Fredag- skruvat

Upsss….i morse sov jag till 7.15 (nästan 9 timmar…kan inte minnas när det hände senast…) så nu är jag nog i fas efter tidsomställningen efter resan.

Jag fick lite bråttom med alla stallbestyr under förmiddagen eftersom jag skulle på njurröntgen vid lunch men hann köra och rida ett mycket kort och kravlöst ridhuspass.

Jag vill mjukstarta ridningen efter vilan så att den ger önskad effekt och inte träningsvärk och motstånd- det är min tanke i alla fall.

Och bara för att jag var så stressad så upptäckte jag precis när jag lastade ut Vicke ur transporten hemma att det ena däcket på släpet såg misstänkt ”utpyst” ut!

Egentligen otroligt att jag ens märkte det för det syntes inte jättetydligt och jag brukar inte titta på mina däck vare sig jag är stressad eller inte men det var ändå en otrolig tur för annars hade jag fått en riktigt otrevlig överraskning nästa gång jag ville använda transporten.

Och ännu mer tur att det inte hände något med däcket under körning, som tex när en stallkamrat upplevde en riktig explosion under körning och såg gummirester flyga runt bilen!

För att korta ner däckstoryn så hann jag trots stress köra och lämna släpet på en däckfirma i närheten och när jag körde tillbaka efter sjukhusbesöket var däcket lagat och killen som fixade det hela berättade att boven i dramat var en skruv som hade suttit inkilad i gummit.

När jag var på däckfirman slogs jag förresten av vilken skillnad det är på denna i jämförelse med hur ett liknande företag kunde se ut när jag tog körkort.

Då åkte jag till någon liten, ”ruffig”, iskall plåtskjulslokal där man togs emot av en karl i oljefläckig overall som helst ville att man betalade kontant, inte alltid med kvitto.

Dagens firma var stationerad i stora, ljusa lokaler; kundmottagningen hade bekväma stolar, stor platt-tv på väggen, lekhörna för barn, man bjöds på frukt och ”kapsel-kaffe” och kunde välja om man ville betala med kort eller swisch. Och kvittot skrevs ut på en skrivare. Ja, allt var inte bättre förr!

Jag var inte hemma förrän 13.30 och kunde då äta dagens första måltid, gissa om jag var hungrig!

Igår julpyntade vi och jag kunde förvånat konstatera att av 4 elljusstakar som vi bar ner till källaren i januari så fungerade alla 4 när det var dags att koppla in dom igen!

Annars är väl klassikern att minst några ljusstakar har dött döden under källarvistelsen och antingen går att rädda genom att byta x lampor, eller om man väljer den enklare utvägen, hamnar i soporna 🙂 !

Utveckling

Igår, i en reklampaus för bindor, frågade Henrik mig om det verkligen är så att just bindor har utvecklats så mycket som reklamen ibland låter göra gällande.

Och trots att jag inte har haft mens på över 20 år (med p-spruta slipper man detta gissel) så ”måste” jag säga att bindor tveklöst har utvecklats (en nästan ordvits där…) sedan jag fick min första mens för 40 år sedan.

Ni som är i min ålder minns kanske de ”miniblöjor’ som såldes då, de var ju typ 4-5 gånger så tjocka som dagens bindor!

Tjocka, rektangulära och mycket ”otympligare” än dagens vingförsedda 🙂 !

Och när vi ändå diskuterade utveckling frågade jag Henrik om han mindes de oranga BIC-engångsrakhyvlarna?

Och det gjorde han och var rörande överens med mig om hur kassa de var med dagens mått mätt.

När jag rakade benen i ungdomen flöt blodet nästan…skärsåren var många ibland 🙂 !

Minns ni?

Torsdag- hemma

Då var vi hemma i Staffanstorp igen; precis som vanligt går en vecka, både utomlands och hemma så fort.

Jag unnade mig internet ombord på planet (kostade 149:- och var rätt så segt) vilket gjorde att resan kändes avsevärt kortare- att sitta framför datorn har den effekten på mig så det kan jag rekommendera om man är som jag.

Jag möttes faktiskt av en gnäggande häst i hagen; det händer typ aldrig annars så det var ju trevligt ha ha!

Ännu trevligare var det att konstatera att Vicke, precis som efter alla planerade viloperioder kändes hur fin som helst att ”rida”; jag skriver rida inom citationstecken eftersom jag bara travade och galopperade runt, runt i ridhuset i 5-10 minuter efter att ha skrittat dit.

Men bara att kunna skritta ut på en häst som inte haft sadel på sig på 10 dagar är inte alla förunnat utan föregående ”rastning” och jag har tidigare haft hästar som redan efter 2 dagars vila eller dylikt känts styvare i kroppen/ nacken/ munnen vilket Vicke aldrig gör.

Det ska bli intressant att se om vi kan sova normalt i kväll/ natt efter tidsomställningen; jag minns att detta var lite knepigt de första nätterna efter att jag kom hem från Thailand och vaknade typ 3 natten!

Uteritt med förhinder

Tacksam för både sällskapet och min snälla häst!


En bloggläsare har fått lite bekymmer med att rida ut sin häst och jag tycker att det är så synd att jag inte kan hjälpa henne (vi bor flera mil från varandra och jag har inte riktigt orken och tiden att köra dit Vicke och våra uteridningsmöjligheter kring min egen anläggning är kanske inte så lockande för en utomstående att köra till).

Men jag funderade på hur otroligt mycket det var värt för mig att ha ”draghjälp” när jag ägde min förra häst Kreon som var mycket besvärlig att rida ut ensam men som ett lamm med lugnt sällskap.

Ni som har läst bloggen i många år minns kanske hur en runda som tog ett ”normalt ekipage” en timme att avverka kunde ta oss nästan dubbelt så lång tid eftersom Kreon kunde stanna en miljon gånger och vägra att gå.

Han var dessutom totalt utan självbevarelsedrift och kunde gå emot ”vad som helst”; träd, hästtransporter, elstaket…you name it. Minns hur jag ibland på fullt allvar hade en lång bilkö bakom mig på landsvägarna när han fick något tokryck och växte fast i asfalten….

Jag hann aldrig ”bota” Kreon annat än delvis (genom en envishet utan dess like parat med ihärdighet) innan han togs bort men tänker så här i efterhand:

Kan man ska man utan tvekan försöka att rida en ”dum” häst med sällskap av framför allt 2 anledningar:

Dels som ren jäkla säkerhet OM något skulle hända en och dels då ens sällskap kan verka lugnande.

Så klart får man ju då välja en sådan häst och ryttare som sällskap och vara extremt tydlig med att man inte är tex intresserad av galopp eller ens trav i full kareta och att den andra ryttaren måste vara beredd på att man kanske blir rädd och tex bara vill skritta resten av rundan.

Ibland jagar hästar i stället upp varandra och ett sådant sällskap kan bli förödande och då är det bättre att antingen rida ensam eller, om möjligt, hitta någon annan som kan hjälpa en.

Onsdag- hemfärd

Då var det dags att lämna härliga Miami Beach!

Vi har haft en jättebra semester där allt varit till belåtenhet.

Vädret har varit super med en enda regnskur som pågick i 10 minuter (medan vi var på väg till Sawgrass Mills) och i övrigt har vi kunnat sola och bada precis så mycket (läs: mycket) som vi har velat.

Just vädret en en viktig parameter när vi reser vintertid eftersom vi vill ha sol och det har vi som sagt verkligen fått.

Vi är nöjda med utflykterna, det vi shoppat, ätit, hotellet…ja…allt!

Igår låg vi vid poolen i flera timmar så ”brännan” är på plats 🙂 och vi har även shoppat klart allt vi velat ha.

Att bo på hotell i USA tycker vi är dyrt med våra mått mätt men det 3-stjärniga hotellet som vi bodde på har absolut varit jättebra sett till ”valuta för pengarna”.

Vi har varit i princip ensamma kring det lilla poolområdet så man kan nästan säga att vi har haft det för oss själva och det har varit skönt att slippa det stoj som ibland kan förekomma kring dessa områden.

Stranden utmed Miami Beach är för övrigt många kilometer lång och med rejält med plats att bre ut sig på så havsbad och sand mellan tårna rekommenderas absolut.

Rent havsvatten, gott om badvakter, ingen nedskräpning- det är våra intryck.

Det jag kommer att sakna är det enorma utbudet i mataffären i allmänhet och denna…

….mycket goda cheesecake i synnerhet 🙂 ! Den skulle jag gärna köpa på ICA!

Det är alltid intressant att observera både sådant som är likt och olikt i olika länder tycker jag.

I just Miami Beach efterfrågas arbetskraft i väldigt många affärer och restauranger; kanske är arbetsförhållandena så dåliga att ingen vill ha jobben?

Uteliggare finns precis som i Sverige; vi har sett flera personer dra omkring på sina tillhörigheter i kundvagnar eller slitna resväskor eller halvsova på gratisbussarna (som vi för övrigt haft stor nytta av- en jättebra service).

Här är i alla fall klimatet mer gynnsamt än i Sverige men annars är det givetvis tragiskt att se.

Eftersom varken jag eller Henrik är några nattugglor har vi inte varit ”på stan” sent på kvällarna/ nätterna så vi kan inte svara för hur lugnt/ säkert det har känts att vistas utomhus på dessa tider.

Det vi sett är skyltar likt dessa ”överallt”- tonen och varningarna för ”tresspassing” är lite annorlunda än i Sverige.

Många nya intryck har vi fått i alla fall och kan absolut rekommendera Florida/ Miami Beach som resmål.

Hoppas ni har tyckt att det har varit kul att läsa och se på bilderna!

Långpromenad

Precis som på många andra semesterorter har Miami Beach en flera kilometer lång strandpromenad.

Här promenerar, joggar, cyklar man och går ut med hunden i koppel.

Vet inte hur pass det efterlevs men det är dyrt att inte plocka upp efter sin doggy.

Såg en annan skylt på en gräsmatta utanför en byggnad där man hotades med 5000 spänn i böter om man lät sin hund förorena den.

Precis som på tex Gran Canaria finns det en del katter….

….och även ett ”program” för deras skötsel:

Se upp med de tre V:na

Det finns så klart massor man kan råka ut för på sin semester men idag tänkte jag berätta om det jag tycker är viktigast att tänka på för att försöka förhindra….ska vi kalla det….”olägenheter”på resan:

VÄRME: många svenskar tål inte så mycket sol innan de bränner sig och hellre än att förstöra huden och ligga sömnlös pga brännande hy är det bättre att vara noga med att smörja in sig rejält med hög solskyddsfaktor.

Antingen köper man krämen hemma eller så säljs just denna produkt en masse på alla semesterorter.

Kopplat till värme är även nästa V:

VATTEN: dels vill jag varna för exempelvis huvudvärk pga uttorkning, dvs att man har druckit för lite och dels tycker jag att man ska vara försiktig med att dricka kranvattnet om man vet med sig att man har en känslig mage.

Just vatten kan man i princip alltid köpa billigt, framför allt i storpack och i större livsmedelsbutiker.

Det är så onödigt att bli magsjuk på resan och därför bör man även vara försiktig med vad man äter och, tycker jag, exempelvis undvika råa grönsaker i bufféer för att ta ett exempel.

Jag minns att jag häpnade över att turister valde att äta rårivna morötter i Egypten, som om inte detta är något man kan äta varje dag hemma i Sverige och eftersom ”man” i alla fall när jag reste till detta land varnades specifikt för magsjuka.

När jag och en dåvarande sambo var i Malaysia blev han magsjuk och jag är ganska säker på att det berodde på att han åt en rå äggula till sin risotto mitt i gassande sol- och detta var på en mycket fin resort. Onödigt.

Det tredje V:et handlar om VÄRDESAKER, både pengar och tex mobiler.

Jag får rysningar när jag ser turister gå omkring med sina mobiler som kvinnan på bilden ovan (fotat på en buss) – snacka om att vara ett lätt byte!

Tyvärr kan man givetvis bli rånad och bestulen hur försiktig man än är men man kan ju göra vad man kan för att INTE bli det.

Finns det värdeskåp på hotellrummet så använd det och när du går ut så ta inte hela reskassan med dig.

De pengar du går omkring med bör du ha i en ordentlig framficka eller i något kring halsen.

Ja, så här tycker jag- kanske andra tycker något annat eller vill dela med sig av sina erfarenheter?