Ännu en vecka som gått ofattbart snabbt!

Det har blivit mycket dressyr för mig och Vicke, hela 5 dagar om man räknar träningen för Christina i tisdags och tävlingen i lördags.

Övriga 2 dagar har Vicke vilat helt (i onsdags) och skrittats ut (i söndags).

Tävlingen var väl inte mycket att skriva hem om men medvetandegjorde mig om inte annat kring vad jag måste träna på hemma dvs bättre ”allmänt flyt” och travökningar tex.

Annars tycker jag att det mesta går framåt och är nöjd med vår utveckling.

Nya skor blev det i söndags och detta är jag också nöjd med- att hovkvalitén har förbättrats väldigt mycket och att skorna satt ”som berget” efter 6 veckor. Nu är det bara att hoppas att det förblir så eftersom det var ungefär vid denna tiden förra året som hovarna började bli mycket sämre.

Trots att jag valde att banka i permanent-broddar denna skoning tror jag faktiskt att våren är på väg- om inte annat är det märkbart ljusare för varje dag och det kommer snart att gå att rida ut efter jobbet utan att famla i mörker.

Kanske kommer det ett bakslag med snö- det vi hittills har sett av det vita har inte varit värt namnet och har knappt täckt marken annat än på sina håll.

I veckan fyllde Soya 7 år och som jag skrev på Facebook hoppas jag att hon lever tills hon blir 100 i alla fall!

Ännu en kort arbetsvecka har passerat för min del- kort eftersom jag tog semester den sista av ca 10 lediga fredagar de senaste månaderna.

Ridmässigt rullar det på tycker jag.

Jag lyckades rida ut i fredags och skritta ut igår vilket jag är glad över eftersom tidigare uselt väder har gjort att jag tvångskommenderat mig och Vicke till ridhuset fler dagar i rad än jag egentligen önskat.

Träningen för Christina i tisdags gick bra liksom lördagens pass då X red Vicke för första gången på över en månad.

Jag både känner och ser att Vicke har blivit starkare och ärligt talat så BORDE han ju bli det med tanke på mitt träningsupplägg tycker jag 🙂 .

Jag jobbar numera ganska mycket med samlingen i både trav och galopp och att sätta sig mer på bakbenen brukar generera mer muskler och ökad styrka- det är min erfarenhet i alla fall.

I veckan har jag gjort ett bra fynd i mina Graninge-stövlar som jag är väldigt nöjd med- mindre nöjd var jag över det faktum att släpet, som jag besiktigade i fredags inte gick igenom.

Har man inte utgifter så FÅR man- det skriver nog alla djurägare under på.

Veckan avslutades på bästa sätt- en bra bio (Unbroken) med en god vän.

Den sista av veckor med lediga dagar har passerat och ärligt talat började jag få svårt att hålla reda på vilken veckodag jag befann mig i.

Julen dansade jag ut redan förra helgen, tyckte inte alls att det ”passade” med alla våra elljusstakar i regnet och blåsten.

Blåsten ja, den har präglat flera dagar i slutet av veckan vilket har varit jättetråkigt.

Vicke har inte kunnat gå (stå) i hagen som vanligt och Soya har ojat sig förskräckligt när jag har försökt att dra ut henne i vinden.

Ridmässigt har det blivit mer ridhustillvaro än jag önskat men det har helt enkelt inte varit möjligt att rida ut utan att riskera olyckor.

Jag har gått ut med Vicke på några korta promenader i alla fall och även i övrigt försökt att ge honom lite extra ben-rörelse genom att leda honom efter jobbet de dagar jag ridit på morgonen.

Tyvärr missade jag veckans träning för X pga ren förvirring rent ut sagt men det är inte lönt att gråta över det och det kommer ju fler tillfällen.

I veckan köpte jag 2 snygga schabrak av en bloggläsare och idag är det meningen att jag ska göra ännu ett fynd- mer om detta när affären är i hamn.

Är det bara jag som i dagsläget knappt vet vilken veckodag det är?

Jag skyller givetvis på de många lediga dagarna men skulle absolut inte vilja vara utan dom.

Den gångna veckan har jag jobbat 3 dagar och varit ledig 2 vardagar- inte fel alls!

På tal om att jobba rids Vicke för fullt nu och det känns bra även om jag längtar efter att träna. Det är inte bra att flumma omkring för mycket på egen hand 🙂 även om jag är ganska övertygad om att jag är på rätt väg med formen och annat.

Förutom att jobba och rida har jag under veckan bland annat hunnit med att klippa mig, ge blod, baka och laga mat (kors i taket!), shoppa skor och schabrak (levereras på fredag) och laga min bil (mer om detta i separat inlägg).

Gullis AKA Tjockis fortsätter att vara gullig (och tjock).

Till hans och de andra katternas försvar (även Hatten är ganska rund) har jag inte sett en mus-bajs i vårt stall på evigheter, trots att de äter torrfoder så att de storknar.

Jaha, då var den av många så efterlängtade julveckan över.

Själv är jag ingen firare av denna högtid i sak men tycker absolut att det har varit jätteskönt att vara ledig- det är det alltid.

Det jag kan tycka är synd är att en del bygger upp sådana jätteförväntningar och framkallar sådan otrolig stress inför denna ynka dag (julafton) som trots allt förflyter lika långsamt eller snabbt som årets alla andra dagar också.

Men, man gör som man vill- jag har i alla fall absolut inte stressat.

Och trots att jag utger mig för att inte vara en julfirare har jag faktiskt fått flera otroligt fina julklappar, bland annat en bärbar dator av maken.

Fick också en otroligt generös julklapp av en trogen bloggläsare med familj- tack än en gång B!

Veckan började annars bedrövligt med en Vicke som på måndagen var tjock i ett framben och halt och som på tisdagen, som lök på laxen även hade blivit tjock i samma sidas bakben.

Ni som känner mig vet att jag sällan spiller något tid på att ”vänta och se om det går över”, så inte heller denna gång utan det blev ett besök på Jägersros hästklinik redan tisdag eftermiddag.

Besöket lugnade mig MYCKET eftersom veterinären instämde i min egen teori ”smäll på frambenet” och nu verkar det som att Vicke är helt återställd, precis som veterinären förutspådde.

Resten av veckan har ägnats åt slappande  i allmänhet, det har inte blivit så mycket mer än stallbesök, långa promenader med Soya, ett besök hos modern som bjöd på god middag och en massa soffhäng.

Vädret slog på juldagen om från vidrigt regnande till vackert men kallt med flera minusgrader så nu har hagarna förvandlats från gyttjebassänger till stenhårt knöliga inhägnader- pest eller kolera om ni frågar mig (mer om detta i ett separat inlägg i veckan).

Nu återstår några arbetsdagar till innan vi kan säga hejdå till 2014 men efter all denna ledighet känns det helt ok faktiskt.

Vädermässigt en för det mesta fullkomligt gräslig vecka, massor av regn och en hel del blåst!

Till och med jag, som är en stor hagförespråkare har vissa dagar tyckt att hästarna står bättre i sina boxar, jag tror faktiskt inte att de föredrar att stå i vatten och lera medan regnet strilar över dom.

Någon snö har inte siktats än och tack och lov inte heller en massa minusgrader- det vore förfärligt om allt vatten vi just nu är omgivna av fryser på.

Minns ett år då vi hade sådan isgata på vår lilla väg utanför mitt och makens hus att jag fick gå med broddar och med hjärtat i halsgropen- det var läskigt.

Vicke har inte gått många knop sedan tisdagens fina träning- han inledde sin semester dagen därpå och har bara letts eller skrittats ut.

I fredags passade jag på att vaccinera honom och det har avlöpt utan problem.

Själv hade jag den dagen en av mina sista fredags-semesterdagar och om några veckor blir det till att återgå till 5 dagars arbetsvecka.

Nu väntar en vecka med många lediga dagar som jag hoppas få njuta av i lugn och ro. Någon julstress känner jag i alla fall inte av för fem öre- fördelen med att inte fira någon traditionell jul antar jag.

Ännu en vecka ganska lik den föregående.

Vi har tränat för Christina, X har ridit, vi har ridit ut och cavallettitränat på egen hand.

Träningen går enligt plan tycker jag och har väl inte mycket mer att säga om det.

Det mest skrämmande under veckan tycker jag nog var dubbelmordet i Dalby.

När jag har skrivit på bloggen att jag varit i Dalby med Soya är det exakt där offren hittades och då blir man automatiskt mer berörd- vi var där dagen innan kvinnan och barnet hittades. Hemskt!

I veckan kom stormen Alexander till Skåne- tack och lov blev blåsandet väldigt kortvarigt utan skador och vi kunde släppa ut hästarna i sina hagar som vanligt.

Än så länge har jag inte ens skymtat en snöflinga men sådant kan ändra sig snabbt- det vet jag av erfarenhet.

Vi får väl se hur vintern fortskrider- fick jag välja hade jag antingen velat ha barmark tills våren kommer eller ”bra” snö som ligger och som man hade kunnat utnyttja till att styrketräna Vicke i men som sagt; vi får se vad som händer.

Den första decemberveckan har inte innehållit några större sensationer utan det mesta har, som vanligt, swischat förbi i en rasande fart.

Nu när tävlingssäsongen är slut tycker jag mig ha en klar plan för vad som måste förbättras innan det är dags att äntra dressyrarenorna igen och vi får väl se hur väl jag lyckas uppnå uppsatta mål.

Jag är ju inte mycket för att basunera ut mina framtidsplaner, kalla det skrockfullhet om ni vill, livet har ju på gott och ont en förmåga att utveckla sig på helt andra sätt än man tänkt.

Men med tanke på de klasser jag ridit och de (inte så lysande) resultat vi uppnått behöver man kanske inte vara någon Einstein för att figga ut vad jag önskar få ut av kommande säsong.

Vicke har tränat på fint i veckan och svarat bra på min form-fokusering.

Även om den icke-optimala formen DELVIS beror på otillräcklig styrka tror jag att en minst lika stor anledning till att jag accepterat en för låg form helt enkelt har berott på att jag har tyckt att den har varit ”good enough” vilket den säkert är i LB men nästan inte i LA och definitivt inte i MSV C/B.

Så formen är till stor del mitt ”fel”, jag har inte jobbat med den tillräckligt mycket hemma och eftersom Vicke dessutom blir ÄNNU mer ”ihopkrupen” när han spänner sig på tävling så har det blivit som det har blivit, läs: påpekanden från flera domare.

Nåväl, nog tjatat om detta för nu- jag kommer säkert att få tillfälle att återkomma till detta ämne.

Under den gångna veckan har vi förutom att träna för Christina även varit hos X, vi har skrittat ut och ridit ut och så har det blivit en vilodag utan någon ridning alls.

Soyas provsvar på blodprovet vi tog veckan innan visade mycket bra värden så nu är det bara att hoppas att medicinen har en varaktig effekt.

Doggy fick träffa sin storpudelvän i söndags och jag och ägaren fick en chans att catcha up lite 🙂 .

Veckan avslutades med en julshow på anläggningen och jag gissar att majoriteten uppskattade den lika mycket som jag gjorde.

Utan att använda ordet ”äntligen” för det låter som att det varit efterlängtat och det har det INTE, kan jag konstatera att det den gångna veckan varit lite mer årstidsadekvata temperaturer, i helgen tex endast ett fåtal plusgrader som tillsammans med blåst kändes som många minusgrader.

Termobyxor i stallet och långkalsonger på jobbet har använts sedan ett bra tag och nu är det även dags för curling-kängorna och dunkappan.

Vicke har tränat på som vanligt och passen har varit bra utan direkta superhighlights.

Veckan avslutades med något jag planerat länge, vår debut som ekipage i MSV B.

Det gick ungefär som jag hade hoppats- eftersom vi hade besökt tävlingsklubben bara 14 dagar tidigare slapp jag det mycket störande gloendet och det var ju inte en dag för tidigt.

Jag vill inget hellre än att få en skadefri vinter så att jag kan få träna på våra svagheter och förhoppningsvis kunna visa bättre resultat än vad vi lyckats prestera den gångna hösten.

Elljusstakarna kom också upp i helgen och som alltid lyckades vi inte sparka igång alla- varför är det alltid så?

Man ställer in 8 fungerande ljusstakar i förrådet och när man tar ut dom ett knappt år senare fungerar bara 6 ?!?!

Ett av livets mysteriet helt klart……

Ingen vinter i sikte som synes- bilden är tagen igår för att illustrera att löven äntligen har försvunnit från både vårt äppleträd och gräsmattan.

Vicke har haft en omväxlande vecka- en dags träning för Christina, ett dressyrpass med vardera mig och X, en tävlingsdag, 2 dagars skritt ute och en vilodag då vi bara gick en kortare promenad utomhus.

Det mesta har avlöpt finemang- vi tränar på med fokus på formen just nu.

På tävlingen fick vi till den bästa ritten hittills tycker jag och fick också bättre betalt (64,4 %) än vanligt.

Jag vill (så klart) rida ännu bättre så att vi kan börja placera oss- gissa om jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så!

Annars har veckan innehållit mycket god mat, ett trevligt besök av en vän under min härliga semesterdag och ett konstaterande att Soya håller sig fortsatt pigg och biverkningsfri.