Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina som även red min lilla häst en stund.
Vi är fortsatt nöjda med detta upplägg (att hon rider 15-20 minuter en gång i veckan), sedan får vi se hur länge vi kör så.
När jag kom hem var jag lite energifylld av träningen och insåg dessutom att min utebana, i alla fall som den står just nu, är fullt ridbar så jag plockade fram en kär gammal vän: pinnaharven.
Banan har ju legat i ”träda” sedan i oktober (?) men ser fin ut och det är hög tid att den används. Förra året red jag och min vän Ida på den flera veckor tidigare men jag erkänner att jag inte är den som vill rida ute när det har varit så kallt som det har varit och därtill väldigt blött långa perioder.
Jag ser ingen anledning att paddla runt i lervälling och frysa på köpet när jag har bebis-ridhuset men nu hoppas jag att det blir premiär på utebanan snarast.
Senaste kommentarer