Det gick!

Igår berättade jag om mina termostövlar som gick sönder efter 2 månader och som jag långt om länge bestämde mig för att reklamera.

När jag berättade om mina funderingar för Henrik efter att ha bloggat om dom tyckte han att det var lika bra att köra ut till Hööks direkt så det gjorde vi.

Och det var faktiskt inga problem att lämna tillbaka stövlarna och få 499:- insatt på mitt konto.

Tur att jag motstod min första impuls att bara slänga stövlarna i soporna!

Och åter ett bevis på att det i de allra flesta fallen lönar sig att reklamera.

Fredag- ajjjj!

För snart 2 år (!!!) sedan köpte jag ett par Petrie-stövlar i näst intill nyskick.

Jag behövde dom egentligen inte för jag hade redan andra stövlar men det var ett sådant fynd att det var dumt att avstå 🙂 .

Och idag av alla dagar tyckte jag att det var dags att inviga stövlarna; på en träning för Olof dessutom!

Mina termostövlar som jag har ridit i 2 månader i sträck nu har gått sönder vilket är uselt och hade jag orkat hade jag reklamerat dom men Hööks är inte det mest smidiga företaget varför jag inte ens sparade kvittot när jag köpte dom.

Att rida med de nya stövlarna gav verkligen uttrycket ”vill man vara fin får man lida pin” en ny dimension- det var som att ha knivar uppkörda i knävecken.

”Jag vågar inte ta av stövlarna….blodet kommer att forsa ut” sa jag gnälligt/ dramatiskt till Olof efter träningen och det var verkligen en lättnad att få av skodonen.

Tur då att träningen gick bra i alla fall 🙂 .

Vi tränade inte på några speciella rörelser utan gräver vidare i smådetaljer kring form, tempo,  ställning, böjning och annat intressant 🙂 mest genom att rida ”runt runt” och växla tempo, samla rejält osv.

På vägen hem från stallet var jag tvungen att stanna och tvätta av bilen hjälpligt- inte för att den lär förbli särskilt ren speciellt länge (gissningsvis tills imorgon) men gränsen för hur ofräsch en bil kan få se ut var nådd kände jag 🙂 !

Edit: en bloggläsare som har känt mig i många år ifrågasatte varför jag inte reklamerar stövlarna- jag som alltid uppmanar till detta.

Så nu ska jag faktiskt göra det även om det handlar om typ 500 spänn. Återkommer med vad Hööks tycker….ska termostövlar hålla mer än 2 månader eller ej….

Ytterligare ett märkligt sammanträffande!

Jag tjatar ju ofta om hur liten hästvärlden är men också hur de mest märkliga sammanträffanden kan inträffa. Vad säger ni om det här:

En god vän skickade nyligen en länk på ett hus som var utlagt på Hemnet- planen var att köpa det.

Jag studerade bilderna och när jag kom till en bild på en hall hajade jag till.

I hallen hängde en målning av en häst och eftersom jag mycket lättare minns oväsentligheter än saker som är verkligen bra att komma ihåg 🙂 mindes jag att jag sett tavlan förut (ej IRL utan också på bild).

Och visst hade jag rätt: tavlan tillhör en facebookbekant som jag tävlat mot för många år sedan och jag kom också ihåg att hennes hus är till salu.

Så nu har min vän köpt hus av en facebookbekant- inte på grund av mig eller tavlan dock 🙂 !

Torsdag- ridning igen

Efter 2 dagars tömkörning var det idag dags för ett ridhuspass- min favoritsysselsättning 🙂 .

Ute blåste iskalla vindar och så har det fortsatt under dagen vilket jag märkte när jag var ute med Molly.

Men dagarna blir tveklöst längre- nu börjar det märkas en stor skillnad både morgon och kväll och det är sååå skönt!

Speciella annonser del 644; grus

Att vi har olika krav på stallplatsen vi hyr är oomtvistligt.

Jag läser ibland om sååå fina stall där precis allt låter helt perfekt förutom en liiiiten detalj; det finns inget ridhus och då går det ”fetbort” för mig direkt.

Härom dagen läste jag om ett stall som saknade just ridhus men där man i annonsen betonar att man har ”en stor gårdsplan” 🙂 🙂 🙂 .

Ehhh..tror inte det….

Märkligt sammanträffande

När jag köpte Kreon var det väldigt nervösa veckor innan affären var i hamn- jag ville sååå gärna ha honom men var tvungen att få sålt Archie först vilket visade sig vara svårare än väntat då exempelvis många backade pga att han haft fång några år tidigare.

För att göra en lång historia kort köpte en ridskola honom slutligen osedd men på rekommendation av min tränare (som hade Kreon hos sig för försäljning) och där är han ännu, 6 år senare (kollade nyligen).

Hur som helst så hittade jag den första bilden på nätet i samband med detta och tyckte att den passade mig och mitt liv just då så jag valde den som skärmsläckare på min telefon och har haft den sedan dess!

Som ni vet flyttade jag ju till ett nytt stall i december och fick därmed kortare och helt annan körväg till Olof.

Döm om min förvåning då jag på denna väg ser skylten på den andra bilden; den har samma text på fram och baksidan så jag ser den både på väg till och från träningen.

Precis bredvid ligger en stor hästhage så kanske är det en hästmänniska som köpt skylten för att inge sig själv hopp ibland- det kan ju onekligen behövas när man har med dessa djur att göra 🙂 ?

Onsdag- provade men det gick inte

Tyckte Vicke var så duktig när han visade fin passage igår att jag gärna ville filma och visa er idag.

Men även om hästen bjöd på en lika bra repris så lyckades inte tömföraren både hålla i tömmarna och filma på ett vettigt sätt trots flera försök 🙂 .

Jag TRODDE att jag hade lyckats med en sekvens men när jag skulle kolla på filmen efteråt är allting bara svart (!!!) och man hör bara min röst som säger ”braaaa” hela tiden 🙂 !

Synd.

När ska man lägga sig i?

Att det finns lika många åsikter om allt som har med hästar att göra som det finns hästägare är mer eller mindre oomtvistligt enligt mig och nästan alla tycker att just deras sätt att rida/fodra/ handha en häst är det rätta och bästa.

Att framföra en avvikande åsikt eller kritisera en annan hästägare kan vara ohyggligt känsligt och det är lätt att ett välmenande råd eller bara en helt oskyldig kommentar väcker tigrinnan i ägaren med ganska trista konsekvenser.

Jag har ju alltid varit väldigt frispråkig på gott och ont men har genom åren i alla fall FÖRSÖKT att dämpa lusten att säga precis allt som jag velat, just på grund av ovanstående.

Så länge det inte handlar om djur som plågas eller verkligen far illa försöker jag att knipa käft så vida mina åsikter inte efterfrågas men så klart glappar min käft också ibland.

Gårdagens kommentar från en läsare om hur hon känner till en ryttare där ”man” bara väntar på NÄR och inte OM personen ska bli avslängd fick mig att minnas ett tillfälle då jag medvetet la mig i och sa vad jag tyckte trots att många säkert hade varit (och VAR) tysta.

Det var då jag pratade med en fd stallkamrat och oombedd faktiskt bad hen att överväga om hen inte skulle sälja sin häst.

Anledningen var att jag visste att personens häst hade slängt av hen väldigt många gånger under de gångna månadernas hoppträningar och jag började känna att det här kan sluta riktigt farligt.

Om vuxna personer ramlar av/ slängs av säg….10 gånger på ett år är det enligt mig statistikt sannolikt att någon av gångerna resulterar i en mer eller mindre allvarlig skada och man måste som ryttare ställa sig frågan om det är värt det!

Så klart riskerar man alltid att slå sig och alla kan ramla av i alla möjliga situationer men när det liksom börjar bli ett mönster eller lite väl ofta återkommande så….

Jag vet ju själv hur jag skadade min nacke när jag ramlade av senast och den skadan tog över ett år innan jag var helt bra ifrån.

Så; jag valde att säga en obekväm åsikt till stallkamraten och hoppades att hen skulle förstå att jag sa detta av omsorg- inget annat.

Jag skulle inte vilja leva med att personen kanske blev invalid i en ridolycka för att jag valt att vara tyst och jag tyckte också att gränsen för ”påhejande uppmaningar” var passerad sedan länge.

Så klart ska man uppmuntra varandra men ibland är det bättre att vara realist än optimist och det är inte alltid man är betjänt av att höra att man ska ”kämpa på” och andra dylika klyschor.

Jag anser mig dessutom vara tillräckligt erfaren för att se när ett ekipage är ett ”mission impossible” och så tyckte jag att det var i det här fallet.

Och ja…stallkamraten förstod mig och tog inte illa upp- inte vad hen sa till mig i alla fall.

Tisdag- så jäkla fin

Enligt ”ordination” från fysioterapeuten igår blev det tömkörning i ridhuset i morse.

Nästan alltid när jag tömkör tänker jag ”varför gör jag inte detta oftare” men jag prioriterar medvetet de rena dressyrpassen för min egen tränings skull faktiskt.

Idag låg några bommar framme och jag valde då att lägga fram ytterligare några som jag tömkörde över.

Blev också en del passage utmed långsidorna och den såg riktigt, riktigt fin ut!

Det väluppfostrade djuret väntar stillsamt medan jag utökar bomserien.

Notera halten 🙂 , alltid korrekt 🙂 !

Jag tänkte flera gånger medan jag tömkörde hur tacksamt och ROLIGT det är när man har en så fostrad häst som man kan göra så mycket med.

Läser ibland att ryttare har svårt att motivera sig att rida/ motionera sin häst och jag TROR att ju ”lättsammare” allting är kring ens djur desto lättare är det också att alltid hitta motivationen.

En del är att ha en häst som passar en, en annan att tex inte ha för svåra omständigheter runt  hästen så att säga; dåligt med tid/ pengar, dåliga träningsmöjligheter osv.