Nu tror jag att jag har kommit på vad det är jag ogillar MEST med vintern, bortsett från det uppenbara dvs kyla och mörker. Det är det OBERÄKNEKLIGA!

Man vet aldrig hur nästa dag kan komma att se ut och om man kan genomföra det som man har tänkt sig och det HATAR ju planerings-människan Birgitta.

I fredags höll jag knappt på att komma ifrån stallplanen när jag skulle köra till X (eftersom det var så halt där transporterna stod) och as we speak är det snöstorm utanför mitt fönster = man vet inte om det går att köra till jobbet som vanligt eller om man ska fastna i någon snödriva på vägen (eller ens inte kunna lämna vår pytteväg som kanske inte hunnit bli plogad).

Nej, jag vill veta vad som gäller och kunna genomföra det jag tänkt- inte behöva avboka i sista minuten eller våndas i timmar innan jag kommer iväg.

Annars har det väl varit en tämligen normal vecka utan större sensationer.

Träningen i tisdags blev filmad av kära Lina och det var nyttigt att se att jag måste bli mycket starkare i bålen och inte se ut som om det sitter en geléklump från axlarna ner till höfterna.

2 fina uteritter har hunnits med, en med Kreons vän Landmann och en med flickvännen Hera.

Tack och lov kom vi alltså iväg till X i fredags som gav Kreon en genomkörare och visade vilken trav som finns att plocka fram ur gömmorna.

Bilen blev fixad och ombesiktigad och det var en lättnad att detta gick både snabbt och blev långt billigare än jag budgeterat.

Soya löper fortfarande och gissningsvis en vecka till- även detta har hittills avlöpt utan problem.

Genom den gångna veckan har vi både gått in i december månad och fått snö-premiär i mina trakter…..hallåååå sommar….kan du komma SNART undrar jag.

På ridfronten står det väl mest still höll jag på att säga- vi övar på det gamla vanliga och det går väl som det brukar, dvs mestadels bra :).

I tisdags tränade jag för Christina och i fredags var jag iväg på någon form av pay and ride som inte blev riktigt som jag hade förväntat mig.

3 gånger har vi skrittat ut, i torsdags tillsammans med Lady, igår med Hera och i lördags var vi ute en kort runda på egen hand.

Jag skulle kunna klippa Kreon en tredje gång men dels ska det nu bli avsevärt kallare och dels är min erfarenhet att den tredje klippningen ofta gör hästarnas päls lite väl trist, Archies såg ut som en sliten heltäckningsmatta minns jag så jag ska nog försöka att skippa detta projekt.

Soya började löpa i veckan- aldrig efterlängtat men ett nödvändigt ont om man väljer att inte sterilisera sin tik.

Vi brukar ändå komma lindrigt undan, löpen går över efter knappa 3 veckor och vi brukar inte behöva begränsa oss; jag går ändå med Soya lös eftersom här inte finns några hundar (jo ett fåtal men det är tikar och en kastrerad hane).

Veckans ångestprojekt var tveklös besiktningen av min 12 år gamla bil men inte heller i år svek den mig; det enda som behöver bytas är en styrled och någon liten gummidetalj som kostar mindre än 100 kronor.

Jag har aldrig kostat på detta fordon någon dyr service utan lagar det som går sönder och varje år tänker jag att ”NU kommer det en rejäl smäll”.

Jag har dock svårt att försvara att lägga tusentals kronor på just service då min plan är att köra bilen tills den tar slut- skulle jag vilja sälja den får jag inte ut några större summor och definitivt inte vad jag lagt ut på att bara serva den.

Annars har jag i veckan hittat en ny deckarförfattare värd att läsa; Kristina Appelqvist som skriver lättläst och utan avancerade intriger som man knappt hänger med i.

Roligt att NI läser som aldrig förr förresten- jag ska försöka skriva som aldrig förr jag också 🙂 !

Denna veckan har det blivit en hel del dressyr för Kreons del men han har tagit det bra och gått väldigt fint hela tiden.

I måndags blev det bara ett mycket kort pass som kändes jättebra, i tisdags red jag för Christina och i onsdags fick Kreon träna i ett främmande ridhus med X vilket jag tror var en jättebra erfarenhet för lilla hästen.

I torsdags tog vi det väldigt lugnt och skrittade ut med Marielle och Landmann- skönt med en lugn häst som gör att även Kreon slappnar av.

I fredags var Kreon och jag hos X för lite lösgörande jobb inför lördagens tävling och den sistnämnda var en uppryckning från förra helgens tråkiga mupperier inne på banan.

Även denna tävling hade inslag av ”jag tänker inte göra ALLT du begär X utan att muppa mig” men jag inbillar mig att Kreon ändå håller på att falla till föga :).

Och X tar Kreon på helt rätt sätt; han gillar honom, tror på honom och blir varken förbannad eller förskräckt- precis det jag ville och hoppades på när vårt samarbete inleddes.

Veckan avslutades med att vi fick träffa NN som höll en träning för mig och Muppe och det var lika roligt som alltid att få bekräftat att mina tankar om Kreon delas av någon som är duktig och tror på honom- det betyder mycket.

I övrigt vidhåller jag att november är årets gräsligaste månad, när regnet vräker ner och det är nattsvart klockan fem på eftermiddagen är det lätt att hålla sig för skratt.

Min semesterdag på torsdagarna räddar veckan mycket, jag hinner se mina djur i dagsljus och ägna mig lite extra åt dom vilket en en stor del av tanken med dessa lediga dagar.

En omväxlande ridvecka har det varit!

Måndag: Kreon lekte dressyrmästare under de 10 minuterna jag longerade honom, sedan fick det vara nog med ”motion” för dagen.

Tisdag: träning för Christina där vi jobbade vidare med rakriktningen i framför allt galopp vilket jag fram tills nu inte riktigt sett som ett problem men som jag blev mycket mer medveten om efter att ha sett X rida i fredags och lördags. Det ser ibland ut som om Kreon går i en svag sluta när det är meningen att han ska galoppera rakt fram och detta känner man faktiskt inte på samma sätt som det syns.

Onsdag: jag jobbade vidare med dressyren i ridhuset på egen hand. Ett bra pass.

Torsdag: löshoppning där Kreon skötte sig väldigt bra.

Fredag: ett lätt dressyrpass hos X som förberedelse inför helgens tävling.

Lördag: dressyrtävling (LB:2) där Kreon fram tills galoppdelen av programmet fick mig sucka hänfört då jag nog aldrig sett honom trava så bra medan nästan hela galoppdelen fick mig att sucka trött då det känns sååå onödigt att en häst med 8-mässig galopp kan välja att visa den så att den inte ens är värd godkända betyg.

Söndag: jag och Kreon skrittade ut ensamma vilket renderade en del ojande (som vanligt) i början och gick perfekt (som vanligt) i slutet.

Annars har väl det mesta gått sin gilla gång.

Torsdagens semesterdag var härlig liksom söndagens långpromenad i skogen med Åsa och Vilja.

Vädret har varit hyfsat men våra hagar ser fortfarande ut som en arena för gyttjebrottning vilket för övrigt även andra anläggningars hagar gör (jag har kollat runt lite)  – inget unikt för årstiden tyvärr.

Temperaturerna har varit helt ok med runt 9-10 grader dagtid vilket så klart glädjer en husägare.

Täckesnarkomanerna rider fortsatt med ländtäcken i ridhuset värmen till trots och jag undrar nyfiket vad de ska sätta på sina djur om det blir många minusgrader i vinter. Återstår att se…

Ännu en november-vecka går mot sitt slut och den har rusat iväg lika snabbt som de föregående.

November måste för övrigt vara årets gräsligaste månad och årets har hittills inte visat sig från någon bra sida tycker jag; mycket regn, blåst och lera.

Jag är otroligt glad att jag trots allt har lyckats få till en hel del rid-pass utomhus, i måndags longerade jag i paddocken, i torsdags och lördags skrittade jag ut på långa rundor med sällskap och idag blev det en kort vända på egen hand.

I tisdags tränade jag för första gången på länge för Christina och det var verkligen roligt att vara tillbaka på allvar så att säga.

Både jag och Kreon behöver ett vakade öga och inte någon som bara smeker oss medhårs; det är vi så bra på själva :).

Jag är också mycket nöjd med att ha börjat avverka mina ”semester-torsdagar”, har 8 kvar och blir de lika härliga som de 2 jag redan har förbrukat kommer jag att vara mer än nöjd.

Jag hoppas mycket på Kreons boxgranne Landmann som förhoppningsvis kan vara Kreons nya utomhus-sällskap; erfarenheten har visat mig att majoriteten av hästarna på anläggningen inte är så pålitliga vid uteritter att jag vågar ta sällskap av dom.

Som jag redan har berättat flera gånger är våra ridvägar omgärdade av allt möjligt som kan skrämma den snällaste hästen, detta reflekterade jag inte ens över när jag ägde super-Archie men tänker desto mer på sedan Mupp-Kreon kom in i mitt liv :).

På Soya-fronten inget nytt, hon är lika underbar som alltid och den största glädjen i mitt och makens liv.

Vad gäller Gullis och hans vänner Mimmi och Katten med Hatten fortsätter de också att förgylla mina dagar, jag vet inte hur mycket tid jag lägger dagligen på att klappa de små liven.

Katten med Hatten är nu konstaterat en pojke och går att klappa åt alla håll och kanter men däremot är han precis som sin mamma Mimmi livrädd för att bli upplyft.

En stallkamrat gjorde misstaget att framhärda häromdagen och det tackar hennes rivna och bitna händer henne nog inte för- Katten med Hatten kommer nog att vara ett långtidsprojekt på den fronten till skillnad från Gullis som man så fort han blev tam har kunnat släpa på och ta ganska burdust i utan att han bryr sig.

Till och med när Gullis leker tar han så försiktigt med sina små nål-tänder trots att han lätt hade kunnat bita till- det är jag verkligen tacksam över :).

Lite höstbilder från min grannes parkliknande trädgård. Hösten är vacker när solen skiner men när det spöregnar mest varje dag och leran når en till knäna…då drömmer i alla fall jag bort mig till sommaren igen.

Nu har jag börjat rida ännu lite mer/ hårdare och är väl i princip snart uppe i ”normal träningsdos” eller vad man ska säga.

Med risk för att tjata så känns Kreon jättefin och det gör han ju 95 % av tiden man sitter i sadeln vilket också är anledningen till att jag står ut med de resterande 5 % som uppträder ibland och som inte alls är roliga.

Jag längtar ofta till jag ska rida och är lika ofta på väldigt gott humör när jag hoppar av och brukar tänka att jag skulle önska alla ryttare just denna känsla- då står man ut med mycket; tidiga morgnar, dåligt väder, massor av pengar som slukas in i häst-hålet osv :).

Det ”enda” jag önskar mig nu är att jag på allvar ska komma igång med tävlandet också- på den punkten har det inte alls blivit som jag hoppats och tänkt mig och jag känner att tiden går.

Nu finns det ju en hel del förklaringar till att det har blivit som det har blivit; bortsett från Kreons  ”idéer” på tävlingsbanan så har han ju stått skadad i nästan 2 månader i våras och varit halt nästan lika länge under hösten så detta har så klart påverkat.

Nu lider ju dessutom tävlingssäsongen mot sitt slut och bortsett från att det snart inte FINNS några tävlingar så kan jag inte påstå att mitt eget sug att ge mig ut och tävla i kyla, regn, kanske till och med snö är så där jättestort.

Så…det blir  väl till att ha TÅLAMOD och träna vidare en tag till.

I onsdags fick Kreon besök av ”sin” fysioterapeut och det var ett mycket bra besök så tillvida att det inte fanns minsta lilla ”grej” att anmärka på eller åtgärda hos djuret.

I torsdags var det dags för ett nytt Gekås/Ullareds-besök och det blev väl som de föregående; massor av shopping och ca 3500 kronor mindre på kontot :).

Alla vardagar har tillbringats i ridhuset så i helgen har jag ridit utomhus båda dagarna och jag hoppas att vädret kommer att tillåta just mer utomhusridning.

Numera är det mörkt redan vid fem-tiden på eftermiddagen och jag vägrar att rida när det är svart ute så helgerna blir värdefulla på detta vis.

I helgen blev Kreon även klippt för andra gången och nu vågar jag nog på allvar utnämna honom till ett ”otroligt snäll häst att klippa”- det tackar jag för!

Jag är väldigt glad att ni läser mer och mer på bloggen- fortsätt med det så ska jag försöka att fortsätta att ”leverera” :)!

Har ni tankar om vad ni skulle vilja läsa mer eller mindre av så var inte rädda för att hojta till. Det är inte säkert att jag ”lyder” men jag vill gärna höra vad ni tycker :)!

Så här fullt var det i bilen på hemvägen från Ullared :)! Vi satt helt ihopklämda men det var det värt!

Ännu en vecka med en häst under igångsättning men nu ska vi snart (om en vecka ungefär) vara igång för fullt tänker jag.

Jag rider i ca 40 minuter, numera i alla gångarter men än så länge mest ”runt runt” och utan att göra några skolor eller skänkelvikningar.

Dock har jag faktiskt gjort några byten mer eller mindre för skojs skull och de känns lika ok som innan vilan.

Jag börjar längta efter ett ”vakande öga” som kan säga åt mig när jag behöver skärpa till mig, efter ett så här långt uppehåll känner jag mig lite ringrostig faktiskt.

Helgen har ägnats åt ridning utomhus och det känns skönt att detta har avlöpt utan mark-känning :).

Innan Kreons konstaterade knäledsinflammation tyckte jag att han var väldigt bra på ”g” med  uteridningarna och så gott som 100 % lugn och säker när jag red på utebanan men även om jag inte tycker att vi är tillbaka på ruta 1 efter vårt uppehåll så känns det nu inte alls lika självklart att bara rida ute ”hur som helst” utan det gäller att se till att de rätta förutsättningarna finns (läs; ingen hård blåst, dåligt väder, hästar i hagarna som stör, jaktlag som är ute och skjuter osv).

Nåja…vi tar en dag i sänder…

Veckans glädjeämne var så klart min veterinärs omdöme när jag kom dit för att visa upp Kreon, han tyckte att djuret var klcokren både vid longering och böjprov och att han såg smidig och fin ut över lag.

Ett annat måhända barnsligt glädjeämne är att Katten med Hatten numera har insett att det är mysigt att bli klappad och att jag kan göra det ganska obehindrat.

Det svarta krypet har ju i månader flytt för liv och lem bara någon av oss i stallet har råkat passera honom vilket kändes så löjligt överdrivet och inte passade kattmataren (läs; moi) alls.

Men nu är det som jag vill ha det; katt-trion låter sin utfodrare plåga dom med sitt kelande och verkar dessutom uppskatta det :).

Annars vet jag inte om det har hänt så mycket mer spännande i veckan?

Övergången till vintertid hade jag gärna varit förutan; jag har ingen glädje av att det nu blir ljusare på morgnarna och hade hellre sett att det inte blir mörkt så himla fort på kvällen.

Jag rider ändå inte ut på morgonen och därför ser jag för egen del ingen fördel med ljuset så dags faktiskt.

Nu börjar det snart bli dags för mig att för tredje året i rad ta ut 10 semesterdagar en dag i veckan i 10 veckor och det ser jag mycket fram emot. Förhoppningsvis blir det lika lyckat som föregående år då jag kunnat ägna mig lite extra åt mina djur och bara göra roliga saker under ledigheten.

En ganska händelselös vecka har avslutats och så är det ju ibland. I alla fall jag skulle inte orka med en massa ”action” heeela tiden :).

Jag har återupptagit mina morgonritter och än så länge känns detta bra- Kreon har varit otroligt lugn och stillsam.

Vi rider nu i ca 40 minuter och blandar skritt och trav även om jag vid något tillfälle har galopperat några meter bara för att….

Meningen är att Kreon ska vara i full gång om 2 veckor och jag funderade lite på hur de som VANLIGTVIS bara rider sina hästar 4-5 gånger i veckan och typ en halvtimme, 40 minuter åt gången (jodå…jag känner flera sådana ryttare) sätter igång SINA hästar efter en hälta. Rider de bara 10 minuter åt gången i någon vecka eller vad? Nåja…det är inte mitt bekymmer.

Slutet av veckan har skänkt oss näst intill sommarvärme och som både husägare (med uppvärmningskostnader) och häst och hundägare är i alla fall jag tacksam över varje dag utan onödig kyla och regn.

Våra hagar ser ändå ganska trista ut med mängder av gyttja- det tidigare myckna regnande har så klart satt sina spår.

I lördags klippte jag ner mina hallonbuskar då bären som kom var så små och ynkliga men våra äpplen fortsätter att frodas på vårt enda träd och Kreon äter numera minst 12 om dagen.

Det är trevligt att kunna ge detta vitamintillskott i alla fall 3 månader om året och inte bara slänga allt i komposten som jag misstänker att en del husägare utan häst tvingas göra :).

Det ska bli spännande att se vilken vinter som väntar oss-ska vi få en massa snö och minusgrader eller var helgens underbara väder en fingervisning om vad som komma skall?

Jag och Åsa njöt i alla fall av värmen när vi gick med hundarna på Järavallen i lördags, utan jackor och med hundar som nästan flåsade lite i solen och kunde man få fler av dessa dagar framöver så kommer i alla fall inte jag att klaga.

Tja…man behöver bara läsa de olika rubrikerna under den gångna veckan för att förstå vad jag och Kreon har ägnat oss åt: SKRITT, skritt och så lite mer skritt.

Kreon har varit på tårna en del av dagarna och ibland lite läskig i dessa lägen men har hela tiden känts underbart lösgjord och perfekt i munnen utan minsta motstånd av något slag.

Det enda positiva med den ökade elektriciteten har varit att Muppis har trampat superfint för nästan inga hjälper, mycket bättre än när Mini och jag höll på med detta i vintras.

Som jag har berättat många gånger tillhör jag de som sjunger klippmaskinens lov och i lördags stod jag faktiskt inte ut med Kreons ponnypäls utan rakade bort allt utom håren på benen som inte hade hunnit bli så långa.

Min gosse skötte sig perfekt under hela klippningen och verkade nästan tycka att det var lite skönt och det gladde mig mycket.

Jag kan ju bara tänka mig vilka fighter vi hade kunnat ha om Kreon hade ansett att klippning inte är något som han vill vara med om så det slipper jag gärna.

Veckan har annars innehållit en hel del trevligheter, ett restaurangbesök med mina arbetskamrater i måndags, ett dito med en fd kollega i fredags och en långpromenad i Dalby med 2 bloggläsare som avslutning på veckan för att nämna några highlights.

Bloggen lever och frodas och ni kommenterar mycket- fortsätt med det tack :)!

Om jag skulle skriva om veckans RIDNING kunde jag sluta redan NU; det har ju inte blivit många meters ”ridning” bortsett från måndagens 30-minuters skritt i ridhuset.

Sedan dess har Kreon vilat från sin sadel helt, detta dock efter att först ha fått positiva besked vid tisdagens veterinärbesök.

Knäledsinflammationen var då i princip borta och endast en liten markering syntes vid böjprov men Kreon blev ändå ombehandlad och har alltså bara gått i hagen därefter.

På måndag eftermiddag är planen att försöka skritta på djuret i en vecka för att därefter sätta igång honom ”på riktigt”.

Jag skriver PLANEN eftersom jag är osäker på hur Kreon kommer att vara att sitta på efter 4 veckor utan trav under ryttare men i värsta fall får jag väl leda honom tills jag kan trava honom på lina.

Ridsugen till tusen är jag i alla fall och inte blev det bättre när jag åkte till Flyinge i lördags för att titta när 7-åringarna gick ett St Georges-program under Breeders.

Annars har det väl inte hänt så mycket på hästfronten under veckan och inte mycket på några andra fronter heller.