Måndag- four shades of brown

Höst…..inte så lätt att hitta saker att glädjas åt när det är många timmars mörker varje dag och trist väder därtill men att skritta ut med fina stallkamrater tycker jag ger en liten ”nöjdhetsboost” i alla fall.

Mindre nöjd…eller snarare sagt otroligt missnöjd är jag över en mycket trist incident som sedan i fredags har gett både mig och Henrik en massa fullständigt onödigt extrajobb och kostnader.

Någon tyckte att lite ridkläder i min bil var värda att smasha en ruta för och när jag skulle köra iväg på morgonen var hela framsätet fullt av glassplitter samt att det givetvis var svinkallt och lite blött i bilen.

För att göra en lång historia kort så har jag precis varit och hämtat bilen från verkstaden och får väl vara glad över att det ”bara” var rutan som rök och att det inte blev andra skador på bilen också.

För att avsluta detta inlägg med något bra kan jag rekommendera en serie jag precis börjat titta på: ”Wild Bill” ( visas på TV4 Play).

Utspelat sig i nutid i England och det är en kriminalserie med ingen mindre än Rob Lowe i huvudrollen.

Karln har åldrats snyggt kan jag konstatera och serien är även förutom detta sevärd 🙂 !

Vaccinationstips?

Läser en diskussion på nätet som handlar om huruvida hästar reagerar på influensavaccin och det finns det ju en del som gör.

En del får lite feber, andra blir stela i halsen och kan få svårt att äta.

En skribent tipsade om att man kan injicera i bringan för att i vart fall undvika halsstelhet och det tycker jag lät smart; i teorin i alla fall.

Så fråga er veterinär nästa gång det är dags; det kan ju vara värt att prova?

Söndag- sådäääär

Idag har vi varit iväg och tävlat (MSV B:2) och känslan på både framridningen och inne på banan var lite ”mellanmjölkig”; inget att direkt ”klaga” på men inte heller någon superkänsla.

Med detta sagt var jag nöjd med 65,4% – vi har onekligen höjt vår lägstanivå (fattas bara så många gånger som vi ridit denna klass…).

När man använder ord man inte vet vad de betyder…

Då var det dags igen….

Ett tips till de som skriver; använd ord du säkert vet vad de betyder i stället för att krångla till det och riskera att det blir helfel….som när jag läser detta:

”Hej! Jag har en häst som dessbättre har fått senskada…..”

Och är det autocorrect som varit i farten så korrekturläs innan du postar!

Före bloggen

Ovanstående alster fick jag igår av en fd stallkamrat och tillika bloggläsare; dessa visdomsord författade jag tydligen 2002, dvs för 17 år sedan och de publicerades i ridskolans klubbtidning där jag var en flitig författare *surprise* 🙂 !

Lördag- grått och vått

Idag blev det en tur till ridhuset där jag tränade på det jag brukar höll jag på att säga.

Det är skönt att ha nära till ett bra ridhus…eller…för mig är det faktiskt snarare en förutsättning och jag kollade noga upp möjligheten att köpa ridhuskort innan jag flyttade till nuvarande anläggning.

Jag trivs verkligen så otroligt bra och det tror jag att Vicke också gör.

Nu har jag kommit hem efter en god middag med svärföräldrarna och lite Ikea-shopping (nya köksstolar) och ikväll väntar ett extrapass på jobbet.

Ska man rida överallt?

Läser detta och vet ni vad min första tanke är?

Jag skulle inte säga det högt till de drabbade men inom mig tänker jag ”vad har man på en 90-väg att göra”?

Rent logiskt vet jag att en olycka kan hända precis var som helst, absolut, men jag skulle aldrig i livet rida på en 90-väg med någon häst, faktiskt.

Svaret man många gånger får är: ”ja, men jag måste rida där eller där för att komma till bättre uteridningsmöjligheter”.

Mitt svar är: man måste ingenting, inte heller med hästar.

Jag skulle som sagt aldrig rida på en 90-väg utan hade antingen lastat hästen eller flyttat den.

Risken kontra ”nöjet” (att rida ut) står i detta fallet inte i proportion enligt mig men detta är ju individuella bedömningar som var och en måste göra (fast de tyvärr kan drabba ett oskyldigt djur).

Sedan ska man givetvis köra varsamt oavsett hastighet osv och i den bästa av världar ska detta räcka men vi vet alla att det inte är så….

Fredag- trött

Zzzzz….i morse var jag ganska trött när jag steg upp för att hinna rida innan dag 2 på min kurs.

Men jag känner mig själv och vet att jag hade varit ännu tröttare på eftermiddagen och då hade jag absolut inte haft lust att rida i mörkret.

Nu bjöds jag i vart fall på ett fint ridhuspass 06.00 av min snälla häst och kunde åka hem direkt efter utbildningen!