Att alltid ha tid och lust att åka till stallet och rida verkar vara långt ifrån en självklarhet för många hästägare- det har jag noterat allt sedan jag själv köpte min första häst.

Jag är därför lite förvånad att inte fler skaffar eller i alla fall försöker skaffa medryttare- i min värld borde detta vara en utmärkt lösning på ett problem som i alla fall hade gett mig ständigt dåligt samvete om jag inte hade haft så mycket tid för min häst.

Nu förstår jag också att det av olika anledningar kan vara svårt att HITTA någon som vill hjälpa till med ens häst (gratis eller mot betalning) ; hästen kanske är en knepig rackare som inte är så trevlig att rida, stallet kanske ligger väldigt ”off” och det kanske varken finns bra ridmöjligheter och/ eller allmänna kommunikationer dit men nog borde fler än de jag sett genom åren kunna ordna ridhjälp?

Jag undrar om inte lite av bristen på medryttare beror på någon slags ”äganderätt”- man vill inte ha någon annan klängande på SIN häst.

Så känner jag i alla fall (Birgitta 12 år har talat) men därför ser jag också till att motionera min häst tillräckligt på egen hand.

Gör man inte det borde man faktiskt ta sitt ansvar och se till att NÅGON ANNAN tillfredsställer hästens rörelsebehov.

Jag har ju i alla år som hästägare stått i stall med mycket små hagar där hästarna knappt rört sig en meter och har därför väldigt svårt att förlika mig med att vissa anser att det är helt ok att detta är hästens enda ”motion”, ibland flera gånger i veckan när man inte kan/ vill/ hinner/orkar rida.

Jag är övertygad om att massor av hästar hade mått mycket bättre med mer motion i stället för att häcka i sina boxar och ärligt talat- de flesta hästarna hade LÄTT kunnat gå 2 gånger om dagen om det bara fanns någon som ville rida.

Men frågan är kanske mer komplex än så?

Just nu grubblar jag på om Kreon ska skos med permanentbroddar ännu en skoning (som infaller om 2 veckor) eller om jag ska strunta i det?

Ni vet ju hur det är:

Inga broddar= ishalka av tidigare aldrig skådat slag

Broddar på= våren kommer att komma rekordtidigt och gräsmattorna kommer att grönska

Mina stallkamrater med sina snösulor har ju hittills effektivt bidragit till att mängden av det vita är extremt begränsad (och några sulor behövs definitivt inte) så kanske ska jag hjälpa alla som vill ha vår på traven genom att offra mig och låta hovslagaren sätta i broddarna?

Kostnaden (100:–) är ju försumbar och broddarna så pass låga att de knappast stör ens på barmark så det lutar ju åt detta….

Fick tips av en läsare om en blogg där en ungdom skriver en del om just det här med utrustning som vi började diskutera igår.

Och vad får jag se på hennes blogg om inte en bild på en ridhjälm som bloggaren stolt förkunnar att hon nyligen fått…till det facila priset av ca 9.500 kronor….

Och nej, jag är INTE avundsjuk eftersom hjälmen enligt mig är jätteful :).

Men bara ett exempel….

Efterom det finns så få VUXEN-bloggar som handlar om hästar- i alla fall sådana som tilltalar mig, läser jag en hel del ungdomsbloggar i stället.

Och exempelvis en sak som skiljer ungdomarnas bloggar från de vuxnas är den många gånger stora fixeringen på diverse hästprylar.

Det finns bloggar som nästan bara handlar om utrustning bloggägaren har köpt, ska köpa eller vill köpa- är man inte intresserad kan man så klart strunta i att läsa om detta och det var inte det jag ville komma till.

Nej, precis som rubriken säger har jag noterat att när ungdomar vill visa sina ”dagens outfit”-bilder så handlar det enligt mig till 90 % om SKRYT, dvs att man vill visa hur dyra saker man har råd att skaffa sig.

Jag har aldrig någonsin sett en ungdom ta en bild på ”dagens outfit” där personen till stor del har kläder från H&M på sig eller hästutrustning från Börjes :).

Stackars föräldrar tänker ekonomiska Birgitta för givetvis sprider sig intresset för fina saker ju mer man överöses med bilder på dessa- så kan jag också känna, jag som dock arbetar och tjänar egna pengar.

Jag undrar hur föräldrar har RÅD att förse sina barn med dessa prylar som kan kosta flera tusen per grej (stövar, hjälm, ridbyxor, jackor), är ridningen verkligen en rikemanssport eller hur finansieras allt detta egentligen?

Tankar och teorier?

Ni som har barn- känner ni ”trycket” att barnen vill ha sådant som ni egentligen tycker är för dyrt?