Fredag- födelsedag och förberedelser

I förmiddags var jag och min bergsget ute och besteg lite olika backar i skogen- det år sååå roligt att studera med vilken precision Vicke sätter hovarna.

Och tur är det för när vi började klättra nedför en jättebrant, stenig och supersmal stig hann jag tänka ”åhhh…det här blev nog lite för bra” men då gick det liksom inte att vända om så det var bara att hålla tummarna att vi skulle komma helskinnade ner vilket vi också gjorde.

Jag har sett att det finns ett företag som ordnar matservering mitt ute i skogen för hugade sällskap, ibland är det linnedukar och porslin när jag rider förbi här 🙂 !

Idag fyller Henrik år (det skiljer bara 16 dagar mellan oss) så jag bjöd honom på lunch ute för lite vardagsomväxling.

Sedan har min kompis Lena varit här och lämnat lite grejer till loppisen imorgon och jag har förberett en del inför den. Ska bli väldigt kul att se utfallet!

Förfärligt skitsnack

Då och då, ganska ofta faktiskt och tyvärr dryftas det på nätet hur otroligt elaka ”hästmänniskor” kan vara mot varandra; både i cyberrymden men också IRL.

När jag läste nedan blev jag uppriktigt beklämd å skribentens vägnar eller vad säger ni?:

Obs, långt inlägg :p
Div 3, ska inte detta vara till för att utvecklas, ha kul och mår bra tillsammans oavsett vilken klubb du tillhör? Ska inte DIV 3 vara till för att ryttare oavsett tidigare nivå få känna gemenskapen och få ut och tävla på en nivå där egentligen det bara ska vara kul?

Jag red DIV 3 med min ponny i slutet av September. Detta gjordes då vi saknade hästar till Div 3 och jag tog min fräscha fina 22 åriga ponny som älskar att tävla, bara för en kul grej och som ett avslut på vår långa fina tävlingskarriär. Vi skulle aldrig satsa på tävling för där är hennes tävlingskarriär slut. Innan tävlingen klargjorde jag med distrikt och TR och fick godkänt. Allt var frid och fröjd, min ponny var så lycklig att få komma ut så jag som ryttare kunde bara ge lättare kommandon och hon gjorde allt jag gav henne, nästan så att hon svängde innan mig i programmet och hon tänkte själv. Lyckan vara total när resultat kom 🥰

Sen kom det tråkiga. Folk tycker sig ha rätt att kommentera min storlek, min ponny ålder utan att egentligen ser oss som team, utan att se glädjen i henne och hur fräsch och välvårdad hon är. De ansåg att jag var en häxa som red min ponny. Det ännu mer tråkiga är att inte höra av sig till överdomaren, domaren eller tävlingsledaren utan direkt till klubben så att jag i efterhand får veta detta. Domaren tyckte ju att vi var ett fint ekipage och överdomaren sa ingenting. Man har valt att titta på oss men valt att blunda för resultatet och heller inte följt TR och svenska ridsportförbundets värdegrund. Man har valt att gå en omväg. Man såg inte hur vi som lag kämpade för att ens få ihop ett lag innan vi till slut inte såg någon annan utväg än att ta min fräscha lyckliga 22 åriga ponny. Det som också stinget i hjärtat är att man anser att jag var för stor trots att ingen domaren, överdomaren eller tränare sagt något. Jag är lite lång det vet jag men inte så att ett gotlandsruss inte kan bära upp mig.

Detta slutar med att min dröm är krossad av att få en sista tävling med min ponny. Min dröm att få njuta en sista gång i rampljuset tillsammans med ponnyn som startade mitt intresse för tävling. De krossade hennes lycka av att få visa upp sig. En dröm som istället lätt till att jag har en ätstörning så nära anorexia man kan komma, jag har tappat lusten att tävla för varför ska man tävla när folk i efterhand väljer att se vad de själva vill se och inte det uppenbara?

Är det såhär vi ska ha det enda från DIV 3, en division där vi egentligen bara ska fokusera på att ha kul och få tävla i lag tillsammans? Eller ska vi fokusera på det roliga och våga fråga om man har en fråga om ett ekipage. För hade någon kommit fram till mig och frågat mig, varför rider du din ponny? Då hade jag varit ärlig och sagt som det är samt folket hade fått veta att detta var vår sista tävling någonsin ihop. Ärlighet vara längst.

Jag älskar min ponny av hela mitt hjärta och skulle aldrig utsätta henne för någonting ont, det är hon mig alldeles för kär för ❤️❤️ Tack för mig 🙂

Here today, gone tomorrow

Ännu ett avslutat projekt på Ryhus:

Detta gamla träd bredvid lösdriften är numera ett minne blott.

I somras hände detta:

Och efter att ha konsulterat en ”trädkunnig” beslutades det att det säkraste var att såga ner trädet innan fler grenar knäcktes och riskerade att förstöra lösdriften som i så fall inte skulle lagas av hyresvärden.

Så nu ser det ut så här:

Lite tomt men med mer yta och rätt mycket mindre löv att kratta i framtiden!

Min plan är att göra vid det gamla staketet och göra en sjukhage eftersom stallet är precis bredvid.

Och det där med trädfällning är något jag tidigare har funderat över hur snabbt något kan förändras.

Det kan ta ett träd 100 år att växa men människan några minuter att fälla….

Torsdag- pyssel

Igår och idag har det varit ett tristare höstväder än det vi har varit bortskämda med väldigt länge i mina trakter.

Mycket regn och en del blåst tillsammans med tilltagande mörker….tråkig kombo!

Jag har hållit igång från tidig morgon och hunnit med hur många små projekt som helst; nästan alla hästrelaterade 🙂 .

Men det var ju det jag ville när vi flyttade hit: att ha mer vettig sysselsättning i stället för att sitta med paddan i soffan.

Ridningen förlades till ridhuset; sååå tacksam att jag har denna möjlighet även om min utebana faktiskt också håller en hög ”amatör-standard”.

Men jag avstår gärna dressyrträning utomhus när det blåser rejält och är kallt, det erkänner jag utan omsvep.

Spara dina tyglar

Detta tips inkom från en läsare:

Mitt bästa hack när det gäller trasiga tyglar – ta alltid ett eller två extra hål utöver det som finns = när hästen trampar på dem flyttar man bara in ett hål ist för att tyglarna är helt förstörda 😀!

Maskfritt

Härom dagen skickade jag in träckprov för att kolla om hästarna behövde avmaskas.

Bara själva ”bajsprovet” var ju en historia för sig eftersom personen som skulle göra provet ville att detta skulle skickas en måndag.

Och vad tror ni att jag gör måndag morgon? Jo, mockar båda boxarna lika nitiskt som vanligt innan jag kom på; ”javisst ja…jag behövde ju bajs att skicka med posten”. Suck!

Long story short fick jag köra ut med bilen i skogen (!) där Jessica och jag hade ridit och där jag mindes att hästarna hade lagt var sin hög 🙂 !

Men proven blev ivägskickade och igår fick jag svaret; Vickes EPG låg på 50, B:s på 150 så någon avmaskning behövs ej just nu.

Jag blev inte så där jätteförvånad över resultatet; jag har…tro det eller ej….aldrig haft en häst som haft riklig maskförekomst trots en del ”äckliga” hagar genom åren och diverse stallflyttar.

Onsdag- färdigsamlat

Puuuuuuhhhhh……nu har jag äntligen fått sjunka ner i soffan efter hur många timmars intensivt hålligång som helst.

Jag har varit hos Nina och tränat, avverkat ett tandläkarbesök i Malmö, handlat foder och mat till mig och Henrik och avslutningsvis lastat av 1300 kilo spånpellets som jag köpte av en privatperson som körde hit hela rasket.

Nu looooovar jag mig själv att jag inte ska köpa mer spånpellets i alla fall…tja…inte halm heller för den delen för nu kan jag strö till båda hästarna i nästan 2 år!

Men dagens erbjudande var för bra för att avstå; spånpellets för 1 krona kilot är billigt och ”det äter inte bröd” som jag brukar säga, dvs man kan ha det liggande väldigt länge utan problem.

Sedan har jag ju en tredje box som man aldrig kan veta ska användas och den måste ju också strös med något i så fall.

Edit: om du bor i Skåne, nära Helsingborg har säljaren av spånpellets mer att sälja (1800 kg för 1600:-). Kolla på Marketplace!

Loppis

På lördag (24/10) planerar jag en hästloppis i mitt ridhus!

Både jag och andra ska sälja hästprylar och förhoppningsvis passar en del av mina vänner och bekanta på att hälsa på.

Ridhuset ger ju möjlighet till nödvändig distans så jag hoppas att det ska bli uppskattat och trevligt.

Har ni inget för er är ni välkomna att titta förbi; vi börjar 10.00 och adressen är Södra Ugglarp 601.

Och om ni vill komma och sälja grejer går detta också bra och då kan ni kontakta mig via mail: bm6610@hotmail.com !

Hage i trädgården

På den tiden jag var en okunnig och naiv hästägare kunde jag ibland inte förstå varför en del med egna stall inte hägnade in mer av den egna marken för att använda som hage.

Jag såg ibland gräsplättar som jag tänkte hade varit perfekta som små hagar men det var innan jag förstod hur ohyggligt snabbt gräs förvandlas till leråker.

Vet ett fall där en familj nyss har hägnat in sin lilla trädgård (!!!) där deras 2 hästar går och jag ser framför mig hur denna hage kommer att se ut om 1 månad när höstregnet sätter in. Hejdå trädgård säger jag och den ytan kommer inte att bli sig själv på evigheter. Synd när folk inte förstår bättre…

På bilden ovan ser ni hur det kan bli när 600 kilo häst travar försiktigt över vått gräs utanför stallet EN gång!!!

Tisdag- bästa svenska serien

Kolla vilken fin bild Henke tog på mina hästar igår! Komiken är att dressyrhästen rids på hack och den tusen år gamla ponnyn på graman 🙂 🙂 🙂 !

Men den lille kan tydligen vara rätt så ”reaktiv” om han blir rädd även om han…ta i trä…aldrig har rört en fena de gånger vi har haft med honom ut.

Henrik jobbar ju mycket nära vår bostad och kör ofta hem på lunchen så han mötte oss när vi var på väg hem; därav fotograferingen. Här är vi ca 15 minuter hemifrån.

Idag blev det ett bra men kort pass i ridhuset; så tacksam att ha det nu när det börjar bli kallare ute.

Om ni undrar över rubriken har jag precis sträck-kollat på säsong 2 av ”Älska mig” på Viaplay.

Sååååå himla bra, precis som säsong 1 och jag kan mer än rekommendera den. Man fastnar efter 5 minuter!

Och för er som inte har Viaplay kan ni prova gratis i 14 dagar och sedan avsluta abonnemanget om ni vill.