Jerringpriset

Jag tänker inte lägga mig i debatten huruvida rätt person vann eller ej men enligt uppgift kunde en och samma person rösta flera gånger (hur många gånger som helst, eller) !?!?!

Låter märkligt och orättvist i mina öron och risken är att det då inte blir representativt och att röster om ”fusk” hörs.

Synd och onödigt tycker jag.

Var, när och hur?

Idag tänkte jag att vi kunde tänka tillbaka lite och berätta om hur det kom sig att vi började rida och var detta ägde rum?

Själv hade jag varit intresserad av hästar i många år när jag började rida som tonåring.

Jag hade dessförinnan läst en massa hästböcker (Jill, Britta och Silver osv) och det fanns en tid (herregud…jag kan verkligen minnas det i detalj trots att det snart är 40 år sedan….) då ett av mina största nöjen var att gå till en närbelägen kiosk för att se om senaste numret av Min Häst hade kommit ut.

När jag var närmare 15 år dristade jag mig till att börja rida på ridskola; samma som en klasskamrat red på sedan flera år tillbaka.

Jag tänkte att jag kanske skulle framstå som löjlig om jag började rida så pass ”gammal” (ha ha …allting är relativt) men min klasskamrat försäkrade mig att det skulle gå bra och det gjorde det ju.

Innan jag började på ridskolan hade jag vid några enstaka tillfällen deltagit i gratisaktiviteter (hette de ”kul i fem” eller minns jag fel????) under tex sportloven (man fick rida på någon ridskola i Malmö)  men annars var min praktiska erfarenhet av hästar väldigt liten.

Hur som helst så började jag rida på ridskolan som jag sedan förblev trogen tills jag flyttade till nuvarande anläggning (jag tävlar fortfarande för samma klubb), först en gång i veckan men ganska snabbt blev jag skötare på en ”privathäst” och började vara i stallet 7 dagar i veckan 🙂 !

Minns för övrigt hur minutiöst jag putsade min enkla ridutrustning efter varje ridlektion- från början min mammas gummistövlar (!), en Jofa-hjälm i sammet, beiga ridbyxor i något nylonaktigt material och mina ridhandskar.

Jag satt och tog bort allt flock från hjälmen, skrubbade stövlarna i duschen…ja, du milde tid om jag hade ägnat samma omsorg om mina grejer idag ha ha ha.

Men nu får ni berätta; hur var det för er?

Dessa bilder måste ni klicka på för att kunna se lite större!

På den första har jag precis varit med en kompis på Jensen sport (mycket välkänd butik för många skåningar och gubben ”håller på” ännu så vitt jag vet) och köpt min första hjälm. Jag tyckte att jag var SKITCOOL (notera mitt ansiktsuttryck  ha ha ha) !!!!!!

På den andra bilden tagen utanför ridskolan vid en paddock som vi då använde som hage och där polisrytteriets byggnad numera finns förevisar jag mina ”nylon-ridbyxor” som jag verkligen slet ut till sista tråden minns jag 🙂 !

Måndag- happy, happy, happy

Efter nattens jobb åkte jag som vanligt till stallet där lösgalopp av Vicke stod på schemat eftersom han skulle ha en vilodag.

I ärlighetens namn ville han hellre visa ökad trav än just galopp men det spelar mindre roll- bara han rör på sig.

Näste man till rakning var en kvinna; Miss May skulle tömköras.

Jag har ju haft många diskussioner med henne om huvudets och nackens placering vid övergångarna från galopp till trav- jag tycker att dessa kroppsdelar ska vara kvar på de platser de hade i den högre gångarten, gumman tycker att man absolut kan trycka upp både huvud och hals…i alla fall lite.

Men jag vill inte se ens detta ”lite” och idag spände jag helt sonika in henne och se där; superövergångar direkt och utan tjafs.

Någon kanske tycker att ha hästen inspänd är att ”fuska” (ungefär som med graman när man rider) men jag tycker att det är tusen gånger bättre att visa hästen vägen lätt än att hålla på och ”diskutera” där resultatet ändå inte blir optimalt.

Nu får hon gå så här ett tag och känna in hur jag vill ha det och stärka sig i jobbet- att streta emot lär henne ingenting och bygger inga bra muskler.

Om jag nu äntligen ska förklara rubriken så har Henrik och jag varit tillsammans i ett år idag och det firar vi med detta:

Vi har räknat först veckorna och sedan dagarna till förlovningen som barn på julafton och är givetvis jätteglada!

Nu väntar middag på restaurang och sedan ska jag sola mig i guldglansen resten av kvällen 🙂 !

Tala med hästar

En lite rolig konversation utspelade sig mellan mig och en annan hästägare nyligen då jag hjälpte till med ett konstrande djur:

Ägare (lite imponerad): kan du tala med hästar?

Jag: nä…men jag kan läsa dom 🙂 !

Och så är det tror jag när tex dessa djurkommunikatörer påstår sig tala med våra skyddslingar; de läser ”helt enkelt” (fast det inte är enkelt för alla) djuret och berättar sedan utifrån detta vad djuret ”sagt” för ägaren.

Sedan är det väl skit samma egentligen vad man kallar det så länge man uppnår önskade resultat och inte lurar någon. Tycker jag.

Veckan som gått

Årets andra vecka har inte innehållit några sensationer och lika bra är väl det tänker jag 🙂 .

Vicke och jag har tränat på som vanligt med stort plus för den superfina piaffen han visade med Olof i tisdags- jättekul att se.

En dag hoppade vi lite, en dag blev det vila med lösgalopp i ridhuset och så har vi ridit ut med Anneli och Leon i lördags.

Under den gångna veckan har det skett lite trädgallring kring anläggningen och delar av denna har och kommer att hamna i Vickes och Leons hage, dvs i deras gap 🙂 !

Söndag- jobbdag

Här hos mig är denna söndag långt ifrån en vilodag- jag både har och ska jobba i natt.

Dessutom har jag stalljour, har ridit Vicke i ridhuset och hjälpt till med lite smått och gott i stallet.

På tal om gott ska det bli just detta när moussakan i ugnen är färdig- under tiden ligger jag här i mitt badkar och myser 🙂 !

För en gångs skull hade jag inte bästa känslan när jag red utan Vicke kändes lite tung i handen men någon gång får han kanske också vara ursäktad….

Lördag- med bestie

Idag har jag och Vicke ridit ut med Anneli och Leon.

Jag är ju för egen del inget fan av uteritter utan hade gladeligen  ridit i ridhuset veckans alla dagar men om man nu ”måste” rida ut (och ja, det måste man faktiskt) så är jag väldigt tacksam över att ha en snäll och okomplicerad häst.

Och får han bara gå intryckt i häcken på Leon går han till världens ände (observera ordvitsen) utan frågor så dessa ritter är extra uppskattade av oss alla.

Nu ligger jag i badkaret och skriver detta medan världens bästa sambo lagar mat- härligt!