Tisdag- ljuvligt

Ahhhh vilket fullkomligt ljuvligt väder vi har just nu- i alla fall om man tycker om sol och värme!

Jag ville knappt gå in idag utan bara sitta ute och insupa den underbara platsen vi bor på och mina fina hästar.

Vicke jobbade på jättebra på utebanan där fokus låg på tempoväxlingar och bjudning.

Efteråt blev det dusch och in i de provisoriska hagarna jag smällde upp till hästarna igår.

Jag tycker att det finns ganska gott om gräs även i deras vanliga hagar men antingen är det inte gott (!!!) eller så är mina djur bortskämda/ blasé för jag tycker mest att de står och hänger eller petar i gräset lite förstrött så jag har slängt in dom på en mindre yta men med ännu mer gräs 🙂 ! Vad gör man inte för sina djur ha ha!

Båda har fri tillgång på hö i boxarna utan att äta hysteriskt där heller så det går ingen nöd på dom precis men det är viktigt att de inte tappar hull någon av dom fast av olika anledningar.

Pirayan Vicke och varför mina hästar inte går ihop

Jag får tämligen ofta frågan varför jag inte släpper ihop mina hästar och den är absolut berättigad.

Har man läst bloggen länge förstår man kanske att jag är (måhända) för försiktig med Vicke och numera även med Baltis.

Jag har således vägt för mot nackdelar vad gäller ihopsläpp och känner i dagsläget att det är bättre att avstå.

Jag har just nu ett stråfoder med inte så optimala värden och ger därför Vicke en hel del kraftfoder och tillskott.

För att minimera kolikrisken har jag delat upp detta foder på 4 givor varav 3 ges i hagen, delvis för att jag inte vill ha en massa ”slabb” av betfor och uppblött foder i boxen.

Jag höjer ju Vicke till skyarna vad gäller mycket men när det kommer till kraftfodret vaktar han detta som en piraya och gör utfall bara en annan häst tittar åt hans mat.

Av detta följer att jag ser en stor skaderisk om hästarna skulle gå i samma hage och jag är lika rädd om dom båda även om det är av olika anledningar.

Jag har just nu ingen el påslagen i hagarna och hästarna kan lätt nå varandra, klia varandra osv om de vill- genom staketen.

De kan gå sida vid sida om de vill och just nu är det good enough för mig.

Jag kommer troligen att ändra detta upplägg längre fram; kanske redan när mitt andra stråfoder kommer, kanske nästa sommar eller vid något annat tillfälle.

Den lille vill gärna gå in i Vickes hage och har gjort några smitningsförsök när jag inte varit tillräcklig snabb att stänga in den förstnämnde och eftersom Baltis brukar gå lös bakom oss vid utsläpp.

På denna lilla film kan man se hur det såg ut när han lyckades smita in och även om det inte hände något alls egentligen och inte ens hysteriska jag blev rädd utan började i stället filma så är det inte detta jag vill ha i hagen:

Måndag- överlevnad

Dagens väderleksprognos stämde perfekt och vi har således haft både soligt och sommarvarmt väder i mina trakter sedan i morse. Nu är varje sådan dag en bonus känns det som och jag håller tummarna att även kommande prognos som i princip säger ”inte en regndroppe på minst en vecka” stämmer.

Vickster har haft en vilodag och själv har jag gjort lite småärenden.

Jag har bland annat varit och plockat mer äpplen till mina hästar och besökt en foderproducent för att bekräfta höstens ensilageleverans.

Bilden ovan förställer delar av de majsfält som vi har väldigt nära Ryhus och jag skojade med Henrik och sa att vi lär överleva om det blir någon form av matkris. Hästarna skulle klara sig på gräs, pileträd och björklöv och Henke och jag hade fått äta äpplen, björnbär och majs.

Molly hade väl fått jaga ikapp en hare när jag tänker efter….

Majsen är tyvärr inte sockermajs utan någon form av matmajs men även denna är ätlig faktiskt.

Men medan man kokar sockermajs i ett fåtal minuter behöver matmajsen koka i runt en timme och den smakar lite annorlunda och är mer ”fast i kornen”. Jag tycker den är god men så är jag också uppväxt med något liknande som vi åt hos min mormor i Serbien när jag var barn.

Utbränd in absurdum?

Ibland tycker jag att det känns som att ”utbrändhet” är den nya folksjukdomen i Sverige.

Jag funderar på om det är så i många andra länder också?

Jag förstår också att jag riskerar att trampa på många ömma tår med mina funderingar och jag känner personligen en hel del personer som har gått in i den berömda väggen av olika anledningar.

Jag menar inte att förringa denna sjukdom; de som drabbats har i många fall haft en otroligt lång väg tillbaka och många upplever också att de därefter inte är och aldrig kommer att bli den de var innan utbrändheten slog till.

Men det jag ibland kan regera på är hur snabbt vissa börjar vifta med utbrändhetskortet och det är där jag funderar på hur bra det är?

Är det bara av godo att medvetenheten är större idag och kan detta förhindra många nya sjukdomsfall?

Eller finns det en risk att de som växer upp idag inte klarar ens det minsta lilla motstånd eftersom de ”tillåts” att ge upp ”för att inte riskera att bli utbrända”.

Jag förstår också att det kan vara en hårfin balans ibland.

Men livet är inte alltid ”en motorväg”; man kan känna ledsnad ibland, vara överhopad med problem, ha mycket att göra osv och för det mesta går det över, av sig självt eller genom olika strategier.

Det är liksom inte onormalt att ibland känna olika former av negativa känslor och det är väl här jag har reagerat ibland; att så fort någon uttrycker att den inte mår bra och eller har för mycket att göra så börjar en del i omgivningen skrika ”akta dig så du inte blir utbränd”.

Jag kan ibland fråga mig hur lite ”motstånd” en del anser är för mycket om de direkt varnar för just utbrändhet; då undrar jag också om de verkligen vet vad att vara utbränd innebär (det vet jag inte själv heller till fullo kanske)?

Ja, mycket svammel från mig måhända….kanske har ni något vettigare att tillföra?

Söndag- grimas

Ibland blir det ofrivilligt knäppa bilder; eller vad sägs om dessa 🙂 ?

Jag skrev skämtsamt på Instagram att Baltis ”ger mig fingret” (tungan snarare ha ha) men egentligen råkade det bara bli så här roliga bilder och Baltis och jag är de bästa vänner!

Jag har varit på Granelundshallen och ridit en MSV A:1 (fanns ingen MSV B:5) och skrapade ihop 61%.

Fortfarande ingen optimal känsla, låååångt därifrån vilket är både (mest) urtrist men ändå bra.

Bra så tillvida att jag känner att det finns hur mycket som helst (typ allt) som vi gör mycket bättre på träning- det hade varit tusen gånger värre om jag var jättenöjd och ändå bara fick så låga procent.

Tyvärr inte omvänt

Lite skämt och lite allvar skulle jag vilja påstå att bilden illustrerar.

Killar med häst är inte sällan populära hos tjejer….i alla fall hos hästtjejer ha ha!

Att man som kille däremot ska undvika hästtjejer har jag hört flera gånger och skälet som brukar åberopas är framför allt ekonomiskt 🙂 .

Vi hästtjejer har rykte om oss att ”aldrig ha några pengar” (läs; allt går till hästen) och tja…det ligger väl en del sanning i det också 🙂 !

Lördag- trädgårdsfix

Idag har jag ridit på gräset bakom ridhuset. Det har växt en del men är fortfarande ”ridbart” så jag passar på, det lär bli på tok för slipprigt och geggigt när höstregnen börjar.

Efter hästaktiviteterna har det blivit lite annat utomhusjobb.

Varken jag eller Henrik har något enormt intresse för trädgårdsskötsel och vår målsättning är därför att ”keep it simple” så mycket det bara går.

Inga odlingar eller rabatter som kräver en massa ogräsrensning med andra ord men det som redan finns här ska vi försöka snygga till.

Så här såg det ut i januari, dvs innan vi flyttade in:

Det rangliga staketet rev vi direkt och i juli såg det ut så här:

Nu har vi ansat lite allt möjligt ännu mer och än är vi inte klara:

Kommer ni ihåg hur obarmhärtigt dovisarna malde ner mina penséer:

Nu återstår det att se om ljungen kommer att få leva längre eller om den också kommer att hamna i dovhjortarnas gap?