Lördag- burgare

Morgonritt i ridhuset med lite repetition av det som vi tränade på igår.

Jag vill gärna liksom befästa övningarna på egen hand dagen efter träning, tycker att ”poletten” ramlar ner ganska bra på så vis och medan jag fortfarande har tränarens ord färska i öronen.

Detta blev dagens middag- inte mer fantasifullt än så men så är det ibland.

Fredag- roligt

Träning i morse- så himla roligt!

Vi tränade på övergångar mellan trav och galopp och skritt och galopp med riktigt bra känsla, därefter blev det fin samlad galopp och sedan vår akilleshäl; slutorna.

Högerslutan börjar kännas och framför allt se bra ut, vänsterslutan är svårare.

Idag har vi också fått lite ”snö”- jag skriver ordet inom citationstecken för det smälte innan det nådde marken så man kunde lika gärna ha sluppit den.

Torsdag- julkort

Började dagen hos min fina vän som skötte sig utmärkt under dagens ridhuspass.

Jag har börjat   försöka  tänka på ( sent ska syndaren vakna….) att inte studera Vickes man medan jag rider; fattar inte varför jag ska glo ner i den i stället för att titta upp?

Hur svårt kan det vara liksom? Tydligen väldigt svårt för vissa eftersom en tränare påtalade detta för mig redan för ungefär tusen år sedan.

Minns hennes skämtsamma kommentar ”du skulle måla på ett par ögon på ögonlocken så att det ser ut som att du tittar upp”- kul va?

Efter stallbesöket har jag roat mig med att försöka få till julkort á la Birgitta 6 år.

Som synes ser Molly allt annat är road ut men hon uthärdade sessionen med stoiskt lugn och resultatet ska ni få se innan jul 🙂 .

Idag kom också Ridsport till oss prenumeranter och jag fastnade särskilt för en artikel om hur proffsen skor sina hästar.

En av hovslagarna som intervjuades, Peter Glimberg, tävlade jag för övrigt massor mot i hoppning när vi båda var unga, han hade en isabell som tog en miljon placeringar minns jag.

Hur som helst…det intressanta i artikeln var dels att läsa om hur otroligt noga dessa hovslagare skor; det är verkligen inte bara att banka på 4 järnskor och tack och hej utan det är mätning av vinklar in i minsta millimeter, studier av hästarna i rörelse och på film och jag vet inte allt. Utmärkt.

En annan grej var att det jag ofta återkommer till; aluminiumskor, omnämndes i positiva ordalag och av samma skäl som jag använder dom; den avsevärt mindre belastningen på hästens framben. En järnsko väger 300 gram, en aluminiumsko väger 100. Enkel matematik.