Är rosetten viktig?

Detta med att försöka göra dressyrtävlandet mer attraktivt har vi ju diskuterat flera gånger på bloggen.

Hur detta kan göras har det kommit många förslag på och jag läste igår detta.

Jag har för egen del aldrig reflekterat över just rosettens betydelse men kanske betyder den mer för tävlande generellt än för just mig?

Jag brukar aldrig ens titta särskilt noga på mina rosetter, de är alla lika välkomna men om de är stora eller små osv är inget jag noterar eller har några synpunkter på.

Men vad säger ni; spelar rosettens utseende någon roll för er?

Tisdag- rena fötter, vattenpanik och fortsatt sällskap

Hovtvätt står väldigt långt ner på min prioriteringslista men OM hovarna råkat vara rena när jag tex ska åka och träna (dvs hästen ska stå i transporten ett tag) passar jag på att smörja dom.

Att smörja precis innan ridning eller hagutsläpp ser jag ingen mening med och jag är ju aldrig i stallet efter intaget.

Idag kunde jag konstatera att Vickes stund i gräsfållan verkligen hade tvättat av hovarna fint- gratis och utan jobb för mig = ultimat ha ha ha!

Träningen för Nina gick bra och idag hade hon ingen elev efter mig så vi pratade lite extra mellan övningarna.

Detta gjorde att skrittpauserna blev längre vilket blev en bra träning i sig- jag vill att Vicke alltid ska vara ”jobbredo” och inte tro att ”nu är det slut” bara för att han har fått skritta några varv extra.

Ibland kan det efter en längre skrittpaus ta några meter innan han liksom vaknar ur sin skönhetssömn (han har väääääldigt lätt till total avslappning när han får långa tyglar vilket är både bra och dåligt) och jag vill hellre att han är alert direkt.

Alert var han däremot minst sagt när passet var slut och vi skulle gå ut ur ridhuset!

Utebanan precis utanför vattnades med spridare och ni hade aldrig känt igen min häst om ni hade sett honom.

Han var livrädd, 5 meter hög och tja…allmänt skräckslagen.

Jag lyckades ringa Nina som i sin tur fick tag på den som skötte vattningen så att han kunde stänga av vattnet för ärligt talat hade jag stått där ännu om inte detta hade lyckats.

Jag är verkligen varken mesig eller tolererar ”trams” men en del strider är inte värda att ta och att försöka lasta en hysterisk häst som är helt onåbar av skräck- näe…det är inte ens jag- ”lastningsexperten” villig att riskera.

Händelsen fick mig för övrigt att fundera över vad som hade hänt OM jag hade fått stallplats i ett intilliggande stall där jag stod på kö tidigare.

En av det stallets hagar ligger precis bredvid utebanan och hade man börjat vattna den när Vicke gick i hagen är jag ganska säker på att han hade hoppat över staketet i hysteri och kanske också skadat sig.

Så det blir ännu en sak att lägga till listan om jag någon gång byter stall igen:

Att fråga stallägaren ”vattnar ni någonsin något i närheten av era hagar” !!!

Över till något lugnare blev det i eftermiddags möte med kajan Kaj igen:

Jag har börjat ta med mig brödbitar när jag går ut med Molly och han äter dom gärna!

Trodde också att jag hade filmat honom lite idag men väl hemma insåg jag ett misstag jag gjort tidigare också: i stället för att filma stängde jag av filmfunktionen och när jag sedan trodde att jag HADE stängt av filmningen satte jag i själva verket igång den så jag fick 20 minuters film av mina foppatofflor och annat intressant 🙂 tillsammans med att jag pratar med Molly 🙂 !

Hästägarens små glädjeämnen, del 8

I vanliga fall tar jag ut flätorna så fort jag rider ut från banan…..

Lycka dag 2!

När du för ovanlighetens skull ska tävla 2 dagar i rad och chansar på att lämna kvar flätorna dag 1, kommer till stallet på morgonen dag 2 och inser att varenda fläta är intakt trots att spånpelletsrester över hela hästen (utom i manen) indikerar att hästen legat ner och sovit under natten!

Gamla leksaker

Gammal man gör så gott han kan….

Nyligen skrev jag på bloggen om min runt 30 år gamla klockradio och idag när jag gick och städade slog det mig att jag har flera leksaker som är ännu äldre; som nallen i bild som är runt 50 bast 🙂 !

Jag har även ett superfint batteridrivet plåtlekssakståg från min tidiga barndom och har det stående framme som en prydnad- ingen har lekt med det på en evighet och troligen inte jag heller själv som barn eftersom det är i perfekt skick.

Nu har jag förvisso inga planer på att sälja varken nalle eller tåg men vi har väl alla läst om leksaker som efter x tid blivit värda jättemycket pengar, som en del Barbiedockor tex.

Själv lekte jag inte så mycket med just dockor men ni kanske ligger på någon raritet i källaren eller på vinden 🙂 ?

Eller var ni som min bror under vår uppväxt; jag var superrädd om alla mina saker medan han var min raka motsats och tog sönder alla leksaker han någonsin ägde typ 🙂 .

Möjligt att han inte lyckades knäcka en del träleksaker men jag vet att han idag ångrar att han inte var mer försiktig med en del som hans egna barn hade kunnat leka med nu.

Vet att Henriks vuxna barn har en del leksaker nere i vår källare; kanske läge att kolla igenom potentiella guldgruvor bland lego och samlarkort?

Söndag- bra och dåligt

Oj vilken sommarvärme vi fick från ingenstans idag!

Inte optimalt att tävla i kokhett ridhus men jag hade mycket fin känsla både på framridningen och inne på banan.

1,5 poäng från placering och en halv poäng från 65%.

Red även en MSV B:5 och det borde jag ha avstått i värmen och med minuter mellan mina starter.

Vicke blev för trött och känslan dålig vilket resulterade i 60%.