Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

För er över 40

Inlägget är i samarbete med Trademax.se

Jag har förstått att jag har en hel del läsare i min egen ålder och idag är jag lite nyfiken på om och i så fall hur ni märker att ”åldern börjar smyga sig på” om man ska uttrycka sig lite fint 🙂 ?

Gråhårig kan man ju bli rätt tidigt men har ni märkt något annat?

Tryter orken tex?

Själv känner jag mig ta i trä som….tja…30 eller nåt….förutom på en punkt och det är synen!

För några år sedan upptäckte jag från en dag till en annan att jag knappt kunde läsa innehållsförteckningar och dylikt på olika matförpackningar och sedan dess är det ”kört”.

Jag behöver ständigt läsglasögon och har hur många par som helst utspridda i lägenheten, bilen och tom i stallet.

Klarar mig inte utan dom och vill också gärna ha bra belysning när jag läser.

Maken installerade nyligen nya sänglampor och det underlättar jättemycket.

Är det fler som känner igen detta med försämrad syn och/ eller andra ålderstecken?

Into the dark

Konstaterade igår att tidsomställningen i helgen varken gjorde till eller från på morgonen- det är ändå mörkt när jag åker till stallet.

Sist jag tränade för Olof var det nästan lite läskigt att köra på slingriga vägar utan gatubelysning, i beckmörker, regn och lite dimma och jag slogs av tanken att jag inte skulle ha en chans att väja om någon plötsligt hoppade ut på vägen. Och fotgängare, cyklister, hundrastare och ”andra” kan verkligen leva farligt.

När jag köpte min bil hade den extraljus monterade men dessa lyckades någon stjäla (!?!) medan den fortfarande stod på bilfirman och då tyckte jag inte att det var något att tjafsa om eftersom de ändå inte ”tillhörde” bilen så att säga men nu börjar jag ångra mig.

Funderar på om jag tex skulle installera xenonljus som ger väldigt mycket bättre belysning, framför allt eftersom jag på väg till stallet kör förbi ett område med vilt.

Hur tänker ni kring transportkörning i mörker? Undviker ni det om det går genom att tex senarelägga träningar?

Har ni extraljus eller något annat som underlättar?

Vad man skriver på fejjan

Nyligen träffade jag en fd stallkamrat som jag inte sett på ett tag och vi kom att prata om gemensamma bekanta.

Samtalet gick över till vad dessa personer, som vi ibland har som gemensamma vänner på Facebook, postar där och stallkamraten uttryckte både förvåning och irritation över vad hen menade var mer eller mindre lögner.

”Varför skriver xx så…det är ju inte sant” klagade hen.

Och jag var ”tvungen” att instämma för jag har gjort samma reflektioner många gånger.

Sedan är det väl inte alltid rena lögner folk postar utan mer förskönande av sanningen eller undanhållande av alla fakta.

När man skriver att man ”blev 2:a” på en tävling kanske man medvetet inte skriver att bara 3 ekipage deltog tex 🙂 ?

Eller par som ständigt förklarar sin kärlek till varandra där man vet att det ”vänstrats” från bådas håll….ja, ja…man kan förvisso vara tok-kära i varandra ändå…kanske?

Att man rent subjektivt tycker att något (ens egna husdjur framför allt) är mycket finare än vad någon annan ser tycker jag inte är så konstigt även om det också här kan bli lite för mycket av det goda ibland men samtidigt är det härligt när folk är positiva.

Värre är det när man skriver rena lögner med tex rasistiska förtecken; när man påstår att flyktingar minsann får både det ena och det andra som jag som mångårig socialarbetare vet är fullständigt gripet ur luften.

Och inte hjälper det att dementera skiten…nej…dessa faktaförvrängare har sååå bestämt sig att gud fader inte hade kunnat rucka dom i sin övertygelse.

Nej, ska man vara aktiv på ”fejjan” får man tveklöst utrusta sig med både lugn nog att inte självantända av all smörja man läser och/ eller känna ett behov av att kommentera allt.

Jag försöker att knipa igen om jag inte har någon snällt att säga men lyckas verkligen inte alltid.

Men vad säger ni läsare; reagerar ni någonsin på det ni läser eller förblir ni ganska oberörda?

Vad om något stör er?

Tävlingskoll

Tävlingssäsongen börjar lida mot sitt slut och jag funderar redan på målen för nästa år osv.

I år har jag tex haft som mål att försöka rida på i vart fall 65% när jag tävlar och det har jag lyckats med rätt många gånger men långt ifrån alltid.

Idag undrar jag om och i så fall hur ni gör er tävlingsplanering?

Blir det mest som det blir höll jag på att säga eller har ni en lång och/ eller kortsiktig plan som ni försöker hålla er till?

Har ni via tex TDB koll på tävlingar flera månader fram?

För ni någon form av statistik över ert tävlande, sparar protokoll från dressyrtävlingar, går kanske tom igenom dessa efter x tid?

Själv har jag, tro det eller ej, sparat alla protokoll från alla tävlingar jag någonsin deltagit i.

Fråga mig inte varför….jag tittar aldrig på dom utan de finns i flera olika pärmar.

För många år sedan brukade jag även vid årets slut göra diverse uträkningar som jag spaltade upp i ett worddokument; jag räknade då tex ut antalet starter, placeringar, hur mycket prispengar jag fått osv.

Väldigt ambitiöst 🙂 även om jag inte heller använde detta till något särskilt.

Numera blir det inte fler placeringar än att jag kan hålla dom i huvudet ha ha ha och vill jag gå tillbaka och kolla något finns det mesta i TDB.

En bekant som tävlar dressyr vet jag har ett väldigt ambitiöst upplägg där hon lägger in alla sina starter i ett kalkylark i Excel men jag vet inte exakt hur eller till vad hon använder det därefter.

Själv skulle jag i så fall behöva gå en Excelkurs för mina kunskaper i detta program räcker inte till men som sagt; frågan är vad jag sedan skulle göra med uppgifterna?

Kanske kunna se någon form av mönster i tävlandet beroende på olika faktorer?

Är ni lika ambitiösa eller vilket upplägg har ni?

Fråga från en läsare om stallrutiner

Hej Birgitta!

Jag är en ny läsare som gärna vill ställa en fråga som jag har funderat på.

Jag står i ett stall som sköts kollektivt enligt rullande schema.

Jag har flera gånger märkt att regler inte följs och att saker inte lagas utan ”alla” tror att ”någon” ska fixa det vilket slutar med att ”ingen” gör det.

Jag har inte stått i stallet så länge och vill inte verka gnällig men skulle ändå egentligen vilja att en hel del sköttes bättre.

Du verkar också stå i ett kollektivatall så jag undrar om du har några råd?

Mitt svar:

Du skriver att stallet sköts kollektivt men jag gissar att det ändå finns någon som driver stället, dvs är ytterst ansvarig?

I så fall hade jag pratat med denna person och sett om jag fick gehör för mina åsikter/idéer/ klagomål.

Du skriver inte VAD det är för regler som inte följs och vad som inte lagas och egentligen ska det inte spela någon roll eftersom det ändå säger något om ”andan” i stallet.

Sedan finns det småsaker som man kanske inte behöver riva upp himmel och jord över och ytterligheten; sådant som utgör en direkt risk/ fara och där måste du kanske också bestämma dig för var din nivå är så att säga.

Min erfarenhet av kollektivt skötta saker är att man måste inse att alla inte tycker och gör likadant och skillnaderna kan vara stora, små och allt däremellan.

Man är olika noga med att hålla tider tex, har olika åsikt om vad som är rent vs smutsigt, när man måste städa, slänga saker osv.

En del vandrar obekymrade genom livet oavsett vad, andra stör sig på ”allt”.

Jag vet för lite för att kunna ge dig mer råd än dessa allmänt hållna och kan bara hoppas att du kan ha en bra dialog med den som driver stallet.

Det är egentligen det viktigaste tycker jag; att det finns någon som styr upp verksamheten, är vettig och har sista ordet/ veto så att säga.

Om x viljor ska samsas utan ”ledning” blir det nog väldigt svårt.

Kärt barn har många namn

Deltog i en diskussion nyligen där vi konstaterade att ”torkat gräs” kallas för…nåja inte ”allt möjligt” men både hö, ensilage, silage, höensilage och hösilage.

Själv menar jag att det är mindre viktigt vad man kallar något och långt viktigare var det egentligen är.

För med årets foderbrist har jag läst sååå många vittnesbörd som beskriver hur man missförstått varandra vid köp eller rent av blivit lurad.

När köpare har öppnat balar har innehållet inte alls överensstämt med det förväntade för det är trots allt skillnad på gräsets innehåll, fuktighetsgrad, hygieniska kvalité osv.

Tack och lov verkar det som att ”krisen” har lättat en hel del då man på vissa håll i landet lyckats få både en andra och tredjeskörd och kanske slipper köpa av tveksamma säljare?

Trötta?

 

Såg en skämtteckning för ett tag sedan under vilken den stod typ ” att bli vuxen är att alltid vara trött och att höra att alla andra också är trötta”. Inte ordagrant men ungefär så och just nu känner jag verkligen så.

Men är ni också trötta?

Är det mörkret det beror på eller vad tror ni?

Jag kan varken skylla på att jag har för mycket att göra på jobbet eller på fritiden- tvärtom.

Om det handlar inte om att jag vill ha MER att göra heller…gud bevara mig…hur skulle jag orka det 🙂 ?