Onsdag- egoboost

Inte jag och Vicks men vi gör så gott vi kan 🙂 !

Idag har jag tränat för Birgitta Kjellin- en egoboost de luxe som vanligt 🙂 !

Vi diskuterade ju detta på bloggen för ett tag sedan; känslan efter en träning och för egen del känner jag mig lyckligt lottad med inte bara en utan två tränare som får mig på fantastiskt gott humör efter i princip alla träningar!

Medan Olof är mer lågmäld är Birgitta hans raka motsats; hennes entusiasmerande hojtande hörs över halva bygden och man får verkligen en egoboost.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag inte är Charlotte Dujardin och Vicks inte heller är Valegro men jag tror att vi båda mår bra av min namnes positiva attityd och jag tror verkligen inte att hennes gillande av min älskade häst är spelat (precis som jag känner att Olof verkligen gillar Vicke och gillade Kreon som bara en mor kunde älska höll jag på att säga ha ha ha).

Själva träningen ägnades mest åt skolorna i galopp, något vi har fokuserat på ett tag nu och som går bättre och bättre- ett krav om vi ska komma någon vart i de medelsvåra klasserna så det går inte att undkomma.

Förbättra dina halter

Ganska fin halt till och med när sambon ”rider” 🙂 !

Nyligen läste jag ett bra tips på hur man kan träna på att göra bättre/ bra halter på Frida Hallgrens Instagram-konto. Så här skriver hon:

”Jag tränar alltid framför speglarna hemma, ofta från skritt. Gör halt, konstaterar att höger bak kanske står lite bakom. Trycker då med höger skänkel och ber hästen flytta in det benet. Kanske ställer hästen då in det lite längre in än vänster, då trycker jag med vänster skänkel istället. När jag flyttat runt alla benen på hästen och den till slut står jämnt, klapp och beröm! Gör sedan om detta några ggr med nya halter framför spegeln och fortsätter samma procedur att rätta benen med hjälp av skänkeltryck. Det gäller som i alla andra rörelser att få hästen att förstå vad den förväntas göra, så när den står jämnt på alla fyra måste!! beröm komma. Snart kommer den förstå att jämn halt = något bra som min matte gillar!!! Men jag rättar som sagt benen ur stillastående halter, ibland tar det sin tid innan alla fyra ben är på plats.”

Jag anammade faktiskt samma inlärningsprocedur redan på den tiden jag ägde Heron fast jag då brukade göra det när jag tömkörde.

Det var lätt att se hur han ställde upp sig och om han inte gjorde det korrekt brukade jag gå fram och bokstavligen flytta hans ben så att han stod som jag ville.

Efter X gånger så ställde han sig i princip alltid mycket bra, till och med ibland när han sprang i hagen och gjorde halt ur galopp 🙂 !

Så helt klart värt att prova tycker jag!

Tisdag- klinikbesök och piruettgalopp

Idag har jag tillbringat en stor del av dagen på Löberöds veterinärklinik med en häst.

Som alltid på sådana ställen påminns jag om hur otroligt sårbar man är med bara en häst samtidigt som de flesta av oss varken har tid eller råd med fler.

Inte roligt om flera månaders konvalescens väntar tex men vad ska man göra?

Vicke har ridits av Olof idag och jag fick bra inspiration till hur jag kan träna på piruettgaloppen.

Olof red så samlat han kunde, höll tyglarna i en hand och ”småduttade” med spöt på Vickes rumpa och det gav en väldigt bra effekt 🙂 !

Styrkan finns där, nu ska Vicke bara förstå vad vi vill och det verkade han göra.

När fan blir gammal blir han religiös….

Från i somras när Henrik skrittade ut på Vicke 🙂 !

Eller…”sent ska syndaren vakna” 🙂 !

Som jag har berättat förut rådde inte hjälmtvång på ridskolan på den tiden när jag köpte min första häst.

Många vuxna privatryttare red utan hjälm och det gjorde jag också.

Jag ansåg att de hästar jag ägde var mycket snälla och dessutom fick jag någon slags hjälmaverison i början av min ryttarkarriär eftersom en av mina första hjälmar var för liten och klämde åt huvudet så att jag fick huvudvärk.

Jag förstår om detta låter väldigt märkligt alltihop idag men så var det för över 30 år sedan…

Jag inte bara red dressyr utan red även ut utan hjälm och hopptränade ensam på 130-hinder!

Tack och lov hände det aldrig något och de sista åren på ridskolan BLEV det hjälmtvång och är så även på nuvarande anläggning så oavsett vad jag ville (jag ville helst rida utan hjälm) så var det bara att rätta in sig i ledet.

Och vet ni….NU ”hundra år senare” så har jag äntligen insett att det är korkat att rida utan hjälm och NU kan jag störa mig enormt när jag ser ryttare som rider utan på olika sociala medier.

Absolut tycker jag fortfarande att vuxna människor ska få göra som de vill med hjälmen I SAK men om man tex är en ”kändis” så känns det bara så dumt att skylta med att man inte anser att huvudet är värt att skydda.

För övrigt har jag aldrig sett Olof skritta en meter utan hjälm så HAN föregår med gott exempel i alla fall.

Veckan som gått

Under den gångna veckan har det verkligen blivit klart för mig att jag snuvats på VÅREN i år igen; det händer då och då och är rätt så trist tycker jag.

Även om det så klart är helt underbart med den sommarvärme vi haft under stora delar av den gångna veckan så saknar jag ändå att inte ha få upplevt en ”riktig” vår.

I stället har det varit kyla och långkalsonger och så från den ena dagen till den andra- pang….sommar!

Annars går det mesta sin gilla gång med oss.

Vicke och jag tränar på och var hos Olof 2 gånger förra veckan.

Tävlingen i lördags gick såååå bra förutom att det var extremt retligt att bli nerpetad från ”rosettplats” av den allra sista ryttaren i klassen.

Nu vill jag bara få träna och tävla på utan några retliga avbrott (som förra året vid denna tiden då Vicke fick en hovböld)  och i övrigt njuta av årstiden.

 

Äppelträd som blommar…

….Molly som spanar…..

….och Vicke som tittar ut över de underbart gula rapsfälten.

Sommarkänsla!

Perfekt ridbana

Jag antar att jag inte är ensam om att tänka ”åhhh vilken fin hage/ ridbana detta hade varit” vid passerandet av olika golfbanor?

Varje gång jag går förbi den här fotbollsplanen som till råga på allt aldrig verkar användas tänker jag samma sak; en perfekt ridbana 🙂 !

Lördag- vad är oddsen?

Idag var vi 2 ryttare från min anläggning som var och tävlade (på samma ställe men olika klasser) och vi blev båda första ekipage utanför placering och båda petades ner av sista ryttaren i klassen.

Vad är oddsen liksom?

Å andra sidan brukar jag raljera om att jag hade haft minst 50 rosetter till om inte det där sista ekipaget hade funnits så jag är van sedan tidigare….

Jag var i alla fall väldigt nöjd med ritten (MSV C:1) och procenten (66,9).

Fick en 8:a på en galoppfattning och en SJUA på en sluta- det sista torde nästan motsvara en 9:a för andra hästar ha ha ha!

Funderade lite över Vickes beteende igår medan jag red fram och kom fram till att han, till skillnad från alla andra hästar jag ägt är extremt vaken för och ogillar förändringar i invanda miljöer; som vårt eget ridhus och Olofs utebana.

Minsta lilla något ändras där börjar han oja sig.

På platser som han inte känner till (olika tävlingar tex) är han inte alls lika känslig för där vet han liksom inte vad han ska förvänta sig.

Visst kan han titta även där men det går oftast över snabbt och tur är det för hade han varit lika gloig som han var igår tex hade det inte varit någon vits att tävla såvida man inte vill rida på 40 % typ…

Måste förresten berätta hur knäpp han var för några veckor sedan då en tjej kom in i vårt ridhus iförd en parkas med pälskrage.

Vicke blev fullständigt panikslagen och jag kan bara gissa att det var pälskragen som gjorde det- kanske trodde han att det var något djur 🙂 ?

Tjejen har han sett förut och hon gjorde absolut ingenting- hon liksom bara stod rätt upp och ner 🙂 !