarna och det är väl nästan bara sin gamla vän Vilja som Soyis träffar i vanliga fall.

Dagen avslutades med ett besök hos X som fick rida denna gången.

Jag ville att han skulle ”känna på” en del som jag själv tycker har varit lite svårt som skänkelvikningen i galopp på senaste träningen och galoppökningar.

Jag fick se både detta (och det såg hur bra ut som helst) och flera fina byten och det bekräftade bara det jag tyckte redan innan; att det är guld värt med någon som kan sitta upp på ens häst och rida den bättre än man själv förmår alla gånger 🙂 .

Idag träffade jag en god vän som jag åt lunch med och det var nog tur att jag åt mig proppmätt då- jag kom inte hem förrän runt 20.00 utan att ha ätit något mer.

Vicke och jag har varit hos X och tränat och det är fortfarande jag som rider 🙂  trots att vi initialt bestämde att vi skulle göra detta ungefär varannan gång.

Men jag litar på X och om han tycker att det är helt ok att jag rider själv, vilket jag också gärna gör så får det bli så ett tag.

Dagens träning bedrevs nästan uteslutande i galopp och när det var dags att göra skänkelvikning utmed långsidorna i denna gångart märkte man ganska tydligt vem som började pusta och stånka och det var inte jag 🙂 .

Vickes försvar när man gör denna övning är att trycka sig mot väggen allt vad han orkar (för att undkomma min sidförande skänkel som även den hamnar ”i väggen”)   och eftersom han i dessa lägen blir starkare än sin klena ryttare får jag välja en annan strategi än muskel-mätning- i mitt fall att rida övningen innanför spåret och på stora volter där det inte finns något att pressa sig mot.

Kvinnans list övergår mannens förstånd eller vad är det man brukar säga 🙂 ?

Mitt torsdagsnöje bestod i att åka till X med Vicke och träna och det var lika roligt som alltid.

Om ni kanske minns var min initialplan att jag och X skulle turas om att rida Vicke men så har det inte blivit hittills- jag tycker det är för roligt att rida själv ha ha.

Lite skämt och lite allvar- X och jag har löpande diskussioner om detta så han kommer givetvis också att få rida när det är mer befogat än vad det är just nu.

Jag har absolut inga problem med att låta X rida- han gör det lugnt och bra, precis som med Kreon och det är ingen skillnad i vår ridfilosofi som skulle kunna förvirra Vicke.

Idag fick vi visa en del galoppombyten (några riktigt fina, en del lite väl ”uppstannade”), enkla byten som blivit bättre, inte bara i igångsättningen utan även i avbrotten som tidigare varit väl bryska och övergångar mellan ökad och mellanskritt (som Vicke alltid gör bra på träning men ibland lite spänt på tävling).

Som sagt var det väldigt kul och X var nöjd med oss (vilket jag också var ha ha) så det var en lyckad hästkväll- absolut!

Gårdagens supmupps-Birgitta kunde idag tack och lov ersättas av hennes långt gladare och nöjdare tvilling och anledningen till det stavas LYCKAD TRÄNING.

Vicks och jag var hos X och visade upp oss och fick faktiskt en del beröm för förbättrad trav sedan förra veckan.

Vi hade en givande diskussion kring varför jag inte fått så höga procent tidigare (för låg form, springig häst) och hur jag måste rida för att ändra detta (inte rida fortare än vad Vicke orkar gå i balans och titta efter nackstycket).

Och som jag själv sa så förstår  jag först nu, när jag ser nackstycket i hur för låg form jag ridit tidigare.

Om någon hade frågat mig hur jag spontant tycker att det känns när jag rider för X hade jag först svarat ”för långsamt” men både förra veckans film och X själv har absolut övertygad mig om att det inte alls ser ”såsigt” ut utan tvärtom mycket bättre än om hästen bara pinnar iväg.

Och nu känner jag även själv att det inte går för sakta utan att det är så det måste vara 🙂 !

Fick göra en nyttig och avslöjande övning som jag tänkte dela med mig av:

Uppridning på medellinjen i galopp och därefter avbrott till samlad skritt i X steg (som man bestämmer sig för i förväg, tex 4) och därefter ny galopp.

Vicke ville svaja åt både vänster och höger och det var verkligen inte helt lätt att hålla honom rak och framför allt inte när jag bara hade tex 4 steg på mig. Men så görs dom enkla bytena tex så man måste ju kunna hålla sig till få steg och ändå få en bra fattning så det var nyttigt att träna på.

En bidragande orsak till att jag rider på oftast minst sagt udda tider är att jag tveklöst föredrar att rida ensam.

Och detta i sin tur beror på att jag gissar att jag har mycket lättare än ”gemene ryttare” för att på olika vis störas och distraheras av andra ryttare- i stället för att koncentrera mig på mig själv och min häst lägger jag för mycket fokus på hur andra rider och inte rider osv. Jättedumt….jag vet.

Och idag blev en sådan dag, oturligt nog dessutom när det var träning för Christina.

Jag tyckte att ”alla” (obs 3 ekipage!!!) red i vägen för mig hela tiden (vilket de så klart inte gjorde) och att en av hästarna var väldigt istadig idag (samma häst har dessutom sparkat Vicke en gång) gjorde inte saken bättre.

Koncentrationen på ridningen blev i botten och irritationen på toppen- sorgligt men sant.

Nåja…Birgitta 6 år får väl skylla på att man inte alltid kan vara på topp…

Fick med mig en bra övning idag i alla fall, den kändes som ett bra sätt att bryta diagonalslutorna innan Vicke raglar iväg som en sjösjuk orm åt alla håll.

Istället för att rida många steg i slutan och tills det som sagt inte ens går att SE att det ska föreställa en sluta så ska jag bara rida ett fåtal steg, därefter rida rakt fram i öppna några steg, sedan prova 3-4 steg i diagonalsluta igen, sedan ny öppna osv.

På så vis hinner kvalitén inte försämras och dessutom är det JAG som styr när rörelsen ska avslutas.